Hur svårt är det inte att göra sig av med sina gosedjur och andra leksaker. Min Nalle har funnits i min mors varma och sköna lägenhet. Den har sluppit en hemsk tillvaro på kalla och mörka källare och vindar.
Det har varit flera generationer, som kramat Nalle, både barnbarn och barnbarnsbarn. Min mor har skyddat Nalle mot alltför vådliga kullerbyttor, lagat och stoppat den. Men visst har den blivit sliten med åren. Den brummar inte längre, som den gjorde då den var ny. Och pälsen är tunn och trampdynorna nästan helt borta. Nu har den fått ett par virkade vantar, stickade tubsockar och en halsduk som skyddar.
Man måste vara rädd om den, som inte längre kan göra sin röst hörd, som inte kan skydda sig själv.
