vi och aladdin.

Allt medans december mest är som våren självt och solen skiner genom en snötom trädgård, så önskedrömmer vi om ett jobb som hade något likt lågsäsong i december. Tänk så det hade varit. Mest bara för att hinna med allt det där andra. Hur många avslutningar, luciatåg och juliga happenings kan man trycka in på ett par veckor? Det alltid ständiga julepusslandet är som alltid en utmaning. Men vi försöker ta det med ro och ännu ett år älskar jag vår julkalender. Det är den som gör det liksom.

När det gäller affären så gör vi allra mest så gott vi kan. Packar och donar och försöker hinna med. Mitt i alltihopa så ramlar det ändå in nytt fast vi någonstans hade lovat oss själva att det inte skulle hända mitt i brådrasket.

Men den här lampan. Alltså. Så väldigt sagolik.

På riktigt. Vi och Aladdin.

Det är lite svårt att få fram de sagoaktiga i soldis. 

Och kanske också hur stor den är. Sjuttio centimeter, det är tjusigt. 

Men den är liksom guld på insidan. Som en hemlighet av glans. 

Och ni vet när det skymmer. Mönstret i taket, på väggarna och runtomkring.

Så nära sagan det kan bli. 

darling-print. nu med guldglans!

 

 

Allra högst på min sommarjobbslista står att ta hand om alla vackra nyheter till affären. De som redan har ramlat in under tiden som bara har flugit iväg under vårmånaderna. Och även om alla de som är påväg. Eftersom mycket av det som vi säljer i affären är handgjort, småskaligt och unikt så är det ett högst angenämt sommarjobb. Bakom varje liten sak ligger så mycket värme och kärlek.Vem älskar inte sådant? Inga miljon och dussinvaror här inte. Och ibland månader av väntan. Men vi väntar så gärna, bara tanken på att någon i annan del av världen (och för all del alldeles nära också)  skapar något för hand bara för Mokkasin, känns fint i magen.

 

Och det allra bästa är att eftersom vi har en nära kontakt med alla vi jobbar med

 så kan vi ofta fråga om sådant vi önskar.

 

Som det alldeles perfekta Tribe - printet. Som vi för första gången fick i svart och jättestora guldiga. Den limiterade stora i guld sålde slut direkt men vi önskade oss den lilla i guld. Och som enda butik i världen (wow på den) kan vi nu presentera Tribe - gold! I litet format. Ännu en gång i limterad upplaga. Alla print är handtryckta i Californien och signerade och numrerade. Av Gregory Beauchamp.

 

Ni är jättemånga så frågar om hur ska jag hitta ram till alla print vi säljer utan standardmått. Till alla er vill jag bara länka tillbaka till detta inlägg , som löser alla ram-problem i världen. Billigast också!

 

barnrum x 3.

 

 

All pictures:

Photography: Patrik Hagborg

Styling: Johanna Bradford / Tant Johanna 

 

 

För en tid sedan gjorde Patrik Hagborg och Johanna Bradford / Tant Johanna tjusiga  barnrum för Plaza Interiör. Saker från Mokkasin fick fin plats i ljuset! Som tatamis och plädar från Numero 74.

 

Våra mycket kära prints från L`Affiche Moderne. Som nu faktiskt sjunger på absolut sista versen i affären. Det är få sista exemplar kvar och de som inte finns där längre, som det lilla rådjuret,  kommer alltså inte mer igen. Men här är Spring och här är Untitled. Så länge lagret räcker till. Samma med älvorna och alla de andra.

 

Och så det lilla tältet. Det väldigt drömmiga. Även kallad sänghimmel. Och äntligen är vår affär proppfull med dessa igen. Det känns så otroligt bra att äntligen kunna säga att de finns på lager eftersom vi har sagt typ tvåtusen gånger, ända sedan i oktober,  att den är slut och att vi inte har en aning när den kommer igen. Men nuså, ordningen är återställd.

 

 

 

Det här är min favoritfärg, ljus puder.  Näst efter den grå. Men den här är liksom så mjuk och lagom och perfekt smutsig i tonen.  Och i trädgården, har ni provat under äppelträden? Så himla härligt bara.

 

Sänghimmel / tält

finns här.

 

 

Och så det sista rummet.

 

 

Med ett av mina favoritprints, O´hoy.

 

istället för städa.

 

Nu är det kanske att ta i att de skulle göra vårt hus till en vackrare plats. Men det är liksom lättare att lyfta ögonen från kaos och rörigheter.

 

 

De ska väl ditt upp, på vinden. Men ibland känns det så långt dit och för mörkt för en pappersblomma. Och vi måste sätta upp rullgardiner i fönstrena där solen går upp, speciellt på lördagmornar...

 

 

Detta med jobb, överallt. Då ser det ut som det gör bredvid middagsbordet. Och blomstermobilen blev aldrig klar, vi åkte ju till stan istället.

 

 

 

 Lämningarna efter gårdagens nyhetsbrev. Hela affären är full av mini-prints.

 

Och hej sol och kära vår. Hela huset värms upp efter snålblåst och storm och nu ska jag packa bort vinterkläder och sockor. Det kanske är övermodigt men jag gör´t ändå.

 

Här hittar du inlägget med länk till beskrivning av  megablomster av silkespapper.

 

en juni-dag.

 

 

All pictures: Jonas Gustavsson

www.jonasgustavsson.se

Bilder från reportage i Family Living 2013

 

 

Någon dag innan vi for till Paris var Sköna Moa och bästa Jonas  här. Vi fotade ett reportage härhemma och tog byline-bild till min sida i Family Living, huga det där är inte min favoritsyssla direkt.... Men annars gick ju det hela galant! 

 

 

Ungarnas pysselskåp, det hemmagjorda.  

 

 

Det ser så tomt ut här, vårt jobbskåp. Förstår inte vad som hände...

 

 

Det var meningen att jag skulle sitta där och låtsatsjobba. Men jag fick känna mig brädad av en bättre och snyggare.

 

 

Ja just det! Snart i en affär nära dig. Bästa mikrofonen ever! Byebye värsta plastskräpet som håller för typ en sång. Eller knappt en hel sång. Mer om det en annan dag.

 

 

Liv´s rum.  William Morris tapet Golden Lily i en färgsättning som bara gjordes under 60-talet. Därför är denna tapet typ omöjlig att få fatt på i denna färg. Hos Helena där jag köpte den tömdes lagret fort från fjärran.

Han var mutad här. Det syns nästan... på leendet och fridfullheten.

 

Liv´s mönstersäng gick raka vägen till Viggo´s rum för några veckor sedan.

När jag ser den här bilden tänker jag att jag kanske borde leta fram renoveringsbilder. Skulle ni vilja se det? Trots suddighet och noll tjusighet. Som här var det egentligen en garderob plus ett skafferi och det största järnelement jag någonsin sett hamnade liksom i mitten när vi rivit väggarna. Och så var det terracotta-klinkers.

Viggo med finaste tapeten O´hoy.  Ni vet att den finns i miniformat också, jämförselsevis, som print. På något vis får den mig att tänka på den här.  

 

Och ja, hejhej....

repris á 2012.

 

Hittade nyss de här bilderna i en tusentalig röra. En massor med tusen bilder,  i katastrofal röra. Så jag blev lite glad för de har varit borta i snart två år nu. Egentligen ända sedan jobbet för Eco Wallpaper våren 2012.

 

 

Det extra roliga med det här var att det var ett av mina allra första uppdrag. Lite på riktigt sådär. Och eftersom jag inte riktigt visste så skickade jag en hög med bilder. Obeskurna, så de kunde välja själva. Men jag skissade och trodde helt säkert att det var såhär det skulle se ut. När det var tryckt och klart. Absolut en beskuren bild.

 

 

 

Men icke, byrån  och Eco Wallpaper valde den här. Och då höll jag på att smälla av. Och mailade och sade att ni måste valt fel. Men röran då?! Hjälp röran var ju liksom inte meningen att den skulle synas. Men det var bilden som trycktes och idag förstår jag varför.

 

Och trots de senaste åren av pompoms-hysteri och madrasshögar  i mängder så kan jag ändå tycka att den där lilla våriga gläntan, som jag hade i fantasin, fortfarande känns lite drömmigt skön. Och sängen är fortfarande mitt drömprojekt för den där är bara pålåtsats. Med målade megakulor i frigolit som ben...

lite tyg.

Förra sommaren gjorde vi ett jobb för Plaza om textilier. Det var ett högst härligt jobb.

Vi klädde in anslagstavla, pärmar, lådor och konservburkar med Liberty-tyger. Du hittar en del Liberty-tyger på Tygverket men jag hade shoppat tygerna till det här projektet en lördag i Paris. På det här stället är utbudet enormt och runtomkring finns massor av textilaffärer av olika slag.

En uppochnervänd typograflåda är ett perfekt skrivbordsunderlägg.  

Det här tältet har jag i och för sig visat innan.
 

Tyger, knappar och band från France Duval-Stalla är av det allra ljuvligaste slaget. 

Missa inte deras blogg.

Vi sydde små påsar och finade till dem med knappar och fransar. Till vimplarna gjorde vi små bollar. Vi klippte rundlar och fyllde dem med vadd.  

Under sommarens soligaste dagar så gjorde vi också en vikvägg av Ikeas gavlar Ivar. Vi lutade dem för att bli väck den gula furunyansen en gång för alla. Lut är stark men också väldigt enkelt att ha att göra med. Vi penslade på med en svamp och borstade bort efter ett dygn. Vi fäste gångjärn på baksidan av vikväggen och häftade fast tyger med häftpistol.

 

Tygerna från William Morris är ju ett väldigt fint stycke för sig och jag älskar dem ihop med det ljusa. Vikväggen är ju också en finurlig sak som jag funderar på varför den inte finns mer än vad den gör. Ett sådant enkelt sätt att skapa rum i rummet. Och så mycket enklare en att bygga en fast vägg. Min bästa inspiration till vikväggar hittade jag oväntat nog på slottet Versailles. Mari-Antoinette hade visst dille på sådana, fast med äkta guld och betydligt mer exklusiva då.

söndagsönskning och alla andra dar.

Photography: Martin Löf

The summerhouse of Peter Gherke

Ändå sedan jag såg det här hemmet i Milk Decoration förra sommaren så har jag återkommit dit gång på gång (resten av bilderna finner ni hos fotografen Martin Löf). Det är vackert och så den där utbyggnaden. Ett eget universum runt husknuten, jag älskar det så mycket så jag drömmer om det. På riktigt gör jag det.

 

Ni minns hönorna ju och odlaplanerna. Och allt medan min man drömmer om växthuset och jag önskar ett tak runt husknuten så tänker jag att vi kanske kan kombinera på något vis. Slå ihop den enes dröm med den andres. Så det bli så superdrömmigt så man knappt tror att det är sant. Jaja, verkligheten I know. Men ändå...

love from california.

 

Det är ju något visst med de långväga paketen över haven. För man är alltid lite smått orolig att något ska sluka dem på vägen eller åtminstone mosa dem på mitten. Och man undrar alltid vad tullen ska tycka om saken, om det ska tänka att det var värst vilket mystiskt paket och hålla det fast i två veckor.

 

Men det allra bästa.

Vi vet ju aldrig på förväg hur fint innehållet är.

På riktigt liksom.

Och det gör saken till något alldeles extra.

 

 

Så när det kommer paket som något tycks ha finfixat med därborta i Californien så smälter mitt hjärta. När man dessutom vet att det som är där inuti är gjort efter det jag frågade, som på beställning. Och att hela bunten är signerad och numrerad. Då är förväntningarna stora.

 

 

Men som så ofta  överträffar verkligheten allt.

 

 

TRIBE av Beauchamping 

 

~

 

" Love your tribe, your brood, your kin, your elders,

your youngers, your friends, your neighbors, yourself and your family."

 

~

 

Beauchamping är Gregory Beauchamp

 

"I believe the simpler you can make something the more universal it becomes. That creativity can solve anything. And that we all want the same thing . . . for tomorrow to be better than today . . . for everyone. "

 

 

Nu på ett golv nära mig och snart i en affär nära dig.

 

Den svarta tipin är minst. Och den stora är guldgul, lite metallisk sådär. Så när solen skiner på den glittrar den alldeles extra.

 

Första gången jag såg det här printet var på den här bloggen. Och ni som undrar vilka bloggar jag själv läser. Den här är en.