Jag är en rätt flitig läsare av Malin Wollins krönikor i Aftonbladet (hennes blogg har jag inte riktigt "hittat till" ännu) och gillar hur hon med humoristisk ton tar sig an det ena ämnet efter det andra. Därför kastade jag mig över hennes romandebut så fort den kom ut, var alltså några månader sedan jag läste den! Till min dotter handlar om Stella som vi får följa från barn, till tonåring och nu mamma till en alldeles egen tonårstjej som hon stundtals riktar sig direkt till i boken. Första meningen sätter tonen i boken "Jag föddes och råkade vara en flicka". Stella växer upp i ett hus en bit utanför en småstad och åker buss till skolan varje dag, oftast en pina. Hon har en mamma som är helt ok och en pappa som väl som bäst kan beskrivas som obrydd. Wollin är hysteriskt rolig när hon beskriver vedermödorna med att växa upp och försöka passa in, men hon blir också allvarlig och beskriver utan omsvep när Stella blir våldtagen och de självtvivel hon drabbas av e...