...med näsan i en bok...

Mitt rop efter hjälp i förra inlägget blev inte direkt någon succé... Men det gör ingenting, upptäckte att jag faktiskt klarade det hela själv (hoppas jag, får se när jag får bedömningen av min diktanalys), efter att ha skanderat Endymion typ hundra gånger och suttit med papper och penna och ritat trokéer och daktyler. Varför är det ofta så att man (läs jag) inte tror att man kan själv..? När man faktiskt kan det! Tänk att en diktanalys kan påverka självförtroendet så positivt! Hoppas läsa ut Boktjuven av Markus Zusak ikväll så förhoppningsvis dyker det upp en recension här imorgon.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så ska jag göra en diktanalys och mitt val föll på Endymion av Stagnelius. Mycket av analysen och tolkningen har jag klar för mig hur jag ska skriva men jag har ett stort problem. Hur jag än försöker så får jag inte till detta med versläran, alla dessa daktyler, trokéer, jamber, elegiska distikon och så vidare bara snurrar runt i huvudet på mig! Jag inser att jag behöver hjälp ( för att be om hjälp är väl inte samma sak som att fuska...eller?). Så min fråga till er som hittat till den här sidan är, på vilket versmått är dikten skriven? Endymion Skön, med lågande hy och slutna ögon, Slumrar herden så ljuft i Månans strålar. Nattens ångande vindar Fläkta hans lockiga hår. Stum, med smäktande blick och våta kinder Honom Delia ser från eterns höjder: Nu ur strålande charen Sväfvar hon darrande ned.  Och af klarare ljus, vid hennes ankomst, Stråla dalar och berg och myrtenskogar. Utan förerska spannet Trafvar i silfrade moln. Herden sofver i ro...