Det började i en husvagn sommaren 2011. Sonen, sambon och jag var på husvagnssemester och bilade genom Sverige. På dagarna solade vi, fiskade, gick på djurpark, badade, skrattade och myste på. På kvällarna efter att sonen somnat kurade sambon och jag ihop oss och tittade på Säsong 1 av zombieserien The Walking Dead , baserad på Robert Kirkmans grafiska serie (som ges ut på svenska av Apart förlag ) Jag älskar skräck, blod, mord och ond bråd död. Har utsatt mig för det så pass länge att jag sällan blir riktigt rädd och jag drömmer aldrig mardrömmar. The Walking Dead ändrade på det och därför älskar jag serien. Jag undrar vad det beror på, den här längtan efter att skrämma sig själv, men den finns där. Zombiesarna är otroligt välgjorda, läskiga och äckliga. De kryper liksom in under skinnet på mig, jag känner hur de stinker och försöker undivka att tänka på hur det måste kännas att ätas upp levande. Hujjaligen... Första kvällen såg vi två avsnitt i rad och på natten drömde jag min...