Livets kontraster... så mycket glädje... så mycket sorg!

I natt, för 10 år sedan, satt jag med min då fyra dygn gamla son vid bröstet. Han var så liten, så liten. Idag är han en stor kille, lång och välvuxen för sin ålder. Då liten som ett mjölpaket och fick matas med sked för att få i sig maten.

Här i pappas famn...
Några dagar tidigare hade jag vid kontrollen hos barnmorskan fått order att så fort som möjligt åka in till sjukhuset för att sätta igång förlossningen, tre veckor för tidigt. Jag hade alla tecken på havandeskapsförgiftning - svullna fötter, äggvita i urinen och högt blodtryck. Än idag minns jag tankarna som flög genom mitt huvud - "Nej, det kan inte var sant! Jag har ju inte hunnit fixa färdigt allt ännu. Det går inte... jag har inte tid...."

Märkligt att man ofta tänker så irrationella tankar när man står inför en kris. Att det kunde vara fara för barnets och mitt liv hade jag ingen tanke på. Jag var ju tvungen att åka hem och fixa en väska med alla saker först. Den hade jag ju inte packat ännu... Mot löftet att åka in så fort som möjligt fick jag lov att åka hem och packa väskan, samt få med mig Maken till sjukhuset.

För att göra en lång historia kort så kom vi in till sjukhuset, fick vårt rum, tog alla prover, som visade sig vara helt OK, och började en lång väntan. De ville sätta igång förlossningen redan samma dag jag kom in, men bestömde sig för att vänta till lördagen. Då gjorde de första försöket, men det fungerade inte. På söndag förmiddag gjordes de andra försöket. Söndagkväll kl 19.00 gick vattnet. Sju timmar senare kom en liten kanonkula utfarande. Barnmorskan höll på att tappa det lilla barnet, vår son, i golvet. Inga handskar hann hon få på sig heller, vilket resulterade i en tårta till personalen dagen därpå. (En tradition de har på Linköpings universitetssjukhus - inga handskar vid födseln då bjuder man på tårta. Tyvärr gäller den inte paret som föder barnet. Det vore väl mer på sin plats, eller vad säger ni?)

Sonen var en liten kille. 46 cm lång och 2660 g tung. Han hade svårt att ta bröstet så han gick ner till nästan 2000 g. Det lilla knytet... men en stor kärlek. Större än vad man kunnat föreställa sig....

Du, den vackraste på jorden.
Du har inga tänder,
inget hår,
ingen midja
på din runda kropp.
Inga acceptabla proportioner
mellan huvud och bål.
Du kan inte tala,
bara drägla med din våta mun.
Och med korsögd blick
siktar du dåligt på dina
fumliga fingrar.
Med du är för mig:
Komprimerad skönhet och ljuvlighet.
Mitt lilla barn.

(Beda Wallström)


Så där satt jag alltså, natten mellan den 29:e och 30:e oktober, och försökte få min son att äta tillräckligt för att växa till sig. Tyvärr var min bröstproduktion inte likvärdig min storlek på bysten... och det har jag haft svårt att förlika mig med. Varför dra runt på så stora saker till ingen nytta? Som tur är finns det tillägg och med det fick vi mata dig med sked i början...

Åtta månader senare var det andra toner...en stor stark kille.
Plötsligt är det något som surrar och fläpper utanför mitt fönster. En helikopter... Det kan inte vara bra, minns jag att jag tänkte. En helikopter mitt i natten innebär en olycka någon annanstans. Inte bra. Gode Gud, vad som än har hänt, var med dem drabbade i sin olycka, bad jag. Jag skämdes nästan för att jag satt där med min lycka i famnen, trots att jag visste att det var nära att vi inte hade fått uppleva den. Men varför skulle jag få vara lycklig när jag visste att någon annan i denna stund var orolig, någon var skadad, kanske död.

På morgonen fick jag höra vad som hänt... Diskoteksbranden i Göteborg - över 60 ungdomar döda! Vilken ironi! Jag överlycklig för min levande nyfödde son, samtidigt som många sörjde sina döda och skadade barn. Den morgonen blev livets kontraster väldigt påtagliga - sorg och glädje... hand i hand.

Idag 10 år gammal...

Än idag känner jag med dessa föräldrar varje oktober. Jag ser på min son och känner en sådan lycka och glädje över honom. Samtidigt vet jag att andra föräldrar denna tid om året känner en enorm saknad och sorg över sitt eller sina förlorade barn.

Saknaden efter dig
sitter så djup.
Det är metkrokens
hullingar som lätt går
djupt in men aldrig
kommer ut av sig själv.
Jag hade trott att tiden
skulle klippa mig loss från smärtan.
Men nu vet jag
att den aldrig kommer
att göra det.
Den som fortsätter att leva
får betala sitt
julaftonsliv
med saknad och längtan.

(Beda Wallström)


I dessa stunder är jag extra tacksam för min tro... att det finns ett liv efter detta. Att vi en dag möts igen. Denna tro bär mig genom glädje och sorg. Det gör det inte enklare att förstå eller sorgen mindre... men det ger mig ett hopp...

Älskade vänner... var rädda om varandra. Vi vet inte vad som rymmer i morgondagen...


Låt oss tända ett ljus för alla förlorade barn....

... och ett för alla levande.

All kärlek till er...

Tårta till helgen!

För alla som följt min lilla anekdot om Makens friluftsbravader så kan jag berätta att andjakten gick bra. För änderna. De sköt endast en liten stackare och det är jag och barnen tacksamma för. Helst hade vi ju sett att de inte sköt någon alls.

Maken däremot kom hem genomfrusen. Förstår att han passade på att basta när Dottern tog sina simlektioner.

Nu till andra bravader... Vi ska ha födelsedagskalas i helgen. Sonen fyller 10 år! (Himmel så fort det gått!) Och då ska det ju bli tårta, naturligtvis. Fast... när jag läser om Gunilla och tittar på bilder av hennes tårtor så är det inte långt till att Willewira Tårtamatör går och lägger sig istället.

Åååååh, den som vore så här duktig!!!

Låt oss fira den nyfödde!

Älskar man blommor...

Efter man sagt ja, blir det tårta.

Hur pilligt är det inte att göra dessa paket??

Till den sötaste av alla!

Är det jultomten som varit framme?

Alla små flickors drömtårta...

(alla bilder är lånade från aftonbladet)
Här är Gunillas hemsida!Och här är hennes blogg!


Göra tårtor... Ja, en annan spelar ju i en helt annan tårtliga...

Chokladcheesecake...istället för kladdkaka som dottern vill ha varje år.
För att variera mig lite gjorde vi också cupcakes. Väldigt goda, men särskilt fantasifulla är de ju inte.

Med denna tårtkavalkad så önskar jag alla en trevlig helg!! Hoppas ni får koppla av och ha det skönt med era nära och kära.
Vill passa på och tacka för alla härliga kommentarer, jag läser dem alla. Om jag inte svarat på dem så är det för att jag just nu är väldigt upptagen. Jag hälsar på era bloggar, men hinner inte alltid skriva något. Men... jag kommer igen.

Som sagt, en trevlig helg till er alla!

Morgonkaos!

(Bilden lånad från: http://www.malmo.drivhuset.se/)

Jag vet inte varför det blir så här, varje morgon:

Maken som stänger av väckarklockan i sömnen...Sonen som vägrar duscha på kvällen och ska göra det på morgonen istället (vi har en gammal dusch som han behöver hjälp med)....dottern som vägrar gå och lägga sig på kvällarna och inte orkar vakna på morgonen...

...jag som blir tokig av att tjata på barnen att klä sig, äta upp frukosten, fråga vad de vill ha med till frukten utan att få något svar, säga till dem att borsta håret och tänderna, be sonen sluta tjata på dottern som kommer av sig i sina sysslor och helt plötsligt får ett utbrott över att hon inte har en mobiltelefon (hallå, hon är 8 år!!!), lugna sonen som blir superstressad över risken att komma försent till skolan, säga till mannen att ta några av konflikterna, pussa barnen och mannen hej då....

Gissa om jag andas ut när dörren går igen.

Gissa om jag är glad över att jobba hemifrån och slippa stressa iväg själv.

Gissa om jag tycker det är jobbigt med morgnar!

Är det någon som har ett tips?

Tillägg: Tack alla som gett mig tips om hur jag ska bete mig för att ändra, eller slippa, morgonkaoset. Vill ändå tillägga, till min familjs försvar att det inte alltid är kaos, men ändå tillräckligt ofta för att man ska bli frustrerad. Nu verkar det dock som barnen börjar komma in i rutinerna igen efter sommarlovet för måndagmorgonen, 8 september, gick riktigt bra. Jag har vissa förhoppningar...

Nervpirr och blomprakt

Tänk att sitta här en fredagkväll!! Det är väl då man ska umgås med familjen? Jodå, det är precis vad man ska, men när halva familjen tittar på hockey och en fjärdedel på tecknat så finns det bara ett alternativ kvar till mig och det är datorn.

Inte för att jag ogillar hockey, tvärtom, det är mycket spännande! Fast lite för spännande! För en som håller på LHC (Linköping) så är det helt enkelt för mycket ikväll. Vinner HV71 så blir det guld till dem och vinner LHC så får vi en chans till att vinna guld på söndag. Och det är ju det vi vill - vinna GULD!! Och LHC är verkligen värda det!!

De har kämpat så bra. Som det ser ut just nu så är det inte helt troligt. De har varken domare eller turen på sin sida. Spelet är det inget fel på ikväll. Tala om nervpirr... och det är just detta jag inte klarar av att titta på - jag stressar ihjäl mig. Då är det lugnare att skriva ett inlägg på bloggen.

En stor fan av LHC är sonen. Han sitter laddad varje match.
Tyvärr blir han lika knäckt när det går dåligt som glad när det går
bra för LHC - då förstår ni hur han mådde efter
kvällens match...när HV71 tog guldet...

Men det blir inget långt inlägg ikväll. Det är jag för trött för. Lite blommor och ljusfat blir i alla fall...


Så här när våren är på gång, eller rättare sagt har kommit, så blir jag extra sugen på blommor. Det är vi ganska många om, eller hur?
Hur som helst var jag inne på ICA och hittade denna söta S:t Paula. Egentligen är jag ingen fantast av S:t Paulor, men denna är väldigt söt...och vit!



Jag var också inne på blomsterlandet för ett par veckor sedan. Skulle titta om de hade ljuslyktan kvar som sonen vispade ner med innebandyklubban. Det var med gråt han bad om ursäkt. Det var inte så farligt sa jag till honom, men eftersom han hade klubban inne, trots att han vet att han inte får det, så fick han betala 60 kr som lyktan kostade. Tyvärr var lyktan slut så istället blev det två ljusfat för 14,90 kr styck. Söta va?! Jag tycker de är jättefina.


När jag ändå var ute och åkte så stannade jag till vid Plantagen när jag skulle hem. Där hittade jag "plättar i luften" vilken jag tyckte skulle passa till Kronan jag köpte i påskas. Jag hittade det samtidigt som jag köpte mitt fina våningsfat. De sakerna hittade jag i ett härligt växthus med både inom- och utomhusväxter, samt massor av fina krukor och inredningsdetaljer. Och grejer till trädgården. Det ligger vid Mantorp och heter Växthuset Mobilia. Det ligger precis vid E4:an så har du vägarna förbi är det värt att titta in.



Som sagt det skulle inte bli ett så långt inlägg, men det är visst svårt att låta bli. Nu måste jag gå och lägga mig. Klockan är tjugo i tre på natten. Tur att jag kan sova lite längre imorgon... Eller kanske inte..måste upp och städa...inget kul, men nödvändigt ont. Annars lär man hamna i Rent Hus...och vem vill det?? Inte jag i alla fall.

Tack kära ni för alla roliga, mysiga, rara och gulliga kommentarer ni lämnar. Det är så roligt att läsa!! De gör mig så glad!

Önskar er alla en skön helg!

Magplask och vattenstänk!

Aj,aj,aj,aj.....hela kroppen är mörbultad och öm. Vad jag har gjort? Badat.
?????? Ja, jag förstår om ni har huvudbry...Det skulle jag med haft om jag inte upplevt det själv.

Jag tar det från början...

Igår begav sig hela familjen och makens kusin från småland, till Gustavsviks äventyrsbad utanför Örebro. För dem som inte vet det så finns det ett äventyrsbad där. Barnen var eld och lågor och även jag, som egentligen inte är så förtjust i simhallar och badanläggningar pga av ljudet, tyckte det skulle bli kul.

Bild från Gustavsviks hemsida

De hade två stora rutschkanor, en lång en i en mörk tunnel och en som slutade som en tratt, dit barnen genast sprang. Och maken ska tilläggas - han älskar rutschkanor. Jag är inte så förtjust i dem. Vet inte om det är åldern, men all min äventyrslusta har runnit av mig sedan jag fick barn. Tänker väl som så att det är bra om en överlever... :-)

Hur som helst så tog jag det lugnt och simmade i stora "sjön", badade i utomhuspoolen och kopplade av i bubbelpoolen. Jag hade det lugnt och skönt tills sonen ville ha sällskap i vildforsen. Det är ett vildlandskap uppbyggt med kanor, tunnlar och mycket forsande vatten. Ser riktigt kul ut. Tillräckligt kul för att en gnutta äventyrslusta skulle vakna till liv hos mig.
- Kom, sa jag till sonen, nu ska vi ha kul. Vi gick upp för alla trappor för att bänka oss i första kanan ner i forsen.

Bild från Gustavsviks hemsida

Åhej, vad det gick. Vattnet var så strömt så att få ordning på kroppen med ben, armar och allt var stört omöjligt. Jag for omkring som en vante, dock inte lika mjuk, och slog i alla hörn och kanter som gick. Upp kom vi båda två i första avsatsen (där man hade chans att avvika och gå upp ur vattnet) och kände hur vattnet slet i oss. Sonen såg lite skräckslagen ut och hur jag såg ut vill jag inte ens tänka på.

När vi frenetiskt höll oss fast kom maken förbi och skrattade åt oss. Han bad oss vänta på honom tills han kom ifatt. Är han knasig, tänkte jag. Hur lätt tror han det är. Tills slut kom han och fick fatt på sonen som inte visste om han skulle fortsätta eller inte. Men med pappa som "ankare" kände han sig tydligen tryggare för de åkte iväg.

Bild från Gustavsviks hemsida

Näe, jag ska inte banga ur tänkte jag och släppte taget om den sten som jag förbrilt hade hållit mig fast i. Iväg for jag och hamnade baklänges med benen rätt upp i vädret. Jag slog i min redan vrickade fot i en kant och huvudet i en annan. Vattnet yrde omkring mig och till slut droppade jag ner i andra avsatsen (där man också kunde gå upp ur vattnet - varför gjorde jag inte det??).

Nu började jag få lite panik och det tog en lång övertalning från mig själv att sätta mig i sista forsen för att åka ner. Eftersom vattnet har sådan kraft har man inte en chans att sätta sig i postition och åka värdigt ner på baken. Nejdå, här åker man på magen framåt för att sedan snurra runt och åka på magen med fötterna först och sedan snurra runt och hamna på ryggen och sedan ner i sista poolen. Där man för övrigt hamnar i en virvel av vatten som gör att det tar flera sekunder innan man kommer upp. ALDRIG MER!!!! ALDRIG!!!

Idag kan jag knappt röra mig, så ont har jag i hela kroppen. Jag har insett att man är för gammal för sånt där som vildforsar och kommer hädanefter hålla mig till den varma bubbelpoolen och det härliga utomhusbadet. Det sistnämnda gav mersmak. Håller på med operation övertalning på maken. "Tänk vad mysigt vi kan ha i en vedeldad badtunna..."


En badtunna från Badatunna.se...

...eller en spa-pool från Sundance-spa.se det vore något...

Vi får väl se om övertalningen går hem...

Ha en skön kväll!!

Kramar Willewira

Ps. Jag shoppade lite som plåster på såren, men det visar jag nästa gång...

Choklad till frukost och husritningar som hjärngympa!

Phu! Äntligen lite tid över för mig själv. Har försökt få en stund över för att skriva ett inlägg, men varken tid eller ork har funnits. Tiden fanns på natten och då fanns inte orken. Hm! Tänk om man kunde synka samman dem när man vill...

Hur som haver så ska jag strax gå och lägga mig. Har haft en riktigt städdag idag, men ändå bara hunnit hälften. Bara barnens rum tog hela eftermiddagen igår (läs fredag) och halva dagen idag. De måste ha med mig för att kunna städa ordentligt och då står de mest och tittar på!! Jag blir galen!! Hur ska man få dem att lära sig städa???? Någon som kan ge mig ett tips?

Eftersom vi ska ha gäster imorgon så blir det att gå upp tidigt och städa färdigt. Tur att jag hade sovmorgon i morse. Det var sååå skönt! Mannen och sonen gick upp tidigt för att ge sig iväg på fotbollsträning, men jag kunde ligga kvar.
Visst är det konstigt att det är skönare att ligga kvar i sängen när man vet att andra är tvungna att gå upp. (Inte sagt med skadeglädje, utan snarare med förbryllning.)

Gick och handlade frukost till dottern det första jag gjorde. Hennes bröd (det är en kräsen dam) var slut och även chokladen. Chokladen!!?? Till frukost?? Ja, faktiskt Tro det eller ej!
Saken är den att dottern har aldrig varit någon frukostätare, vilket jag tyckt varit lite jobbigt som mamma, eftersom jag vet att det är det viktigaste målet på dagen. Men när vi för snart tre år sedan var i tyskland så upptäckte hon detta med Nutella på smörgås. Ett otyg som de äter där nere. Oh, vad gott!!! Helt plötsligt gick det bra att äta två smörgåsar på raken.
Jag kan inte säga att jag var överförtjust, men hon fick i sig bröd åtminstone.


När vi kom hem till Sverige igen så ville hon naturligtvis fortsätta med choklad på smörgåsen, men det gick inte jag med på. Hon tjatade och tjatade och till slut, så gick jag med på att varje lördag får du en smörgås med Nutella och en mugg Oboy, men inte mer! Och inte någon annan dag!! På den tiden åt hon inget godis, så jag tyckte att det var OK, men nu är jag nog benägen att säga ifrån igen. Nu ska det vara lördagsgodis också och det är väl inte riktigt enligt mina principer.
(Jag tog precis upp detta med henne och nu har hon beslutat att behålla mackan med choklad på och skippa godiset. Det känns bra. Får se hur länge det håller från hennes sida...)



Ikväll har vi ätit hemmagjord pizza, som var sååå god! Inte så fet som vanlig köpt pizza blir. Så hädanefter blir det bara hemmagjord Pizza. (Ha ha, försöker jag lura mig själv? Sedan när kan jag göra kebabpizza - sonens favorit?) Nu låter det som om vi är världens onyttigaste, men så är det verkligen inte. Jag har försökt att äta mer GI-mat för att hålla nere blodsocker nivån och det går väl ganska bra. Men det är inte några stenhårda riktlinjer, mer än att vi bytt ut t ex vanlig pasta mot fullkornspasta och liknande.

Jag lovade att visa er våra ritningar på om- och tillbyggnad som vi vill göra. Tyvärr är vi inte helt nöjda med den, eftersom det blir så stort. Samtidigt är det ytor vi behöver. Men att göra en ritning till ett redan befintligt hus är inte det lättaste. Det blir knappast det optimala.
Så här ser vårat förslag ut, även om vi i tanken redan har ändrat om lite... :-)


Den mörkade linjen är det befintliga huset.



Vad behöver vi i vårt "nya" hus? Jo, vi behöver, varsitt sovrum till barnen, ett sovrum till oss, ett badrum på övervåningen, en toalett med dusch på bottenvåningen, ett arbetsrum, större kök och matplats, ett vardagsrum, ett allrum på övervåningen, samt 2-3 klädkammare och även platsbyggda garderober i barnens sovrum. Till det kommer önskemål som ny trappa till övervåningen, en punschveranda (eller amerikansk veranda) mot trädgården, två entréer (en fin och en grov).
Det är tur man slipper betala för sina drömmar. Det är när de ska bli verklighet som bekymren kommer.
Ska tilläggas att vi har faktiskt tittat på om vi tjänar på att riva huset och bygga ett nytt. Men det gör vi inte. Inte idag när man hamnar på minst 2,5-3 miljoner för ett nytt hus. Vilket jag tycker är tur, för det är mer charm i ett gammalt hus. Det är något särskilt att veta att väggen består av tjocka plank och inga tunna gipsskivor.

Fortsättning följer en annan dag... Tills dess kan ni titta på ett av drömhusen.

Detta är från KarlssonHus.


Sov gott och välkommen åter!!

Godnattkram från Willewira

Nöjd son = nöjd mamma!

Så äntligen har det blivit gjort! Jag har klippt sonens hår. Det blev nog lite kortare än vad han tänkt, men i det stora hela är han nöjd. Han fick ju ha kvar hår i nacken.
Men, vad kan man begära av en lekman. Jag gör så gott jag kan och det är inte så lätt med självlockigt hår. Hur jag än klipper så ser det ojämnt ut. Hur som helst så är det gjort och jag kan stryka ännu en punkt från listan. Skönt!

En annan punkt jag kan stryka är rensningen av pärmar och pappershögar. Nu ska jag bara fixa i hyllan så att jag får in mina pärmar. Tänkte jag skulle köpa lite lådor och andra förvaringsgrejer för att bereda lite ordning. Det ser inte snyggt ut i hyllan hur man än gör och det stör mig. Särskilt som jag har min arbetshörna i matrummet (jag jobbar hemifrån). Det är ingen optimal lösning att ha sitt kontor i matrummet, men har man ett litet hus så har man. Det kommer lösas med ett arbetsrum när vi bygger till.

Som ni märker så går det framåt med min sexpunktslista och det är skönt att kunna pricka av saker och se att jag faktiskt hinner med lite i vardagen. Det är inte alltid man tänker på att man gör en hel del. Förstår inte varför jag tänkt på att göra en sådan lista förut.
Visst, listor har jag gjort, men snarare i större perspektiv, typ göra om sovrummet eller lägga en ny uteplats. Om man benar uppgiften i små steg istället så känns det som om man kommer någon vart. T ex märk ut hur uteplatsen ska gå, gräv ut enligt märkning, etc...

Ett litet ord på vägen...

Jane Austen och fårskinn!

Jaha, så var den kvällen slut. Men ack, så trevlig! Den andra Jane Austen-filmen på en vecka gick i kväll, Northanger Abbey, och den var så typisk Jane Austen. Ganska förutsägbar, men ändå så underbar! Ja, jag gillar henne - mycket. Är väl ganska romantisk innerst inne, även om det kan verka som allt sådant försvunnit med småbarnsåren och alla vardagsbestyr. Det jag gillar bäst är att det slutar lyckligt - de får varandra!

För övrigt är allt bra förutom att jag inte lyckats med att skriva i min blogg varje dag, som jag tänkt. Men, tiden är knapp och räcker inte till för allt jag vill göra.

Min dotter upptäckte snabbt tidens dilemma på julafton. Hon har i ett par år tjatat om en klocka, men vi har sagt att hon får ingen förrän hon har lärt sig den. Först nu i höst har hon haft tillräckligt med motivation till att lära sig klockan - 7 år gammal.
Så kom då äntligen tomten och hon fick sin klocka. På frågan om hon var glad över den svarade hon spontant: "ja, det är jag. Men tiden går så fort!"
Ja, jo, den gör det, tänkte jag och log...

För att återgå till min tidsbrist så har jag bestämt för att sänka ribban och skriva när jag har tid och sedan inte göra så stor affär av det hela, utan istället ha roligt när jag väl skriver. Vilket jag hitintills inte haft något annat. Men, man måste ju ha något att skriva om också. Dessutom vill ju jag hinna med att läsa andras härliga bloggar om inredning, livet, etc...
Tyvärr så har jag ofta väldigt höga ambitioner när jag gör saker och ting. Inte för att jag måste bevisa något, utan för att mina visioner drar iväg med mig likt en luftballong högt upp i luften. Behöver jag säga att jag ramlat ner ganska många gånger...

Så har vi min sexpunktslista. Jag har avverkat en punkt på tre dagar - tagit ut julen. Flera av punkterna har jag gjort till hälften (och då kan jag inte avskriva dem, eller hur?). Nåja, den är på skoj och endast ett redskap för att strukturera upp tillvaron lite grann, så det är inte så farligt. Den första punkten - klippa sonens hår - har gått verkligt dåligt. Han är inte så medgörlig, men jag ska nog finna råd... Återkommer med en bild på en klippt ung man. :-)

En vän till mig har för övrigt en handarbetsblogg där hon visar hennes och makens fårskinn. Dvs skinnen av fåren de slaktat, inte sina egna. (Man får se upp med hur man uttrycker sig, märker jag.) Besök dem på Mångsysslare sin håndarbeidsblogg. Skinnen är jättefina och de är till salu. Sköna som plädar i soffan.

Här är ett grått skinn...

Visst är det fint?! För att inte tala om det bruna...

Fotona är tagna av månsysslare sin håndarbeidsblogg.

Vill avsluta inlägget med en bild för att stärka hoppet om att det snart kommer ljusare tider. Visste du att vi hade 5 soltimmar i Östergötland i december ? Stackars Växjö hade endast 20 minuter sol, medans Borlänge hade hela 63 timmar (det är väl därför man bor så länge där...he he he). Det har inte varit så mörkt sedan 1965!! Om man nu ska tro vad de säger och skriver, de där journalisterna. (Att jag jobbat som en själv behöver vi inte tala om - dock inte skvallerjournalist.)

Sexpunktslista! Någon som vill vara med?

Jag har fått två kommentarer i min blogg!! Vad glad jag blir! Jättekul att ni tittade in till min täppa och gav er tillkänna. Välkomna tillbaka!

Igår nämnde jag att fått ett tips om hur man får saker gjorda - man gör en sexpunktslista.
Det har jag tänkt ge mig på inför morgondagen och jag tänkte ni kunde vara med och heja på så jag verkligen får mina saker gjorda. Eller varför hänger ni inte med och gör era egna listor?
Vill poängtera att jag menar även vardagliga saker som städning. Det är nämligen inget jag hoppar jämfota över att göra. Inreda ja, men städa nej.

Punkt nummer 1:
Klippa barnens hår (rang 1).
Sonen ser för bedrövlig ut. Han vill inte ha kort hår och det är väl OK, men nu ser han knappt för luggen som skymmer halva ansiktet.
Dottern har jag klippt idag och hon nästan bad mig på sina bara knän att klippa henne. Hon är nämligen väldigt håröm och nu när håret var slitet i topparna så blev det riktigt jobbiga tovor. Kul att kunna göra någon nöjd!

Punkt nummer 2:
Rensa pärmar, lådor och kassar som vi hittade i letandet efter makens betygspärm. (rang 4)
Hallen på övervåningen är i kaos. Man kommer knappt fram. Phu, detta ser jag inte fram emot...

Punkt nummer 3:
Hänga upp gardinerna i sovrummet. (rang 5)
Det är nu 2,5 år sedan jag gjorde om sovrummet och har ännu inte fått upp gardinerna. Det är ju Ok på vintern då det ändå är så mörkt, men på sommaren blir det tidiga mornar pga ljuset.
Det är så dumt att jag inte fått upp dem ännu då rummet för övrigt är i stort sett färdigt (kan ett rum bli färdigt?).
Lite för mycket byråer och skåp bara, men det beror på bristen av förvaring.
När jag fått ordning på sovrummet ska jag visa er en bild på det. Jag är väldigt nöjd med vår fondtapet som går åt det romantiska, men ändå ganska trendigt.

Punkt nummer 4:
Ta bort alla julsaker. (rang 2)
Jag tycker inte man hinner ta upp sakerna förrän de ska ner igen. Lite tråkigt är det. Men jag lämnar mina vinteränglar för ett tag till.

Punkt nummer 5:
Köpa nya växter till våra tomma fönster och bord. (rang 6)
Nu när alla julblommor vissnat ner så är det bedrövligt tomt överallt. Och jag älskar blommor och växter. Tyvärr kostar det ju en del...

Punkt nummer 6:
Städa badrummet. (rang 3)
Ja badrummet ja, det är väl att ta i. Snarare skrubben. Är det något jag längtar efter så är det ett badrum! Visst, man klarar sig med dusch i källaren och en toa under trappen,det gör man. Men, när allt är från 60-talet så är det inte nytt. (vi tapetserade om för 10 år sedan, varav färgen...)
Jo, förresten! Toalettstolen är det. Den gamla började läcka i behållaren. Inget jag rekommenderar!
Tänk om jag hade detta badrum...en dag... (vad gjorde man utan drömmar?)


...eller detta...

...eller detta...

...eller varför inte denna lilla toa?


Jag återkommer imorgon för att uppdatera min lista. Vore kul om någon mer hänger på och gör sin egen lista. Då kan vi peppa varandra.
Ha det bra och sov gott!