Fjärilsstigen vid Stora Vika (del 1)

Fjärilsstigen vid Stora Vika är en vandringsstig, som sträcker sig runt ett nedlagt kalkbrott numera delvis fyllt med vatten. På kanten syns bl.a. nicktistel, som är ganska sällsynt. Den finns i torra backar, kalktrakter och vägkanter.

Vit sötväppling kantar vägen som en allé när en vandring ledd av fjärils- och blomguider påbörjas. Sötväppling växer på öppen kulturpåverkad mark, exempel vägkanter, ofta tillfälliga miljöer som försvinner när markanvändningen ändras, som det nedlagda kalkbrottet.

Det stora målet för dagens guidade promenad var att fånga en apollofjäril på bild. Guiden började med att släppa ut två makaonfjärilar han fött upp. 

Olika fjärilar parkerade sig framför kameran. Det här tror jag är en gräsfjäril. Den sitter på en utblommad geranium, som fanns över hela området.

Pärlemorfjärilarna var nog de största fjärilarna vi såg och de förekom i rikligt antal över hela området..

Någon apollofjäril visade sig inte idag. Liten bastardsvärmare på en fibbla fick bli dagens höjdpunkt när det gällde fjärilar födda i frihet.

Länk:
helgbilden

Slutet är början

Blooming Friday tar sommarlov och säsongsavslutar med en "grand final". Jag tittar mig omkring bland träd och andra växter och ser hur allting börjar spira. Jag vill hellre kalla mitt inlägg för en "grand start".

Väderomslagen hittills har påverkat växtligheten. Sol och värme på över plus 20 grader har övergått i regn och svalare väder med plus 8 grader. Naturen stannar upp i sin utveckling. Man hinner med att beundra lövens färgspel.

Länk:
Floral Friday Fotos fff236 
Blooming Friday - Grand Finale

Röjardags

Toppen på idegranen har nästan gett upp. Min dotter dömde ut den. Den ska bort. Nederdelen är vacker.

Igår dök hon upp tillsammans med sin familj och sina svärföräldrar. Alla gick snabbt till verket och på nolltid var idegranen tuktad och toppen finfördelad och förpackad i svarta sopsäckar. Nu ser man grannens hus.

För ett par år sedan påbörjade jag en föryngring av fläderbusken med hjälp förstås. Igår hjälptes min svärson och hans far åt. Det gällde att få grenarna att ramla åt rätt håll. Man var tvungen att vara två och ha en viss råstyrka. 

Råstyrka fanns även hos mina barnbarn, som bar de nedsågade stammarna till den kärra, dotterns svärföräldrar hade med sig.

Det var kvinnorna, min dotter och hennes svärmor, som tillsammans med barnbarnen, släpade ihop grenarna. Här gäller finess och fingerfärdighet. Tänk, vilka underbara människor det finns. Båda familjerna har egna trädgårdar att ta hand om. Ändå tar de sig tid och hjälper mig.

Idag åkte jag till den lokala soptippen och tömde soppåsarna. Jag kände mig så onyttig igår, som bara stod och fotade och bestämde, om man behövde något klargörande, hur det skulle vara. 

Där, på soptippen, var fjärilarna.

Och flugorna.

Länk: helgbilden

Glädjen med att ... lördagstema

Glädjen med att fotografera är hur man kan upptäcka en ny verklighet rakt framför näsan. Mina motiv hittar jag främst i naturen i trädgården och i min omgivning - urvalet är nästan oändligt.

Man nalkas motivet, sätter sig och tittar. Det finns detaljer, linjer och strukturer i frön, blad och grenar.

Ett åldrigt träd är skrovligt och lite rå i barken men vårligt blommande. En del strävar efter harmonisk form även efter det att grenar ramlat av medan andra växer helt anarkistiskt och spretar åt alla håll.

Det magiska ljuset växlar mellan ljust och mörkt. Det påverkar färgerna i naturen.

Visst är detta upptäckande något man kan ägna sig åt med upprymd förtjusning, en skaparglädje som inte kan mätas i pengar.

Inlägget ingår i 'lördagstema', där deltagarna framgår av rutan till höger. Temat 'glädjen med att' har Wienerbrödslandet bestämt.

Grönt är skönt

Man kan fortsätta på temat "gröna nyanser" nästan i det oändliga. Här är några fler exempel. Myrorna har hittat mat och dryck på en tistel och låter sig väl smaka. En fluga har släckt törsten på ett gunnerablad. Liljebaggarna skiljs åt efter att ha förlustat sig gömda under ett krolliljeblad. "Härliga" minnen från somrar från landet på Sandvik Lisö tidigare år.

Länk:
Saturday Critters 62
Camera Critter 359

Tistel - en vacker blomma

Det finns alltid blommor för den som vill se dem.

Henri Matisse

Man kan hitta skönhet i det mesta i naturen. Veckans visdomsord finns hos Roses and stuff.

Jag gillar stilla upptäcktspromenader

Jag tycker om att börja dagen med en promenad i trädgården. Igår vandrade jag runt på landet och i den torra gräsmattan växte en blåklocka. Ofta fastnar någon insekt på bilden. Den får ytterligare en dimension, lite mer att studera och undra över. Är det en rödbent bärfis?

Alla blommor växer inte i anlagda rabatter utan har slagit sig ned där de tycker att läge, ljus och jordmån passar. Mönstret är enastående vackert, när man studerar dessa tistlar på nära håll.

I gruset intill huset står dessa intressanta saker. De växer på rangliga, gräslöksrunda strån och på varje finns dessa knippor - kanske heter växten luftlök. Egentligen vill jag inte att något ska växa i gruset men detta ser väldigt intressant ut, så det får bli kvar.

Länk: Torsdagstema, I like 155

Kommentera mera - bort med ordverifieringen

Jag är medveten om att jag gillar fasta rutiner. Även om en för-ändring skulle innebära en förbättring, kan jag ha svårt att ta till mig den. Planering, planering och åter planering gäller för mig. Om det är en större sak jag ska göra, kan jag dela in helheten i små delprojekt. Bara jag har kontroll.

Google har ändrat sin ordverifiering, när man vill göra en kommentar till ett inlägg. Två ord. Mer eller mindre oläsliga för mig. Här hjälper inga glasögon eller förstoringsglas. Man får vara en riktig Sherlock Holmes för att lista ut vad det står.

Så vill jag inte ha det. Det ska vara enkelt att lämna en kommentar. Jag har därför tagit bort ordverifieringen (inställningar - kommentarer - popup-fönster) på denna blogg, så att ni ska ha lättare att kommentera.

Tyvärr, efter kontroll ser jag att man fortfarande måste göra två gissningar. Då vet jag inte hur jag ska åtgärda problemet.

Igelkott, eller ...

Dessa vassa taggar skulle kunna vara en igelkott men det är en vägtistel. Inte underligt att den får stå ifred. Denna växte i villaträdgården. Den är ju ganska vacker, den runda, taggiga bollen med blomman som en borste ovanpå. I sista ögonblicket fångade jag den och den fick faktiskt åka ned i soppåsen istället för komposten. Vill inte ha en invasion av tistlar.

Jag tar alla bilder själv. Tycker det är roligt att fotografera och trädgården är en fantastisk källa till motiv. Om inte kroppen sade ifrån, så skulle jag arbeta och fotografera i trädgården 24 timmar om dagen.