För mig, som för alla andra, har året 2020 varit mycket annorlunda. Fram till i mars lever vi ungefär som vanligt. Det börjar dock komma alarmerande rapporter om en ny pandemi. Vi bestämmer då att vi åtminstone ska avboka tiden på gymmet eftersom vi tillhör de s.k. riskgrupperna. Vi är ju 70-plussare Kent och jag - jag dessutom med råge.
I slutet på januari är jag i Stockholm och hälsar på barnbarnen. Mirren bjuder mig också på musikalen En värsting till Syster. Föga anar jag då att det är det sista eventet förutom vårsalongen på Liljevalchs som jag får uppleva detta år. Och också att det är sista gången 2020 som jag får åka upp till Stockholm och hälsa på barnbarnen.
JANUARI.
Clarissa, Caspar och Casimir strax innan de flyttar från Norrtullsgatan till Enskededalen. Bilderna går att klicka större.
Om besöket på Liljevalchs vårsalong 2020 kan man läsa här.
Årets sista besök i Mogata av Mirren, Casimir och Clarissa. Här visar de upp sina egenhändigt förfärdigade mjuka dockor.
FEBRUARI
Man får glädjas åt att det blir ljusare tider, åtminstone utomhus. Jag tillbringar en del tid i det kombinerade orgel- och gästrummet där även "ateljén" är inrymd. Jag besöker även en broderiutställning som visas på vårt bibliotek Stinsen i Söderköping.
Det kombinerade gäst - och orgelrummet som även är ateljé.
MARS
Lions anordnar varje år i början på mars en träff på olika äldreboenden i Söderköping. De bjuder på kaffe och tårta och dessutom blir det allsång som jag brukar ackompanjera och leda. Det här evenemanget äger precis rum innan besöksförbudet slår till. Då vet ingen heller någonting av vad som väntar.
En vacker bukett från Lions som tack.
APRIL
Nu befinner vi oss mer eller mindre i karantän. Pandemin har utvecklats med raketfart och många på äldreboendena runt om i Sverige har dött i Covid-19. Det kommer förhållningsrekommendationer från
Folkhälsomyndigheten varje dag om handhygien och att man ska hålla avstånd. Folk börjar hamstra toalettpapper, men vi har alltid en stor reserv så det blir inga problem för oss.
Tidigare har jag knappt vetat om att denna myndighet existerar men nu framträder folk därifrån i varje nyhetsprogram på TV Man ska undvika både att resa och att träffa andra än de allra närmaste. Anders Tegnell blir plötsligt en rikskändis. I rapport visas varje dag den brant stigande kurvan, både för smittade och döda i sjukdomen. Utomhus är det mindre risk att bli smittad och vi åker på några utflykter i det fina vårvädret.
Här gör vi en utflykt till Stegeborg med sin gamla slottsruin på en ö i Slätbaken.
Munkbrogatan i Söderköping. Båda dessa motiv har jag använt i mitt måleri. Kent står här för att jag ska se hur stor en person är i förhållande till husen.
MAJ
Livet går sin gilla gång och vi håller oss för oss själva och träffar inga andra. Kent, som är förtroendevald i Söderköping Sankt Anna församling, håller sina möten på datorn. Det blir dock många och långa telefonsamtal framför allt med Mirren. På Facebook följer jag också yngsta barnbarnens göranden och låtanden och även andra nära och käras. Jag försöker också gå en promenad i omgivningarna varje dag
Lammen i hagen vid Djursnäsvägen har vuxit till sig,
Varje år brukar vi besöka Rhododendrondalen i Norrköping. Det gör vi även denna maj.
JUNI
Juni kommer med vackra dagar men med endast en och annan regndroppe och det är mycket torrt i naturen. Min bror och svägerska kommer på besök en dag och vi umgås ute på gräsmattan med lagom avstånd från varandra som man rekommenderat.
Min bror Gunnar, Anne Sophie och Kent. Trots att det är så torrt växer rabarbern så det knakar. Anne Sophie får en plastpåse med sig hem.
Kent påbörjar ett mastodontjobb, nämligen att måla om sargen på huset. Det är många, många kvadratmeter som ska målas. För detta ändamål inköper vi en byggställning eftersom jag lagt in mitt veto mot att använda en stege. Trots att denna ställning är mycket stabil är jag ändå orolig för att han ska ramla ner så jag tillbringar dagarna i en trädgårdsstol bredvid medan han målar. Jag är också hantlangare då och då.
Midsommarafton 2020.
Mycket sent på midsommarafton.
JULI
Sargen är äntligen färdigmålad och jag kan pusta ut. Ingen olycka har hänt. Visst blev det skillnad?
Mirren och barnbarnens orgellärare, konsertorganisten Mathias, kommer på ett kort besök i slutet av juli. Mathias är nyfiken på den berömda Wisteniusorgeln i Skällviks kyrka vid Stegeborg. Det är i denna kyrka och i Mogata kyrka som jag varit kantor i under tolv år. Skällviksorgeln är en av de få orglarna från 1700-talet, byggd 1762, som fortfarande är i bruk. Mathias bjuder oss på en härlig orgelkonsert i kyrkan..
Mathias vid den gamla fina orgeln i Skällviks kyrka. Mirren och jag ser beundrande på.
AUGUSTI
Smittspridningen har gått ner rejält nu under sommaren så vi dristar oss till att besöka IKEA en av dagarna i augusti för att handla några mattor.
Kent som vanligt med en vegetarisk rätt framför sig. Jag äter alltid deras goda panerade spätta.
Vi åker också in till Söderköping då och då för att gå en promenad. I Drothemskvarteren blommar stockrosorna i mängder.
SEPTEMBER
Kent har ådragit sig en svår ögoninflammation så vi är för det mesta hemma då han har svårt för att köra bil. Jag själv kör inte bil längre utom i yttersta nödfall eftersom jag ibland ser dubbelt. Det har blivit mycket bättre sedan jag fick nya glasögon med prisma inlagt. Men det händer ändå någon enstaka gång när jag är trött att jag ser dubbelt, så jag riskerar inte att ge mig ut att köra.
Vid vårdcentralen - Geria - i Söderköping har man ställt upp en barack där man kan testa sig för Covid-19.
I slutet av september har Kent blivit så mycket bättre att vi kan åka in till vårdcentralen Geria i Söderköping där jag har fått tid för en hälsokontroll. Medan jag är där - Kent får ju inte följa med in numera - passar han på att testa sig för Covid-19 med anledning av sin ögoninflammationen som ännu inte är helt borta.. Han testar negativt som väl är. Han ger sig också ut på promenad längs med kanalen.
Det syns att hösten är på gång här uppe vid Slussen.
OKTOBER
Hösten har kommit med all sin färgprakt. Massor av löv har fallit ner från träden trots att det bara är i början av oktober.
Kent kör med gräsklipparen så jag slipper att räfsa. Det är mycket effektivt.
Dagarna går sin gilla gång utan att vi gör särskilt mycket. Efter att vi ätit frukost övar jag på flygeln mina två timmar medan Kent går ut på sin dagliga promenad - drygt fem kilometer. När han kommer hem hem lagar han middag till oss båda. Jag är mycket tacksam för det eftersom jag tycker det är tråkigt att laga mat. Diskmaskinen är trasig sedan länge men Kent vägrar att köpa en ny. Därför diskar han också varje dag. Är man bara två personer går det ju an.
För det mesta övar jag på mina klassiska stycken men ibland sticker jag emellan med några gamla evergreens. Som här med min ungdoms favoritmelodi - All the Things You are.
NOVEMBER
Grått och disigt men vackert med de sista höstlöven i dimman. Kent tog fotot när han gick sin runda i början av november.
En stor händelsen i november är att alla gamla lyktstolpar byts ut och att gatan re-asfalteras. Den envisa rabatten av maskrosor och ogräs utanför staketet är snart ett minne blott. De nya lyktstolparna gör att vi får en helt annan och bättre belysning på gatan.
Inga dåliga maskiner för att asfaltera gatan igen.
Den ovälkomna rabatten utanför staketet är borta! Nu blir det att ta fram ättikan så fort den minsta lilla maskros vågar sig upp i vår.
Den andra november opererades jag för grå starr i mitt vänstra öga. Vi åkte till Jönköping där jag snabbt fick en tid eftersom väntetiden i Norrköping är över ett år. Det hela gick smärtfritt och var över på en kvart. Inte gjorde det ont heller, varken medan operationen utfördes eller efteråt.
Men när jag kom hem upptäckte jag att ingen av de fyra par glasögon som jag provade ut och köpte i juli passade eftersom synen på vänsterögat hade förbättrats så mycket. Som väl var hittade jag ett par gamla terminalglasögon som jag såg något så när med. Inte förrän i början av januari kan jag prova ut nya.
DECEMBER
Vi hade tänkt att fira jul tillsammans med Mirrfamiljen i Stockholm, men eftersom coronasmittan har förvärrats under hösten blir det inte av. Jag har aldrig varit så mycket för att fira jul - på den tiden jag jobbade hade jag fullt upp med att spela på alla julgudstjänster.
Kent är ju vegetarian så någon julmat i traditionell bemärkelse äter vi inte. Det blir hans goda Pizza Margarita på julafton. Några julklappar köper vi inte heller tillvarandra. De yngsta barnbarnen får en rejäl slant att köpa saker för själva, vilket brukar vara uppskattat.
Det regnar nästan varje dag och intresset för att ta långa promenader utomhus har avsevärt minskat för min del. Så vi tar risken att åka in till Jula i Norrköping och inhandla ett löpband. Sen jag plockat ihop alla gamla leksaker i syrummet och skänkt bort till kyrkans diakonirörelse får jag plats med löpbandet där. Det har faktiskt använts ganska flitigt av oss båda sen dess. Jag lyssnar till en ljudbok när jag trampar på.
Löpandet får precis plats i det lilla rummet.
Snögubben på Fiskartorget i Söderköping lyser upp i skymningen.
En tur in till Söderköping för att titta på julskyltningen får avsluta den här årskrönikan. Året som inte är likt någonting annat. Förhoppningsvis får vi bli vaccinerade snart så att jag får träffa mina nära och kära igen. Men så länge vi har varandra, Kent och jag, går det ingen större nöd på oss. Nu ser jag fram emot besöket hos optikern på måndag nästa år. Tills dess önskar jag alla bloggvänner ett riktigt
GOTT NYTT ÅR 2021