När vi flyttade in i huset så såg det för bedrövligt ut överallt, utom i vardagsrummet - det var helt okey. Däremot de andra rummen...Köket var litet, toaletten ännu mindre och under trappen, nålfiltsmatta i hela huset (utom kök och vardagsrum)fruktansvärda tapeter m m.
Vardagsrummet var det rum som gick att ha som det var och så har det förblivit. Med åren har jag ändå kommit att tycka att rummet är alldeles för mörkt, trots att det ligger åt söder. Tapeten är en linblomsgrön väv, taket är kantat av en dekormålning som går i vinrött och grått. Murstocken är målad i grönt med rosa blommor och har en hylla av svart marmor.
I stort sett gillar jag rummet förutom tapeten som jag vill ha ljus, med stråk av grått/silver i. Jag har länge velat göra om, men eftersom vi ska bygga till och det troligtvis medför att vi tar bort en dörr och flyttar den andra så är det inte stor idé att göra så mycket nu. Fast ska jag vara ärlig så är det svårt att vänta...
Jag vill också ha en vit murstock med en liten kamin som sprider den värme som vi så ofta saknar i detta rum. Vi har element, men torpargrunden under gör att golvet är iskallt och när vintern håller sig kring nollan (som i år) så blir det gärna lite rått inomhus. Inte mysigt!!
Det fulaste jag vet i ett vardagsrum är en stor hyllsektion full av grejer. Gissa vem som har en sådan - VI!! Faktum är att jag har tagit bort en sektion för att minska känslan av att bli överfallen av en hylla när man sitter och tittar på tv.
Men den är fortfarande fruktansvärd.
Observera de stora högtalarna längst upp - snacka om att känna sig övervakad. Är som två stora ögon - "VI SER DIG"! Det blir till att investera i små nätta högtalare, som går att gömma, så fort vi byggt till.
Lägger ni märke till att vi håller på att städa? Man kan skymta dammsugaren... ;-)
Mot denna väggen skulle jag vilja göra en lång skänk med gamla fönster som dörrar och med ett snyggt tyg innanför fönstren. Därinne skulle man kunna gömma alla spel, video- och dvd-filmer, cd-skivor etc. Ovanför vill jag ha en platt-tv, inte så snyggt men den tar mindre plats när den hänger på väggen. På väggen vill jag också ha några hyllor där de böcker man återkommande läser i kan ligga. Och sedan vill jag ha en tavla på väggen, gärna av Lina Gardelid. De är underbart vackra, särskilt den med änglavingar.
Våra soffor vill jag inte ens ta en bild på. De är endast 12 år gamla, i brunt skinn och var svindyra när vi köpte dem, men är idag nedsuttna och väldigt slitna efter småbarnsåren och några katter som undersökt kvalitén med sina klor. Här skulle jag vilja ställa en stor, lite svängd soffa i vitt eller grått tyg. Till sällskap får den ha två öronlappsfotöljer med varsin fotpall. Kanske att en schäslong kan få plats också, vi får väl se...
Det stora trärena skåpet är från 1700-talet. Det stod i många år hemma hos mina föräldrar i källaren, trasig och med flagande målarfärg. På den tiden skulle ju all färg bort och så blev det. Har varit på gång att handla beslag, men de ska ju vara från 1700-talet och de hittar man inte var som helst. Har du något tips?
Vi har ytterligare ett skåp från 1700-talet, men det är svartmålat och dekorerat med guld någon gång på 20-talet, tror jag. Det var ju modernt då. Fy skäms på er säger jag! Hade velat ha det som det var. Likaså golvuret med en visare har de målat svart. Vet inte exakt årtal på uret, men det har säkert ett par hundra år på nacken. Både skåp och ur har jag fått med mig från föräldrahemmet.
I vår bekanstskapskrets har man väldigt roligt åt alla mina (idag våra) skåp. När vi gifte oss så hade man gjort en sång om alla mina skåp. Och ni kan tänka er alla stön som hörs när vi frågar om hjälp vid flytt. Det är rena rama turen att ingen brutit ryggen.
Slagbordet vid fönstret kommer från min morfars barndomshem. Det är från 1800-talet och väldigt slitet. Alla reglar under bordet är trärena och urgröpta från slitaget av skor. Tyvärr är det ganska vingligt och vi har försökt laga gångjärnen, men hålen är så utslitna att det inte fastnar. Innan jul så testade vi med att göra en gegga av lim och sågspån och fyllde hålen. Därefter fick det torka innan vi på nytt borrade nya håll. Det har fungerat hjälpligt, men vi får nog vända oss till en yrkesman som kan hjälpa oss.
Stolarna är en del av en större möbel och kommer från makens farföräldrar.
Pianot var min mormors och på det spelade hon så ofta hon kom åt. Jag kan se henne när jag vill. När pianot stod hemma hos mina morföräldrar så hängde över pianot en tavla av Jesus på Oljeberget och så gör det hos oss också. Men vi har skippat paraden av släktfoton som brukade stå ovanpå pianot.
Det är ofta man hör om folk som byter ut hela sitt bohag för att köpa nytt. Det är säkert jättekul, men inget som jag skulle kunna göra. Det ligger för mycket minnen i våra möbler, för mycket historia. Och det är en annan sak som gör en möbel levande - att det finns historia om andra människors liv i det. Det är väl också det som göra att jag drar mig för att måla våra möbler vita...hur snyggt jag än tycker det är. Det känns som om jag målar bort deras avtryck i möblerna.
Nostalgisk?Ja, ganska...faktiskt...men det är inget jag skäms för. Tvärtom, det är miljövänligt att återanvända släktens gamla möbler. Så med det är vi väl rätt hippa egentligen, eller vad säger ni??
Tack för att ni finns! Ni förgyller mitt liv! Som tack bjuder jag på lite blommor...
Ha en skön tisdag!
Kram Willewira
