Mormorsmagneten och lilla lejonet

Meet Mr Svante, vår Westie. En 6 årig galet envis terrier (ja det hör ju till) , men ändå ack så charmig man i sina bästa år. Lagom tjock och passligt lång, men lite svajig i humöret. Från att vara en glad liten loppa kan ha bli värsta grympy old man.Värsta mormorsmagneten och minilejonet i samma paket liksom.  Det där beror ju på vilken tid på dygnet det är,och om han sovit gott. För det mesta är han nog ändå glad, och alltid i vägen. Gör man mat står han mellan spis och diskbänk så man säkert ska snubbla på honom och tappa nåt. Tokig får man vara, men inte dum, tycker väl han. Fast han är nog lite dum också, sådär på gulligt Nalle Puh-vis, om ni förstår.
Det där med kameror vet ni. Tar jag bloggbilder tråmar han sig glatt med, om inte annat så så att svansen syns i ett hörn, men när det ska fotas på nära håll, ja då blir han besvärad. Klurar grumpigt mellan de buskiga ögonbrynen. Gå bort! Som ni ser.

MUMMOMAGNEETTI JA PIKKULEJONA
Meet Mr Svante, meidän Westie. Hullun itsepäinen 6 vuotias terrieri (noh, sehän kuuluu asiaan) mutta kuitenkin melko charmantti herrasmies parhaassa iässä. Sopivan kokoinen sekä pituudeltaan että painoltaan. Sellainen pötkö.  Tällä pötköllä on vaan välillä hieman vaihteleva mieliala. Iloisesta kirpusta voi yhtäkkiä kuoritua äkäinen vanhempi herra, kaikki riippuu vuorokauden ajasta ja yöunista. Sellainen mummomagneetti ja pikkulejona samassa paketissa.  Yleensä hän on kuitenkin ilopilleri, ja aina jaloissa.
Kun tehdään ruokaa, on lempipaikka hellan ja tiskipöydän välissä, sillä ajatuksella että jotain voi kompastuessa tippua. Katsos kun hullu saa olla, muttei tyhmä. Tosin tämä koira kyllä on vähän yksinkertainen, silleen herttaiseen Nalle Puh tyyliin, tiedät?
Ja kamera... Yleensä blogikuviin herra änkee mukaan, jos ei muuta näy niin sitten näkyy häntä jossain alakulmassa, mutta sitten kun pitäisi poseerata, ollaan näkyvästi vaivautuneita ja käännetään katse muualle. Pörröisetn kulmakarvojen takaa mulkoillaan, että mee ny jo pois.

Hallåå??

Är det liksom ingen som vill leka med mig???

Eikö kukaan halua leikkiä???

Jag är långt borta hemifrån just nu, på en fyra dagar lång arbetsresa. Men jag ska bjuda på en bild av Svante, som häromdagen träffade sin stora kärlek när vi var ute på promenad. Han blir alltid alldeles vimsig när han träffar henne. Så har det varit ända sedan han var liten. Och ingen annan hund får honom att bli så kollrig som just hon.

Olen pitkällä työmatkalla, kaukana kotoa. Kuva on muutaman päivän takaa kun oltiin Svanten kanssa kävelyllä. Tapasimme vanhan koirarouvan johon Svante on aina ollut ihastunut.  Ihan pienestä pennusta siis. Svante menee tästä laydistä ihan sekaisin, eikä kellään muulla koiralla ole samanlaista vaikutusta häneen. :)

Trångt

Det tycks liksom inte spela någon roll att man har det trångt. Ju mindre korg, desto mysigare?

Ahtaus ei tunnu vaivaavan. Onko kenties niin, että mitä ahtaampi kori, sen kodikkaampi?

Zaida

Zaida är en väldigt reserverad kattfröken. Hon fastnar inte så ofta på bild, av den enkla orsaken att hon inte är så kelsjuk utan mest rör sig på egna vägar. Den senaste tiden har hon ändå spenderat mer tid med oss, mest på grund av att hon äntligen börjat acceptera att Svante finns i huset. Väldigt svårflörtad men söt... ;)
Svante däremot är en linslus utan like. Han älskar att snusa i min kameraväska.. matte ska vi fota nu? Jag brukar ju få så mycket beröm när jag poserar vackert... ;)

I en ram från fyndhörent i IKEA hamnade han. Nu i helgen ska två tavellister upp på väggen i kontoret, så senast nästa vecka kommer det väl upp bilder från

övrevåningen.

Kamomilla

Zaidaneitikin suostui kuvaan, varsin harvinainen juttu, on aika varautunut kissaneiti yleensä. Svante sen sijaan on tunkemassa kirsuaan joka kuvaan kun tietää saavansa kehuja jos kauniisti poseeraa kuvissa! ;)

Kamomilla

Hjärtat i halsgropen..

Svantekorven rymde igår! Åh så rädd jag blev! Vinden ven kallt, snön täckte marken och mörkret föll... Jag kände paniken växa. En liten liten vit hund syns ju inte så bra mot snön och dessutom har han en benägenhet att springa mot bilar. Tack och lov är trafiken härute i skogen ganska minimal såhär års.

Här finns snårig skog och djupa diken och jag befarade det värsta när tiden gick och inget hördes.. Vi rörde oss åt olika håll, gubben och jag i mörkret. Jag hysteriskt gråtande och ropande, han en aning lugnare men väldigt väldigt bekymrad.
Men kvällen fick ett lyckligt slut, för visst hittades han. Sittandes på en åker, inte så rysligt långt härifrån, tillsynes helt oberörd. Älskade förbaskade dumma lilla goa hund... gör inte om det!!
Kram, matte.

Svante lähti eilen omille teilleen. Karkasi siis! Olin kauhuissani sillä päivällä oli tullut lunta ja Svantehan on valkoinen... sitäpaitsi hän ei ymmärrä varoa autoja. Tähän aikaan vuodesta täällä ei onneksi ole kovinkaan paljon liikennettä. Etsiskelimme, huusimme ja parkusin tottakai hysteerisesti kunnes mieheltä tuli viesti että koiruli oli löydetty! Läheisellä pellolla se svantemakkara istuskeli ja seurasi tapahtumia tyynen rauhallisena. Ei tainnut ymmärtää tilanteen vakavuudesta yhtään mitään. Voi tyhmäpölö, höpöhöpö, rakas oma Svanttulikoira- älä enää ikinä karkaa!!!

Glöm inte att du ännu har en chans att delta i utlottningen! (se tidigare inlägg)
Vielä voit osallistua arvontaan!

Stenkakor

För flera veckor sedan experimenterade jag hejvilt med olika formar för mina betongarbeten. Allt har jag inte hunnit visa än, så nu kommer det mera. Av sandkakeformar för barn blev det ljusstakar avsedda för värmeljus. De här är perfekta då värmeljuset faktiskt hålls lite ovanför underlaget så det inte blir för hett under dem. Jag gjorde massan ganska lös, vilket gav den en sammetslen yta när den brunnit. (alltså torkat och hårdnat.) Det här är otroligt enkelt! Betongen har jag blandat i en glassburk av plast, smort formarna med matolja och bara hällt i. Sen kommer det svåraste- att vänta i två hela dygn. Det är svårt det vill jag lova!! Jag älskar rödlökar! De är så vackra i form och färg.

Det går bra med bara vitlökar också, men själv föredrar jag ju alltid en liten färgkontrast. Struten gjöt jag i en pappstrut men den blev lagom lyckad. Ganska tung faktiskt. Kul att testa i alla fall!

Så till lite annat. I söndags tog vi oss på en skogpromenad för vädret visade sin finaste sida.

När vi går ut med hunden kommer Zaidakatten nästan alltid med. Hon är aldrig särskilt sällskaplig men när vi går nånstans vill hon traska bakom oss, på tryggt avstånd. Hon är ungefär lika kelig som en kamel, men när det gäller familjepromenader så ska hon alltid med! Ser du henne?

Svante han gillar nog våra skogspromenader också. Det är bästa han vet, förutom att busa med matte och husse förstås! Och så har han ju visat sig vara en bra fotomodell! :) Då när han behagar hållas stilla! Såhär:

Tillslut ska jag avsluta med en hälsning från skogen. Korgen full med gratis pysselmaterial, flaskan är ett fynd från skogen (!) och cykelhjulet ska bli nåt helt annat än ett cykelhjul. Men mer om det senare!Ett p.s till alla nya läsare. Du hittar mina gamla inlägg som länkar i högra sidobalken, under rubriken "Här hittar du allt jag skrivit om tidigare".

Ha en skön vecka allihop, och tack för att ni kikar in! Kamomilla

Våran Svante, han fyller ett år idag!

Käraste lilla gubben, han tar det själv med ro...
Matte och husse minns med ett smile på läpparna hur det fösta mötet var, då för elva månader sedan... Vi åkte till Sjundeå, till Kennel von Kibe (klicka på namnet) för att träffa vår blivande nya familjemedlem Östern von Kibe, även kallad Svante. Vad liten han var!!!
Oj kära nån så söt man kan vara!
Så när han kom hem till oss, vände han upp och ner på hela vår tillvaro. Inget kunde lämnas framme på golvet, han var så liten så vi utvecklade en speciell skidande gångstil för att inte stiga på honom och vi utveckade en otroligt snabb reaktionsförmåga- för när den lille vaknade skulle man ut direkt, annars blev det vått på golvet...
Sååå liiten i en stoor värld.. Och trött var man jämt!

Till och med så att man somnade mitt på golvet och missade den mjuka kudden.. Åh man smälter när man ser dessa bilder och minns...Men Svante växte och bekantade sig med snön. Öronen hade rest sig och växte de med. Ibland såg han ut som en gullig kanin :D

Men det jämnade ju ut sig förstås, och när vintern kom var han en stor kille!

Men vi hade problem med att hitta en bra trimmare. Hans päls var så tjock och svår att hålla snygg. Inte för att det störde honom precis, men det är ju en del av hundens hälsovård att vara snygg och välvårdad.

Zaida och Svante har aldrig riktigt gått ihop. Det här är väl det närmaste vi kan tala om. Han delade sin mat med henne! Men annars så vill hon inte vara i samma rum som han. Han kan liksom inte leka på hennes sätt så hon drar sig undan ...Sån har hon i och för sig alltid varit. Lite reserverad.

Svante gillade våren. Mycket nya dofter...

Och med sommaren kom båtlivet och skärgården! Härligt!

Ett år fyllt med mycket nytt, mycket glädje och kärlek! Grattis på första födelsedagen Svante!

En sommarhälsning

Nu sitter jag en liten stund vid datorn trots det vackra vädret. För det känns ju att det behövs ett litet avbrott i värmen också mellan varven. Jag har haft det så skönt, för vi har hunnit med en tripp ut till sommarholmen. Så lite vad vi sysslat med där, det ska jag visa. Bland annat har jag virkat. Det är så avkopplande! Och denna gång blev det ett litet fodral för mobilen. Givetvis har jag smugit mig omkring med kameran, för det älskar jag ju. I gäststugan på holmen finns en del kluriga gamla ting, som bara måste få stå kvar... Sommarminnen från barndomen, ni vet.. En gammal Arabiakanna utan handtag, men ack så söt ändå, och makabert nog lite gäddtänder... Vilket stilleben! *fniss*

Brevid gästrummet finns fiskeboden. Där huserar min kära far, ganska lik muminpappan kan jag säga... Han och jag har en förkärlek för listor. Jag kan bara le åt hur lika vi är. Detta är hans minneslista för den som ska ut och fiska. Inte alls tokig att ha, för åker man långt så vill man ogärna vända för att hämta något man glömt!Svante flåsar i värmen. men han har lärt sig simma, en bra konst om man råkar trilla i plurret i misstag. (när vi åker båt har han nog flytväst på) Nu kan han passa på att svalka sig i vattnet så länge tills de äckliga blåalgerna invaderar havet. Sen är det livsfarligt för en hund!Titta mamma jag kan!!!Det blev alltså en hel del bilder. Men en del lade jag in i fotobloggen som du hittar om du klickar HÄR !

Jag avslutar med en rogivande sommarbild. Kikar du noga ser du Svante på upptäcktsfärd i gräset... Ha det gott tills vi hörs igen! Kamomilla

Så fort det går...

Så fort tiden går! Man hinner ju inte med... Och så får man lite panik, att ska man missa sommaren och alldeles plötsligt märka att den är förbi? Nu är midsommaren i alla fall över. Hastigt gick det som vanligt, och regnsjukt och kallt var det, som vanligt... Vi satt ute på sommarholmen, skäret, och huttrade smått men njöt i alla fall av god mat och trevlig samvaro.

Svante njöt i full drag. Han fick vara fri och leka bollekar med matte och husse dagarna i ända...

Lyckliga hund! Det strålade av livsglädje !

Idag när vi skulle hem kom dimman. Den slöt in oss i ett kallfuktigt töcken men det gjorde inget. Vi visste varför den kom! Jo, för nu har de lovat värme!!!

Det var svårt att lämna holmen... Älskade skärgård, så vacker och så inspirerande! Tur att vi även till vardags bor i skärgården, (om än inte såhär långt ut som sommarholmen ligger, men i alla fall). Havet betyder mycket för oss. Det ger ro i själen...

Inspirerad av havet gjorde sonen och jag för några år sedan en knop-tavla som pryder väggen i gästrummet på sommarholmen. Kanske något för dig att syssla med under varma sköna sommardagar? Allt man behöver är en gammal bräda, lite rep och några spikar och sen en liten havsinspirerad dekoration.

Nu börjar min sista arbetsvecka före semestern. Nedräkningen har alltså börjat! Det känns så underbart!!

Tuggat i kanten

När man har en hundvalp i huset så får man leva med vissa saker. Som att stolarna i köket blir upptuggade till exempel... Inte så kul, men väntat. De här får nog fixas något tag. Nya sitsar behövs, men det får vänta.Nu har vi ett hopplock av udda stolar i köket. De här har inga kanter, och de har fått stå ifred.

De här stolarna ser rätt så moderna ut men i själva verket är de från 1930-talet. Gedigen björk, stenhårt och hållbart. Ett fint hantverk utan skruvar eller spikar, bara trätappar. De finns med i min pappas barndomsminnen, kasserades senare till sommarholmen och därifrån räddade jag dem för flera år sedan. De var högblankt rödmålade med miranol (en 70-tals fluga som jag svurit över, för färgen sitter som berget) men jag har slipat dem och målat dem vita. Inga hörn att tugga på här inte...

Prylsamlarväninnan har också bidragit med några stolar. (faktiskt de som Svante tuggat på också) Inga hörn här heller! Haha. Tji fick du Svante!

Han har förresten ett knep han tar till ibland när han får bannor. Han blundar. Kanske tror han att han blir osynlig då? Kolla! Vad fånig han kan vara... *fniss*Och envis Westie som man är, och bor hos envist värdfolk, så blir det ju en del dispyter... Men han är så go´ ändå den lilla filuren. Och vill alltid vara med på bild......eller bara vara där som det händer, måste ju ha koll på läget!

Så till annat tuggat. Eller använt och naggat i kanten kanske? Idag har jag nämligen handlat secondhand. Det älskar jag. För jag kan inte begripa varför man ska sätta dyra pengar på nya saker när det finns drivor av fina väldigt sparsamt använda saker som folk vill bli av med? Idag hittade jag dynor till utestolarna. Kanske inte mina drömdynor, men just nu tillåter plånboken inte några utsvävningar alls. Av dessa fick jag 6 stycken för priset av en, dvs 4 euro.

En väska för 3 euro.

Och promenadskor för några futtiga euro.

Jag är helt nöjd med min dag. Och snart är det veckoslut. Då ska jag måla lusthusstolarna!

Ha det gott tills dess!