Kung Bores verk

Plötsligt minns man hur rörande vackert det kan vara med naturens frostiga förfall.

Synd att ens kalla det förfall.

Lite stilla insomnande bara.

Kung Bores verk tar andan ur mig varje år.

Breathtaking! Jag finner inget annat ord...

Så galet vackert med glittrande snökristaller i solen.

Få saker kan ta andan ur mig och få mig så förstummad som naturen.

Stanna upp & njut!

En fin & vacker lördag önskar jag er alla.

KRAM

´The Fairy´

Att vara i nuet

Det var länge sedan nu. Länge sedan jag kikade in, och länge sedan jag kände skrivlust. Mitt fokus har varit i min nya gröna yrkesvärld, med lite avkoppling här och var med dotterns och mitt nya gemensamma intresse - ridningen.

Jag har ju som sagt en förmåga att gå all in i det jag gör, på gott och ont. På ett sätt är det ju väldigt befriande att få satsa fullt ut på det som brinner i mitt hjärta, men det kan också vara lite riskfyllt - och det kommer jag ju alltid på näst intill för sent.
När lugnet börja sänka sig, när jag stannar upp för att betrakta resultatet, "mission completed" lite grann, ja då känner jag ju hur ofantligt mycket av min kraft & styrka det tar.

Tänk att det ska vara så svårt att vara lite lagom?
Att jag aldrig riktigt lär mig att hushålla med energin. För varje gång blixten slår ner och jag finner mig lite som en "blöt fläck på marken" (ja, jag kanske tar i lite där, men liknelsen är rätt bra) så tänker jag ju att jag ska skärpa till mig med det där. Tills jag förlorar mig i något igen...

Stanna upp en stund

Nu så här i slutet av den gröna säsongen (den första snön kom här igår, och det är faktiskt lite vitt på marken) så är jag där igen.
De sista träden är planterade, de sista buskarna på väg ner i marken och de sista löven snart upptagna och jag tvingades av krasslighet att stanna upp i förtid lite grann (kanske kropp och knopps sätt att säga stopp).
I nästan en hel vecka har jag kurerat mig från feber, huvudvärk och kroppsvärk. Inget mer än så, men som jag har sovit!

Lite korkat förvånat betraktar jag mig själv - vad hände?




Så under den här krassliga veckan slickar jag mina sår lite, igen. Summerar och reflekterar, igen.
Det kan vara på både gott och ont att vara i nuet tänker jag. Måste skärpa till mig, igen ;).

Må så gott & ta hand om er!

Kramar

Tacksamhet

Det senaste året har jag haft sånt flyt att jag nästan har dåligt samvete. Allt slit & allt tungt har på något sätt belönat sig flera gånger om. Förlängt avtal med vår kund på arbetet har inneburit tillsvidare anställning som projektledare & trädgårdsmästare. Jag gör det jag för tillfället trivs allra bäst med. Höjden av lyx!

Det är flera veckor kvar till semester, men när kvällar som dessa dyker upp mitt i vardagen så känns semesterkänslan inte långt bort.
Löprunda med maken, grillad lax med god dryck till, Prinsessan har en vän som övernattar & chitchattar så där som bara tjejer kan... kvällssolens sista strålar skänker värme,  glädje & lugn,  växthushäng & lugna samtal tills det är dags att slumra till nästa arbetsdag.

Jag är så lyckligt lottad, & jag önskar att jag kunde skänka denna ljuva känsla till alla & envar!

Kram till er alla!

Det kan svänga fort!

I ett av mina senaste inlägg uttryckte jag lite oro för framtiden, en viss frustration över att inte få utlopp för min kunskap och spinna vidare på mina drömmar.
Trots den känslan så fanns det ändå en magkänsla och ett driv att förändra, & tro det eller ej, på endast tre dagar var allt löst!
Idag är jag projektledare och trädgårdsmästare sedan nästan en månad tillbaka, och framtiden ser både spännande och ljus ut.

Visst kändes det som ett stort steg att ta med en gång, men att bli uppringd och tillfrågad på det här viset - det är en chans man bara måste ta!
Så nu väntar en intensiv tid med mycket att ta in och lära sig hantera, samtidigt som jag på egen begäran ska försöka behålla möjligheten att arbeta ute i verkligheten med det gröna.

De närmaste dagarna måste jag räkna klart på blomsterprogrammen för det här året så beställningarna av växter kommer iväg i tid. Några kurser väntar om hörnet, och så ska jag rita på en bostadsgård eller två. Jag känner mig vansinnigt lyckligt lottad, och hoppas verkligen att jag ska lyckas förvalta förtroendet och göra något riktigt bra av det. En sak är säker, jag kommer att lära mig massor!!

För övrigt börjar det märkas att vi går mot ljusare tider igen, eller hur? (Nu har hon fått fnatt tänker ni, med en snöstorm vinande runt knutarna...)
Ja, jag vet, vintern spelar oss ännu sina spratt och kommer väl göra ett tag till. Men ljuset, det är liksom lite annorlunda nu när det nya året har gjort entré.
Och jag som hade tänkt göra en liten paus med frösådder det här året har fått det välbekanta suget i magen... I mitt huvud rör sig helt plötsligt tankar om varmbäddar, och frökatalogen som kom i brevlådan är redan tummad och kryssad i

Det är bara att inse, en gång fast alltid fast!

Må gott!

Vilken värme!

Ett inlägg av saknad, & vips blir man påmind om vilken värme det finns bland människor som man många gånger aldrig har träffat. Jag tycker att det är så fantastiskt, särskilt idag när vi så ofta blir påminda om den hårda verkligheten ute i världen, och när man på sociala medier hela tiden måste vara på sin vakt för falskhet, lögner och galenskaper...

Jag funderar ibland om jag kanske är lite för öppen, och om jag kanske borde hålla inne mer av mina tankar. Men varje gång kommer jag fram till att det är det här som är jag, oavsett om det är i det verkliga livet, här på bloggen eller någon annanstans. Jag är trygg med den jag är, jag är full av känslor och tankar, jag har behov av att skriva och jag har behov av att dela med mig... tänker att alltid är det någon som kanske känner igen sig och som förhoppningsvis kan finna lite kraft och energi i igenkännandet. Sedan gör jag ju så klart medvetna val, jag väljer själv min intigritet.

Det skrivna ordet kan vara lite tudelat dock...lika mycket kraft och energi som ligger bakom, lika mycket lögner och svek kan där finnas. Tänker på det ibland när man vet hur verkligheten har sett ut, och man får läsa något helt annat. Får mig att vilja skrika högt, men vad hjälper det? Det är då jag går stärkt i känslan av att jag finns i verkligheten & för mina medmänniskor.

Måste ju erkänna att jag nästan, nästan har hittat ett substitut för "trädgårderandet".... ;). Något som ger mig samma avkoppling, samma energi och samma känsla av att vara här & nu!
Prinsessan vår har i ett och ett halvt år nu ridit. I tonåren gjorde jag det själv, och har alltid känt mig dragen till känslan i stallet. Vid sidan av dottern har jag därför den här tiden njutit av bara dofterna, ljuden och av att vara med.
Med tiden så har längtan också väckts. Svårare och svårare att sitta vid sidan om. När man nästan sitter och hjälper till där på ridhusläktaren...ja, vad gör man?

Man anmäler sig till en "återvändargrupp"! Jag gjorde det, jag vågade - och himlars så roligt det var, och är!!!!!!!!!!!!!
Med min nackskada, och hrm, ålderns rätt och krämpor....jag är inte mycket att skryta över dagarna efter lektion - men det är värt det! Så avkopplad och så fri och lycklig där på den varma hästryggen :D.
Maken säger att det lyser om mig, och det får väl vara ett betyg som säger allt. Jag anpassar sig mig så gott det går efter min förmåga och kör på så länge det går. För det är som med trädgård, hur mycket bekymmer du än har när du börjar så går det bara inte att fokusera på annat än HÄR & NU.

Värt mycket! Vi behöver alla ha våra här och nu lite mer.

KRAM

En bit av mig

Efter två veckors uppehåll från arbete tillåter jag mig att stanna upp & reflektera. De senaste dagarna har en molande värk inombords gjort sig påmind, och jag har känt mig oerhört trött, svajjig i humöret...varför?

Inser nu att det är saknaden efter mitt andra jag - trädgårdsarbetet, det fysiska, det kreativa, det energigivande. Det är nästan som en liten sorg i hjärtat, trots att jag vet att det snart är dags igen. Tiden går så fort!

Att något annat än en medmänniska eller ett levande djur kan bli så stor del av dig själv är egentligen helt otroligt. Och så snabbt?

För ett år sedan var jag mitt uppe i min opposition av examensarbetet, examen....Ja, jag firar 1-årsjubileum som Trädgårdsmästare på riktigt!

Jag vet att detta är den tiden på året när jag förmodligen kommer att känna så här om och om igen. När säsongen ligger lite lågt, när uppdragen sinar, oavsett om du är din egen eller arbetar offentligt som anställd.

Tänker att jag bara behöver vänja mig lite, släppa oron över ekonomin, ta en dag i taget, andas & hämta ny kraft. 

Men just i år är det ännu så nytt med den här känslan & jag känner mig nästan lite utlämnad, blottad för granskning liksom. Är definitivt inte van att vara "sysslolös" om ni missförstår mig rätt, och känner mig lätt frustrerad när jag har så mycket mer kvar att ge.

Igår när frosten låg kvar hela dagen och växthusfönstren på mitt Lyckans lilla hus var vackert dimmiga, smet jag in där på eftermiddagen i skymningen. Det var alldeles för länge sedan nu.

Jag ljuger inte när jag säger att känslan av lugn som kommer över mig där inne i tystnaden är magisk!

Ännu den 1 december blommade mina pelargoner där inne trots några frostnätter.

Jag vet inte om jag har nämnt det förut, men jag har ju ingen frostfri plats där jag kan övervintra pelargoner eller andra växter med liknande behov. Så trist att inte kunna bevara, driva upp på nytt, ta sticklingar och börja om igen...

Men där och då i tystnaden & lugnet fick jag för mig att göra ett litet test. Om inte annat så fick jag stilla min "grönklåda" en stund ;).

Så i år har jag ställt alla mina pelargoner på en av odlingsbäddarna med en frigolitlåda (helt vanliga som tex fisk & annat kommer i till butikerna) som botten. Runt om har jag sedan gjort ett litet rum av samma typ av frigolitlådor, lite isolering kring krukorna och runt hela härligheten sveptes massor av fiberduk.

Vem vet, det kan gå... frigolit har en väldigt värmande effekt och de står nu långt från markkylan. Frigolitrummet i sig blir inte så stort vilket gör att utrymmet håller värmen lättare. Fiberduk som extra skydd och så hela Lyckans lilla hus över det! 

Jag håller i alla fall tummarna :)

Om jag bortser från saknaden över arbetet, så längtar jag faktiskt efter den riktiga vintern nu. Årstiderna är ju våra på de här breddgraderna av jordklotet, så låt det komma!

Låt snön falla och komma med ljuset igen, låt våra trädgårdar få ett värmande gnistrande eget täcke, och låt våra kinder och näsor bli rosiga och friska!

Önskar er vackra decemberdagar och mysiga adventsfiranden med nära & kära!

Sensommartankar

Sommaren 2014 börjar gå mot sitt slut. Många fina dagar är ännu kvar att njuta av, men luften är förändrad och det känns att nu är sensommaren här.

Morgonen är daggig och lite småkylig, kvällarna blir mörkare, högsommarens stora blomsterprakt börjar att ge med sig och höstens fägring tar sakta vid. Det känns helt OK, för vilken sommar det har varit, igen!

Ett landskap som tilltalar mig...berg, hav, grönska...

Denna sommar har jag inte njutit av ledighetens lata dagar direkt, men jag har sannerligen njutit ändå. Som nybakad trädgårdsmästare har jag endast haft en veckas semester, och den tillbringades i ett land som jag länge, länge varit så nyfiken på... Kroatien. Och inte blev jag besviken, inte alls. Snarare lite nyförälskad ;).

Mirca, Kroatien

En vecka är för kort tid att både varva ner på, och att lära känna något nytt - så absolut, det får bli en återkomst!

Jag älskar att resa, att möta nya intryck och miljöer... och att få dela den med kära familjemedlemmar, bättre kan det inte bli. Det är alltid så roligt att i efterhand få höra... "mamma, kommer du ihåg...?". 

Jag tror vi ses igen...Kroatien

Sitter och läser ikapp lite och njuter av många fina inlägg i bloggvärlden. Så många av er är sanna inspiratörer med både bilder och ord. 

Välbehövlig vila för en kropp och knopp som är lite sliten trots allt. Ett nackspärr från h.....te (hrm, ursäkta!) har satt tillfälligt stopp för denna trädgårdsmästare. Men bara tillfälligt!

Värre har upplevts sannerligen, men kroppen får man lyssna på vare sig man vill eller inte ;). 

Echinacea purpurea ´Green Envy´ & ´Magnus´

Så jag laddar nya krafter och tar sats mot fortsatta "äventyr". Hoppas ni alla njuter och tar vara på de stunder vi ännu har kvar i grönska av alla de slag. Snart nog får vi njuta även av höstprakt, och.... 

Men det tar vi sen! :D

//Marie