Mata fåglarna!

Vi dricker mycket kaffe, min man och jag. För att inte magen ska drunkna i kaffe, har vi skaffat en bryggare för två små koppar. Bryggaren är ansluten till en timer, så den slår av sig själv efter en stund. På sista tiden när min man fixat kaffet, har han fyllt på vatten men glömt lägga på kaffe. Det har hänt flera gånger. Jag blir ju lite orolig så klart.

Min man är väldigt pratglad och berättar gärna i detalj var, vad, hur och när. Jag lyssnar …

Häromdagen sade han, att fågelmaten är slut och jag ska bara … och försvann till nedervåningen, där fågelmaten är. Efter en god stund kom han tillbaka och förklarade att nu var det fullt igen och berättade:

Det gick inte att göra trappsteg. Snön var så hård fastän jag hade en bra spade. Ne…hej …. Jaha … trappsteg … svarar jag …

Nej, jag var tvungen att ta stolen men den snurrade så jag höll på att ramla … Oj då, men det gick bra …

Ja, jag skulle ha behövt en stege …. Jaaaha, stege …

Ibland hör man saker men det går liksom inte in … Jag gick och funderade några dagar på det där med trapp, stol och stege. Jag tycker om att fundera. Dörren som leder ut ligger i marknivå. Vad skulle han ha trappen, stolen och stegen till? Ingen gissning ens. Min oro är inte stillad. Inte för att jag är nyfiken men till slut gick jag och tittade efter. Nu gäller det ju faktiskt min man.

Hmmm, verkar inte vara någon större fara med honom. Det är nog min föreställningsförmåga som spelar mig ett spratt ibland.

Änglar finns dom?

En natt för något år sedan, när jag låg och sov, fick jag en känsla av att någon låg i mitten på sängen. Jag kunde känna det cylinderformade, hårda benet - ja, så var min tanke. Jag vaknade till och kollade - min man låg långt ut på sin kant - inte i mitten. Jag tänkte att det var en dröm, gjorde ett ärende i badrummet och gick och lade mig och somnade om.

Efter en stund vaknade jag igen av känslan, att någon låg i mitten på sängen. Nu var jag klarvaken och låg och funderade. Tanken kom, att det är ju farfar! Men varför just han? Och han är ju död sedan många år tillbaka.

Klockan var halv två på natten. Plötsligt dök idén upp, att jag måste koka havregrynsgröt i mikron. När jag kom ut i köket kände jag värmen från bänken, där kaffebryggaren stog. Jag tände lyset och såg, att vi glömt stänga av den, den hade torrkokat och bänken var nästan "glödhet". Jag plockade bort bryggaren, ville inte längre ha gröt.

På morgonen berättade jag om nattens "äventyr" för min man. Jag gjorde en undran, om farfar är min skyddsängel. Sedan åkte vi till el-affären och köpte en ny kaffebryggare, en sådan som stänger av sig själv automatiskt efter en viss tid.