Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (3)

När jag hörde att Kristi Jeoste (som skrivit den fantastiska boken Ornamented journey) skulle hålla kurs på symposiet blev jag jätteglad, ännu gladare blev jag när jag fick gå kursen Estniska vantar för henne.

Hon berättade och vi stickade...på en hel dag kommer man inte lång när man stickar på stickor 1.25 eller 1.5, men vackert blir det.

Jag har påbörjat ett par vantar från Muhu och funderar på om jag skall göra en tumkil (som inte finns på de flesta estniska vantar) eller inte.

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (1)

Årets symposium gick av stapeln i Finland, närmare bestämt i Vörå utanför Vasa. En hel veckas stickning beskriver man inte i ett svep så här kommer första delen och fler följer förhoppningsvis.

En av de workshops jag var med på handlade om vantar från Österbotten. Det finns många olika vantar, detta är ett urval, och i Österbotten är man mycket stolt över sitt hantverk. Det som var intressant att höra var att man hela tiden moderniserar (tex efter de garn som finns att tillgå) även om man försöker behålla det traditionella.

Rent tekniskt var det mest flerfärgsmönster men det fanns ändå en del att fundera på. Här diskuterar vår lärare Harriet Björklund och Kerstin någon intressant detalj.

Jag påbörjade ett par Korsnäsvantar som är helt stickade...ingen flerfärgsvirkning som det är på tröjan.

Utan tummar

Moroten för att sticka tummar är att sedan får jag påbörja ett par OREinspirerade vantar.

Att hela vanten är full av trådar att fästa försöker jag glömma.....

Bården ser nästan broderad ut

Fast den ser broderad ut är bården som går upp över vanten faktiskt stickad.

Jag har gjort det flerfärgade bellismönstret i lodräta ränder istället för som heltäckande mönster och jag har använt en tråd för varje mönsterrad.

För att det inte skall bli allt för trassligt har jag tagit av några meter garn och gjort en liten garnrosett av varje färg.

Även tummen fick en blombård.

Mudden på vanten är fodrad i mjukaste alpacka, Tynn alpakka från Du store alpakka, det är ju vid handleden man behöver den extra värmen. Resten av vanten är gjord i Rauma finull.
Beskrivningen finns här.

Dags att sticka klart vante nummer 2.

Fårbondens vantar

Höst och vår får vi vara med när fåren klipps på Warleda gård.

Hasse, som klipper arbetar hårt och snabbt, det syns till och med på en stillbild.

Jag brukar hjälpa till att sopa ihop ullen, som man använder till att isolera stallet med (när inte jag plockar med mej lite för att spinna). Igår var inte min rygg villig att sopa så mannen ställde snällt upp istället.

Fåren är inte lätta att fotografera, antingen "fryser" de och bara stirrar på kameran eller så springer de och gömmer sej bakom varandra.

Då skinnvantarna jag sydde till fårbonden tyvärr blev för små, gör jag nu ett försök att sticka honom ett par vantar i garn spunnet av ull från hans egna får. Fast jag stickat efter måtten på den största herrvantbeskrivningen jag hittat är vanten ändå för smal (fårbonden är en välvuxen man vars händer inte blivit mindre av det tunga arbetet med gård och får), jag får öka lite till. Nu hoppas jag att jag lyckas få ihop ett passande par till nästa gång vi ses.

Vackra Nelly

har en mudd i flerfärgat bellismönster.

Jag valde att sticka mudden fram och tillbaka då mönstret är lite pilligt att sticka runt, i alla fall om det är strumpstickor som gäller.

Mudden har jag sytt ihop och sedan fäst dit ett par knappar som dekoration. Själva vanten är stickad runt på strumpstickor på vanligt sätt.

Garnerna jag stickat i är det självrandande Lang Mille Colori baby och det supermjuka sockgarnet med cashmere i som heter Cash. En riktig finvante! Beskrivningen finns i min Ravelryshop:

Storleken spelar roll!

Avigmaskans gemenskaphetsprojekt under våren är de urgulliga vantarna "Fox in the snow mittens".

Utan att läsa beskrivningen började jag sticka på 2,5 mm precis som vanligt. Det skulle jag inte gjort, det blev alldeles för litet. Har börjat om på 2,75 mm (precis som det stod i beskrivningen) och nu blir det jättebra. När jag måste börja om repar jag oftast inte upp direkt utan börjar verkligen om, det är bra att kunna jämföra med annat än minnet.

Riktigt pillprojekt

visade sej Votter med trekanter att vara.

Det blir otroligt fast så efter de två första rapporterna byter jag stickor från 2½ till 3...får se hur det går.

Tvåändsstickade vantar

Varje gång jag gör ett par tvåändsstickade vantar får jag frågor om beskrivning.

Antar att det beror på att det finns så få beskrivningar just för tvåändsstickat.

Till tvåändsstickning använder man vanligen Z-tvinnade garner, men till Marta har jag använt EKO Hage från Huskroken som är ett S-tvinnat garn istället. När man tvåändsstickar i S-tvinnade garner gäller det att se till att garnet inte snor ihop sej för hårt. Har man otur kan arbetet slå sej, men i detta fall vekar det ha funka utmärkt. Man kan också drabbas av att maskorna lägger sig lite som fjäll, men här går det inte att se, kanske beroende på ränderna.

Mina färgglada vantar har varit klara ett tag, har använt dem nästan dagligen och njuter av den vackra glansiga gotlandsullen. Beskrivningen hittar du i min Ravelryshop, eller via direktlänk här:

 

Andra paret ut

Även andra paret Jolanta är färdigstickat. Det är kul att se vilken skillnad färgvalet i mönstret på mudden gör.

Denna gång är själva vanten stickad i Järbos mellanraggi (ibland är det tydligen lite svårt att läsa), men det funkade ypperligt att följa beskrivningen ändå. Vanten blev LITE bredare och lite tjockare, det som skiljer mest är antalet varv men då beskrivningens mått är i centimeter går det att sticka efter den ändå.

Är supernöjd med den dubbla mudden som gör att vanten värmer gott fast den är tunn och smidig att ha på. Har tänkt mycket på stickbarhet i flerfärgsmönstret så det är lättare att sticka än man kan tro när man ser det. Det är aldrig mer än 2 färger per varv och inga långa flotteringar.

För dej som inte lyckades få tag på rätt nummer av Året Runt finns beskrivningen nu även på Ravelry:

 

Vantar med mycket färg

Vem har inte blivit sticksugen av alla dessa smånystan i vackra färger?

Jag har stickat Jolanta som är en tunn vante, men den dubbla mudden gör att handen ändå hålls varm. Muddens mönster är inspirerat av ett par sockor från Kurdistan som finns på V&A. Det är många färger, men jag har konstruerat mönstret så att det inte är fler färger än två/varv och inga långa flotteringar vilket gör det mer lättstickat än man kan tro först.

Beskrivningen hittar du i veckans Året Runt, där kan man även vinna garn till ett par (Året Runt förresten har en handarbetssida på nätet). Jag kunde inte låta bli, så jag har ett andra par på stickorna, med lite annan färgställning på mudden.

Dagny är alltid aktuell!

Ännu ett par av mina vantar har kommit med i Projo Vottealong 2013. Denna gång är det de Selbuinspirerade vantar Dagny.

Det var ett bra tag sedan jag hade dessa vantar framme och det blev ett kärt återseende.

Jag stickade i Silla från Warp och Weft plus ett av Regias Kaffe Fassetfärgade-garn, men vilka fina sockgarn som helst funkar. Den som vill randar helt själv.

Beskrivningen finns givetvis på svenska,

och precis nyöversatta till engelska:-)

Här går det verkligen långsamt

Tvåändsstickning är aldrig hastigt, garnet är extra tunt och flerfärgsmönstret inspirerat av mönstret på halvvantar från Dala-Floda utmanar ju extra.

Men jag gör ett varv då och ett varv då, så snart är tumkilen klar.

Nöjd!

Tummarna är färdigstickade!

Båda två!

Många "åkommor" finns det

Det finns mycket man kan drabbas av;
BlockningsBävan - när högarna av färdigstickade men oblockade spetssjalar bara växer.
SecondSockSyndrom - det blir många fina sockor, men bara en av varje (finns troligen en liknande diagnos för vantstickare).
FästarSkräck - jag känner bara en person som tycker att det är OK att fästa trådar.
MonteringsNoja - sticka går väl bra, men sy ihop är en annan fråga.

Jag lider främst av TumTrauma - sticka vantar fungerar ypperligt, men högen av ostickade tummar kan ibland få oanade proportioner (listig som jag är har jag på bilden dolt den ena ostickade tummen...). Givetvis liter jag av Startitis, gudskelov främst som periodare (men ibland kommer perioderna tätt), men vem gör inte det? Det där med att GarnHoarding ser jag förresten inte som en diagnos, kan man samla frimärken kan man väl samla garn, eller hur?
Vad lider du av? Har du några bra botemedel?

Växer, men långsamt

Låter bubbelmönstret fortsätta upp på handen, för att sedan övergå i ränder.

Ikväll blir det ännu mer tvåändsstickning, då det är kvällens tema för Dominomaskans sista träff för säsongen.

Tvåändsstickningens långsamhet

Njuter åter av tvåändsstickningens långsamhet och härliga rytm, det var ett tag sedan jag startade ett tvåändsstickningsprojekt.

Ibland måsten man provsticka för att se hur ett mönster funkar (det blir inte samma sak när man ritar), då blir jag ändå lite snål...vill ju inte repa upp hur många varv som helst. På bara ett fåtal varv kan jag ändå se hur jag tycker att mönstret på vanten skall placeras för att matcha mönstret på mudden.

Som små hjärtan

blev det i toppen av mina Abra Alba som är färdigstickade, med tummar och allt.

Stickutmaning Januari, Något nytt av något gammalt

Av mina tovade (och försmå) sockor har det blivit ett par vantar:

Först delade jag sockorna vid hälen.

Klippte plats för tummen i tådelen och av skaften klippte jag ut delar för tummen, tjuvkikade lite på hur dessa vantar ser ut.

Tog fram symaskinen och sydde ihop först den ena

och sedan båda.

Plockade upp maskor kring nederkanten

och stickade superlånga skaft som jag avmaskde med en pälpicot på samma sätt som mina OXO-muddar.

Mudden kan man korva ner

eller vika ner, allt efter smak. Ett dåligt samvete färre i UFO-korgen. Tjoho!