Ett stämningsfullt farväl

Idag har jag tillsammans med släkt och vänner tagit farväl av Nils vid en mycket stämningsfull begravningsakt i Matteus kapell i Norrköping. Solen sken och spred ett underbart ljus över kistan, som var täckt av ett bårtäcke i blå toner och fina blomsterdekorationer på golvet runt kistan. Tror att Nils hade uppskattat att den närmaste familjen och så många av våra vänner hade kommit och för mig kändes det tryggt med allt stöd jag fick.

Musiken jag valt var Gammal fäbodpsalm som inledning och Air av Bach som avslutning.Det viktigaste var att få med Unforgettable, som alltid varit vår speciella melodi, och eftersom jag har en cd med Nat King Cole och Natalie Cole, bestämdes att den skulle spelas. Då brast det för mig och tårarna rann utmed kinderna. En av vännerna berättade senare att Nils redan för 20 år sedan bestämt att Unforgettable skulle spelas på hans begravning. När vi tog farväl vid kistan spelades Time To Say Goodbye på orgel. Prästen talade mycket personligt om Nils och det händelserika liv han levt och de 56 år vi fick tillsammans. Mycket hade han hämtat från "Livsboken om Nils", som skrevs för några år sedan som ett projekt i Jobbfabriken. En av vännerna S från Granen, som inte själv klarade av att komma, hade skrivit ett underbart och rörande tal, som hans hustru läste upp vid kistan. Utanför kapellet fick jag många bevis för att man tyckte begravningen varit ljus, minnesvärd och mycket "personen Nils".

Eftersom jag inte ville ha någon minnesstund upplöstes samlingen efter akten, men de som ville var välkomna på kaffe i Brånnestad. Nils brorsdotter I  hade bakat banankaka och en rabarberpaj och jag bidrog med chokladmuffins och Princesstårta (Nils favorit). Stort tack till I, K och V-A för all hjälp!

Den underbara buketten liljekonvaljer kom från vännen S och kortet visar Nils i 20-årsåldern.

Glömde berätta att Laban fick vara hos Kine under begravningen och han hade skött sig mycket bra och varit så snäll, Stort tack Kine!

En underbar morgon

Idag blev det en tidig promenad med Laban i ett underbart väder. Solen sken och det var lugnt och tyst, bara fåglarna som kvittrade. Luften var mättad av ljuvlig syrendoft från ett stort buskage, där det långt tidigare varit bebyggelse och syrenerna nu har blivit 5 -6 meter höga. Helt underbart!

Jag försöker ta en dag i taget och hittills har det gått bra. Det är så mycket att ordna och problemet är att veta vart man ska vända sig. Kommer att föreslå kommunen att göra ett informationsblad som hjälp till anhörigvårdare, när den anhörige avlidit, med telefonnummer och information till vem man ska vända sig när man vill bli av med hjälpmedel. Efter många samtal med olika personer fick jag trapphissen nedmonterad igår och Hjälpmedelscentralen hämtade tre rullstolar, en duschstol, en turner, en hävert, ett bälte och en luftmadrass. Så skönt att få litet utrymme för flyttkartongerna som växer i antal. Jag utgår ifrån att tomheten och saknaden kommer att bli värre efter begravningen.

Detaljerna kring begravningsakten är klara och jag hade ett långt samtal med prästen i måndags. Försöker hålla det enkelt och kommer inte att ha någon minnesstund, utan den som vill får komma med hem på kaffe.

Nu ska jag göra mig i ordning för terminsavslutning i anhöriggruppen, som under flera år varit ett stort stöd för mig och jag får möjlighet att delta ytterligare en termin. I morgon är jag inbjuden till Granens Dagverksamhet, som samlar närstående till de som deltar i dagverksamheten. När jag flyttat till stan och bor granne med Granen, kommer jag troligen att själv delta i någon av alla trevliga aktiviteter man anordnar där.

Det har inte blivit så mycket stickat, men ett par sockor av restgarn finns på stickorna och något varv blir det ibland.

Ännu en gång sänder jag ett stort tack till alla som tänker på mig och ger mig styrka. Så skönt att veta att ni finns.

Stort tack

Så underbart det är att ha så många vänner som stöttat mig under veckan som gått. STORT TACK för alla varma tankar och kramar jag fått som kommentarer på bloggen, inlägg på FB, telefonsamtal, personliga möten och blommor. Inser mer och mer hur mycket det betyder att ha ett sådant fantastiskt nätverk som jag har fått de senaste åren.

Har inte känt av ensamheten så påtagligt ännu. Jag var ju beredd på att KM skulle till Lennings i tisdags och att Laban och jag skulle vara ensamma i tre veckor. Många praktiska saker som måste ordnas så snart som möjligt. Besökt begravningsbyrån två gånger och utformat annons, som kommer i Norrköpings Tidningar på torsdag, och bestämt detaljerna kring själva begravningen, som ska ske den 26/5. Begravningsakten är tänkt att bli enkel och kistan kommer att täckas av ett bårtäcke med rutor i två nyanser blått och i morgon ska jag bestämma blomterdekorationen framför kistan.

Har just plockat ihop all medicin som ska lämnas in till apoteket. Sjukhussängen har hämtats och i morgon ska trygghetslarmet lämnas tillbaka, dörrlåset ska återställas och jag ska kontakta arbetsterapeut för hämtning av 3 rullstolar, turner, duschstol och bostadsanpassningen för nedmontering av trapphiss inomhus och ramper utanför huset. Det vridbara sätet i bilen ska ersättas av det ordinarie passagerarsätet. Med andra ord fullt sysselsatt hela tiden. Gör långa listor och stryker vartefter, men det bara dyker upp fler saker att tänka på. Som tur är känner jag att jag hittat tillbaka till 100% Metta och fått tillbaka min energi. Visste inte ens att den fanns kvar. All energi har troligen gått åt till att vara anhörigvårdare, vilket jag känner mig tacksam för att jag under många år kunnat vara för min man, men att han nu finns i mitt hjärta och stöttar mig.

Dystert väder och regn under hundpromenaden, men nu ska vi snart göra oss redo då Laban och jag är bjudna på lunch hos KM:s brorsdotter. Ha en bra dag!