För några veckor sedan kändes allt kul och många positiva nya saker var på G.
Jag sa till min kära M att nu är det lite för mycket plus, snart kommer det något minus....
Och av erfarenhet så... när minus är på antågande så är det inte ett utan flera på rad.
Jag hamnar i en situation där jag inte kan undvika en krock, fast jag inte är orsak
till det hela och bilen blir för dyr att reparera så den blir inlöst...
Jag är inte som alla andra, det har jag insett... bilen är JÄTTE VIKTIG för mig!
För det första så behöver jag den för att ta mig till jobbet, för min arbetsplats ligger lite off.
Dessutom så är jag sån som älskar att köra bil och finner ett lugn
och rensar tankarna med bilkörningen.
Bilen och jag var typ ett med varandra kan man säga.. vi kände varandra mycket väl.
Så jag känner som jag har tappat en god vän. Dagen efter var det SÅ många
tårar som rann utan att jag kunde kontroller eller påverka dem på nåt sätt.
Vi hade absolut inte på något vis tänkt byta bil nu och inte ens om något år!
Dels för att hus bygget är prio på alla sätt.
När garden är nere och man är lite down kommer det mer...
Till vår framsidas fasad (som vi mot årstiden kämpar med) så fattas det bräder till spöningen.
Det är också en lång historia men vi skippar den nu...
Vi beställer då det som saknas + det som behövs till vedboden som skall spönas om nästa år.
Vi väntar, väntar och väntar...
Till slut kommer dom och vi tar dom på mitt jobb och oljar, grundar och målar ett lager med färg.
Kör hem allt och M börjar montera.. Efter 12 bräder visar det sig att det skiljer sig
typ 5,5 cm i höjd mot den tidigare monterade liggande panelen.
Allt jobb är förgäves... Så nu väntar vi åter igen på nya bräder!
Alla fixar så fint inför advent och jag har ingen inspiration alls...kreativiteten är som bort blåst!
Jag skriver absolut inte för att någon ska tycka synd om mig eller så utan bara för att skriva av mig och för att ni ska veta varför det inte kommer något inlägg.
Önskar er alla en fin adventshelg!
Många kramar från mig!
Marie
