En alldeles perfekt dag

På lördagen vaknade vi till solsken och det var underbart att äta frukost ute! (jag glömde fota det men Ingela hann i alla fall fota en frukost och den ser du HÄR, tillsammans med några bilder där jag grinar som en varg och ser allmänt tilltuffsad ut, men det bjussar jag på. Man ska ju liksom inte tänka på utseendet när man semestrar i skären)

Nå, vi tog oss över stock och sten till en lokal fiskare för att köpa dagens mat. Mums för det! Sen blev det dags för utfärd, till en ö där man hade en fantastisk utsikt över ingenting. Eller jo, man såg Valsörarna och sen såg man bara havsbandet. Där ligger Sverige, nånstans långt borta dit blicken inte når.

Härlig utflykt med matsäck med. Kaffe och mackor och skumvin (i det sistnämnda droppade vi havtorn) Vi klättrade över stenar och jag blev stungen av en ilsken geting och det var inte skoj alls för det blev inget vackert av det bettet följande dag. Nå, men kul var det anyway och värdparet strålade. De är så lyckliga de där två.

På eftermiddagen blev det bastu och sen den godaste mat man kan tänka sig- rökt abborre! Jämmer så gott!
Kvällen kom, och jag ville inte tänka på det oundvikliga, att vi snart måste åka iväg. För att glömma det drack vi rödvin och ställde till med bästa discot med gamla låtar från våra bästa år. Hah, vad vi hade kul! Men sen var ju följande dag allt annat än kul. Seg baksmälla och en sur smak av avsked i munnen. Man vill inte skiljas från sina vänner och från stugan, och inte vill man tänka på att den snart är här- den där hösten, för ännu är det augusti!





PIKNIKILLÄ SAARESSA
Lauantaina heräsimme taas auringonpaisteeseen ja syötiin aamupalaa ulkona. ( Unohdin kuvata mutta Ingela otti jonkun kuvan viimeisestä aamupalasta ennen lähtöä, ja se löytyy TÄÄLTÄ, mistä löytyy myös muutama vähemmän imarteleva kuva minusta. Heh no, eihän lomalla tarvitse ajatella onko hiukset harjattu vai ei)

Sitten käveltiin todella vaikean maaston läpi kalastajien luokse hakemaan päivän ruoka. Nam!! Hienoja fileitä! Sen jälkeen lähdettiin retkelle melko lähellä olevaan saareen josta oli huikeat näkymät. Valassaaret näkyy, ja sen jälkeen voi vain aavistaa että Ruotsi on tuolla jossain kaukanakaukana...

Ihana retki ja meillä oli tietysti eväät mukana. Kahvia ja voileipiä ja kuoharia johon kerättiin tyrnimarjoja. Kiivettin kallioilla, ihailtiin näkymiä ja minua puri ilkeä amppari. Se olikin harmillinen juttu sillä seuraavana päivänä puremakohta paisui mielettömän kokoiseksi ja oli ihan hirveän näköinen. Nå, mutta retki oli kuitenkin onnistunut ja isäntäpari säteili. Ovat niin onnellisia yhdessä nuo kaksi.

Iltapäivällä saunottiin ja syötiin maailman ihaninta saaristoruokaa- savustettua ahventa!! Aiai miten hyvää!
Illalla en tahtonut ajatella sitä että seuraava päivä tietäisi lähtöä, vaan hukutin murheeni punaviiniin ja leikittiin diskoa. Huhu, hauskaa oli!! Ai miten onkin kiva kaivaa vanhoja biisejä muistojen syövereistä!
Seuraava aamu olikin ainakin minun puolestani hieman hidas ja lähteminen tuntui raskaalta ajatukselta. Eihän sitä haluaisi erota ihanista ystävistä, ihanasta mökistä eikä sitä yhtään halua ajatella sitä tulevaa, joka pian kolkuttaa ovea- syksyä... Vielä on kesää jäljellä!

                                   Bye bye, see you next year!

Blåare än blått

När vi hade besökt Aroma åkte vi alltså ut till skären. En skärgård som är väldigt annorlunda än den vi är vana vid här hemma i Nagu.  Havet och himlen var blåare än blått och vädret var verkligen på vår sida. Inte klokt sådan tur vi hade med den här helgen!  Nu har det regnat och åskat i två dagar.

Det blev terassmys, grillat och skumvin och allt möjligt trevligt, som både fotades och instagrammades. Medan solen gick ner dansade fjädermyggen och vi sade tack åt en underbar sommardag. Bara för att vakna till en ny, lika fin nästa dag. Men mer om det lite senare!

SINISTÄ
Aroman jälkeen lähdettiinkin sitten ihanalla pikkupaatilla saaristoon, sellaiseen saaristoon joka poikkeaa aika paljon siitä mihin me olemme täällä Nauvossa tottuneet.
Sinitaivas ja sininen meri kohtasivat toisensa ja välillä oli vaikea erottaa mikä oli taivasta ja mikä oli merenpintaa.

Illala hengailtiin terssilla, grillailtiin ja juotiin kuoharia. Kaikkea piti kuvata ja intagrammata tietysti. Itikat tanssivat auringonlaskussa ja me kiitimme ihanasta päivästä. Seuraavana aamuna heräsimme kohtaamaan yhtä ihanan päivän, mutta siitä lisää myöhemmin.

Finlands bästa bageri

Eftersom mannen och jag inte har kunnat ha någon riktig semester i år, beslöt vi oss för att smita iväg på ett lite längre veckoslut.  Det blev en resa upp till Österbotten, till vännerna Ingela och Hans. Före vi träffade dem tog vi ändå en sväng upp till  Aroma Bageri- (det som valts till Finlands bästa bageri),  det ville mannen givetvis besöka. (Jag hade velat besöka Malins Café´i Malax men Malin hade semesterstängt, tyvärr)

Aroma gjorde oss inte besvikna. Till och med jag, som inte äter kolhydrater, var tvungen att smaka på en kanelbulle. Och gott var det, men jag åt bara halva för magen är ju inte van, och tål inte mjöl och gäst i större mängder. Vi handlade jäskorg och bröd med oss till vårt värdpar.

Sen blev det dags att åka till skären, men mer om det i nästa inlägg!

MINILOMALLA

Koska meillä ei ole mahdollistuutta pitää lomaa tänä vuonna, lähdimme pidennetylle viikonloppureissulle Pohjanmaalle tapaamaan ystäviämme Ingelaa ja Hassea.
Suntasimme kuitenkin ensin Aromaan joka valittiin Suomen parhaaksi leipomoksi. Mieheni halusi ehdottomasti käydä siellä.
Emme pettyneet! Minäkin söin puolikkaan kanelipullan vaikka vatsa normaalisti ei kestä jauhoja eikä hiivaa, ja hyvää oli!! Ostimme kohotuskorin ja leipiä viikonlopun isäntäväelle ja suuntasimme kohti saaristoa. Lisää siitä sittenseuraavassa postauksessa.

När solen går ner

Just nu är jag på reportageresa så ni får nöja er med en bild från Saltå Kvarn. Antar att den gamla kvarnen stått här?

Tällä hetkellä olen keikkareissulla joten saatte tyytyä tähän kuvaan Saltå Kvarnista. Veikkaan että vanha mylly sijaitsi tässä? 

Brödkursen

När den andra och sista kursdagen var över, fick jag smyga in i bageriet på Saltå Kvarn och ta några bilder. En hel del bröd fick deltagarna ta med sig hem, och ni kan väl tro att det doftade gott i vår bil?

 Brödgurun och kursledaren Manfred ställde glatt upp på bild tillsammans med min man. Ett fint minne.

Kun toinen ja myös viimeinen kurssipäivä oli ohi, sain kuvata Saltå Kvarnin leipomossa. Osanottajat saivat ottaa leipää mukaan kotiin, ja uskotte varmaan että meidän autossa tuoksui taivaalliselta?

Leipäguru ja kurssinvetäjä Manfred suostui ilokseni mukaan kuvaan. Hieno muisto.

Järna- Blandade karameller

Jag låter detta inlägg bli ett bildinlägg. Arkitektur, detaljer och blandade karameller, vassego! Den uppmärksamme noterar piporna på husen.

Tästä tulee pelkkä kuvapostaus. Arkkitehtuuria, yksityiskohtia ja sekalaisia karkkeja, olkaapi hyvät.