För rätt länge sedan så fick jag barnboken Marias docka av Morten Dürr. En bok som handlar om två föräldralösa och hemlösa syskon som tillsammans med en kompis lever på att sortera sopor och sedan sälja metallskrot och annat. Socialrealism i all ära...den här boken beskriver - egentligen på ett bra sätt - en verklighet som finns därute och som många barn lever i, men... Det är otäckt, kompisen blir biten av en råtta, får åka därifrån med några vuxna och kommer aldrig mer tillbaka. Syskonen Maria och Paco blir hotade av de vuxna som de säljer sitt skrot till och bestämmer sig för att fly från storstaden. Jag tycker att det är viktigt att barn får veta att alla inte har det lika bra, att det finns barn som inte får mat varje dag, som inte har något hem, som inte får gå i skolan utan måste jobba. Jag tycker också att det är viktigt hur man berättar detta. Barn måste få ta till sig detta utan att behöva bli rädda eller få ångest. Berättelsen i den här boken är, som jag ser det, bara...