Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (9)

Visst var det en hel del nytt med hem från Finland.

Lite stickböcker, garn till en Vöråtröja, garn till ännu ett par vantar från Estland (rött/blått/vitt), garn (grått förstås) med 30% hundhår, lite neonfärgat sockgarn och så linspiran som jag inte kunde motstå.

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (8)

När symposiet var slut tillbringade jag ett dygn i Vasa.

Åkte en kryssning till Granskär

och åt godaste Laxsoppan i goda vänners lag.

Besökte Österbottens museum som bla visar Karl och Elins Hedmans samlingar.

Givetvis besökte jag även museet för modern konst Kunsi och såg Esko Tirronens fantastiska verk.

Innan det var dags att åka hem. Åkte inte in i solnedgången utan skådade den hela tiden:-)

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (7)

Många forkshops var det och alla hann man ju inte gå. Att sticka Swing med Heidrun hade varit jättekul.

Leena Alves tovade djur var supersöta.

 Leena Silkaniemis dubbelstickade sockor har jag påbörjat på egen hand hemma...första försöket blir nog för litet, men jag ger mej inte.

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (6)

Ett sticksymposium är inte bara workshops utan även utflykter.

Vi åkte till Stundars där vi besåg en stickutställning och vandrade runt i friluftsmuseet.

Till Malax och Brinkens museum där de plockat fram sina stickade och virkade artefakter.

Och givetvis till Korsnäs för att få se Korsnäströjor i mängder.

Se trehandstickning,

och få prata med rara Gretel som dokumenterat och skrivit en bok om tröjan.

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (5)

När akut garnbrist uppstod,

kom ambulansen.

Inte den vanliga,

utan garnambulansen - givetvis!

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (4)

När man anordnar ett sticksymposium är det perfekt att ha en hembygdsgård fullproppad med gamla prylar på promenadavstånd.

Myrbergsgården är verkligen fullproppad, så kan det bli när man har en riktig eldsjäl som Lars-Erik som samlar.

Nu vet jag var alla gamla härvlar och spinnrockar etc är (detta är bara en liten del av samlingarna)

Vackra bolstervar i mängder.

En av de workshops jag var med på gick ut på att vi var några som fick titta noga och dokumentera det vi var intresserade av och det är ju lite skillnad när det bara är ett 10-tal personer som skall titta och inte 120.

Jag är så sugen på att sticka en Vöråtröja.

Eller varför inte en patentstickad hjärtevärmare.

Troligen inte en underklänning med virkade zickzackmönster.

det fanns också massor av flerfärgsvirkade hängslen, pälsband, hättor och påsar att inspireras av, kanske kan det bli ännu en liten påse.

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (3)

När jag hörde att Kristi Jeoste (som skrivit den fantastiska boken Ornamented journey) skulle hålla kurs på symposiet blev jag jätteglad, ännu gladare blev jag när jag fick gå kursen Estniska vantar för henne.

Hon berättade och vi stickade...på en hel dag kommer man inte lång när man stickar på stickor 1.25 eller 1.5, men vackert blir det.

Jag har påbörjat ett par vantar från Muhu och funderar på om jag skall göra en tumkil (som inte finns på de flesta estniska vantar) eller inte.

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (2)

Vi har i flera år försökt övertala Chiyo  (kika på hennes fantastiska bollar etc) hur man gör mönstrade garnbollar men hon har varit lite orolig för språket. Äntligen lyckades vi och det gick jättebra!

Hennes bollar är fantastiska.

Det är ganska pilligt och det gäller att vara noggrann, stor skillnad från de bollar man gjorde i småskolan även om tekniken är densamma.

Mina alster behöver klippas ännu mer (cut more!), men jag har inte riktigt modet. Detta gav verkligen mersmak!

Nordiskt sticksymposium 2014 i Finland (1)

Årets symposium gick av stapeln i Finland, närmare bestämt i Vörå utanför Vasa. En hel veckas stickning beskriver man inte i ett svep så här kommer första delen och fler följer förhoppningsvis.

En av de workshops jag var med på handlade om vantar från Österbotten. Det finns många olika vantar, detta är ett urval, och i Österbotten är man mycket stolt över sitt hantverk. Det som var intressant att höra var att man hela tiden moderniserar (tex efter de garn som finns att tillgå) även om man försöker behålla det traditionella.

Rent tekniskt var det mest flerfärgsmönster men det fanns ändå en del att fundera på. Här diskuterar vår lärare Harriet Björklund och Kerstin någon intressant detalj.

Jag påbörjade ett par Korsnäsvantar som är helt stickade...ingen flerfärgsvirkning som det är på tröjan.

Förvirrat packande pågår

mest nypåbörjade stickprojekt (de gamla var för stora...) och kursmaterial och lite kläder....sedan bär det av mot Vörå.