Stormförälskad!

När man varit gift några år... närmare 15 än 0, så har man för det mesta tappat den där pirriga känslan av förälskelse... Den som startade alltihop, ni vet.

Oj, vad jag kan sakna den! Även om den har bytts ut till något mera beständigt och djupare, så gav den ett liv till själ och ande som inte går att beskriva. Det där livet som gjorde att man kunde leva på ingenting och vad som helst och skippa sömnen.

Ibland kommer något i ens väg som får en att minnas denna känsla, något som griper tag i en och livar upp en igen. Om än för ett litet tag.
För min del handlar det ofta om en sång, en låt, som griper tag i mig och slukar min själ och för mig tillbaka till stadiet av nyförälskelse...

Just nu är det Brincks "Close but still out of sight" som ger mig pirriga känslor. Och det är så mysigt!! Jag njuter!!
Lyssna och njut även du...

Sol och silver

Solen skiner och luften är kall... frosten gnistrar på de blad som fortfarande hänger sig kvar i buskar och träd. Vilken vacker dag!!
Jag känner att jag lever upp sådan här dagar... är inte mycket för mörker och regn. Vem som nu är det. För vissa räcker det att tända ljus, men inte för mig. Nu blir jag trots allt inte deprimerad, vilket är väldigt vanligt i vårt avlånga land, men jag blir gå-i-ide-benägen. Vill inte gå ut... gillar att krypa upp i soffan och jag blir trött.

Därför är soliga dagar rena vitamininjektionen.

Skulle tro att det är därför jag för tillfället är mycket förtjust i saker som glittrar och gnistrar. Kunde inte låta bli att köpa några sådan glittersaker i fredags när jag var i stan och fikade med min "syster" från Tyskland. Naturligtvis gick vi ju och shoppade också... det måste jag ju passa på att göra när jag äntligen tagit mig in till staden från den lilla "byn" där vi bor.
Vi hamnade på affären "Handplockat" och den är livsfarlig! Kunde köpt hela affären!

Nu nöjde jag mig med lite vackra julgranskulor...







~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag är verkligen rörd... i djupet av mitt hjärta. Jag fick en sådan underbar respons av er efter mitt förra inlägg om sonen och den turbulens som rådde dagarna efter hans födelse. Som nybliven mamma kom denna brandkatastrof så nära... och vittnade om att världen inte är enbart härlig.
Det känns skönt att få dela med sig av den tiden... den satte spår som aldrig går ur. Tack för att ni tog del av de minnena, ljusa som mörka. Ni är underbara!

Bjuder på lite skön musik med Marie Fredriksson... Där du andas...



Önskar er en härlig vecka, fylld av nya möjligheter.

Meodifestival och lampkavalkad!

Nu har vi gjort det! Sett på melodifestivalen live! Visserligen var det genrepet, men det spelades in som om det skulle vara lördag, förutom att röstningen var en lottning.
I fredags gick Ainbusk och Frida Muranius gick till final i globen, Patrik Isaksson och Caracola gick vidare till andra chansen.
Hur det blev igår kväll det vet vi ju - BWO och Frida går vidare till Globen. Trodde nog att Patrik Isaksson skulle gå vidare till andra chansen, men icke...

Vad tyckte jag då? Motvilligt erkänner jag att BWO står i en klass för sig. De vet hur man gör hits, det är klart. Men jag gillar inte Bard. Jag uppfattar honom som en högst osympatisk människa (jag kan ha fel - jag känner honom inte). Gillar inte hans beteende att högt proklamera sina starka åsikter om andra och sedan själv bete sig så idiotiskt som han beskyller andra för att göra.
Hur sympatisk är man när man skapar en egen hat-klubb (med särskilt utvalda personer) och skickar e-post till varandra där de spyr galla över andra människor? Så illa dumt!!!



Ainbusk hade en bra ballad, men jag kan inte säga att jag kommer ihåg den. Caracolas låt lär bli en slagdänga som kommer gå varm på sommarens dansgolv, men något rikare textinnehåll kan man inte beskylla dem för. Fridas låt "Upp och hoppa" gillar jag. Den blir man glad av. Kanske inte någon låt jag skulle spela varje dag, men den kommer bli väl känd i fitnesslokalerna.
De övriga låtarna var bra, men ingen som riktigt fastnat i skallen. Måste säga att denna veckas omgång var ganska slätstruken när det gäller artister, förutom BWO som sticker ut lite grand. Nästa vecka har flera stora artister och jag tycker nog att Linköping kunde fått någon av dem...faktiskt.

Bäst var ändå Björn Gustavsson. På fredagkvällen fick han inte sjunga sin sång till Carina. De ville väl inte ta bort överraskningsfaktorn. Nej, han drog lite skämt om oss östgötar..och vår dialekt. Och den kan man ha roligt åt, faktiskt.
Björns största önskan var att bli rånad av en östgöte.
- Tänk er själva, sa han, hur trovärdigt är det när någon kommer fram till en och säger "ypp mä hännera". Hur rädd blir man då?
Ja, han har en poäng där... :-)


I torsdag sa vi farväl till Romeo. Arton år gammal fick han gå i graven efter att ha tjänat oss troget. Först mig, sedan vår familj, sen min bror och till sist mina föräldrar. Han kom till mig så röd, tuff och läcker. Avslutade sina dagar i lite sämre skick, men som sagt efter lång och trogen tjänst. Och nu har vi skickat honom till slakt - skrotslakt. Vår lilla Alfa Romeo...



När barnen är utflugna och det bara är maken och jag kvar då ska vi skaffa en ny Romeo...



Härom veckan var jag inne på Mormor RuthsAnns blogg och hon visade upp sina lampor. Jag lämnade då en kommentar om att jag skulle visa mina, men det har inte blivit av, förrän nu.

Min favoritlampa i huset är för tillfället vår lilla"kristallkrona" i sovrummet. Inte gammal, inte dyr och från IKEA, men söt tycker jag...

Kabeln ska sättas fast lite snyggare...

En annan lampa jag tycker om är vår lampa över köksbordet. Även den från IKEA. Den är höj- och sänkbar, vilket är bra.

På väggen skymtar ni hyllan som ska bli vit...

För flera år sedan, när jag bodde själv, sprang jag ofta på auktioner och där ropade jag bla in dessa två lampor, som idag hänger i vardagsrummet.



Ojdå, vad dammigt!

Med huset följde vår hallampa...



För att inte krocka med dörrarna på övervåningen fick hallen en sån här belysning.



Kökets lampor är inte så fantasifulla men funktionella. Det blev två av denna sorten.



Barnen kombinerar en IKEA-lampa av äldre modell med en disco-kula som skulle komma mer till sin rätt med spotlights.



Nu får det vara slut med lampor för denna gången. Vi är verkligen dåliga på belysning. Det är ofta alldeles för mörkt och tråkigt hos oss. Måste läsa på om belysning och ut och shoppa lite lampor. Särskilt till fönstren. Det ser mycket trevligare ut, både ut-och innefrån, om man har lite ljus där.

Ja, just det ja! Jag lovade ju att visa vad jag köpte som tröst efter min misshandel i vildforsen (se förra inlägget). Vi kom in till stan ganska sent, 17.30 närmare bestämt, så jag hann ju inte springa i flera affärer precis...
Jag hittade en affär som verkade lovande, Entre, tror jag den hette... De hade flera saker jag skulle vilja ha, som t ex ett trevåningsfat, vilket var alldeles för dyrt. Däremot hittade jag en litet glasfat med kupa till (till vilken jag inväntar en pernilla-bakelse), samt en ljusstake och ett runt ljus med spetsmönster.
Konstigt att man genast känner sig bättre när man fått shoppa lite...tur att jag inte kommer in till den stora staden så ofta. Åtminstone tycker min man det. :-)

Har inte hittat den rätta platsen för sakerna ännu...


Egentligen ska man torka rosor när de ser som bäst ut, men jag tycker de är så vackra att jag ville njuta lite mer av dem levande. Dessa är vita med en starkt rosa kant...Vackert? Bedårande vackert!



Hittade små scillaskott under syrénbuskarna... meteologerna säger att våren är här och det verkar inte bättre. Ingen kan vara lyckligare än jag!!!



Sköt om er alla goa människor som besöker mig och lämnar alla mysiga kommentarer. Ni förgyller mitt liv!

Kramar Willewira