Vackert så man blir tårögd

Jag var en sväng till landet idag och städade. Innan jag åkte hem kopplade jag av en stund vid stranden. Solnedgången är så vacker att man blir tårögd. 'Min' bänk står där och väntar på mig.

Strandrågen är luggsliten men vackert gyllene i motsolen. Det blåste så att vattnet krusade sig och luften kändes lite kylig. Nästa gång ska jag klä mig lite varmare och ta med kaffetermos, sätta mig på bänken och låta mig fyllas av beundran över det vackra skådespelet naturen bjuder på alldeles gratis.

Länk: Helgbilden

Blåsigt på landet

Så här såg det ut för en månad sedan, 1 november, vid min favoritbänk på stranden på landet. Vattennivån var ganska låg.

Igår, en månad senare, nådde vattnet nästan fram till rötterna framför bänken. Stenar, vass och andra växter var dränkta.

Jag var egentligen till sommarstugan för att se, om den senaste stormen ställt till med något men där var allt frid och fröjd, både ute och inne och inga möss i sikte.

Det blåste rejält idag också. Vinden har fritt spelrum över havet. Det här är strandråg, som nästan krossats av vågorna.

Jag hade med mig en termos med kaffe och kaffebröd men det var alldeles för kallt att sitta ute.

Det mörka vattnet ser ut som en en kokande gryta när det närmar sig stranden. Det skvätte ordentligt när vågorna slog mot klippor och stenar.

Havet arbetar oförtrutet på med att slipa berget till mjuka, runda former. Det motarbetas av vinterns kyla, som gör att vattnet i bergets sprickor fryser. Vattnet expanderar och spräcker sönder berget, så att delar lossnar.

Upprörd och lugnad

På min promenad på tomten på landet upptäckte jag, att någon hållit på med mina blå fåglar. Jag blev så upprörd att jag började darra. Jag kunde inte hålla kameran stilla. Bilden blev suddig. 

Jag lade mina fåglar tillrätta men kunde fortfarande inte få till en bra bild. De ligger i en skreva under blocket i grottan långt in på tomten. Det finns ingen anledning för någon att gå där och absolut inte röra något.

Jag tog en tur till stranden, till min favoritbänk, för att stilla mitt sinne. Det var blåsigt idag, vädret var grått, stenarna var gråa, trädrötterna gråa, bänken ... osutten ... mossan började få fäste.

Strandrågen lyser upp bland det gråa. Jag känner mig lugnare nu. Det hände ju faktiskt inget med fåglarna - men ändå - det är obehagligt att folk går omkring på tomten.

Jag ägnar mig åt vågornas väg över vattnet. Känner hur jag slappnar av mer och mer. Kommer det att skvätta när vattnet träffar stenarna?

Länk: helgbilden