Väldoft

En kråkunge besöker gärna min trädgård övervakad av sina föräldrar, som sitter högt uppe i träden i skogen utanför tomten. De varnar så fort jag öppnar altandörren. Ungen är så där härligt nyfiken. Den drar upp blommor, som jag har satt i vatten i en mortel, en riktig buskråkunge.

Rosor och schersmin sprider sin väldoft. Jag går mellan buskarna och sniffar.

De vitmålade stammarna vid dammen är dekorerade med svartvita, virkade remsor. Den gångna vintern gick hårt åt många blommor. Spetsmössa (tiarella cordifolia) vissnade och jag har istället planterat några grenastrar.

Länk
Floral Friday Fotos fff 293
Saturday Critters 186 
Camera Critters 482

Det fina i kråksången är överväldigande

Kråkor gör alltid ett överväldigande intryck på mig. Jag tycker de är kollosalt intelligenta.

Som när de tvingas äta torrt, hår bröd - nej, den här gången är det inte jag som bakat. Att bara komma på tanken att man kan blöta upp bullen i vatten. Och de vet dessutom var det finns ett fågelbad med vatten. Det är ju så smart uträknat.

Jag står gömd inomhus för att den inte ska se mig ...... aaaa ... avslöjad ...

Någon skicklig fågelfotograf är jag inte - griper mer tillfälligheten i luften.

Men jag tycker om situationskomik och då får bildkvalitén underordna sig sammanhanget.

Länk:
Onsdagstema - överväldigande
Image-in-ing

När tanken är fri som fågeln

På uppsatsskrivningen i skolan var det alltid bråttom. Först funderade man alldeles för länge på vad man skulle skriva. Sedan blev tiden knapp och man fick skriva fort. Fröken sade, att jag skrev som en kråka och skickade mig till välskrivningen.

Det var teckningsläraren som höll i den undervisningen. Teckning var mitt favoritämne alla kategorier. Där satt jag i lugn och ro och präntade. Teckningsläraren kunde inte alls förstå, varför svenskläraren tyckte, att jag behövde öva mig i att skriva vackert.

Länk: onsdagstema 268 - fri