Mina snöhjärtan som faller

Och helt plötsligt faller stora flingor sakta ned från skyn och minusgrader gör kinder friskt röda. Då känns det med ens juligt och lite extra glatt och det känns gott att veta att kanske denna jul, den första på fyra år är sambon hemma alla 3 juldagar. Vi får fira en riktig jul utan avbrott för arbete. Snön lägger sig som ett mjukt täcke där ute och jag lägger mig under mitt mjuka täcke i rosenrummet. Tyst i natten fortsätter snöhjärtan falla. Det känns så. 

Inga bilder kan jag visa ännu men på något vis känns det bra. Jag skriver några rader och den som vill får läsa. Som en slags paus utan bilder bara några ord. Kort och inte långt. Det räcker just nu för mig. 

Ann-Louise

Hej!

Jag tycker inte att det känns roligt när det enda jag kan skriva är att jag inget kan skriva för att jag känner mig totalt dränerad på kraft, huvudvärk, trötthet och för att det känns som att den enda lilla tid som finns tillbringas på jobbet. Inläggen som väntar på att skrivas och bloggar jag vill besöka får tyvärr vänta. Och det är något som verkligen stör mig. Men jag har ju annat viktigare i livet som kommer i första hand. På andra sidan året hoppas jag på under. Jag som inte brukar ägna mig åt nyårslöften överväger att lova mig själv fler stjärnor denna nyår. 

Ha det så bra och tack för att ni ändå kikar in fast inläggen blivit få.

♥

Om att ha hinken full

Om jag kunde, om inte blogger tyckte att jag förbrukat min kvot för bildöverföring, då hade jag visat er hela min hink med koppar och fat. Nästan tio liter både nyare och äldre udda kaffekoppar och några fat. Men var har du fått det ifrån undrar ni spänd av förväntan, för det är ju nästan det mest spännande i hela världen att undra. Ja svarar jag, de skulle kastas efter en rensning på jobbet och det tyckte jag ju var alldeles förskräckligt och proppade därför hinken full. Min sambo som jobbar på samma ställe som mig suckade när han såg mig med fullastad hink lyckligt gående ut från jobbet. Men det förstår säkert ni att det inget annat val fanns. Klart att jag skulle proppa hinken full och ta hem de fina kopparna med rosenmotiv. 

Han är nog ändå ganska tålmodig den där LyckligaPraliners sambo tänkte hon. Hon den där LyckligaPraliner som mest bara har höns i huvudet, inredning, god mat, hjärtan, ord, tankar och ofantligt mycket surr. Vilken tur hon har. Hon måste påminnas om det. Kan tänkas att hon inte riktigt tänkt så mycket på det de senaste dagarna. Jag ska tala om det för henne nästa gång vi ses. Det är lätt att tiden bara går och helt plötsligt har tiden hunnit långt. 

Ann-Louise

Flaggan i topp!

Det är ju egentligen helt fantastiskt vilken värld denna bloggvärld är. Jag hade verkligen ingen aning om allt jag nu vet. Hur skulle jag kunnat veta nåt. Jag som inte ens läste bloggar innan jag började med min egen. En ny värld öppnade sig och innehöll mer än jag trodde. 

Tack till er för alla goda skratt, för alla kloka kluriga kommentarer och tips om både det ena och det andra. 

Tack för att ni delar med er och förgyller allas vår bloggvärld. 

Ja, tack för alla inlägg fyllda av det som gör bloggvärlden värd att besökas om och om igen! En mångfald där det finns något för alla. 

Hejja hejja hejja till er och oss alla! 

Skål och applåder tycker jag! 

Så handlade det till sist om pingviner

Vad man kan känna sig nöjd ibland och varm i hjärtat. Jag kommer att vaggas till sömns i en doftande god säng. Med både rena täcken och sängkläder. Imorgon kommer en vän hit för att dela en enkel lunch med mig och jag har efterrätten klar i kylskåpet. 

En månad till julafton. Helt plötsligt är det kort tid kvar. Med regn ute och snö som smälter känner jag mig inte vidare julig alls. Den lilla granen jag har på min byrå har börjat barra. Den klarade nästan två månader. Jag sover mina timmar om natten och försöker ändå hålla mig vaken om dagen. Imorgon går jag bakom huset och hämtar nya små granar. 

Jag har köpt dyra värmeljus av äkta stearin för de av paraffin är inte bra. Men varför ska allt som är bättre för jorden och oss vara så dyrt. Jag tände fem värmeljus och räknade hur länge den dyra förpackningen kommer att räcka. Inte länge kom jag fram till.

Foto från gronlandsresor.se

Tänk vad fantastiskt det är planerat och skapat. För nog är det väl fantastiskt ändå att en pingvin håller sitt ägg +39 varmt när de lever i en miljö som är -40 kallt och vinden blåser 40 meter per sekund. Jag funderar på var de alla ska ta vägen till sist, när isen ständigt krymper. 

Ann-Louise

Ett bord, en ljusstake och söta ugglor!

Jag skulle verkligen vilja ha ett nytt köksbord. Vi har haft flera köksbord men alla har varit begagnade och köpta för billig peng. Jag har alltid sagt att det blir inget nytt bord för jag tänker inte stå där och förmana barnen - "Akta bordet!" när de målar, pysslar och skruvar i olika grejer t.ex. Ett nytt bord skulle jag blivit extra rädd om och att lägga på en vaxduk hela tiden gör jag inte. Ikea har ett bord jag vill ha. Det är billigt och stort. 

Bordet heter BJURSTA och kostar 1695 kr. Minsta längd är 175 cm och max är 260 cm. Bra tycker jag. Vi vill ha ett stort bord. Maten blir ännu godare vid detta bord. Det vet jag för jag har nämligen ätit lunch hos dem som har detta bord fast i en mindre storlek ;)




Vad jag skulle ha på bordet? Just nu skulle jag välja denna röda skönhet. Keramikern Mikaela Willers samarbetar med Rädda Barnen och den finns där att köpa för 595 kr varav 240 kr går till Rädda Barnen. Ljusstaken "Barock" finns även i ett flertal andra färger som jag skulle kunna tänka mig. 

• 

Och på min skänk i teak som jag har i vardagsrummet skulle jag väldigt gärna ställa dessa helt underbara ugglor. Men tyvärr har jag inte en aning om var och om de finns att köpa. Men se bara. Blir man inte glad av att se dem? 

Källa okänd

Ha en bra kväll! 

Mina runda damer och jag

Tänker att det är dags att sy hjärtan. Det är något med vinter och alla hjärtan. Det ordnar sig funderar jag vidare medan jag vandrar nedför backen till hönshuset. De hör mig snabbt de små runda damerna. Jag hinner knappt öppna dörren så börjar de högljudda hälsningsfraserna. Alla ska vara i vägen och ingen vill flytta på sig. Förutom de två fjantiga tupparna förstås. Men vad i hela friden?! säger jag när jag upptäcker alla ägg i redena. Vad har ni haft för er frågar jag, det är ju mer ägg än på affären?! Ingen svarar och ingen bryr sig. Runda damer har bara fullt upp med att picka snö från mina skor. När jag går ut därifrån måste jag med min fot styra undan en tjock dam som absolut ska klämma sig ut genom dörren. De ser lustiga ut de små hönsen. Litet huvud och stor mage. Precis som jag. 

Ann-Louise

Tisdagslunchen

Gårdagen gick i långsamhetens tecken. Verkligen ingen brådska och jag har ingen aning om var dagen försvann. Jag var nog lika långsam som filuren på bilden. Den hade ingen brådska utan satt still på samma ställe i flera timmar en varm sommardag som var. 

Men idag är det mera fart minsann. Nu ska jag strax iväg för att äta lunch hos en vän. Ja ni läste rätt. Jag har blivit bjuden på lunch igen.     Tredje gången på tre veckor. Det är ju makalöst fantastiskt hur det kan bli. Hmm...tänk när jag ska börja bjuda tillbaka till alla tre...

Ha en bra dag ni också! 

Om ett nästan 60 år gammalt skrivbord i Teak

Jag sitter i rosenrummet vid mitt gamla skrivbord i teak. Det är sovrummet med rosentapet på väggen. Det är lite smått märkligt men inget annat rum får mig att må lika bra. Som får suckarna att kännas som medicin och axlarna att bli mer som kokt spagetti än hårt sträckta gummiband. Jag stryker med handen över skrivbordsskivan och inte en enda grop känns. Inga hack eller repor. Det är också lite smått märkligt med tanke på att bordet nästan är 60 år. Någon har varit rädd om sitt bord tänker jag. Men orsaken kan också vara att det stått ensam i ett rum som sällan använts. Det är synd, för bordet har tre små lådor på höger sida fyllda av ord. Som ingen hittat. Eller är det precis så att de faktiskt blev funna. Fina ord gör inga gropar, hack eller repor. 

Ann-Louise

Jag hinner bara säga Hej!

Jag jobbar denna helg. Därav kort inlägg. Finns inte vare sig ork, tid eller inspiration till några inlägg. Tar nya tag till veckan. Men en sak kan jag berätta ändå och det är att min arbetskompis sa att jag är en karamell. Det ni! Slå det om ni kan :) För övrigt har jag en väldig tur också att min arbetskompis även är en vän. 

Vi "ses" på måndag. Ha en fortsatt bra helg!

Tack för att du kikar in här på LyckligaPraliner. 

♥

Jag raderade precis mitt inlägg jag nyss publicerade. Men sedan jag läst något på en blogg som jag brukar läsa, något som berörde mig som det alltid gör, men denna gång extra, tog jag bort mitt inlägg. 

Ta hand om varandra och var rädda om varandra. Livet är inte en billig förbrukningsvara. 


Ann-Louise

Vet inte hur jag ska kunna sova inatt. Det hoppar och sprätter värre än den värsta glädjefnatt och lycko-panik!! Läste precis en kommentar jag nyss fick på mitt förra inlägg. Det är helt overkligt och jag kan inte fatta att det är sant. Nej, jag kan verkligen inte ta in att det är mig hon menar. Att det är mina ord Mångmamman menar. Tack från hela mitt hjärta och ännu mer! ♥

Om solskensdagen och kulpåsen

Och jag tog på den svarta kjolen fortfarande varm av strykjärnet. Tänkte att det är bäst att ha något töjbart på sig när man skall bli bjuden på lunch. Och den godaste lunchen fick jag och smaklökarna hoppade av glädje för att det var så gott och inte bara av bubbelvattnet som smakade bättre än hemma. Jag var fröken frågvis men tänkte att den som inte frågar får inget veta. Och därför frågade jag lite till. Kan tänkas att jag frågade lite extra bara för att få höra klingande vacker norska. Hon kan det där med att laga mat och baka minsann. Och vet ni. Solen sken hos henne också. Det blev en solskensdag. Tack. 

Nu ska jag och hundarna ut med hopp om en stjärnklar himmel som sällskap. Få andas djupt och tänka att det är viktigt att röra runt i kulpåsen för det kan ligga riktigt fina kulor där längst ner som glömts bort. 

Ann-Louise

Ikapp med solen skiner jag

Solen skiner och jag med den. Jag är ledig idag och tänka sig - Jag ska bli bjuden på lunch! Jag har nog mest tur i hela världen. Förra fredagen blev jag också bjuden på lunch. Det känns lyxigt att bli bjuden på lunch tycker jag. Att någon lagar mat och vill bjuda mig. Ja sannerligen vad livet känns saftigt och grönt ibland. Saftigt gröngräs precis som de små hönsen har om sommaren. Oboy vilken dag! 

Ann-Louise

Något jag blir arg över

Jag vet en tjej/kvinna som helt säkert lever i ett dåligt förhållande och ändå stannar kvar. De är inte gifta men har varit tillsammans sedan unga år och har flera barn. Killen/mannen talar nedsättande och sexistiskt om kvinnor, varit otrogen, super och lever sitt liv som att han vore 15 år, ensamstående utan barn och totalt utan ansvar. Väldigt omogen, egoistisk och han struntar uppenbarligen i hur illa han gör sin familj. Hans sambo vet allt detta naturligtvis. Hon lever mitt i det. Själv tycker han att han är guds gåva till kvinnorna och en riktig karlakarl. 

Hur hon har det hemma, känner och mår krävs ingen större fantasi för att förstå. 

Jag har inte lust att försöka mig på att förstå ett sånt beteende och synsätt på kvinnor. Det finns ingen ursäkt. Jag är inte intresserad av att finna anledning och förklaring till hans vidriga handlande. Söka förklaring i uppväxt eller annat som går att gräva i. 

För det vet vi ju att det alltid finns förklaring till allt...

Och världen fortsätter att vara full av kvinnor som stannar kvar. 

Och världen fortsätter att vara full av män som inte är värda att kallas män. 

Inte alltid. Men ibland känns det mer.

Det var en kväll när stjärnor dansade som månen skrattade över ängen och vägen bar mig fram. Då tankarna blir klara som luften jag andas. Jag tänkte att det måste finnas något mer. Hur får man drömmar till verklighet. Hur hittas vägen. Finns den där men jag letar inte. Jag med allt jag vill göra. Räknar ner dagar till nästa lediga dag med arbete där mellan. Längtar inte alla efter ledig dag tänkte jag och längtar inte alla efter att rå mer över sin egen tid. Tycker inte många att de tillbringar för mycket tid på sitt arbete. Nej det är nog inget konstigt med det sa hon och släckte lyset. 

Men innan hon släckte lyset kom den djupaste sucken och ord utan punkt - Men hur ska jag någonsin kunna skriva det jag vill när tiden inte räcker än hur det prioriteras och vi hjälps åt och när orden äntligen kommer ja då är klockan för mycket och det är arbete dagen efter igen. Sedan tryckte hon publicera fast hon hade tänkt radera. 

Ugglekram

Hejsan! Ugglor finns bland mina favoriter men jag har förvånansvärt få hemma. Både inomhus och utomhus tror jag. Det är sällan jag hör någon och ännu mer sällan jag har förmånen att se en.

Men dessa två vill jag köpa och rama in. Jag tycker mycket om dem. Ugglekram heter den översta och Ledsen uggla den andra. Den ledsna ugglan är nästan för mycket ledsen. Se bara hur tårarna sprutar åt alla håll. Den är nästan för sorglig. Sött sorglig.

Ann-Louise

Till någon annan än mig själv

Det regnar och isen blir blå. Det är halkigt och jag tycker att det är för mycket som känns halkigt. Jag önskar mig solskenskaka och en fin somrig väg. Jag önskar mig varm vind mot min kind och färggranna blommor runt mitt hjärta. Jag önskar vindar som följer med och jag önskar att himlen var blå. Men mest av allt önskar jag det till någon annan än mig själv, som jag vet behöver det mer. 

Ann-Louise

Bara en pelikan gör ingen glà

Jag skriver inget om att min kropp värker efter snöskottningen igår. Eller att jag är så trött att jag bara vill dra täcket över huvudet. Att när klockan ringer på morgonen är jag alldeles snurrig och vinglar ut genom sovrumsdörren. Att det visst finns saker som inte är ett dugg roliga men att det tillhör väl livet det också. Somligt blir bättre och somligt får man leva med. En pelikan gör ingen glà. Nej jag hade tänkt skriva om annat.

Därför gör jag det. Det är enormt vackert ute med all snö. Vi har haft ett strålande väder idag och ljuden är behagligt dämpade av snön. Hönorna lägger fyra ägg om dagen och jag har varit på en fin föreställning med sjungande åttaåringar. Imorgon är det fredag. Jag jobbar kortdag och när jag slutat ska jag till en vän och hälsa på. Jag ska sedan handla popcorn, choklad och coca-cola för det är fredag. 

Jag har köpt en ljusslinga till mitt Hemnes-skåp och jag ska baka nåt med hallon när helgen kommit. Sedan ska jag äta det goda jag bakat och samtidigt titta på mitt nya Hemens-skåp med tindrande lyckliga ögon. Alla i familjen kommer att vara glada med rosiga kinder och inga bekymmer med att hitta på middagsmat heller. Verkar det inte makalöst bra så säg. Ja ja. Men det ska verkligen bli härligt att få vara lite ledig. 

Ann-Louise

Så less

Snön har vräkt ner i horribla mängder hela dagen. Mer än 50 cm. Min lilla bil syntes inte. Bara som en bula i snön. Snökaos, plogbilar och traktorer. När jag (och flera till) skulle hem från jobbet fick jag först skotta två meter bakom bilen för att kunna backa, skotta fram dörrarna som var gömda bakom tung snö, skotta av hela bilen, körde fast i den djupa snön på oskottad parkering. Stod på tvären. Satt fast i drivorna. I en timme höll jag på att skotta och försöka gunga lös bilen och få den i körriktningen med hjulen raka. Till sist kunde en arbetskamrat putta på...när jag väl fått den rak...och skottat ännu mer framför...Då kära vänner var det bara att hålla hårt i ratten och gasa för kung och fosterland. Lagom mycket. Suck. 

Ibland alltså, ja då blir jag så less. Varför ska man envisas med att bo här. Troligen är det väl inte bättre någon annanstans heller. 

Och ur min skorsten kommer inga hjärtan idag. 

Ann-Louise

Har nyss varit ute med hundarna. Snömolnen har skingrats och världens vackraste stjärnhimmel log mot mig. Stjärnklart, två minus och friskaste luften! Njaaa...det är nog inte så illa att bo här ändå, jag bor kvar ett tag till ;)

Trögtänkt och med Lycko-panik

Jag tycker inte om att vara så här trött som jag är nu. Jag tycker verkligen inte om att bli trögtänkt, utan inspiration, fåordig, suckande och tycka att alla bullrar för mycket. 

Hur ska jag visa vad jag menar tänkte jag. 

Varför har jag inga hjärtan sytt? Mina fina pärlor som bara väntar på att komma till användning. En suck över det som inte blir gjort än fast jag vill. 

Jamen tårta då? När gjorde jag en tårta sist tro. Hallon som är bland det godaste som finns. Just denna tårta på bilden gjorde dottern och den blev så god. Bestämmer att jag ska baka något med hallon till helgen när jag är ledig. Det gäller att ha något att se fram emot. 

Men ibland är det ju ändå ganska kul. Som den dagen i vintras jag hade varit ute och när jag kom in låg det en våffla i diskstället. Ingen aning om hur. 

Allt damm då. Flera gånger i veckan torkar jag lampan och ändå är det alltid damm på den. Ja ni ser ju. Bestämmer att den får hänga kvar fast jag många gånger har lust att rycka ner den från taket. Tror att jag skulle ångra det. Säger åt sambon att torka lampan han också. Känns bättre. 

Som den dagen jag upptäckte att dotterns blomma plötsligt gett upp. Konstigt.

Glitter och glamour. Kom på flera tillfällen det faktiskt glimtar till rejält och då kändes det mer kul än att hitta en våffla i diskstället. 

Den fina vårvintern när skägglaven i träden vajar för vinden och man känner sig som den hälsosammaste människan på jorden med friska vindar som färgar kinderna röda. 

Ska prova min nya duschkräm när jag duschar och tänker lägga mig tidigare ikväll. Ska försöka ge mig själv de bästa förutsättningarna för en god natts sömn. Imorgon är jag piggare.

Ja just ja..MITT HEMNES-SKÅP HAR KOMMIT IDAG!! Och nu drabbades jag av "Lycko-panik" som Ernst sa i ett av programmen i somras :)

Ann-Louise

Ett annat tema?

Är det någon som minns min fredagsmorgon med fransk romantisk film, gott fika och päroncider? Den bästa fredagsförmiddagen någonsin, som jag planerat i säkert minst en vecka. Alla i huset for iväg på arbete eller skola och kvar var jag. 

Jag vill göra det igen. Men funderar nu på ett annat tema än romantisk film på franska. Ska jag välja spänning eller kanske skräck rent av. Hmm...komedi då? drama? romantik? Jag funderar vidare och planerar under tiden mina smörgåsar. Här kommer en suddig bild på mina smörgåsar från den franska filmförmiddagen. Gott bröd, brie, salami, sallad och tomater. Nej, jag orkade inte precis båda. Gott men väldigt mättande. Plus att jag skålade med mig själv. Kolsyra fyller upp magen...

Jag planerar vidare. Har ni något filmtips får ni gärna tipsa mig :)

Ann-Louise

Min toppenhelg!

Jag har haft en härlig helg med födelsedagsfirande. Gott att äta, presenter, familj och glatt kan nog sammanfatta min helg. Jag är tacksam och glad. Mina presenter var allt från musik, vantar, ljuskoppar, minitomtar, presentkort, fotoram för rörliga bilder och en väldigt snygg orange skål från 60-talet. Och förstås - en väldigt stor glödlampa! Pappa hade en glödlampa i sina gömmor. Kvar i originalförpackningen. Jag gillar de klara glödlamporna som nu försvinner. Samlar på dem. Om ni inte visste det ;)

Och tack så hjärtligt mycket för era hälsningar! 

"Du och dina kaffekoppar" brukar dottern säga med ett leende. Ja det är nog sant. Det kan inte hjälpas att världen är full av åldriga koppar som vill flytta hem till oss. Dessa har jag dock aldrig visat er. De är rätt stora, mer som tekopp. Spröda med ett väldigt vackert rosenmönster. De är ljuvliga. Var jag ska ha dem? I mitt Hemnes-skåp förstås. Ni har väl inte glömt att jag beställt det? Det kommer på tisdag :)

En ny arbetsvecka börjar. En vecka med arbete, Hemnes-skåp, spackel och målarfärg. En ny bloggvecka också. Tack för att ni gör det värt att fortsätta! ♥

Ann-Louise 

Strösselveckan

En strösselvecka är något fint att ha. Men det behöver inte vara en hel vecka. Det kan vara en eller flera stunder av blandat innehåll som varit extra fina och färggranna. Jag har haft flera stunder denna vecka som varit extra bra. Men ändå när jag härom dagen skulle beskriva de stunderna kändes det plötsligt för ett ögonblick väldigt litet och fjuttigt på något vis. För mig hade och har de stor betydelse men i någon annans öron inte alls. Blev lite tvivlande för en sekund men återkom snabbt till verkligheten. Som jag vet att den är. 

Det är så mycket jag har varit glad över. Jag har haft besök, varit med min familj, fått paket av min faster, ny lampskärm, glödlamporna och idag ett paket igen med innehåll som värmde mitt hjärta. Tack Karin för allt det fina i paketet! ♥

Då är den på plats. Den prickiga lampskärmen. Lampfoten från 50-talet bugar och tackar. Den förra skärmen var alltför liten och tam för en stolt lampfot i teak. 

Jag tycker om hjärtan. Fick ett tidigare i veckan av Eva-Maria och idag kom detta fina hjärtan från Karin. Jag är nästintill helt säker på att hon suttit vid sitt pysselbord och knåpat ihop det.  

Och vet ni hur jag ska avsluta min strösselvecka? 

Jo, jag tänker fira min födelsedag imorgon och fira hela helgen!! 

Ann-Louise