Ett avsked

En helg i sommarparadiset är bakom. Vi har stängt för säsongen, och så som det ser ut nu- för gott. Allt har sin tid, och med mina föräldrar har fått jag fått 42 fantastiska somrar på den holmen. Men allt härligt tar slut någon gång och nu blir det såhär. Det gör ont, för avsked är komplicerade,men jag hoppas att  något nytt och spännande väntar oss. Beslutet är inte förhastat, utan noga avvägt.

Jag tänker inte gå in på detaljer, det är inte något katastrofartat som hänt. Det är bara så att ett kapitel är slut, vi vänder sida och börjar på ett nytt kapitel. Fortfarande tillsammans, tre generationer och en fin sammanhållning. För viktigast är ju att vi har varann- var vi är- det är en bisak.

                                                             
                                                                     Kamomilla

Viikonloppu kesäparatiisissa on ohi. Suljimme talveksi ja todennäköisesti viimeisen kerran. Kaikella on aikansa, sain vanhempieni kanssa 42 ihanaa kesää tuossa saaressa. Kaikki ihana loppuu kuitenkin aikanaan, ja nyt päädyttiin tähän ratkaisuun. Sattuu, luopuminen on aina vaikeaa, mutta uskon, ja toivon että edessä on jotain uutta ja jännittävää. 
En aio selitellä sen enmpää, tässä ei ole mitään dramatiikkaa, vaan vanhempani ovat pitkään kyspytelleet tätä päätöstä. Yksi jakso on päättynyt, käännämme sivua ja jatkamme uutta. Edelleen yhdessä, ja sehän on tärkeintä. Kolme sukupolvea hyvässä sovussa. Tärkeintä on se, että meillä on toisemme, ei se, missä me olemme.  

Grönt är skönt

På holmen kör min mor det eviga kriget mot sorkarna. Det gäller att odla högt, i lådor helst för att de inte ska känna sig allt för lockade att mumsa i sig allt. Mamma har valt att återanvända några vackra gamla vinlådor till ändamålet. Den köpta ruccolan fösrökte vi rädda med att klämma in den brevid den glada tjohejsanpersiljan, men nej, alla återupplivningsförsök var förgäves. Höh.

Äiti jatkaa mökillä lopputonta sotaa myyriä vastaan. Pitää kasvattaa laatikoissa korkealla, jotteivät pienet tuholaiset kokisi aterianhankintaa liian helpoksi. Äiti on uusiokäyttänyt kauniita puisia viinilaatikoita.
Ostettu rukola kuoli jo matkalla eikä elpynyt vaikka sai kaverikseen iloisen persiljan. Höh.

Doft av saltigt hav..

Tack för er fina respons till föregående inlägg! Många funderingar, åsikter och trevliga preppande ord! Egentligen har jag aldrig tvivlat, men jag blev ju lite osäker om det smugit in sig någonsorts negativa vibbar utan att jag märkt det. Jag fortsätter som vanligt, det lovar jag!

Nu har jag varit ute på minisemester i skärgården. Ja, egentligen bor jag ju i skärgården, men för mig känns det inte som skärgård förrän jag kommer ut på öppna fjärdar, passerar kobbar och skär dit man bara kommer med båt. Ser måsungarna vimsa i strandgräset och ser havsörnen segla omkring med den klarblå sommarhimlen som bakgrund. Jag vill känna doften av saltvatten, se Svantes fuktiga nog "fladdra" av alla spännande skärgårdsdofter...

Kiitos palutteesta viime postauksessa! Jatkan samaan tapaan nyt kun tiedän että postaukseni eivät ole olleet negatiivisia ainakaan... :)  

 Olen viettänyt eräänlaista minilomaa saaristossa! Aivan ihana juhannus mökillä. Niin, asunhan minä nyt jo saaristossa, mutta minulle saaristo tarkoittaa matkaa yli avointa ulappaa, saaria jonne vain pääsee veneellä, meren suolaista tuoksua, lokinpoikasten huteraa elämänalkua rantaruohossa, merikontkan liitoa ja sen taustalla sininen, pilvetön kesätaivas... Juhannus oli aivan ihana, Svantenkin mielestä.

Borta bra men hemma bäst?

Hemkommen efter några alldeles underbara dagar på sommarholmen, det absoluta paradiset. Där fick jag några nya kompisar. Två måsungar som inte var särskilt skygga. Deras föräldrar är vana med holmens folk och tar inte illa upp även om man kryper ganska nära för att fotografera.
En liten midsommardans... Och lufta vingarna...

Tänk vad skönt att de har varandra de här två. Tillsammans i en ack så farlig värld, där överlevnad inte alls är en självklarhet.
Gubben min och Svante njöt en stund i solen med en utsikt över det öppna havet. Vad mer kan man begära i livet?Nu är vi hemma igen. Och Villa Kamomilla står kvar trots att äldsta sonen firat midsommar här hemma med några polare :)

Nu hoppas jag att det blir en fin vecka. Väderet lovas bli vackert och jag undrar när den kringåkande prylsäljaren ska dyka upp i vår by igen. Det vore kul att fynda något skoj.

Kamomilla

Juhannus on ohi ja niin myös ihanat leppoisat päivät omassa paratiisisaaressa. Sain uusia ystäviä, jotka eivät pelänneet yhtään! Nämä lokinpoikaset suostuivat valokuvamalleiksi eikä vanhemmillakaan tuntunut olevan mitään sitä vastaan. Ovat kyllä jo tottuneet saaren ihmisiin. Aviomies ja koiruli osasivat nauttia ihanasta säästä ja maisemista. Nyt ollaan kuitenkin kotona taas Villa Kamomillassa- joka vanhemman pojan juhannusbileiden jälkeen onneksi on vielä pystyssä ;)

Kamomilla

Sista veckan...

En vecka semester kvar. Det är nu man börjar känna ångest över allt det man borde hinna med ännu... Mannens semester är slut nu, så vi tog ut det mesta av de gemensamma dagarna med att njuta ute på sommarholmen. Det var underbart!!

Förstås hann jag med lite pyssel, jag kan ju inte låta bli... Glasmarkörer fick det bli igen. Vi var åtta pers denna gång, så att hålla reda på glasen var inte lätt. (jag vände namnen inåt för fotograferingen-lite anonym vill man allt vara...)

När diskandet går på det primitiva sättet med att bära vatten, värma det och diska i balja, ja då är det guld värt att kunna använda samma glas till mer än bara ett glas saft! Dessa knipor är gjorda av gammeldags klädnypor som jag målat med hobbyfärg. Även en knipa för en tillfällig gäst blev tillagd i samlingen.Jag har liknande glasmarkörer hemma och de fungerar suveränt!

På vår sista gemensamma semsterkväll igår var vi nere vid klipporna, njutandes av en sagolikt vacker solnedgång...Behöver jag säga att vi redan längtar tillbaka??(mera bilder på fotobloggen HÄR)

Imorgon ska jag läsa ikapp mig på bloggvännernas underbara sidor som jag inte kunnat följa med på flera dagar. Det blir mycket att läsa kan jag tro!

Tillbaka vid skärmen

Efter 12 dagar på sommarholmen med något enstaka besök hemma, har vi nu landat i Villa Kamomilla igen. Dags att ta igen sig lite... Jobbigt med semester... *fniss* Nå, men jag har faktiskt lite saknat att röra på mig för semesterholmen är liten och motionen blir minimal. Det känns i ryggen efter ett tag. Jag tror jag måste inhandla ett set badmintonracketar så man får fart på fläsket! ;) Bilden är från holmens minsta terass med vidunderlig utsikt, men där kan man bara sitta vid passligt väder... Jag hann med att fylla år också, och fick de härligaste presenter man kan önska sig! Två böcker jag suktat efter länge. Tack kära mor och far!! Ni vet att de satt där de skulle!Härliga bilder och underbara ideer! Finns att beställa på Ad Libris till ett rimligt pris!

Av min älskade gubbe får jag gummistövlar av valfri modell och det blir troligen dessa fina Viking Shapes: (bild från nätet Brandos.fi)

Ute på holmen har jag handarbetat. För jag kan ju inte bara slöa ut fullständigt! Av en väninna fick jag några feltvättade tovade ylletröjor som blev omvandlade till en väska och två par pulsvärmare.

Väskan är gjord av midjedelen på tröjan med mudden uppe i övre kanten på väskan, och pulsvärmarna är gjorda av ärmar.

Jag roade mig också med att fotografera lite marina detaljer på holmen. Här ett litet plock, varsågod!

Livet på föräldrarnas sommarholme är primitivt, ingen elektricitet, bara solpanel, ingen brunn och inga grannar precis inpå knuten. Maten lagas i rökugn, grill eller på gasspis och kylskåpet fungerar med gas. Dagarna går i stilla lunk med att lägga nät eller putsa nät, rensa, filera eller salta fisk, eller hämta vatten och post från närmast belägna fiskeby. När det är vackert är det bara att lata sig, när det stormar och regnet piskar kan man knappt göra någonting alls. Livet på holmen är fulltsändigt beroende av vädret. Men vi älskar det!

Ikväll utlovas lågtryck med kraftiga vindar och åskbyar, så det är lika så bra att vi kom hem. De lovar regn under hela torsdagen och då ska jag läsa ikapp allt jag missat hos mina kära bloggvänner. Alla inspirerande bloggar har jag saknat, men ibland måste man bara göra annat. Man måste också kunna koppla bort och se att man inte är beroende av denna nätvärld, hur inspirerande den än är... Allt har sin tid, och semestertiden är alldeles speciell! Jag avslutar med en bild, och ett citat av Ernst Kirchsteiger som passar alldeles perfekt just här. På bilden är det yngre sonen som njuter av livet för en stund och metar abborrar under en magisk och stilla sommarkväll ute på skäret.Kamomilla

En sommarhälsning

Nu sitter jag en liten stund vid datorn trots det vackra vädret. För det känns ju att det behövs ett litet avbrott i värmen också mellan varven. Jag har haft det så skönt, för vi har hunnit med en tripp ut till sommarholmen. Så lite vad vi sysslat med där, det ska jag visa. Bland annat har jag virkat. Det är så avkopplande! Och denna gång blev det ett litet fodral för mobilen. Givetvis har jag smugit mig omkring med kameran, för det älskar jag ju. I gäststugan på holmen finns en del kluriga gamla ting, som bara måste få stå kvar... Sommarminnen från barndomen, ni vet.. En gammal Arabiakanna utan handtag, men ack så söt ändå, och makabert nog lite gäddtänder... Vilket stilleben! *fniss*

Brevid gästrummet finns fiskeboden. Där huserar min kära far, ganska lik muminpappan kan jag säga... Han och jag har en förkärlek för listor. Jag kan bara le åt hur lika vi är. Detta är hans minneslista för den som ska ut och fiska. Inte alls tokig att ha, för åker man långt så vill man ogärna vända för att hämta något man glömt!Svante flåsar i värmen. men han har lärt sig simma, en bra konst om man råkar trilla i plurret i misstag. (när vi åker båt har han nog flytväst på) Nu kan han passa på att svalka sig i vattnet så länge tills de äckliga blåalgerna invaderar havet. Sen är det livsfarligt för en hund!Titta mamma jag kan!!!Det blev alltså en hel del bilder. Men en del lade jag in i fotobloggen som du hittar om du klickar HÄR !

Jag avslutar med en rogivande sommarbild. Kikar du noga ser du Svante på upptäcktsfärd i gräset... Ha det gott tills vi hörs igen! Kamomilla

Så fort det går...

Så fort tiden går! Man hinner ju inte med... Och så får man lite panik, att ska man missa sommaren och alldeles plötsligt märka att den är förbi? Nu är midsommaren i alla fall över. Hastigt gick det som vanligt, och regnsjukt och kallt var det, som vanligt... Vi satt ute på sommarholmen, skäret, och huttrade smått men njöt i alla fall av god mat och trevlig samvaro.

Svante njöt i full drag. Han fick vara fri och leka bollekar med matte och husse dagarna i ända...

Lyckliga hund! Det strålade av livsglädje !

Idag när vi skulle hem kom dimman. Den slöt in oss i ett kallfuktigt töcken men det gjorde inget. Vi visste varför den kom! Jo, för nu har de lovat värme!!!

Det var svårt att lämna holmen... Älskade skärgård, så vacker och så inspirerande! Tur att vi även till vardags bor i skärgården, (om än inte såhär långt ut som sommarholmen ligger, men i alla fall). Havet betyder mycket för oss. Det ger ro i själen...

Inspirerad av havet gjorde sonen och jag för några år sedan en knop-tavla som pryder väggen i gästrummet på sommarholmen. Kanske något för dig att syssla med under varma sköna sommardagar? Allt man behöver är en gammal bräda, lite rep och några spikar och sen en liten havsinspirerad dekoration.

Nu börjar min sista arbetsvecka före semestern. Nedräkningen har alltså börjat! Det känns så underbart!!