Tomas Tranströmer, 1931 - 2015

Efter en lång torka

Sommaren är grå just nu underliga kväll.

Regnet smyger ner från himlen

och tar mark stilla

som om det gällde att övermanna en sovande.

Vattenringarna myllrar på fjärdens yta

och det är den enda yta som finns - 

den andra är höjd och djup

stiga och sjunka.

Två tallstammar skjuter upp 

och fortsätter i långa, ihåliga signaltrummor.

Borta är städerna och solen,

åskan finns i det höga gräset.

Det går att ringa upp hägringens ö.

Det går att höra den gråa rösten.

Järnmalm är honung för åskan.

Det går att leva med sin kod.

Tomas Tranströmer, folkkär poet, avled i torsdags. Hans metaforer gjorde ett djupt intryck på mig första gången jag läste hans dikter. De blev till bilder, lyriska landskap. Det var ett annorlunda sätt att beskriva det människoblicken faller på, en intuitiv verklighet. 

Tidigare inlägg Tomas Tranströmer

Damma, damma

Jag slår två flugor i en smäll - börjar med tidig julstädning eller med sen höststädning, vilket man föredrar att kalla det. Ganska behändigt att bara behöva städa ordentligt en gång. Mina dammvippor står alltid beredda i en blomkruka i tvättstugan. Jag har tre stycken vippor för att slippa springa så många gånger för att skaka ur dammet.

Det kan vara mycket tidsödande att damma en bokhylla. Jag kom att bläddra i min poesibok, som var så populärt när jag började skolan. Minns den ena skolkamraten efter den andra - hon som bröt en arm när vi busade i snödrivorna ... grannpojken som gick i samma klass ... och så kom jag till en sida där min pappa hade skrivit.

Det kan vara svårt att se texten men så här står det:

Du kan tänka en gång, det var då,

man var ung, man var inte så klok

... det är lustig att sitta och slå

i de soliga minnenas bok.

Far 20.1 1957