Årets Lina-tomte

Lina var in för några veckor sedan och köpte material till en tomte. Du måste komma förbi och visa den sen, sa jag då - och idag kom hon med sin roliga tomte!

(Söt och rolig tomte!)

Tomten består av en stor styrolitkula som målats med akrylfärg och med en liten kula som näsa. Ögonen är såna som kan användas till dockor och mjukisdjur, med en låsplatta, men här behövde de bara tryckas fast i kulan. Lite vadd till skägg och piprensare till armar. Luvan är förstås gjord av en bit röd filt. En ask med några olika instrument råkade jag ha framme, och Lina bestämde då att det skulle bli en trumpetspelande tomte! Han blev ju fantastiskt söt, eller hur?!

Förra året visade Lina hur man gör en sån här tomte.

I övrigt fick jag två "Dolt nummer"-samtal idag - det ena bra, det andra frustrerande.
Det bra var att sköterskan på neurocentrum i Umeå ringde. Jag fick nämligen kallelse igår om att jag skulle till Umeå igen den 9/1. Men jag hade kommit överens med läkaren vid mitt förra besök om att jag skulle få en telefontid, eftersom det inte var frågan om några nya undersökningar utan jag skulle bara få veta Lp-resultatet och om jag har nån definitiv diagnos. Så jag mejlade och sa att jag inte alls ville till Umeå om det inte var alldeles nödvändigt, och idag ringde alltså sköterskan och hon gick med på att boka om besöket till en telefontid istället. Skönt!
Sen kom nästa samtal - från Radiotjänst! "Tv på Storgatan 21, är det något du står för, eller bor du ihop med någon som betalar?" "Jag har ingen tv", sa jag som sanningen är. "Och du har ingen dator med tv-kort?" "Nej!" För det har jag inte heller. Dator har jag, men ingen med tv-kort. Och jag har inget som helst tv-abonnemang, så jag skulle inte kunna se på tv ens om jag hade en tv-mottagare! Däremot ser jag diverse program på play-kanalerna (Stalker har jag börjat se på sistone), men det är ju än så länge gratis. Fast det har ju varit tal om att skippa tv-licensen och hela Radiotjänst, och istället baka in en tv-avgift i skatten, så att alla måste betala oavsett man har tv eller inte. Den dagen det blir så får jag väl fundera på att skaffa en tv igen, särskilt om jag vid det laget flyttat till en lägenhet med femtielva kanaler inbyggt i hyresavgiften. Men fram till dess så klarar jag mej utmärkt utan tv, jag har inte saknat den en dag sen jag slängde ut den. Att bli misstänkliggjord av Radiotjänst bara för det är däremot frustrerande (dom har ringt förut för att påpeka att man ska betala avgiften) - jag är förvisso inte den enda som avstår från tv, men vi anses tydligen som potentiellt kriminella, eller så är vi väldigt konstiga! Den dag jag skaffar en tv-mottagare av något slag ska jag - som jag gjorde tidigare - betala min avgift, tack och adjö!

Robocops

"Vad har hänt!!"
"Jag tror jag blev skjuten! Kan du se om jag läcker olja?"
"Hm. Nä, det verkar snarare som att du har en skruv lös. Vänta, så hämtar jag en skruvdragare."

"Tack min vän, du räddade mitt liv!"
"Du skulle ha gjort samma sak för mej - det är vad man har vänner till."

"Men nu måste vi fortsätta vår kamp mot ondskan , innan vi rostar ihop ..."

Dom första robotarna jag beställde kom bort på vägen. Så jag beställde nya och dom har nu kommit.
Robotarna är hängen av metall. Dom är 46x24mm stora och kostar 7 kr/st. Armar och ben är inte rörliga utan dom är helgjutna.

Robotar med hjärtat på rätta stället (ungefär).

Reflektera mera

I söndags var vi till Burträsk och åt julbord på värdshuset där. Det var min mor som bjöd och vi var åtta pers  vid bordet. God mat var det och inte alltför många olika varianter så man skulle behöva äta ihjäl sig för att smaka på allt. Tyvärr var det en massa andra som skulle äta julbord samma tid, så det var ständigt kö till mathämtningen, vilket blev lite stressigt för Tim och mej eftersom vi inte kunde stanna mer än 1 ½ timma. Tim skulle ju måsta köra tillbaks till Boliden och lämpa av mej innan han åkte till stan för att lämna igen bilden och ta en buss till Umeå, och föret var ju inte det bästa. Moddigt, spårigt och oplogat var det och vi hann knappt ut ur Boliden innan vi fick sladd och stod på tvärsen på vägen efter ett möte då Tim hållit åt sidan. Det var precis på dagen ett år sedan jag kommit hem med ett gipspaket (bruten fotled), så jag sa att jag helst ville slippa få ett nytt och vi tog oss vidare utan fler incidenter.
Förutom dåligt vägföre blir man ofta rätt förskräckt av en annan anledning när man är ute och åker bil den här årstiden, nämligen då man plötsligt varseblir att det är nån människa ute på vägen, svartklädd och helt utan reflexer, vallandes en likaledes osynlig hund. SÄTT PÅ ER REFLEXER, FÖR TUSAN! Sätt en reflex på hundkopplet för den arma hundens skull åtminstone om ni nu inte är rädda om er själva! Okej, några vettiga människor såg vi i alla  fall, som hade reflexväst.
Själv går jag mest bara ut i dagsljus, men ibland hinner det ju bli mörkt innan man kommit hem för det är ju inte många timmar dagsljus den här tiden på året. Jag har en reflex i jackfickan som jag kan slänga ut och skulle jag få för mej att ta en promenad när det är mörkt så har jag en reflexväst. Men vad jag alltid har på mej när jag går ut är mina överdragsbyxor och jag bestämde mej för att förse dom med reflexer så jag känner mej lite tryggare, även om jag skulle tappa den dinglande reflexen eller har lämnat reflexvästen hemma.

 Jag använde strykpå-reflex som kan klippas i olika former. Det blev varningstrianglar runtom hela byxbenen.

Jag har ju lite annat reflexmaterial också (fast inte så mycket kvar) för den som vill göra egna reflexer.

Ziggy har ju sitt reflexhalsband (+ ett i reserv), men han har ingen större lust att gå ut nu för tiden. Det är för mycket och för fluffig snö för att han ska kunna ta sig fram över reviret och så är det för kallt tycker han. Och ikväll föll det ner till -17,9 efter ett par veckor med mer lagom temperatur, -4 till -6, men det har vänt lite uppåt nu igen.