Läst 2014 del 6

Färre deckare blev det än tidigare år. Faktiskt bara två under våren; Glasverandan av Ann Cleeves. Tidigare har jag läst hennes fyra deckare kopplade till färger och årstider som utspelar sig på Shetlandsöarna och var en riktigt intressant läsning utifrån framför allt miljön. Dessutom  aktuella just nu eftersom Shetland, deckarserien som går på TV1 på fredagskvällarna bygger på dem.
Glasverandan ingår i en serie med en överviktig kvinnlig kommissarie i Nordengland som huvudperson. Hittills finns tre delar översatta. Den här delen handlar om en skrivarkurs.
Ian Rankins En annan mans grav utspelar sig inte alltför långt därifrån, i Skottland. Rankins kriminalkommissarie John Rebus har i denna bok gått i pension från polismyndigheten i Edinburgh  men arbetar kvar som civilanställd med cold cases. Fallet som han hamnar i för honom till Skottlands nordliga delar. Spännande! Jag gillar verkligen Ian Rankins deckare.
Cilla och Rolf Börjlind som bl.a. skrivit manus till en lång rad Beck-filmer, skriver numera spänningsdeckare a la Sjöwall Wahlöö och Mankell. Springfloden och Den tredje rösten läste jag i somras. Tillräckligt välskrivna och lagom spännande men lite för mycket drag av att vara filmmanus är min bedömning av de båda böckerna. Under hösten blev det sen ytterligare tre svenska deckare. Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen ingår i en serie som utgår från Hammarby polisstation på Söder i Stockholm och de poliser som jobbar där. Det är den enda svenska deckarserie som jag för tillfället försöker följa utöver de böcker Åsa Larsson och Åke Edwardson skriver.
Flertalet svenska deckare under senare år är anknutna till en ort. Från Mankells Ystad till Läckbergs Fjällbacka, Jungstedts och Janssons Gotland, Larssons Kiruna, Moströms Sundsvall osv. Isvittring av Solveig Vidarsdotter utspelas i Gäddede i norra Jämtland. Miljön är spännande men tyvärr är det ingen bra berättelse. Betydligt mer intressant och spännande och bättre skriven fann jag däremot arkeologen Anna Lihammers debut som deckarförfattare Medan mörkret föll som handlar om 30-talets mörklagda historia. En fiktiv mordhistoria där en man hittas mördad på anatomiska institutionen i Uppsala blandas med verkliga händelser. Den rekommenderas också!

Bokhögar

Som vanligt växer både mina listor på intressanta böcker och de konkreta högarna här hemma av böcker från biblioteket och från de egna hyllorna. Det är helt omöjligt för mig att låta bli att låna när jag går på biblioteket. Allt som blir hemsläpat läser jag förstås inte ut, en del bläddrar jag i och provläser, en del får ligga till sig och lånas om, annat skrivs upp på läslisten. Men mycket blir ändå läst ibland genast. Eftersläpningen för läsrapporterandet här kvarstår. Mitt mål för i år är att hinna ikapp till årsskiftet och då också göra en egen tio i topp-lista för årets läsning.

Gustafs grabb av Leif GW Persson köpte jag billigt på årets bokrea men läste först i höstas. En riktigt intressant skildring av hans uppväxt under 40-50-talen, det nära förhållandet han har till sin pappa och inte minst den klassresa han kommit att göra, som jag delvis känner igen mig i trots att jag själv misslyckats göra både karriär och tjänat in något kapital. Det som förbryllar med GW:s minnesberättelse är hans avoghet gentemot sin mamma. Han beskriver henne som klagande, ömkande upptagen av sin sjuklighet utan att uppbåda minsta förståelse för den situation hon levde i. Att han inte förstod henne då kan jag begripa men inte att han är så hätskt avvisande och oförstående nu. Även sin syster verkar han hållit på avstånd både som barn och fortsatt framåt. Det hade varit intressantare om boken handlat mer om familjerelationerna. Stor plats tar hans inblandning i Geijer-affären, i och för sig intressant, men den historien borde som jag ser det hellre fått en egen bok.
Att GW:s mamma hemmafrun Margit inte mår bra framstår tydligt. Porträtten av henne som tecknar utifrån sina minnen får mig att tänka på först Kristina Sandbergs Maj i Sörja för de sina, en annan hemmafru i samma tid och sen återigen min egen mor.

  

Hur svårt det kan vara att vara mamma handlar Astrid Flemberg-Alcalas delvis självbiografiska bok Och vet inte vårt om. Paret Anna och Sal åker till Colombia för att adoptera två  bröder på tre och fyra år. Hon är orolig när de skall möta barnen och undrar hur hon skall räcka till. Och inte blir det ett lätt föräldraskap. José den ene av pojkarna har kramper och är stundvis okontaktbar och avvisar sin nya mamma. Hans bror Abél är konflikträdd och glider undan. Det är en stark och mycket utlämnande berättelse om en mammas förtvivlan över sina svårigheter och misslyckande att nå sina barn och skapa bärande relationer.









Även Malin Persson Giolitos Dubbla slag handlar om en mammas svårigheter. Hennes huvudperson Hanna är en framgångsrik jurist som arbetar på en stor advokatbyrå när hon som gravid småbarnsmamma får sparken. Boken handlar om tuffa arbetsvillkor och de praktiska problem som det innebär att både inneha ett prestigefyllt karriärinriktat arbete och vara förälder. Utifrån bokomslagsspresentation och TV-intervjuer kan man sluta sig till att det finns en viss självbiografisk grund här också. Men jag lånade boken i tron att det var en deckare och blev allt mer förvånad och undrande ju längre jag läste när deckarintrigen lyste med sin frånvaro. Där finns en spänningshistoria inlagd, som berör advokatfirman och arbetsplatsförhållanden men inte tillstymmelse till deckare. Tänkte sen att jag blandat ihop böckerna, för Malin Persson Giolito har ju också skrivit deckare, den senaste Bortom varje rimligt tvivel kom i år. Upptäckte sen när jag skulle lämna tillbaka Dubbla slag att biblioteket givit den falsk varudeklaration och märkt den som deckare. Malin Persson Giolito skriver i mitt tycke bra, lite i stil med sin pappa Leif GW. Hennes deckare om advokaten Sophia Weber är numera uppsatta på läslistan.









Så två deckare/spänningsromaner, båda svenska. Anders de la Mottes Geim och Kristina Ohlssons Paradisoffer både välskrivna och så spännande att de var svåra att släppa ifrån sig. Geim handlar om småfifflaren Henrik som en dag hittar en kvarglömd mobil som visar sig innehålla ett reality spel som erbjuder både en möjlighet att tjäna  pengar och att skapa sig en plattform i ett nytt sammanhang. Men kraven som ställs är stora och en rafflande berättelse följer som jag måste andas djupt flera gånger för att våga följa. Geim blev en stor framgång i deckarvärlden och fick deckarakademins debutpris 2010, väl förtjänat anser jag! Två böcker till har kommit ut i serien sen dess, Buzz och Bubble, men dom har jag inte hunnit till än.




I Paradisoffer hittas ett hotbrev med krav riktade till både Sveriges och USA:s regeringar på ett fullsatt plan som just lyft från Stockholm med destination New York. Kaparna hotar med att spränga planet i luften om inte regeringen gör en omprövning angående en utvisningshotad man som bedöms som misstänkt terrorist. Fredrika Bergman, Kristina Ohlssons huvudperson i hennes kriminalserie, arbetar tillfälligt på Justitiedepartementet med utvisningsärenden men kallas in till polisen som kontaktperson mellan polisen och regeringen. Förhandlingen mellan kaparna, poliserna och regeringarna blir en kamp mot klockan där det gäller att nå resultat innan planets bränsle tar slut. Också detta en olidligt spännande läsning!

Höstens läsning

Oj då, tiden rusar fram. Jag brukar uppleva november som en tung och mörk månad då allt är trögt och jobbigt. Mörkt är det i år också men varken tungt eller trögt, mest fullt upp. Vid sidan av resten dvs det vanliga läsandet, stickandet, spelandet, sjungandet och alla andra göromål har jag återigen gett mig i kast med litteraturvetenskapen och de senaste veckorna dels avslutat en kurs och samtidigt påbörjat en ny. Det blev minst sagt lite väl stressigt. Men väldigt roligt. Den nya kursen är inriktad på barnlitteratur i ett historiskt perspektiv och innebär en resa till Stockholm varje tisdag. Det är tufft att som morgontrött i detta mörker kliva upp före fem för att hinna med tåget som går strax före sex. Men kursen är tillräckligt intressant för att det skall vara värt det.
En del läst och stickat har det blivit men mindre än vanligt den senaste tiden. Åtta böcker i oktober, tre hittills i november utöver kurslitteratur som inte räknas in här. En blandad läsning har det varit. Nästan allt jag läst har jag uppskattat och gillat, enda undantaget är faktiskt Hotellet i hörnet av bitter och ljuv som vi läste i Lästanternas bokcirkel och som redan blivit redovisad här.
En av höstens höjdare var Merethe Lindströms Dager i stillhetens historie. När den fick Nordiska rådets litteraturpris för ett år sen blev jag intresserad och skrev upp den på läsa-listan i väntan på den svenska översättningen. Konstigt nog tänkte jag inte på att det skulle vara möjligt att läsa den ganska direkt på norska trots att jag ofta brukar läsa norsk skönlitteratur på norska. Inte förrän i höst när översättningen kommit och jag skulle reservera den på biblioteket upptäckte jag att den fanns där i orginal också och lånade den istället. Blev sen också förvånad över hur liten och tunn den var till formatet. Svårläst var den inte men den krävde sin tid att ta in och fundera kring. Dager i stillhetens historie handlar om ett äldre par som lever sida vid sida i tystnad. I första hand är det hennes, Evas berättelse. Simon hennes man har tystnat, han finns där men har tystnat, kanske är han dement. Båda bär de på tunga upplevelser i sitt tidigare liv men trots närheten till varandra har de under årens lopp inte klarat av att dela det svåra med varandra, inte heller har döttrarna som nu är vuxna och utflugna fått veta. En möjlighet öppnas under en period när en tredje person, den lettiska städhjälpen Marija kommer in i deras hem och kommer dem nära. Merethe Lindströms bok berör verkligen och stannar kvar i tankarna trots sin stillhet och tystnad. Det händer nästan ingenting på det yttre planet. Jag rekommenderar den verkligen! Dagar i tystnadens historia heter den på svenska.



Ännu en deckare i islänningen Arnaldur Indridasons serie kring kriminalpolisen Erlendur har nyligen kommit på svenska. I de senaste böckerna har Erlendur varit frånvarande och man har fått följa hans kollegor Elinborg och Sigurdur Oli i utredningsarbete kring olika fall i Reykavik. Erlendur har åkt iväg till sina hemtrakter i nordöstra Island på sin ledighet men kommer inte tillbaka och hörs inte av. Den nya boken Den kalla elden  berättar om vad som händer under hans vistelse i sin barndoms trakter. Redan tidigare har man fått veta hur märkt han är av det som hände när han var barn. Hans lillebror försvann på fjället under en snöstorm, det var Erlendur som höll honom i handen men tappade taget och brodern har aldrig återfunnits utan Erlendur har gång på gång återvänt för att söka efter kvarlevorna. Under denna vistelse gör han åter det, samtidigt intresserar han sig för ett gammalt försvinnande av en kvinna under kriget i samma trakt och börjar nysta i det. Efter en stunds läsning fylld med främmande exotiskt klingande ortsnamn plockade jag fram en atlas och hittade trakten på norra Island och kunde följa med på kartan hur han förflyttade sig samtidigt som jag drömde om att resa dit på riktigt. Åtminstone till Reykavik med omnejd... En riktigt bra och spännande berättelse var det. Arnaldur Indridason är en av mina största favoriter inom deckargenren.



Havet av Monika Fagerholm och Martin Johnsson är ingen roman utan fyra lyriska essäer som handlar om havet i olika vitt skilda aspekter från egna barndomsminnen till möten med författare som Inger Alfvén (S/y Glädjen) och Tomas Tranströmer (Östersjöar) till naturreportage och historiska vinklingar. Mycket intressant och trevlig läsning rakt igenom. De båda har skrivit essäerna tillsammans utan att ange vem som skrivit vad, det får man själv komma fram till och det gör man mestadels, men det känns inte jätteviktigt heller att veta upplevde jag.

sommarens läsning del 3

En hel del deckare har det förstås blivit:
Allra bäst av sommarens deckare gillade jag Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Liksom hennes tidigare deckare utspelas den i Kiruna med omnejd med juristen Rebecka Martinsson som huvudperson. Som vanligt är i deckare finns vid sidan om den nutida handlingen en parallellhandling som utspelas i förgången tid kring Hjalmar Lundbom och Kirunas uppbyggnadstid i början på förra seklet. Åsa Larsson lyckas verkligen gestalta både dåtid och nutid på ett levande och mycket spännande sätt. Liksom flera recensenter påpekat finns det en hel del i hennes skrivande som tyder på att hon är på väg över till 'vanlig skönlitteratur, den väg som Kerstin Ekman en gång gick. Jag läste inte utan lyssnade  på Till offer åt Molok i Åsa Larssons egen uppläsning. Mycket bra var den!
Ytterligare tre deckare fick pluspoäng, Arne Dahls Hela havet stormar, Deon Mayers Den sista safarin och Jussi Adler-Olsens Journal 64. Hela havet stormar är Arne Dahls andra bok om opcop-gruppen, den europeiska specialstyrka som hans gamla A-grupp i de tidigare deckarna nu ingår i. Även detta är en mycket spännande historia som det inte går att lägga ifrån sig förrän den är utläst. Och samma sak gäller också Deon Mayers bok. Den sista safarin handlar om sökandet efter en bror som försvunnit i Krugerparken, liksom i hans tidigare böcker beskrivs ett nutida Sydafrika fyllt av inre motsättningar och oro. Enligt min mening inte den bästa av alla hans deckare men helt klart mycket läsvärd. Också Journal 64 sträckläste jag, med andan i halsen. Jussi Adler-Olsen är en ganska ny bekantskap. Hans danska polis Carl Mörck på avdelning Q för specialfall vid polisen i Köpenhamn är på klassiskt deckarvis både bufflig, tjock och excentrisk. Brotten i Jussi Adler-Olsens böcker är alltid extremt vidriga det handlar om barnmisshandel, utsatta kvinnor, sexuella brott som pågått på ett systematiskt sätt under lång tid. Mycket spännande nästan för hemska intriger för min smak.
Resten av mina sommardeckare får samsas i en lista, ingen av dem var någon riktig höjdare. Till kategorin läsvärda hör följande:
Känslan av död av Elly Griffiths, en engelsk deckare som utspelar sig på nordostkusten
Helgonet av Carin Gerhardsen, ännu en bok i serien om Hammarbypolisen
Aska av Yrsa Sigurdardottir, en isländsk deckare, en ny bekantskap
Den femte årstiden av Mons Kallentoft, ännu en Malin Fors deckare som utspelar sig i Linköping. Otäck!
Mörkt motiv av Louise Penny, en kanadensisk mysdeckare a la Agatha Christie
Till dem man enligt min mening kan hoppa över hör:
Causa Mortis av Elias Palm och Stryparen av Jonas Moström. Gemensamt för dessa båda författare är att de är läkare. Elias Palms första bok liksom flera av Jonas Moströms deckare tyckte jag bra mycket bättre om än dessa båda.

Tidigare läst del ett

En tillbakabläddring i Läsdagboken, alltså mina läsnoteringar på papper med penna visar att det fortfarande finns en bibba att överföra hit lästa från mars och framåt.



Först ut en rad deckare:
Sista jouren av Karin Wahlberg. Faktiskt en omläsning, det är inte ofta jag läser om deckare. Den här omläsningen hänger ihop med ett uppdrag att skriva en författarpresentation av Karin Wahlberg för Alex författarlexikon. Sista jouren är den första boken i hennes deckarserie om läkaren Veronika Lundborg. Den står sig tycker jag. Hela serien som hittills kommit i åtta delar är läsvärda men alla är inte lika bra som Den sista jouren.
Jag kan inte se i mörkret av Karin Fossum är en välskriven men mycket otäck berättelse om en ensam man som blir en mördare.
Viskleken av Arne Dahl är en omstart i en ny serie om Paul Hjelm och hans kollegor i det gamla A-gruppen från de tio tidigare böckerna som startar med Misterioso och avslutas med Himmelsöga. Paul Hjelm och de andra har nu blivit placerade i en europeisk brottsbekämpningsgrupp. Arne Dahl fortsätter här att skriva en spännande, välskriven och intellektuellt stimulerande deckare. Sen jag läste Viskleken har ännu en del i serien hunnit komma ut, Hela havet stormar.
Marianne Peltomaas Och jag skall avlägsna din slagg utspelar sig i Helsingfors. Trevligt att läsa finlandssvenska var det men utöver att det handlade om att en pyroman härjade i staden minns jag ingenting av deckaren.
Även Allt vad marken gömmer av Annika Sjögren som utspelar sig i Härnösand flög förbi utan att göra intryck. Både Marianne Peltomaas och Annika Sjögrens deckare kan klassas som i första hand plats-centrerade. I bådas böcker tar beskrivningar av städerna stor plats, ibland undrar man om det är en turistbroschyr man läser. 
Anna Bovallers deckare tillhör deckargenrens andra stora kategori, den som har en yrkeskategori i centrum. Oftast rör det sig om författarens eget yrke. Anna Bovallers deckare handlar om juristen Petra Wester. Äppelkyrkogården, hennes tredje bok i serien utspelar sig i Ungern med anknytning till revolten 1956 och på Österlen. Faktiskt riktigt spännande, betydligt bättre än Svärmaren som jag tidigare läst.
Elias Palms Corpus delicti är på motsvarande sätt en deckare av en rättsläkare om en rättsläkare. Hans bok är till stora delar en pedagogisk beskrivning av rättsläkarens arbetssituation. Som reportage betraktat riktigt intressant läsning. Deckarintrigen med koppling till huvudpersonens barndom är spännande men kantiga personskildringar och dåliga övergångar mellan yrkesskildringen och intrigen faller den under läsningens gång.
Känslan av död är den första boken jag läst av engelska Elly Griffiths. Hennes huvudperson är arkeologen Ruth Galloway som bor vid havet i Norfolk. På svenska finns totalt fyra böcker översatta om Ruth.
Thomas Kangers Drakens år med kriminalinspektör Elina Wiik i centrum tar avstamp i Västerås men rör sig sen  från Afghanistan tvärs över USA och vidare till Vietnam med en sväng runt norra Jämtland. Mycket spännande läsning, egentligen mer thriller än deckare.

Pågående

Åter en grå dag med en del regn. När man är hemma gör det faktiskt inte så mycket. Här i Sundsvall har faktiskt vädret hittills i sommar varit helt okej för min del. En del regnande men också mycket sol. I förra veckan dessutom några dagar med högsommarvärme och även varma kvällar.
Istället för att backa tillbaka till listan på tidigare läst och stickat och pricka av där kommer här en sammanställning av det som är pågående. Jag håller alltid på med flera parallella läsningar och stickningar. Vad gäller böcker så är det för tillfället ovanligt många till och med för mig:
* Agaat av Marlene van Niekerk som utspelar sig i Sydafrika och handlar om förhållandet mellan den äldre lantbrukarhustrun Milla som är förlamad i ALS och Agaat den unga svarta kvinna som växt upp i familjen och nu sköter henne. Den är precis lika stark och gripande som jag föreställt mig men den går dels därför inte att sträckläsa dels också för att den är så stor och tung.
* Causa Mortis av Elias Palm är en spänningsroman, den andra delen om rättsläkare Ella Andersson. Liksom sin huvudperson är Elias Palm själv rättsläkare. Jag har nyligen sträckläst Corpus Delicti den första boken om Ella Andersson som till stor del är en initierad och pedagogisk reportageberättelse om rättsläkares arbetssituation med en anknytande mordhistoria. Rätt intressant läsning även om gestaltningen av främst huvudpersonen lämnade en del att önska.
* Korparna av Thomas Bannerhed, förra årets August-vinnare har stått och väntat i bokhyllan ett tag. Det är en mycket känslofull nära skildring av den 12:åriga Klas som lever med en exentrisk pappa och sliten mamma på ett småbruk i Småland. Jättefina naturskildringar och fågelbeskrivningar. Den läser jag också långsammare än vanligt för att njuta.
* En diktsamling av Lina Ekdahl som ser ut som en av Konsums blå vita produkter från 1980-talet. Blev varse henne i radions Biblioteket i våras. Jättebra vassa dikter! Hennes dikter sätter ord på och kompletterar Liv Strömqvists serier.
* Linn Ullmanns Det dyrbara är sommarens följetong i DN. Ett familjedrama där en barnflicka hittats död efter att ha varit försvunnen länge. Lite rörigt att hålla ihop berättelsen genom dagligt snuttläsande.
* Stryparen av Jonas Moström är sommarföljetong i Sundsvalls Tidning. Den senaste i en lång rad av hans deckarserie som utspelar sig i Sundsvall med anknytning till sjukhuset och läkaren Erik och kriminalaren Johan som huvudpersoner . En av hans sämre tycker jag efter 17 avsnitt lästa.
* Som radioföljetong pågår Marie Hermanssons Himmelsdalen som handlar om Daniel som hälsar på sin tvillingbror som vistas på en rehabiliteringsklinik i en isolerad trakt i Schweits och blir övertalad att byta plats med sin bror under några dagar. Förstod när den kom ut att det skulle vara en hemsk berättelse och hade inte tänkt läsa den därför. Men kunde inte låta bli att lyssna på de första avsnitten när den dök upp i radion. Ja det är en obehaglig berättelse men både intressant och spännande.
* Ännu en "lyssningsläsning" är Till offer åt Molok av Åsa Larsson i hennes egen uppläsning. Liksom i hennes tidigare deckare får man följa juristen Rebecka Martinsson som nu bosatt sig i sin farmors hus i Kurravaara utanför Kiruna. Berättelsen startar mycket starkt med en björnjakt. Parallellt med den nutida mordhistorien och Rebeckas problem på arbetet berättas en historia från 1900-talets första år som utspelas i nybyggarsamhället Kiruna kring gruvdisponenten Hjalmar Lundbom. Mycket spännande och intressant är också denna lyssning med ett extra plus för Åsa Larssons uppläsning.

Lika många stickningar som böcker har jag inte på gång, bara fyra som är aktiva:
Först och främst det Geilska Rundstykket. Har stickat intensivt på den i ett par veckor och har nu bara nedre delen på bakstycket och ärmarna kvar.

Den senaste veckan när Gratitude-sjalen blev klar, har den istället  fått sällskap av först Fellowship, sen ännu ett par muddar och sen i förrgår av en babykofta.

Gratitude i ull från Ateljé Norrgården

starten på Fellowship, en sjal i Sagan om ringen-anda

mudd i trefärgad prick

babykofta i Zauberball o Fabel

Till sist nya garner som jag inte kunde motstå när Mittmaskan hade stickcafé hemma hos Maria med Garnkorgen i källaren förra onsdagen när Gatufesten tog över Sundsvalls centrum.

I inköpet ingick också ett par häften från Sandnes och Zauberball-nystanet  från  bilden ovan

Stickcaféet flyttar på onsdag (11 juli) till Wayne's Coffee på Storgatan som vi brukar göra på sommaren.

Läsning med fem stjärnor

Ständigt på efterkälken är jag i bokbloggandet, räknar in sexton lästa böcker i Läsdagboken. Så det är bara att sätta igång. Sorterar dem efter min betygsättning:

*****


Virginia Woolf är en favorit som jag återkommer till då och då. Hela sommaren låg Ögonblick av frihet, ett redigerat urval ur hennes dagböcker från 1915 till 1941 på mitt nattduksbord. Man får följa hennes noteringar kring de vardagliga bestyren, skrivandet, bjudningar och umgänge. Som en dåtidens blogg tänker jag, med den skillnaden att publicering sker i efterhand och i urval. Det känns som man kommer nära henne här.
Parallellt med dagboken läste jag om Mrs Dalloway, som finns i pocket. Här skildras som ramberättelse en dag i Mrs Dalloways liv i tjugotalets London då hon förbereder en bjudning som går av stapeln på kvällen. Berättelsen vandrar fram och åter mellan hennes inre monologer och de personer hon möter och pendlar mellan nuet och  det förflutna på ett sinnrikt sätt. Även Mot fyren och Vågorna finns fn i pocket, så passa på att skaffa dem om du är ett Virginia Woolf-fan som jag!



Elin Wägner var samtida med Virginia Woolf, de är faktiskt födda samma år, 1882. Henne har jag sent omsider hittat till, fattar inte varför det tagit så lång tid att börja läsa henne. Norrtullsligan är hennes debutroman som kom ut 1908 efter att ha publicerats som följetong i DN. Den beskriver på ett rappt och bitskt sätt fyra kvinnors vardagstillvaro som fattiga kontorister i sekelskiftets Stockholm och har beskrivits som en feministisk replik till Röda rummet. Nu ligger Pennskaftet i högen på mitt nattduksbord och en biografi över Elin Wägner. Också Norrtullsligan finns i pocket!




Islänningen Arnaldur Indridason tillhör mina absoluta favoriter bland nutida deckarförfattare. Svart himmel är den senaste boken i hans serie om Erlendur Sveinsson och hans kollegor inom kriminalpolisen i Reykavik. Erlendur är liksom i den förra delen Mörka strömmar försvunnen. Huvudperson här är Sigurdur Oli, hans burdusa och lite fyrkantiga kollega. En kvinna utsätts för utpressning och misshandlas till döds i upptakten och en förvirrad, kriminellt belastad man söker valhänt kontakt med polisen. Allt sker mot bakgrund av den galopperande isländska bankkraschen som nu fallit helt i skymundan av nya ekonomiska kriser. Svart himmel är inte den bästa boken i serien men ändå mycket läsvärd. Som för så många andra serier bör man läsa böckerna i ordning för att få sammanhangen klara.

Jag återkommer imorgon med min fyrstjärniga läsning.

Deckare i augusti

Jag läser en hel del deckare och betraktar dem oftast som avkopplingsläsning emellanåt. Tre deckare blev det i augusti. Två gamla favoriter och en ny bekantskap.
Ann Cleeves har tidigare skrivit fyra deckare i en serie med årstidsanknytning som utspelar sig på Shetlandsöarna som jag gillade framför allt för miljöskildringarna och personbeskrivningarna, intrigerna blev ibland lite väl skruvade. Hennes senaste bok, Dolda djup är den första i en ny serie med en kvinnlig kommissarie som huvudperson. Den utspelas i trakten runt Newcastle. Mitt omdöme består = ****
Ian Rankin är också en tidigare favorit med sina deckare från Glasgow. Även han har avslutat en lång serie och påbörjat en ny (egentligen vet jag inte om det är en serie utan har bara antagit det). Misstro har jag lyssnat på som ljudbok. Upplevde den som spännande men väl rörig, hade svårt att hålla ihop intrigen och hålla isär personerna. Antagligen berodde det på lyssnandet, på att mitt ljudminne är sämre eller mindre utvecklat än läsminnet. Nästa bok av honom skall jag definitivt läsa. ***
Jussi Adler-Olsen är en ny bekantskap. Hans Fasanjägarna som utspelar sig i Köpenhamn med omnejd är  både spännande och otäck. En bok som kräver sträckläsning, lite väl mycket obehagligt våld för min smak. ****
Två sommarföljetonger har jag följt i sommar i DN och Sundsvalls Tidning. Håkan Nessers nya bok Himmel över London var DN:s följetong. Någon deckare är det inte mer spionroman med flera parallella handlingar som utspelas från slutet av 60-talet och fram till nutid. Den hoppar hit och dit både mellan personer och i tiden. Minst sagt rörigt, inte blev det lättare av att läsa den uppstyckat dag för dag. När sen hela historien började dela upp sig i olika berättarnivåer där den ena berättelsen blev skapad i den andra blev det alltför obegripligt och skruvat och jag tappade  intresset. **
Jens Lapidus Livet deluxe tredje delen i hans serie om Stockholms undre värld har man kunnat följa i ST. Även den lite hoppig i sin uppbyggnad. Spännande javisst men inte någon berättelse som fångar mitt intresse eller fungerar som avkopplande läsning. Skulle inte läst den om den inte varit sommarföljetong. **

Läsuppdatering del 2

Joyce Carol Oates Mörkt vatten var vårens sista bok i läsecirkeln på biblioteket. Det är en bok jag inte läst om den inte varit en cirkelbok. Den handlar om en ung flickas död. Hon drunknar i en bilolycka. Mannen hon är tillsammans med, som kör bilen är berusad och kör av vägen. I bakgrunden finns en verklig händelse. En hemsk skildring nästan outhärdlig att läsa eftersom man vet hur det slutar. ****

Mitt läsande är och har alltid varit mycket blandat. Varje biblioteksbesök brukar resultera i en ny hög böcker ofta väl många att kånka på. Alla hemburna böcker blir sen inte utlästa. En del bläddrar jag i, andra sträckläser jag och några måste lånas om en eller flera gånger för att de kräver det.
De flesta deckare är snabbläsningsböcker, avkoppling ibland flykt. Och jag glömmer dem nästan genast. Det gäller Maise Dobbs av Jacqueline Winspear, en feelgood-deckare som utspelas i England under tidigt 1900-tal och också de båda rätt nyutkomna också engelska böckerna Hämnden av Reginald Hill och Flickan i floden av Stephen Booth. De går an som tidsfördriv men är inga höjdare. = ***

Monika Fagerholms Glitterscenen är en fristående fortsättning på Den amerikanska flickan som fortsätter utforska flickors fantasier och drömmar. Den handlar om utsatthet, svek och bedrägerier. Kärlek och död. Skakande men svår att få grepp om, tyckte jag. ****

Teres av Steve Sem Sandberg har stått länge i min bokhylla. Den handlar om Ulrike Meinhof och Baader-Meinhof-ligan. Också detta en skakande läsning både brutal och sorglig. ***

Regnet och gräset av Pamela Jaskoviak är en vardagsnära diktsamling i somrig miljö om familjetillvaron med små barn. Samtidigt finns där i bakgrunden en stor sorg som först bara  anas men efterhand blir allt påtagligare. *****

Astrid Seebergs Den skamlösa nyfikenheten är en bok att läsa långsamt och begrundande. Hon skriver om samtal och möten, om kärlek och närhet men också svek och sorg. Hon berättar om minnen från sin uppväxt i Tyskland om sin pappa och morfar blandat med möten från samtal hon haft som läkare med patienter. Däremellan reflektioner utifrån litterära möten. En verkligt god bok! *****

Läsuppdatering del 1

Eftersom det är så länge sen läslistan blivit uppgraderad får det bli en lista med ytterst få kommentarer, annars kommer jag aldrig ikapp. Måste backa ända till februari i den skrivna läsdagboken.

Underjordiska timmar av Delphine de Vigan *****
Fransk roman som handlar bla handlar om mobbning i arbetslivet

Mitt galna liv av Arvid Lagercrantz ***
Med undertitel: "En memoar om psykisk sjukdom" (bipolär sjukdom)

 Död i gryningen av Deon Mayer *****
Deckarserie som utspelas i det nutida Sydafrika, oftast i Kapstaden. Jag har fortsatt med de tre följande i serien under våren; Jägarens hjärta, Devils peak och Tretton timmar. Även dessa får högsta betyg, både spännande, svåra att lägga ifrån sig och inte minst intressanta kultur och miljöskildringar.

Colloseum Kolloseum av Anna Hallberg ***
Hennes senaste diktsamling, som var lite för svårbegriplig för mig.

Växa - inte lyda av Lars H Gustafsson *****
Om modern frihetlig barnuppfostran. Eftertänksam klokhet. Lars H är en person som jag beundrar och under många år sett som en ledstjärna.

Syster av Bengt Ohlsson ****
Roman om en familj i kris, läst i bokcirkeln Lästanterna. Den som vill ha fler boktips kan titta in där. Det är inte så mycket mycket skrivet men allt vi läst finns listat och numera betygsatt.

Förvandlingen av Eva Adolfsson ****
Också detta en bokcirkelbok läst i en cirkel som anordnades genom Sundsvalls stadsbibliotek. Romanen handlar om en ung gravid kvinnas ensamhet, hon skriver uppsats och går promenader runt Sundbyberg.

Norrlands svårmod av Therese Söderlind ****
En spännande roman om familjehemligheter och två försvinnanden som utspelas i Ångermanland.

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami ****
Fascinerande roman om en ung japansk man. Lite väl lång bara enligt min mening, hängde inte riktigt med på slutet. Den har diskuterats i P1:s bokcirkel under våren. Tänkte parallelläsa med dem men hann inte hålla den farten. Har fortfarande inte lyssnat på programmen bara laddat ner dem.

Fortsättning följer, har hunnit till början av april hittills.

Läst i korthet

Vilken tur att jag åkte skidor igår! Solen strålade över snön, fina spår, bra före, helt enkelt underbart! Idag är det snöstorm, har trivts bra med att inte behöva gå utanför dörren.
Ligger efter läsrapporterandet, här kommer en komma-kapp-lista:

Rött vill till rött av Eva Ström
Dikter om en mammas död
Betyg ****
Undantaget av Christian Jungersen
En dansk thriller som handlar om mobbning på en liten arbetsplats. Mycket spännande!
Betyg ****
Båten av Nam Le
Novellsamling bestående av hemska berättelser från hela världen av en ung författare som kommer från Vietnam men lever i USA.
Betyg ****
Mördaren i farfars hus av Peter Swedenmark
En familjeberättelse som kretsar runt ett verkligt mord som ägde rum i Sundsvall 1959.
Betyg **
Dödergök av Katarina Wennstam
En thriller om kvinnomisshandel
Betyg ***
Mormorsresan av Edit Unnerstad
Omläsning av en av mina gamla barnböcker som handlar om hårkullor från Dalarna som reser till Stockholm, Helsingfors och St Petersburg i början av förra seklet.
Betyg *****
Om livet är dig kärt av Gunnel Linde
Omläsning av en ungdomsbok som tillhör min dotter som handlar om den första tonårskärleken.
Betyg ****
Meddelandet av Angela Hunt
Väldigt amerikansk berättelse som startar med en flygplanskrasch och slutar med ett öppet religiöst budskap i efterordet som fick mig att baxna.
Betyg *
Proggiga barnböcker av Kalle Lind
Med undertitel därför blev vi som vi blev. En genomgång av 60- och 70-talets politiska barnböcker, rolig att läsa både för dem som var barn då och för oss som var unga och blev föräldrar.
Betyg ****
Bad boy av Peter Robinson
Spännande traditionell engelsk seriedeckare
Betyg ****
Mina tolv politiska år av Claes Andersson
Den finlandssvenska poeten skriver om sina år som riksdagsman och kulturminister i Finland
Betyg ***
Hittebarnet av Katerina Janouch
Tredje delen om barnmorskan Cecilia
Bra arbetsplatsbeskrivningar men för mycket handling på slutet
Betyg ***

Nu är jag ikapp!

Årets första utlästa

Kvällen före julafton pratade vi böcker Erik och jag. Jag klagade över alla dåliga svenska deckare jag läst under året och räknade upp några deckarförfattare som ändå i mitt tycke är bra. Bland dessa Leif GW Persson vars senaste deckare jag inte läst än.
Nu har jag det! Det visade sig att en av julklapparna från Erik innehöll just Den döende detektiven. Två pensionerade kriminalare kända från hans tidigare deckare tar sig an ett preskriberat sexuellt mord på en flicka. Precis lika spännande, underhållande och välskriven historia som hans tidigare deckare varit. Betyg ****

Du är bland bokvänner är en sammanställning av blogginlägg i bokform från Bokcirklar.se. Varje månad bjuds två författare varav en debutant in som gästbloggare. Har ingår inlägg från dessa under 2007-2010, med finns också en del blogginlägg från vanliga bokbloggare som skriver via bokcirklar.se. Flertalet författare som ingår är unga, många tidigare okända för mig. En hel del lästips gav boken. Bestämde mig för att mer regelbundet gå in på bokcirklar.se framöver. Har tidigare tänkt bli aktiv där men sen skippat det, tycker det är krångligt att lägga in egen läsning där. Betyg ***

tre svenska deckare

Det verkar finnas en mall som gäller om man skall etablera sig som svensk deckarförfattare. Handlingen skall placeras i en svensk namngiven stad där man om man har anknytning kan orientera sig. Huvudpersonen skall helst vara en kvinna som främst skildras utifrån sin yrkesroll. Miljön är arbetsplatsen. I intrigen ingår grovt våld mot barn och kvinnor. Upplösningen av historien är skruvad och våldsam. Böckerna ges ut i en serie.
Till stora delar stämmer detta in på mina tre senast lästa deckare
Annika Sjögrens Ur havet stiger vågorna utspelas i Härnösand, i skolmiljö. Huvudperson är kvinnlig rektor. Historien startar med att man misstänker att en pojke misshandlas hemma.
I Camilla Grebes och Åsa Träffs Bittrare än döden befinner man sig på en psykologmottagning på Södermalm där huvudpersonen, den kvinnliga psykologen leder en självhjälpsgrupp för kvinnor som misshandlats.
Mons Kallentofts Vårlik har en kvinnlig polisutredare som huvudperson. Berättelsen inleds med att två sexåringar blir offer för en självmordssprängare mitt i Linköping.
Ingen av de tre deckarna är dåliga varken till form eller innehåll. Bara förutsägbara. Jag läser ut dem - och blir besviken på slutet. Förstår inte varför de måste ta i så för att avrunda.
Betyg ** till Annika Sjögren.
Betyg **+ till Camilla Grebe och Åsa Träff. Plusset för öppningen som finns på sista sidorna.
Betyg *** till Mons Kallentoft trots att jag inte riktigt gillar hans instoppade kapitel där de mördade personernas andar blandar sig i handlingen.