...med näsan i en bok...

Har inte tidigare skrivit om PAX-böckerna, den bokserie som fyllt hålet efter Harry Potter för mig och sonen. För några veckor sedan så läste vi ut den efterlängtade åttonde boken Vitormen. Nu väntar vi på den nionde som ska heta Maran och kommer ut någon gång i höst. PAX-böckerna är skrivna av ingen mindre än deckarförfattaren Åsa Larsson och grundskolläraren och forskaren Ingela Korsell samt illustrerad av Henrik Jonsson. Böckerna handlar om bröderna Alrik och Viggo som är familjehemsplacerade hos Laylah och Anders i Mariefred. En stad där det börjat hända märkliga saker... Ganska snart efter att Viggo och Alrik har flyttat till Mariefred så lär de känna det äldre paret Magnar och Estrid. Magnar och Estrid har vigt sitt liv åt att skydda ett magiskt bibliotek som funnits under kyrkan i hundratals år. Biblioteket är nu angripet av onda krafter och bibliotekets magiska skydd börjar försvagas. Det visar sig att Alrik och Viggo är Korpbröderna, utv...

Som vi har väntat, men nu är den här! Den kom alldeles lagom som en present på skolavslutningsdagen dessutom! Jag har ju inte skrivit något om Pax-böckerna tidigare (tror jag) men vi (=jag och sonen) har läst alla och fullkomligt älskat. Den här har vi väntat på i flera månader. Beslutet att pausa boken vi läser just nu och börja med den här ikväll var lätt som en plätt att fatta!

För tre år sedan kom min då fem år gamla son hem från dagis och deklarerade att han ville börja läsa Harry Potter. Ja, ni kan väl gissa min reaktion...självklart började vi läsa. Lustigt nu fick vi rätt många reaktioner från omgivningen om att han var för liten för Harry Potter, både för att den skulle vara för svår och för att den är för läskig för en femåring. Men jag skulle aldrig få för mig att döda lusten att läsa och skulle aldrig få för mig att vägra någon, särskilt ett barn, en läsupplevelse! Jag tänker att man alltid uppfattar en bok, en berättelse, utifrån den situation man befinner sig i livet. Klart att en femåring inte förstår Harry Potter på samma sätt som jag som är vuxen, men vem säger att det ena sättet att ta till sig berättelsen är fel och den andra rätt? Under läsningen, särskilt första året, så tog jag som vana att stanna upp i läsningen med jämna mellanrum och dubbelkolla hur han hade förstått det som hänt (ibland blir det ju rätt abstrakt och det kan vara s...