Färgrikt

Det duggade idag när jag tog en promenad runt trädgården på landet. Det mesta har blommat över. Astilben står som ett rosa utropstecken vid dammen, en enda blomma, en solitär i all sin glans. Näckrosorna hade inte öppnat sig ännu.

Öppnat sig hade däremot körsbärsbenveden. På en del grenar har löven ramlat av och frukterna lyser lång väg.

Lyser och lockar lång väg gör även munkhättan. Men den ska man låta bli. Hela växten, särskilt den färska roten, innehåller gifter, som dock förstörs vid kokning eller torkning.

Länk:
Floral Friday Foto fff251

Skallra och gräsulv

En överblommad ängsskallra har fått en läckert rosa nyans ...

... precis som mina skosnören. Jag går runt på tomten på landet och håller ögonen öppna ifall något spännande eller annorlunda dyker upp.

Körsbärsbenvedens blad har också en nästan försiktigt rosa färg. Det är väldigt lite frukter på busken i år.

På ett blad på marken hittar jag denna larv, en gräsulv, som jag visat tidigare. Man ska inte röra den med fingrarna. Larvens hår lossnar lätt vid beröring och kan orsaka svår klåda eller eksem på händer.

Länk:

Floral Friday Fotos - fff 249

Benved

Den här klätterbenveden blommar villigt men visar sällan sina vackra ljusa frukter med brandgula frö. Blommorna är uppskattade av många sorts insekter. Bladen är vintergröna och växten klättrar uppför ett berg på landet.

Hemma har jag denna grönvita klätterbenved som marktäckare. Efter några år har den etablerat sig ordentligt och sprider sig successivt. 

En gulgrön variant på landet har det väldigt jobbigt. Någon tycker den är delikat och äter av både grenar och blad. Det blir ett litet projekt att fundera på till nästa år. Jag kommer sannolikt att flytta hem den, där den får leva lite mer skyddad. Där är tomten omgiven av stängsel.

Körsbärsbenvedens höstfärg har varit som ett skådespel av olika färger. Det är egentligen då man njuter av den som mest.

Länk:
I heart macro 75
Macro monday2

Höstfärger är mina färger

... tror jag. Just nu i alla fall. Det var ganska skönt att promenera idag. Jag gick ett varv i trädgården och tog några bilder.

Bergeniabladens baksida har så vacker nyans mot omgivningen, som mest är grön gräsmatta. Den gulbladiga smällspirean verkar ha lekt Halloween. Den röda färgen på löven på japansk lönn har nu övergått i bruna nyanser. Den ligger som ett täcke över sin närmaste omgivning, exempelvis dagliljan som lagt ned sina blad och den spräckliga klätterbenveden.

Läraktig och konsekvent

Jag fick ju så många överraskande olika nyanser rosa-vitt-rött på lupinerna jag planterade tidigare i år. Nu har jag gjort en uppföljning. I rabatten fanns redan tidigare astilbe i en skäraktig nyans. Jag kompletterade med flera astilbe, som inte blommade just då utan bara hade skyltar med blombilder i olika rosa och röda nyanser. Har alltså ingen aning om hur det hela kommer att se ut, när de blommar. Precis som när jag köpte lupinerna - konsekvent alltså. Jag lär mig hela tiden.

Revsugan, som växte på den plats där astilben nu planterats, fick lov att flytta på sig.

Vid en upphöjd mur vid en av grusade gångarna hade jag tänkt plantera nya buskar. Men när jag började rensa ogräs var jorddjupet bara tio till tjugo centimeter och den vackra stenmuren vill jag inte förändra.

Hit fick den marktäckande revsugan flytta tillsammans med annat smått och gott. En hosta flyttades från dammen för att ge mer plats åt kvarvarande hostor. Den delade jag i tre mindre plantor. Vidare flyttade jag ett par buxbom, som inte trivdes på sin ursprungliga plats. Jag kompletterade med två Oshimastarr, som blev över när grottan renoverades. Köpte sedan två klätterbenved, Euonymus fort. 'Emerald Gaiety' (grön-vit) och Euonymus for. 'Blondy' (grön-gul).

Och sedan är det bara att leva på hoppet - att inga rådjur, älgar, grävlingar, vildsvin, mördarsniglar känner sig frestade.