Nu har det hänt igen!! Jag raklång på marken, halvt sönderslagen. Och det gör ont!
Efter alla vrickningar av fötter åren igenom så går det inte längre att lita på apostlahästarna. Jag går aldrig, nästan, i högklackat längre, utan kör med fotriktiga dojjor. Jättesnyggt! - Nej! Men man försöker mota Olle i grind, som det heter, så gott det går.
Du förstår, det behövs bara några millimeters ojämnhet och foten viker sig, varpå jag ligger och undersöker vilken typ av asfalt de har på det här stället. Gissa om det är pinsamt...
Och fort går det. Jag vet inte hur många gånger min man fortsatt gå, pratandes, i tron om att jag går bredvid. Ska väl tillägga att han är en bra bit längre än jag så jag syntes inte så bra innan i hans synfält. :-)
Igår var det barnens tur att se sin mamma lägga sig pladask på gatan. Plånbok och simbiljetter for omkring. "Mamma, vad gör du?" Ja, det kan man undra...
Hursomhelst resulterade det i ett stort skrubbsår på knät som blödde rätt bra. Idag blöder det inte, men gör riktigt ont. Kan inte böja knä't och man märker rätt fort hur ofta man faktiskt gör det.
Fast jag säger som till barnen... det går över. Märker dock vem de ärvt gnällandet ifrån... har sagt aj aj säkert 1000 gånger idag. Tur jag är själv hemma större delen av dagen (jobbar hemifrån). Annars vet man inte vad som hänt! Blivit placerad i pannrummet eller nå't.
Kram från en gnällande Willewira
Sköt om er alla som hälsar på och gör min dag solig!
Jag återkommer kanske lite senare eller imorgon. Tänkte visa vårt förslag på tillbyggnad. Vi kan behöva lite goda råd.
