En smakebit på søndag v. 21 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 21

"Toms ögon färdades längs de fina sömmarna på Flemings kostym. De liknade räls i miniatyr, tyckte han. Det är synd att den där idioten till minister hade lagt ner alla Irlands smålinjer på sextiotalet. Olönsamma. Men vackra. Inte för att irländska regeringar hade ägnat sig särskilt mycket åt det vackra. Klippt av blodflödet av besökare till tusentals städer. Maskinsydda eller för hand, hur skulle han kunna avgöra det? Han kunde fråga men han kände inte för att fråga. Sömmarna sträckte sig upp på hans väns kavajslag och försvann i nacken."

Min smakebit kommer ifrån Gamla synders skull av Sebastian Barry. Översättning: Daniel Gustafsson 

Veckans mening v. 21 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka  i kommentarsfältet!"

"Bördan av att bli äldre fick bäras ensam, men också som av någon annan, för ofta kunde han inte känna igen vissa delar av sig själv fångade i spegeln."

Min Veckans mening v. 21 kommer från Gamla synders skull av Sebastian Barry. Översättare: Daniel Gustafsson

Fem en fredag v. 21 2026: Om bara det vore så

elisamatilda: Fem en fredag v. 21: Om bara det vore så

Vad borde det finnas en knapp för i vardagen? Nu-ska-jag-sova-knapp

Vad borde vara gratis för alla? Glasögon och tandvård

Vad borde det finnas mer av i livet? Vårdagar

Vad borde få en egen högtid? Midfastosöndagen som handlar om livets bröd och ligger mitt i fastan. Kanske kunde en slå ihop den med Vårdagjämningen?

Vad borde komma med tydligare instruktioner? Det mesta. Allt som ska sättas ihop. Någon som inte konstruerat borde få vara försökskanin så att det blev tydligt var problemen kommer att ligga.

Nyss - Nu - Nästa

 

Bokföring enligt Monika: Nyss - Nu - Nästa

Alldeles nyss läste jag Victoria av Knut Hamsun på norska. Har inte skrivit om den än. Men det är en vemodig kärlekshistoria som påminner lite om de grekiska tragedierna där elaka gudar lekte med de stackars människorna. Naturen skildras fint som alltid hos Hamsun.

Nu läser jag Gamla synders skull av den irländske författaren Sebastian Barry. Det tog tid att komma in i den, men när det väl var gjort går det desto bättre. Tyvärr läser jag en lånebok så jag kan inte stryka under alla meningar som passat utmärkt som Veckans mening. Till exempel. Övers.: Daniel Gustafsson

Nästa blir Farliga förbindelser av Pierre Ambroise François Choderlos de Laclos. Det är en brevroman från 1700 - talet. Jag har börjat så smått och hunnit bli upprörd över den hjärtlösa cynismen. Skrattar bäst som skrattar sist hoppas jag på, men så blir det säkert inte. Övers.: Jan Henrik Swahn.

Tisdagstrion v. 21 2026

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 21: Ryssland 

1. Masja av Carola Hansson. Av alla Leo Tostojs tretton barn var Masja favoriten. Det vill säga faderns favorit. Modern intog en mycket kylig hållning till sitt sjätte barn, Masja. De är ju faktiskt rivaler om Leo Tolstojs uppmärksamhet. Carola Hansson har nu fullbordat sin triptyk om familjen Tolstoj. De tidigare delarna har titlarna Andrej och Med ett namn som mitt.

2. Kupé nr 6  av Rosa Liksom. Rosa Liksom (pseud. för Anni Ylävaara född 1958) berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator i mitten av 80 - talet, en tid innan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och Sovjetstatens sammanbrott. Två mycket olika människor kommer att dela kupé under den mer än månadslånga resan. Mannen är i fyrtiofemårsåldern och reser till ett arbete i byggbranschen.
Flickan är en ung studerande som flyr ett märkligt triangeldrama.

3. Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj skrevs 1985. Sedan fick författaren och nobelpristagaren åtskilligt besvär med censuren för att få boken utgiven. Hon strök själv också. Tack vare att hon fick vara fristadsförfattare i flera städer, bland annat Göteborg, fick hon boken skriven. I sitt eget Belarus (Vitryssland) var hon inte välsedd. Kriget har inget kvinnligt ansikte är första delen av Utopins röster.  

Ögonblick för evigheten

I andra delen av Kjersti Anfinnsens trilogi har titeln Ögonblick för evigheten möter vi en tröttare Birgitte Solheim som dessutom håller på att mista synen. Hon har flyttat till Javiér, arkitekten med de vackra händerna och de stora planerna. Men hon har klokt nog behållit sin egen lägenhet. Ibland flyr hon dit någon vecka och när hon kommer hem tror Javiér att hon varit ute och handlat. Javiér sover mycket och han förefaller alltmera kraftlös. Det blekta omslaget på boken passar väl till innehållet. En känner hur krafterna sakta men säkert lämnar Birgitte och Javiér. Konturerna blir suddigare och tillvaron blekare. Det går snabbare med Javier. Men - på julen äter de ostron, kalkon och gåslever och dricker champagne och dansar. Jag är slank och du är underbar, säger Javiér. Birgitte känner sig väldigt ensam när Javiér hamnat på ett hem. Hon har spelat in sina misslyckade telefonsamtal med systern Elisabeth som hon aldrig kommit överens med. Nu spelar hon upp samtalen och börjar nästan sakna sin syster. Och hon klär sig i de kläder systern skickat och som luktar Chanel och lök. Birgitte tänker på sitt arbetsliv och på allt motstånd hon mött. Another empty Kitchen kallades hon. Birgitte känner att hon aldrig varit rätt i tiden; inte ens som barn. När jag läste boken första gången blev jag väldigt dyster till sinnes. Andra gången jag läste den känner jag mest beundran för den 51 - åriga författaren som med sådan fantastik empati och inlevelse skildrar det åldrande paret. Till vardags är hon tandläkare. Nu återstår del tre, Dödsverk. 

Titel: Ögonblick för evigheten

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: flo förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 115

En smakebit på søndag v. 20 2026

"Det har aldrig kommit något gott ur människor i flock. Lager på lager av anpassning ligger precis under applåderna. De närvarande reser sig upp och fortsätter klappa. Jag har glömt att jag ogillar uppmärksamhet. Mina norska släktingar har kommit. De är inte många. Ordföranden för Norsk thoraxkirurgisk forening visar upp en ask med den förgyllda utmärkelsen. Förebild kallar han mig. "Birgitte Solheim var den första norska kvinnan som blev hjärtkirurg. Senare har fyra andra kvinnor följt i hennes spår", säger han. Han undviker att kommentera hur skandalöst få det är."

Min smakebit kommer ifrån Kjersti Anfinnsen, Ögonblick för evigheten. 

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 20