Dominomaskorna nålbinder

Att lära sig nålbinda är nästan lika svårt som att lära ut tekniken.

Det känns verkligen som om man har tummen mitt i handen.

Att den "enklaste" och första tekniken kan vara så klurig.

Man kan nålbinda vad som helst, dessa fantastiska mamelucker har en kvinna som brukar vara med på ett vikingaskepp sömmat, de är helt underbara!

Nålbindning

var temat på Nordiska museets stickcafé igår.

Eva Andersson berättade om nålbindningen både lokalt och i världen. Det var mysigt och personligt trots att vi var närmare 100 åhörare.

Hon hade ett gäng fina vantar med sig, men det var många som ville titta och det där med att fotografera lyckades jag väl sådär med.

Det bästa av allt var att jag fick hjälp att komma igång och sy på mina vantar (ja, det skall FAKTISKT bli vantar) i Brottbyteknik igen. Mindes att det var en ny teknik jag provade men kom inte ihåg vilken och ännu mindre hur man gjorde. Att lista ut det tog inte många sekunder för Eva...så är det när man är specialist:-)

12under12under2012, april, efter

Det blev broderi med dubbel reflextråd till slut.

Tyckte ändå att det såg lite tamt ut, så jag tog cykeln in till Sally's och köpte lite broderigarn.

3 dockor mouliné variations som jag tagit olika antal trådar ur för att få extra melering och många knutar blev det.

Jag hoppas att jag kommer att synas ordentligt på mina promenader i höst- och vintermörkret men att det dröjer innan jag får testa.

Quick fix

När jag plockade fram mina gröna obroderade nålbundna vantar hittade jag dessa skapelser. Det var bara några trådändor att fästa så var de klara.

Helt galna, men det första jag nålbundit så jag är nöjd i alla fall. Många nybörjarhål, men så tighta att jag inte vågar valka så mycket...det är bara att gilla läget. Samtidigt tycker jag att det är fint när man ser de vackra nålbundna maskorna.

12under12under2012, april, före

Såhär fin kramsnö var det i slutet av februari förra året.

Mina nålbundna vantar hade precis torkat och jag ville givetvis testa dem.

Men färdiga så icke - vill ju ha något broderi på handryggen...vantarna bara ligger och väntar, men nu är det dags! under april skall de bli broderade och klara, är planen i alla fall:-)

Reflekterande broderi

Det var ett bra tag sedan jag valkade mina första nålbundna vantar. På broderikursen med Carina Olsson broderade jag hjärtan och nu är de äntligen helt klara. Lyckades inte komma på kur man syr på kavelfrans så det fick bli ryaknutar istället. De var lätta att göra, när jag väl kom på hur man gör. Broderiet reflekterar i mörkret:-)

Vantvalkning

Igår valkades det nålbundna vantar så att det stod härliga till.

Det var helt fantastiskt att känna och se hur materialet förändrades, helt magiskt.

Nu har jag två par vantar som ligger på badrumsgolvet och torkar.

Funderar på om jag skall brodera eller dekorera på annat sätt.

Jag fick mersmak och vill ha en tvättbräda, helst i trä, är det någon som har en över?

Torsdag = nålbindningsdag

De vita nålbundna vantarna har nu fått tummar, inte de vackraste...men tummar är det. Ikväll skall de valkas och det skall bli spännande att se om det stämmer alla skavanker döljs.

Har även påbörjat ett grönt vantpar i fint garn som jag bytte till mig från en stickkompis (rest efter denna mysiga tröja) för länge sedan. Det känns skönt att den vackra härvan äntligen får bli något.

Tycker redan att min teknik blivit bättre och att resultatet blir något jämnare. Skall försöka fixa till nederkanten och göra tummar idag, så kanske även detta par får valkas ikväll.

Nålbindning pågår

Första paret nålbundna vantar är påbörjat. Syr (klokt nog) med ett enkelt 3-trådigt svenskullsgarn från stashen innan jag börjar med ett finare garn.

Det blir mindre dekorativa hål här och där.

Några beror på att jag räknar till tre på olika sätt (tror jag), hur de andra kommer till vet jag inte (än).

Tummar hoppas jag att jag får lära mig att göra ikväll.

Många stygn blev det

Såhär såg det ut på min arbetsplats efter en hel kväll med nålbindning.

Trot eller ej men jag är faktiskt ganska nöjd, jag lyckades faktiskt börja alldeles själv:-) får se om det går när jag skall försöka själv hemma.

Än är jag ganska långt från målet som skulle kunna se ut såhär.

Mycket fokus på en mycket trevlig och inspirerande kväll, det var värt att trotsa snöstormen!

Äntligen!

Så är det nu dags. Jag skall äntligen få gå kursen i Nålbindning som jag trånat efter så länge.

Som uppvärmning har jag plockat fram dessa helt galna halvvantar jag påbörjade i höstas efter att Kia visat mej hur man gör. Får se om jag kommer ihåg hur man gör och kan göra klart dem innan kursen...

En kväll på museet

I går var det stickcafé på Nordiska museet med tema gamla mönster.

Kia (hoppas jag minns namnet rätt, namn är ju inte min starkaste sida) hade plockat fram några gamla mönster. I Fatburen hade de plockat fram lite gamla stickböcker, några av oss höll på att fastna där och jag har numera lånekort där:-)

Nu vet jag varför jag har en nålbindningsnål i plånboken. Kia visade sig vara en mycket pedagogisk lärare och jag tror att jag fortfarande kommer ihåg hur man gör...skall öva idag.

Syfestival med nålbindning

Ett besök på syfestivalen är ju ett måste även om "alla" redan varit där. Det visade sig dock "alla" faktiskt inte varit där, träffade flera glada "stick-kändisar", och att valet (iofs påtvingat) att tillbringa söndagen på mässan var klokt då antalet besökare var betydligt lägre än på fredagen och lördagen.

Mitt största utbyte av mässan var, förutom alla kramar och stickprat, var Gunnels workshop i nålbinding. Resultatet ser inte så mycket ut för värden men jag hade mycket trevligt och fick av en annan deltagare tipset om denna video. Fler länkar om nålbindning har Ulltopia samlat här. En dag skall jag bara kunna denna ädla teknik!

Fria former

Jag tror att vi alla var överaskade över att Pernilla lyckats få oss förstå hur man använder garn, nål och tumme samt räknar till 3 för att nålbinda. För att sedan skapa former enligt vad man tänkt innan kräver nog en del övning;-) Jag är i alla fall "fast" och planerar att göra ett par vantar eller en mössa.

Knäckt koden?

Det ser inte mycket ut för värden men jag tror att jag tack vare Pernillas tålmodighet faktiskt fattat hur man nålbinder. Än är det mycket övning tills det kan bli något men jag har 2 veckor på mig tills vi skall prova att börja på en vante.

I går kväll samlades ett gäng entusiastiska och MYCKET koncentrerade kvinnor i butiken. Vi studerade noga tummen och räknade till tre för att med Pernillas stöd lära oss nålbindningens ädla konst och jag tror att alla gick hem med ett hum om hur det skall utföras (och det trodde vi nog inte vid kvällens start).