Julklappsbokskörd del 1

Vi befinner oss nu på den där jobbiga delen av året då det är ett nästintill konstant skymningsdunkel utanför fönstret. Tack och lov har vi åtminstone haft lite snö som lyserr upp det hela. 

Mina sista dagar innan skolan startade har spenderats ungefär likadant. Jag har varit oerhört seg i både huvudet och kroppen, och har därför tvingat upp mig själv ur sängen vid niotiden. Jag har sedan gjort en kopp guldmjölk enligt receptet från Made by Marys Gröna Frukost av Maria Strömberg Bååth. 

Boken är superfin, med vackert foto och flera recept som jag tänkt laga mig igenom under våren. De veganska recepten har ett tydligt v i ena hörnet, vilket gör det lätt att se om ett recept är växtbaserat eller ej. För vissa recept som t.ex. guldmjölken är det dock väldigt lätt att modifiera och byta ut honungen mot agavesirap. Jag ser fram emot att pröva fler av recepten!

Till min guldmjölk har jag läst ett eller två kapitel ur Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben. Boken är extremt intressant och jag längtar efter min nästa skogspromenad, kanske i en bokskog? 

När jag har druckit upp min guldmjölk har det varit frukostdags med Markus. För stunden har jag verkligen snöat in på fröknäcke med hummous och ärtskott på, men det är ju bara för gott. Det känns lite som att jag fuskar eftersom att jag oftast inte tycker om att äta, och mest ser det hela som ett nödvändigt ont.
Efter frukost har jag stickat en stund, och nu är alla mina julklapps-UFOn färdiga. Jag har dessutom lagt upp till ett par nya tumvantar till mig själv då mina trogna selbuvantar börjat tova ihop sig alltför mycket. Mönstret jag stickar heter Nagu Selbu och finns gratis på Ravelry.

Jullov etcetera

Det är den första veckan på det nya året, och jag lajvar jullov. Tar sovmorgon, kokar kokkaffe, bakar fröknäcke från Made by Marys fina kokbok som jag fick i julklapp, helst äter jag fröknäcket med min egen hummous och egenodlade ärtskottt på, mums!

Jag stickar, så klart, och läser i alla fina böcker jag fått i julklapp, jag tänkte att vi skulle gå igenom alla fina böcker så småningom, men först en liten titt på min vinst från 2016 års My Make Along som anordnades av Ioana från Moeke Yarns. Jag stickade ett par halvvantar efter eget mönster (bloggade här) i Moeke Yarns Elena, och till min stora glädje så vann  jag ett pris för dem! Så himla många fina grejer i ett paket, det kändes lite som en extra julafton att öppna och plocka ut allting, och som en extra vinst är mitt foto ett av fyra som kommer publiceras i Trui magazine, ett nederländskt magasin om stickning och handarbete, så himla kul!

Jag hade framförallt önskat mig trädgårdsrelaterade böcker om etymologin bakom växternas vetenskapliga namn, en bok om träd och lite annat, men min kära mamma som känner mig så väl överraskade mig med Sticka Svenska Mönster av Maja Karlsson.

Boken har fantastiskt fint foto och layout, och flera mönster som jag genast vill lägga upp till, som koftan Kristin, tröjan Sigrid och knästrumporna Sara. Höstterminens högskolepoäng har rapporterats in, och jag har äntligen fått lite csn-pengar, vilket jag firade med att beställa garn till ett par knästrumpor. I boken finns utöver mönster till själva modellerna också en stickskola och ett mönsterbibliotek, och min plan är att byta ut mönstret på strumporna mot det som kallas "Dalarna B". Ni kommer få se foton så fort som jag har börjat sticka, men jag tror att det kommer bli fantastiskt fint.
Bland mina andra stickplaner för den närmaste tiden finns också, som vanligt så här års, planer på en gul kofta, och så hade jag tänkt sticka klart Markus Lopi-tröja och min Rheinlust, lite växtfärgning finns också i planeringsstadiet.
Vi är några i klassen som planerar en tur till Kampes Ullspinneri som ligger här i trakterna, och jag har en känsla av att det kommer vara ullgarnshimmelen! Vilka är era stickplaner för våren?

Frihet hittas sakta i fängelsets djup

I höst upptäckte jag John Berger mitt i ett slösurfande. Plötsligt kände jag mig inte slö utan yrvaken och tänkande.

Det började med att jag tittade på Ways of Seeing, en TV-serie som sändes första gången på 70-talet. Ways of Seeing är en kritik mot vårt konsthistoriska arv ur - vad jag skulle kalla - ett feministiskt och marxistiskt perspektiv. Berger öppnar ens ögon för hur traditionella oljemålningar, som idag pryder väggarna på våra museum, objektifierar kvinnor och främst skapades för den manliga blicken. Han visar hur konst handlar om ägande i västerländsk kultur. Samtidigt är serien en hyllning till konsten, som har förmågan att förmedla något unikt - som stillhet och omedelbarhet.


Jag har även läst Bergers roman "King", om människoöden i en kåkstad, och håller just nu på att läsa "Hold Everything Dear". Jag rekommenderar dem varmt.

Men det som har drabbat mig mest av det jag hittills läst/sett/hört av Berger är när han läser sin essä "Fellow Prisoners". En essä för alla oss som inte är nöjda med den värld vi lever i, som ibland känner oss som fångar i ett förtryckande system som skapar lidande, död och hat. En tröst och ett hopp, ett upprop om uppror.



Prisoners have always found ways of communicating with each other, and in today’s global prison, cyber space can be used against the interest of those who first installed it. Like this, prisoners inform themselves about what the world does each day, and they follow suppressed stories from the past, and so, stand shoulder to shoulder with the dead. And in doing so they discover little gifts, examples of courage. A single rose in a kitchen where there is not enough to eat. Indelible pains. The indefatigability of mothers. Laughter. Mutual aid. Silence. Ever widening resistance. Willing sacrifice. More laughter. Yeah, the messages are brief, but they extend in the solitude of their, that is to say of our, nights. 

The final guideline is not tactical but strategic. Listen. The fact that the world's tyrants are exterritorial explains the extent of their overseeing power, but it also indicates a coming weakness. They operate in cyberspace and they lodge in guarded condominiums, but they have no knowledge of the surrounding earth. Furthermore, they dismiss such knowledge as superficial, not profound, because for them only extracted resources count. They can’t listen to the earth. On the ground they are blind, and in the local they are lost. For fellow prisoners, the opposite is true, for cells have walls that touch each other across the world. Effective acts of sustained resistance will be embedded in the local near and far. Outback resistance. Listening to the earth. Liberty is slowly being found, not outside, but in the depths of the prison.

En före detta bokmals bekännelser

När jag var liten var jag en riktig bokmal. Jag älskade att läsa, och varje ledig stund ägnades åt att läsa, dag som natt, ute som inne. Min stora bokaptit ledde till att jag snart läste böcker ur mina föräldrars boksamling, Egalias döttrar, Skriet från vildmarken och Cyankalium och champagne avhandlades i rask takt.

Jag fortsatte att läsa böcker genom mina tonår, hade alltid en bok i väskan som jag kunde ta fram när tillfälle bjöds. Hösten 2008 började jag studera på universitetet, att hinna läsa mina älskade böcker stod inte lika högt upp på dagordningen längre, och i takt med att mina studier fortsatte och blev allt svårare så blev också min läsning allt mindre.

Mellan 2010 och 2013 tror jag knappt att jag läste någonting, jag hade svårt att följa med i texten i en vanlig dagstidning, och de alltmer oförståeliga böckerna vi hade i skolan blev till en akademisk tyngd över mitt sinne. Mitt minne slutade fungera som det skulle, och jag var tvungen att lägga in påminnelser i telefonen över allting jag skulle göra och när jag behövde göra dem.

Jag bröt ihop. Hade ångestattacker och långa nattliga telefonsamtal med en nattjobbande vän.
Livet funkade inte som det skulle, och under allt annat en krypande känsla av att jag inte funkade som jag skulle. Jag ville inte mer, den här världen och jag var inte kompatibla längre.

Men så träffade jag Markus, och han gav mig styrka och stöd att söka hjälp, många hysteriska gråtattacker och terapitimmar senare så läste jag ut en bok igen. Just Kids, av Patti Smith. Jag sjönk ner i djupet av hennes språk och sträckläste boken på en vecka, boendes hemma hos Markus.

Nu, mer än två år senare har jag haft mitt näst sista terapisamtal med min terapeut, och jag har nästan, nästan läst ut M Train. Även denna gång har jag fängslats av Patti Smiths språk, men den här boken har varit omöjlig för mig att läsa ut. Den har krävt sin tid, och den har fått ta den tid den har krävt, och det måste få vara okej.

Om mindre än en månad börjar jag studera igen, i en ny stad, under en ny fakultet, men jag tror att det kommer gå bra. Jag upprepar orden det kommer nog gå bra om och om igen som ett slags mantra. Men jag tror på dem. Jag är starkare nu, fast ändå skör.

Snart tänker jag börja läsa en ny bok, jag har redan smygbläddrat i den. Jordad, jag tror att du och jag kommer trivas fenomenalt bra tillsammans.

En Göteborgsgrå helg

Det har varit en ovanligt grå helg med tanke på att den här veckan annars har varit den första där man verkligen har kunnat känna att våren är på väg. Katterna som har njutit av solskenet på  balkongen den här veckan har vägrat gå ut. Jag klandrar dem inte.

En vecka efter den första sådden har faktiskt alla frön börjat ta sig upp. Gurkskotten har jag planterat om idag, men det råder stor brist på krukor i lämplig storlek, och numera är det också brist på jord. Som tur är behöver tomatskotten inte planteras om riktigt än, och chilin kom upp först i förrgår och är än så länge ett litet miniskott.

Den här helgen har varit lugn, och jag har spenderat den med att dricka kaffe, läsa, spinna garn, dricka ännu mer kaffe, sticka och baka. En perfekt helg i mina ögon. Till nästa helg hoppas jag på vårsol, fågelkvitter och skogspromenader.

Åter

Nu har jag precis kommit hem, efter tre nätter hos föräldrarna på Hisingen, och fyra nätter i Falkenberg hemma hos svärföräldrarna. Jag har spenderat min ledighet med att dricka mängder med kaffe, äta chokladpraliner, sticka och läsa. Precis så som jag hade hoppats att ledigheten skulle spenderas. Det bästa är ändå att jag har fem lediga dagar kvar innan jag börjar jobba på min nya arbetsplats.

Jag lyckades dra med mig fästmannen och svägerskan ner till havet idag, och det var precis lika kallt och blåsigt som det ser ut att vara. Första gången den här vintern som jag upplevde att jag faktiskt frös om benen. Trots detta ställde min fina svägerska upp som handmodell till de julklappsvantar som jag har stickat i år.

Till min svägerska har jag stickat Sofia Cuffs av Kamilla Svanlund. De är stickade i Kampes två-trådiga ullgarn, på stickor 2,75. De var roliga att sticka, om än lite knepigt att lista ut vart tumkilen bäst borde placeras. Men jag hoppas och tror att de kommer värma hennes händer fint på jobbet under det nya året. 

Till min svärmor stickade jag ett par tumvantar efter ett eget hopklistrande av olika mönster. De är stickade på stickor 3,0 till mudden och 3,5 till resten. Garnet är fina Filcolana Gotländsk Pälsuld i två härligt mossiga gröna nyanser. 

Julen är något som jag mest förknippar med konsumtionshets och köphysteri, så i år har jag valt att i stort sett tillverka alla julklappar med mina egna händer. 

Mamma fick ett par tofflor stickade i mitt växtfärgade garn på stickor 4,0 med garnet hållet dubbelt. De är stickade efter mönstret Nola's slipper pattern, men jag har ändrat en del i det. 

Jag har dels räknat om antalet maskor för att kompensera mitt tunnare garn, jag har också stickat runt på strumpstickor, istället för fram och tillbaka på raka stickor som mönstret anger. 

Katterna har spenderat större delen av julen ute i svärföräldrarnas uterum. Evo var lite skygg och nervös i början, men lagom till att det var dags att åka hem igen hade hon vågat sig fram. Förhoppningsvis känner hon sig inte lika osäker nästa gång vi tar med dem dit. 

Chavez fann sig dock snabbt till rätta, och återupptäckte snart sina gamla favoritplatser. 

Bägge katterna är dock väldigt glada och nöjda över att nu vara hemma igen efter deras lilla äventyr, och matte också, såklart. 

Aniara - en revy om människan i tid och rum

Jag har den senaste tiden blivit intresserad av att läsa science fiction igen. Problemet är att jag ofta tappar intresset med en gång av böcker i den genren. Jag har svårt att tro på det samhälle författaren föreställer sig ska finnas i framtiden och tycker att språken och namnen känns krystade. Som om människohjärnan inte räcker till för att föreställa sig något annat än det vi lever i för stunden.

Men så beställde jag den här från ett antikvariat; Harry Martinsons rymdepos från 1956. Jag är fortfarande totalt knockad av den. Man lever sida upp och ner som en dans, vilket jag inte trodde när jag förstod att den var skriven på vers. Martinsons berättelse om jordens förfall och människans ensamhet är något av det vackraste jag läst. Det enda som saknades var väl en liten ljuspunkt att andas i.

Växtfärgning

För ett tag sedan köpte jag boken Naturlig färgning: mat och kläder i ett kretslopp av Lina Sofia Lundin. Jag har länge velat pröva på växtfärgning, och med bokens hjälp kände jag mig stärkt nog att försöka. 

Boken i sig är både informativ och vacker i sin utformning, lättförståelig även för mig som aldrig har växtfärgat innan. Egentligen borde jag kanske säga kompostfärgat, då jag har använt mig av sådant som normalt sett hamnar i komposten, men jag har planer på att färga med växter snart. 

Så snart jag har prövat på det hela lite mer tänkte jag gå igenom lite mer om hur man gör, men jag vill ha lite mer kött på benen först. 

Min första härva färgade jag med ett bad av avokadokärnor, avokadoskal och rödlöksskal. Jag var väldigt osäker på hur färgen skulle bli, beige, brun, rosa, orange? Slutresultatet blev en mormorsrosa färg, kanske inte en färg jag normalt sett använder, så ska bli spännande att sticka med den.

Till min andra färgning använde jag mig av vanlig gurkmeja i pulverform, färgen blev en jättefin gul nyans, och jag funderar nu på att färga en lite sliten tröja på samma sätt.

Den gula härvan är färgad på en ljusgrå, ofärgad botten, och den andra härvan på en vit, ofärgad botten. Jag har efter tips ifrån den fantastiska stickerskan, färgerskan och konstnären Elin hängt upp ett ljusfasthetsprov i köket, och det ska bli spännande att se hur hållbara mina färger är.

Bonus kattbild på slappande Evo!

En bok om

När jag var yngre var jag något av en bokmal, jag plöjde böcker, flera i månaden. Under sommarloven satt jag helst inne, eller i skuggan utomhus med en bok fastklistrad framför ansiktet. Detta höll i sig fram tills jag fyllde tjugo, ungefär, och jag slutade läsa. Helt.
Jag misstänker att det var kombinationen av universitetsstudier med tillhörande kurslitteratur och mitt dansande i utkanten av en utmattningsdepression som var orsaken.

Trots att jag nu har hunnit fylla tjugosex har jag fortfarande inte riktigt kommit in i min läsning igen, men den här sommaren ska det bli ändring på det har jag tänkt.
Det tar mig minst en halvtimme med spårvagn att åka till mitt jobb, vilket ger mig rätt bra med lästid per vecka.

Hittills har jag hunnit läsa ut tre böcker;
Hatet: en bok om antifeminism av Maria Sveland
Flickan och skulden: en bok om samhällets syn på våldtäkt av Katarina Wennstam
Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon av Lawen Mohtadi

Jag tyckte bra om dem alla tre, även om Flickan och skulden har en del år på nacken och våldtäktslagstiftningen har ändrats en del sedan den kom ut, så är den ändå en plågsam påminnare om hur lite vår lagstiftning och samhällets syn på våldtäktsoffer ändå, trots att tio år har gått, har förändrats.

Hatet var ungefär vad jag hade väntat mig i läsväg, inte så mycket ny och omvälvande fakta, men om man inte sedan tidigare är insatt i det kvinnohat som finns i vårt patriarkala samhälle så tycker jag definitivt att man ska läsa den.

En av få fördelar med att vara sjukskriven med luftvägsinfektion är att man har mycket tid över till läsning och stickning. Den dag jag blir fri läste jag således precis ut, och den är en bok som alla borde läsa, för att få lite insikt om hur romerna har behandlats genom åren, och inte minst för att lära känna en sjukt häftig och inspirerande kvinna.

Härnäst på min läslista står Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, jag har hört mycket gott om henne från personer som har läst hennes andra böcker, jag brukar sällan läsa skönlitterära böcker, men jag har ändå stora förväntningar på den här.

Återvunnen hylla

Äntligen har jag fått en hylla bredvid sängen att ha de böcker som jag läser för stunden i. Snickrade ihop den tillsammans med pappa när jag var hemmahemma under påskhelgen. Träet kommer från ett nattduksbord i furu som jag hade i mitt gamla barnrum och som stått utomhus i något år i väntan på att slängas. Lite vit snickarfärg på det så blev det såhär bra! Ville ha en hylla som Lilly skulle kunna hoppa upp på garderoben från. Det borde hon kunna nu men hon vågar inte riktigt, trots utplacerat godis.

För stunden läser jag alltså 'Richard's Bicycle Book' (notera islandströjan!) och Valerie Solanas 'SCUM-manifest' som är helt vansinnigt.