Så blev det en "Swedish squeezeday" igen

Idag är det en klämdag! En slags dag som jag vet att det finns många som önskar att de kunde införa i sina länders almanackor. Jag har ingen riktig kontroll på (egentligen ingen kontroll alls om jag tänker efter) hur många länder som har det här fenomenet, och som dessutom satt ett namn på det. Jag har förstått att Tyskland har en motsvarighet i sina "Bruckentagen", och det är ju alltid något.

Det vore ju lite gulligt om Norge skulle börja kalla de här dagarna för "klemdagar" eftersom "klem" betyder kram på norska kunde det ju bli riktigt mysigt en sådan dag. Nu kan det ju vara mysigt ändå, utan att det behöver heta kramdagar, ni kan ju kramas ändå om ni skulle tycka det är kul...

Ordet klämdag har funnits i svenska språket sedan 60-talet även om det enligt en artikel i SvD alltid klämdes in ett s k framför ordet ända fram till någon gång på 90-talet. För ytterligare lite onödig information kan jag meddela att ordet funnits med i Svenska Akademiens ordlista sedan 1986.

Klämdag eller inte, nu är det ju en himla tur att fenomenet finns eftersom det inte är några röda dagar kring pingst. Nu blev det ju en långhelg för många ändå tack vare vår lilla "Swedish squeezeday". Så oavsett om ni firar klämdag eller pingst får ni ha en riktigt bra klämdagsmåndag allihop :)

Kaos och svenskhet

I mitt liv råder just nu ett "allmänt kaos". Det är mycket som händer och sker, och som kommer att ske inom mer eller mindre snar förestående framtid. I det här kaoset ryms såväl bra som mindre bra händelser (egentligen, om jag tänker efter, så är det fler bra än mindre bra, men det är ju så att de mindre bra har en tendens att ta över). Mitt i allt försöker jag ju även tillförskaffa mig ytterligare poäng att lägga till min nuvarande "utbildningsmässiga poänghög".

Just det är ju faktiskt en av de bra kaosartade företeelserna, men ändå något som liksom ligger som ett hinder som måste klivas över. Och ja, jag håller på och kliver hela tiden, även om det där eländiga hindret då och då flyttas framåt utan att jag har hunnit kliva, men det är väl smällar man får ta... Idag har jag ägnat mig mycket åt "främlingskap och identitet", och hittade en kul och mycket tänkvärd text som jag tänkte dela av mig av. Den handlar om vår normala svenskhet, den som är som det ska vara, eller...?

Texten är hämtad från boken Frihet Jämlikhet och främlingskap av Järtelius. Här beskriver han hur en afrikan vid sin återkomst till sin hemby berättar om Sverige:

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare. Några dagar i början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
    Senare på året, när solen som de alla dyrkade, stod högt på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt lands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud. När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade var var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
    Det hemskaste hände mig då nätterna var som allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår, och allesammans sjöng om hästar och talade om katter. I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt, och när de på första dagens afton hade ätit - då kom deras gud.
    Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. han liknade vår gamle medicinman - med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna som blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa att han brukade komma till dem en gång om året. Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.

Som sagt, svenskhet då den är som allra mest normal!

Och jag, tja jag fortsätter väl framåt dit vägen bär...

"Sing-a-long"

Ibland kan jag fundera över så konstiga saker, vilket innebär att det tas upp hjärnutrymme alldeles i onödan. En sådan total onödig fundering är det här med allsång. vad är det som gör att vi i Sverige (och undertecknad utgör inget som helst undantag på den fronten) är så vansinnigt förtjusta i att sjunga tillsammans?

Är det fest så är det väldigt ofta någon som totat ihop ett litet häfte fyllt med texter som ska sjungas tillsammans mellan tuggorna. Med litet tur så kan majoriteten melodierna, men om fallet inte skulle vara så, så går det väldigt bra ändå, huvudsaken är ju att vi sjunger tillsammans!

Ok, så långt är jag med och jag är fullkomligt överens, men jag är inte en av de som bänkar mig framför teven för att se en massa andra sjunga tillsammans på Skansen eller Liseberg. Visst är det fascinerande att dessa program kan dra runt miljonen tittare! Med tanke på den befolkning vi har i Sverige så måste det väl nästan kallas masshysteri!? För att inte prata om hur många spaltmeter som skrivs om dessa program varje år. Vem drar flest tittare, Petra eller Lotta? Vansinnigt viktigt att veta för övrigt! Visst har det hänt att teven gått hos mig också under dessa program, men det är inget aktivt val, utan då handlar det i så fall om "skvalteve" (vilket även det bidrar till tittarsiffrorna, så någon gång har jag väl ingått i den där miljonen). Även om det kan vara bra artister och bra musik, så måste ni ändå hålla med om att ibland kanske det är bättre att sjunga ur det där häftet på den där festen istället för att sjunga i en mikrofon som stoppas under näsan så en miljon landsmän får lyssna på den kanske inte alltid så vackra sången...

Hur som helst, ett gammalt fenomen är det. Visste ni att 1906 bildades SOS, Samfundet för Unison Sång i Sverige, så något nytt är det inte. Och sjungits på Skansen har det gjorts sedan 1935, och i Augusti 1979 sändes det första "Allsång på Skansen" på teve och resten är väl som sagt historia...

För övrigt så tillhör jag ju skaran som har möjlighet att vara ute och njuta av sommarvärmen som anföll oss i augusti, och det lovar jag att jag gör! Jag njuter i fulla drag och äntligen kom hängmattan upp, bättre sent än aldrig...

Svenska hemlisar

Det sägs ju att "inget ont som inte har något gott med sig" och det kan man väl säga om den här sommaren. Allt regnande har ju gjort att svampen växer så det knakar. Nu är väl i och för sig det bara gott om man uppskattar att leta svamp, men det är ju trots allt rätt många i vårt avlånga land som roar sig med detta ibland, varav jag är en.

Just det här med svamp, främst då kantareller, har något magiskt över sig. Att ha sitt eget kantarellställe i skogen är väldigt speciellt och bara möjligen den man tycker extra mycket om kan får reda på var det är.

Annars är ju det en av sakerna man inte frågar, nämligen var någon har hittat sina kantareller. och om man skulle drista sig till att fråga, så får man något svävande svar tillbaka att det är "borta vid åsen" eller något liknande. För att vara helt på den säkra sidan att vederbörande inte hittar dit så har man innan man svarar säkerställt att "borta vid åsen" innefattar ett område av sisådär två kvadratkilometer. För tänk om någon skulle hitta till mitt kantarellställe!

Nu finns det faktiskt riktigt bra kamrater som berättar, eller kanske till och med visar, sina fyndplatser, men då inträder ytterligare en oskriven regel. nämligen den att man går inte ensam tillbaka och vittjar någon annans kantarellställe! Och skulle man mot förmodan göra det så gäller det att det är vid en tidpunkt då man absolut inte riskerar att bli ertappad. Plus att man efteråt behöver brottas med ett mycket dåligt samvete, för just det gör man bara inte som regelrätt svensk! För tänk bara känslan när sedan kompisen kommer och berättar att någon redan plockat alla gula läckerheter och du måste stå där och hålla med om hur hemskt detta är samtidigt som du vet varifrån alla nyinfrysta kantareller kommer från...

Nej, det är bara att gå ut i skogen och leta reda på dina egna fyndplatser och hålla dem hemliga och njuta av att det bara är du i hela världen som hittar just till de platserna...

Leverans från Sverige!

Dottern har fått besök ifrån Sverige och med besöket följde ett stort lass med svenska läckerheter - saltlakrits! Det är inte sådär väldans mycket i förtäringsväg jag kan säga att jag saknar, men just saltlakrits är en. (Filmjölk är en annan, men det är lite svårt att få levererat...)

Lite spännande är det, hur vi har lyckats med att göra den forna medicinen till godis. Förr användes just lakrits mot hosta, matsmältningsproblem och inflammationer i magtrakten. Frågan är när vi uppe i Norden tillsammans med Holland och Tyskland bestämde oss för att vi skulle ha det som godis istället. Och det medan resten av världen ser ut som frågetecken inför fenomenet!

I Sverige finns det numer, förutom möjligheten att gå på lakritsprovning, en årligen återkommande lakritsfestival. Den startade år 2009 och ifrån att det första året hållits i en lokal på Kammakargatan med drygt 1000 besökare, hölls den i år på Globen med ett besökarantal på 9000.

För er som är hemma och är nyfikna på vad det här kan vara, så kan jag berätta att nästa års lakritsfestival hålls även den i Globen och datumen för tillställningen är 22-23/3.

Sverigebesök brukar innebära en tur upp till baren på Marina Bay Sands, och det här besöket var inget undantag, så gårdagskvällen spenderades till viss del där. Och jag måste tillstå, att varje gång jag ser det skymma över Singapores skyline är det lite så att jag måste nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt är här - på riktigt!

Fredagsmys

Trots att jag inte arbetar, så är det något visst med fredagar. Det är och förblir den där kvällen då veckan tar slut och man får sjunka ihop i soffan och inte göra något mer än äta, då är det ju dags för fenomenet Fredagsmys!

Ordet fredagsmys har blivit så vedertaget så det finns med i svenska akademiens ordlista, och för den som inte vet vad det innebär så finns det förklarat på wikipedia på följande vis:

Fredagsmys är aktiviteter där familj eller vänner samlas på fredagkvällen för att markera arbetsveckans slut och ladda upp tillsammans inför helgen.^[1] Aktiviteter under fredagsmyset varierar exempelvis mellan barnfamiljer och äldre.^[2] Enligt etnologen Charlotte Hagström vid Lunds universitet är den gemensamma nämnaren att maten är förhållandevis lättlagad.^[2] Hon menar att fredagsmyset blivit en modern rit, något som barnen har lätt att ta åt sig av och känna sig delaktiga i.^[1]

I vår familj, precis som jag antar att det var i många familjer, så innebar fredagsmyset att man fick äta maten i soffan framför teven, och sedan kom chipsen eller popcornen fram.Första åren intogs måltiden till Disneydags och senare så utvecklades det hela till sådana där spännande program som Fångarna på fortet och liknande. 

Jag vet inte riktigt när det blev likhetstecken mellan fredagsmys och taccos, men jag tror att det hände någon gång i samband med att Gunde började medverka i våra fredagstillställningar och vi tuggade i takt till hans gundetypiska "Heja heja" där i rutan.

Jag inbillar mig att, med eller utan barn och "riktigt fredagsmys", så ser fredagskvällen väldigt lika ut i många familjer, man äter något gott, dricker ett par glas vin och somnar i soffan framför teven...frågan är om detta fenomen finns på fler platser uti den stora vida världen, eller om vi i Sverige har patent på företeelsen som sådan. Och om den finns är nästa fråga vad den heter..."It´s time for a Friday snug", eller nå´t...

Bo-ord

Jag sitter och bläddrar lite i en härlig bok om Sverige och svenskar, nämligen "Xenophobe´s guide to the Swedes, och skrattar för mig själv. Mycket kul finns det, som man inte tänker på, utan det "bara är så". Ibland måste man se saker ur andras synvinklar för att inse att de finns.

Det jag fastnade för just nu, var ett avsnitt om svenska språket och alla våra "bo-ord". Ni vet, sambo, särbo, mambo och alla de där som plötsligt finns och som kan rätt besvärliga att förklara för en person som inte pratar svenska.

Jag blev lite nyfiken och kollade upp orden lite närmare och det var väl föga överraskande att såväl sambo som särbo finns med i SAOL, de är ju allmänt vedertagna vid det här laget. Det som dock gjorde mig lite förvånad, var att även ordet mambo finns förklarat, och för er som mot förmodan inte vet vad det är, så är det en "person som bor kvar i föräldrahemmet". Däremot fanns det ingen ålder angiven, så jag vet inte om det heter så hela tiden, eller om man blir mambo den dag man blir myndig, eller vad det är som gäller.

Sedan har vi ju ytterligare ett ord som troligen står och knackar på pärmarna till SAOL och vill komma in, och det är väl kombo, ni vet det man är när man bor tillsammans med en kompis. Vad det gäller utvecklingen för gruppen bo-ord i framtiden, om den även kommer att innefatta ord som delsbo och turbo, det återstår att se...

Typiskt svenskt!

Visst är det kul att leta egenheter hos olika nationaliteter.  Ni vet, det där med att ta seden dit man kommer och så.

Nu är det ju bevisligen så, att även vi svenskar har en del små egenheter, och kanske inte så få, när man tänker efter. I tidskriften "The Local" finns en artikel från i somras som behandlar just detta.

Här finns 20 saker som man bör vara medveten om innan man flyttar till Sverige, allt ifrån vårt sanslöst stora behov av att dricka kaffe i tid och otid och alltid ta av oss skorna, till vår besatthet av melodifestivalen och hur vi serverar olika sorters pålägg ur tandkrämstub.

Lite kul är det ju, och visst nickar man instämmande med ett litet leende på läpparna när man känner igen sig! Om någon vill läsa hela artikeln, så finns den här!

Typiskt svenskt faktiskt

Varje land har troligen företeelser som är typiskt just för invånarna där. Sverige är absolut inget undantag om nu någon skulle ha dristat sig till att tro detta.

Vi har mängder av sådant som är typiskt svenskt, och eftersom jag i vanlig ordning inte har så mycket nyttigt för mig, så kan jag ju alltid roa mig med att komma på sådant som är typiskt svenskt.

Till exempel att leva efter veckonummer! Det är klart att vi måste ha koll på vilken vecka vad händer. Framför allt vilka veckor årets helgdagar infaller, så att vi kan planera in våra klämdagar! Om vi mot förmodan inte skulle klara av att göra detta själva, så brukar det alltid vara någon tidning som i ett tidigt stadium upplyser svenskarna om hur årets helgdagar ligger, så att vi kan planera in vår ledighet på bästa sätt. Lite svårt att förklara detta fenomen kan det ju vara, fast visst låter det behändigt, att "eftersom det är helg på torsdag så är det lika bra att göra en klämdag av fredagen, då är det ju i alla fall ingen som vill arbeta".

Sedan har vi ju även en viktig arbetsrelaterad företeelse som kan vara lite svår att översätta, nämligen "bensträckare".
"Good afternoon, nice to see you all here, the meeting will last for two hours with a leg-stretcher in the middle..."

Statistik är viktigt för oss också! Vi vill gärna veta hur många av vår befolkning som tycker si eller så - gärna i procent! Detta görs numer gärna via webbundersökningar. Här är dagens skörd av undersökningar i DN och Aftonbladet:
Hur ofta går du till tandläkaren?
Hur brukar du ta dig till Arlanda?
Vilken boendeform skulle du föredra?
Litar du på din infektionsklinik?
Småkronor eller stora kronor - vad föredrar du?
Platsar Rasmus Elm i Manchester United?
Vilken liga ser du helst på?

Många nyttiga frågor där...eller?

Vidare har vi det där med toalettbesök. Vi har aldrig förstått det där med att hymla med detta, det handlar ju om något naturligt som vi alla sysslar med... Inget "Var hittar jag damernas?" eller "Var kan jag pudra näsan?" här inte. Nej, här är vi sådär härligt frigjorda så att vi glatt upplyser vår omgivning om vart vi ska och vad vi ska göra där!

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att fundera över om det finns något annat land där ludd i torktumlaren kan ge upphov till så många diskussioner som det kan här!

Mer om soldyrkande svenskar

Jag fick en kommentar av Mia på mitt förra inlägg som påminde mig om något typiskt när det handlar om oss svenskar och dyrkan av solen. Så med risk för att bli tjatig, kommer ytterligare ett inlägg i ämnet!

För ett antal år sedan bodde vi under en tvåårsperiod i England. Precis som vid så många andra hus där, så fanns det ingen trädgård på framsidan av huset, utan där var det bara en asfalterad infart för bilen och den långsmala trädgården fanns på baksidan. Denna baksida var, precis som det ska vara i England, totalt insynsskyddad med hjälp av höga häckar och plank. Så om bara det hade varit så, att solen visat sig där i något hörn hade allt varit frid och fröjd...

När våren kom och termometern började visa tvåsiffriga tal, gjorde jag precis sådär som man ska göra! Ni vet: Ut med en stol klädd med fårskinnsfäll,  på med jackan, vira in kroppen i en filt och med kaffekoppen (icke att förglömma!) i högsta hugg, leta reda på ett vindfritt solhörn och vänd näsan mot solen!!

Problemet var bara att just det hörnet var på framsidan av huset, och eftersom det var en stor genomfartsled just där, är jag fortfarande väldigt förundrad över att inte någon tidning en enda dag hade rubriker i stil med "Svenskt UFO orsakade kedjekrock"... för jag kan ju säga att med tanke på alla förundrade bilförare var den rubriken aldrig långt borta...

Kontrasten till förmiddagssol invid en hårt trafikerad väg - skymning vid en sjö i Värmlandsskogarna

Utan infra och filt!

Visst är det underbart med sommar och uteserveringar!? Jag tycker det är så fantastiskt skönt när man bara kan slå sig ner utomhus och sitta kvar även efter att solen dalat - då är det sommar på riktigt!

Annars är just det här med uteserveringar lite kul. Att vi ska sitta utomhus till vilket pris som helst. Är det sommar så är det - oavsett väder! Sedan att det behövs jacka, filt och infravärme, det är en annan sak, men ute ska vi vara!

Det här kan vara en av anledningarna till att vi kan anses vara lite knäppa när vi hamnar i ett varmare land (det finns ju trots allt några länder med lite högre medeltemperatur än Sverige...), eftersom vi fortfarande ska sitta ute till vilket pris som helst - för det gör man när det är sommar! Jag kan ju säga som så, att i  ett land som Singapore, är det oftast bara västerlänningar som sitter utomhus och svetttas, den inhemska befolkningen sätter sig inomhus.

Men nu är det sommar här och varmt på riktigt, så ikväll ska vi gå och sätta oss på en uteservering - utan vare sig jacka, infravärme eller filt!

Könummer

Om jag nu har försökt hittat "singaporianska egenheter" så är det väl inte mer än rätt att även lite av de svenska kan få ett eller annat omnämnande - det finns ju trots allt några stycken av den varan...

Något som verkar fascinera människor utifrån, är vårt köande. Svenskar är kända för att stå i kö. Det kanske vi gör, men sedan så har vi ju detta fantastiska system med nummerlappar som gör att vi slipper stå i en kö och vänta, vi kan ju faktiskt vänta sittandes på en stol, och kanske till och med få oss en kopp kaffe under tiden.

Men det är viktigt att bevaka numren som trycks fram, för tänk om någon med ett senare nummer hinner sticka fram sitt huvud före, då blir det inte nådigt! Denne person blir väldigt kvickt upplyst om att hans nummer faktiskt kommer efter i det numeriska systemet, så var så god och inta rätt plats i ordningen!

Men visst är det ett bra system, för hur det är så underlättar det att slippa stå och reta sig på att alla andra köer går snabbare än just den som jag står i - för så är det alltid! Lite konstigt är det ju, för alla andra utom jag verkar alltid välja rätt kö...

Något som dock är rätt fantastiskt med nummersystemet är, att om vi kliver in i någonstans där detta system är i bruk och är helt ensamma där inne, nog tar vi en nummerlapp för att snällt invänta vår tur! Ändå mer fantastiskt är det ju också att personen bakom luckan väntar tills vi har tagit vår nummerlapp, för att sedan trycka fram rätt nummer! Då inträffar det mest fantastiska, för när numret visas på displayen måste vi ju också kolla lappen vi precis har tagit i den absolut folktomma lokalen, så att vårt nummer verkligen stämmer överens med det som precis blivit framtryckt... För har nu någon bestämt att det är så det ska vara, ja då är det så det är!