Två tips

Jag fick såklart mer en två tips innan marathon, men de två tips jag av någon anledning inte följe var.

1. Spring inte i nya skor!

Det gjorde jag. Hade iof sprungit en mil i dem innan och de kändes bra. Men alla sa till mig att du VET väl att du inte ska springa i nya skor.

Jo om de är bra och passar din fot men framför allt ditt löpsteg så går det!

2. Ta det lungt till en början.

Nej, tvärt om skulle jag vilja säga. 

4,2 mil är långt och förr eller senare blir jag trött tänkte jag. Hellre att jag kommit längre fort när jag blir trött än att ta det lugnt tills jag blir trött.

Detta funkade för mig, denna gång.

Jag tror att det viktigaste är att känna sin kropp och hitta vad som funkar bäst för dig.

Marathon

Jag har så länge jag kan minnas varit sugen på att springa ett marathon. 

Men någonstans alltid bromsat mig själv i tron om att jag inte skulle fixa det.

Men så när det erbjöds möjlighet att springa från staden jag bor i till grann staden kände jag att är det någon gång det ska ske så är det nu.

Tänkte att jag hade heeeeeela sommaren på mig att springa långpass. Det hade jag för visso, men det blev bara ett långpass och ett riktigt dålig sådant.

De som såg mig mot slutet hade nog inte gissat att jag var ute och sprang.

Med det passet i bagaget kände jag att det är inte säkert att jag skulle fixa ett marathon.

+12 och spöregn lovade prognosen som självklart var rätt ställd.

Men när startskottet gått och jag kissat för 111 gången av nervositet, så in fann sig ändå en härlig känsla i kroppen.

Jag älskar ju faktiskt att springa!!

Så iväg med ett stort leende på läpparna och lätta ben. Det kändes bra fram till 24 km då hade det nog både regnat och blåst ett bra tag, dock inget som störde. Men där och då efter 24 km började benen stumna och jag blev riktigt orolig att jag skulle få kramp.

Jag peppade mig själv högt och avverkade kilometer efter kilometer. 

Benen fortsatte bråka men de tog mig framåt vilket jag var nöjd med. När jag passerat 30 km började den verkliga nedräkningen och jag visste att jag skulle fixa det.

För en mil är inga problem.

Jag hade lyckats trycka fel på min klocka så jag såg bara varv tiden och man kan säkert på ett lätt sätt räkna ut vad klockan kunde vara, men jag valde att fråga en funktionär när jag hade 8 km kvar.

Där och då insåg jag att jag nog skulle komma in i mål under 4 h.

Jubel... Det gjorde mig piggare, även om benen höll samma status som vid 24 km.

Men där och då var det jag som bestämde över dem och inte tvärt om så även benen piggade på sig och vi hade härliga 5 km in i mål.

Vilken känsla, älskade det och när jag passerad mål på 3:44 var jag riktigt nöjd.

Det här kommer jag att göra igen.

I morgon är det dags...

Idag var det dags för alla grymma bootcamp deltagare att återigen göra de tester vi inledde bootcampen med. 

Och vilka resultat!!!

Jösses, jag är så imponerad av allt hårt arbete de lagt ned och det är med sorg i hjärtat jag inser att det faktiskt var sista passet.

Men förhoppningsvis kör vi igen och igen om det finns fler som vill vara med.

Jag och Sara ficka fantastisk presenter av bootcampgänget.

Marathon.

I morgon är det dags och nervös är bara förnamnet. Samtidigt som det ska bli fantastiskt kul hoppas jag att kroppen håller och att jag tar mig i mål. 

+ 12 och spöregn, var kanske inte det jag hoppats på. Men det bör väl gå ändå.

Håll tummarna för mig i morgon runt 10.

Marathon

Närmar sig och träningsmängden är långt ifrån där jag önskar att den var.

Har bara mig själv att skylla, men ett långpass i helgen hade känts lite bättre att ha med mig i bagaget. 

Får hoppas att det räcker med långpass nu i helgen och helgen innan det är dags.

Allt går om man vill, eller hur?

Så kom den äntligen

Den i alla fall från min sida EFTERLÄNGTADE sommarvärmen. 

Försöker njuta till max denna sista semesterdag.

 Laddar för att ge mig ut på en löprunda i det härliga vädret med min nya vän

Hur gör du för att bli på bättre humör?

Startade dagen med en mil i löpskorna, bästa starten jag kan tänka mig.

Sedan tog vi en tur på ön i spö regn. Prognosen spådde värme, men den nådde tyvärr inte till koster utan här har det mest regnat.

Löpning eller vilken träning som helst brukar hjälpa mig att bli på bra humör, men idag fick jag svar på ett mail jag gissar kommer leda till en försämring för min del och jag blev så fruktansvärt ledsen. När inte ens träning kan få mig att bli glad ( och ändå rör det sig inte om något livsavgörande) men för mig betyder det mycket och det finns inget jag kan göra för att påverka i den riktning jag vill då känner jag mig maktlös. 

Mannen har gång på gång påpekat att jag både varit arg och ledsen under hela dagen och ja ibland jan man faktiskt få vara det. Men hur gör du för att vända ett negativt besked till något positivt? 

Alla tips är välkomna.

Öland 2015

Det är med blandade känslor jag lämnar Öland. Vi har haft en minst sagt kall och blåsig vecka här, likt resten av denna sommar.

En härlig dag hann vi i alla fall spendera på Böda.

Detta år har vi i stället för att bada, sett Öland, eller delar av Öland vi inte besökt tidigare, tillsammans med barnen. 

Troll skogen, som var riktigt överskattad. Hit behöver vi aldrig mer åka, var barnen rörande överens om. Och att jag sedan fick plocka bort 10 fästingar från mini, gjorde inte det hela bättre.

Däremot var både långe Jan och långe Erik något som båda barnen uppskattade.

Och även besöket vid eketorpsborg var mycket uppskattat.

Och så har jag tränat såklart, tidiga löprundor medan resten av familjen sover och så härlig yoga.

Kroppen är fantastisk

Efter i morgon kväll får jag semester på riktigt, då har jag levererat sista releasen av ny koreografi på gymmet.

Tyckte det var aningen märkligt när jag kände en uns av söndags ångest inför måndag och jobb. Märkligt för att jag aldrig brukar ha ångest för att gå till jobbet och ännu märkligare med tanke på att jag faktiskt har semester...

Men så insåg jag att det var det här med nötning av koreografi, som jag på ett eller annat sätt kommer tillbaka till och som kommer vara den bidragande orsaken till att jag slutar instruera. Men tills dess lär det dröja.

Alltså kroppen, jag blir alldeles förundrad och ödmjuk över vad den ställer upp på. 19 km löpning igår och utan någon träningsvärk instruerade jag först Body Pump och sedan en cykel klass på gymmet. Njöt till fullo och är mycket tacksam att jag får hålla på.

Ska belöna kroppen med lite vila och yoga på onsdag.

Linköping halvmarathon del 2

Härligt att befinna sig på hemmaplan och springa. Bekanta ansikten överallt och omgivningarna kändes igen, vilket av någon anledning gjorde det hela mycket lättare att planera min löpning. 

Jag kände mig pigg och smärtan i nacken hjälpe i form av att jag var tvungen att hålla min överkropp i perfekt löp läge för att inte få ont.

Kroppen kändes pigg och då jag inte hade någon tid att titta på sprang jag på känsla. 

När någon längs med banan sedan skriker heja, bra tempo du ligger strax under 5 min fick jag ännu mer energi då jag trodde att jag låg och harvade i 5:30 tempo ( det är i vanliga fall i det tempot som jag brukar vara såhär pigg).

Så det var bara att öka och ta rygg på någon som jag upplevde låg i ett bra tempo.

Jag letade efter 16 km skylten och när jag istället sprang förbi 17 km blev jag ännu lyckligare.

Mål gången passerades på 1.43 och jag är riktigt chokad? Jag brukar ju springa på 1.50. Så jag är verkligen supernöjd över min prestation och blir ju såklart sugen på att springa igen.

Linköping halvmarathon

Idag är det dags för Linköping halvmarathon, närmare bestämt kl 11 går starten och vad händer?

Jo jag vaknar av att det knäpper till i min nacke och jag kan inte röra huvudet😬.

Mannen får komma och hjälpa mig upp, gissar att det är någon form av nackspärr  då det strålar ned i hela ryggen.

Kan nog räkna gångerna jag har haft nackspärr på en hand och så slår den till idag av alla dagar!!!

Får vara glad att det inte sitter i benen i alla fall, då hade jag ju inte kunnat springa. 

Men detta blir en ny erfarenhet att springa med nackspärr 

Kram på er

Att komma tillbaka

Varje gång jag drabbats av influensa, feber eller vad det nu kan vara så upplever jag att ju äldre jag blir, blir det tuffare för varje gång att komma tillbaka till formen.

Särskilt efter det jag hade nu, ont i hals och tung i bröstet. Jag hade till och med svårt att ta mig upp för trappan hemma.

Denna gång har jag även väntat lite längre än vanligt innan jag kört igång med mina klasser igen och ändå känner jag mig inte helt hundra. 

Jag är trött, super trött i kroppen utan att en ha ansträngt mig. Riktigt irriterande.

Men men idag tyckte jag att jag varit "frisk" sedan i tisdags denna vecka så jag vågade mig på ett löp pass. Benen var pigga, det var underbart att få röra på sig och utan att pressa kroppen för mycket så skrapade jag ihop 11 km.

Hoppas nu bara att jag inte får ett bakslag

Just do it

När man lätt skulle kunna vända på sig och somna om.

När man funderar på OM jag orkar eller hur jag över huvud taget ska få upp ögonen.

Det är då man bara ska ta sig ur sängen och ge sig iväg på en morgon runda.

Just do it.

Det tar bara några steg innan kroppen glatt svarar på att det är träningsdags. 

Och känslan när jag är klar slår det mesta. Kroppen är pigg, oförskämt pigg skulle jag vilja säga.

Älskart och det bästa av allt är att säsongen för morgonlöpning precis startat.

Vår och inte det godaste jag ätit

Äntligen, som jag längtat efter den där första löpturen men vår i luften.

Jag smög upp innan resten av familjen vaknat, möttes av en värmande sol och fågelkvitter. Underbart är bara förnamnet.

10 härliga kilometer innan jag landade hemma hos familjen igen.

Testade denna till lunch idag, tillsammans med tomatsåsen vars recept står på förpackningen. 

Alltså jag vet inte, det var inte det godaste jag ätit, men jag blev inte så tungt mätt som jag kan bli av pasta.

Har du testat? Om vad åt du till?

Intervaller 5x5

Tanken var ett pass på gymmet med mannen, men jobbmötet drog ut på tiden och när jag väl kom till gymmet var mannen klar. 

Istället blev det löpning och jag är verkligen kass på upplägg och distanser så istället kör jag så fort jag kan under 5 min och lite lugnare de nästkommande 5 minutrarna. Detta x 5 blev en alldeles lagom runda.

Ser fram emot att byta asfalt och kyla mot morgonjogg i soluppgång 

Kort och gott

Ni vet den där känslan, när man igentligen inte vill träna och istället kan tänka sig att göra precis vad som helst förutom just träna. Den känslan hade jag på förmiddagen idag.

Men istället för att fundera är det bara att göra och vänner det är ju sällan man ångrar ett träningspass.

5 km löpning på löpbandet och styrka för överkroppen var precis vad jag behövde  på lunchen. Piggare, gladare och med så mycket mer energi återvände jag sedan till jobbet.

Mitt fösta marathon

2015 är året då det förhoppningsvis ska ske. Östgötamaran, på småvägarna mellan Linköping-Norrköping och förhoppnkngsvis kommer jag att ha ett eget lag, men mer om det senare. 

I början av juni inleder jag med en halvmara och så avslutas sommarsäsongen med ett marathon 6/9 om allt går enligt plan.

Jag älskar löpning och innan barnen kom var långa sträckor favorit. Men senare år har jag fått vara nöjd om jag kommer iväg en snabbis. Drömmen var innan att resa världen runt och springa marathon på varmare bräddgrader, absolut inget som är försent men nu tar jag en sak i taget.

Upplägget under vår/sommar blir att återigen hitta tillbaka till långdistansen för att vänja kroppen och kombinera det med intervallpass.

Så då ska bara denna förb. snön försvinna också för hur mycket jag än älskar löpning så kommer vinterlöpning aldrig ligga mig särskilt varmt om hjärtat.

Hepp

Välkomen 2015

Årets första dag har passerat i ett lungt tempo.

Efter en välbehövlig sovmorgon, gav jag mig ut på årets första löptur.

Det kommer att bli mycket av den träningsformen under året då jag 6/6 anmält mig till Linköpings halvmarathon. 

Ska bli superkul att springa i hemstaden.

6/9 verkar det som om jag ska springa mitt första marathon, kommer ha anledning att återkomma till det under våren.

Jag hoppas att det blir ett bra träningsår, men mest av allt hoppas jag att min familj  får vara frisk och att vi får ett fantastiskt år med många härliga upplevelser.

Att klä sig för vinterlöpning

Hur härligt det än är med den klara friska nästan krispiga luft som är såhär års, så har jag alltid lika svårt att klä mig rätt.

Jag blir allt som oftast för varm på kroppen och alldeles för kall på halsen. Tips mottages.

Men en sak som alltid funkar för mig är att springa med pannband. Om tempen ligger mellan + 5 till - 10.

Därför passade jag på att klicka hem dessa från Röhnisch webb shop.

Blir att testa under helgen.

Vad är din favorit när det kommer till vinterlöpning?

Det var på tiden

Det har blivit mycket klasser på gymmet senaste tiden, vilket ha lett till att löpningen blivit lidande.

Men ikväll fick jag äntligen till en runda.

Tänkte först ge mig ut utan klocka, men av erfarenhet vet jag att det då brukar kännas så bra, och jag blir sur att jag inte tagit med klocka i tron om att jag precis sprungit mitt snabbaste ever....

Så istället tog jag med klockan, bestämde mig för att inte titta förrän jag kommit hem.

Mycket riktigt kände jag mig snabb, riktigt, riktigt snabb.

Men ack så fel jag hade.

Aja bara träna upp tempo igen.

Love running

Oplanerat, prestigelöst och med +15 grader ute gav jag mig ut på en liten löp runda. 

Älskar när jag helt plötsligt får lite tid över och igentligen är alldeles för trött för att göra något alls. Men vet ju av erfarenhet att lite löpning gör även den tröttaste pigg.

Inget undantag idag, 8 sköna km. Som gav massa tid till att ladda batterierna och när jag åter klev in genom dörren hemma var både humör och energi på topp.

Har inte sprungit sedan Turkiet men kroppen kändes otroligt stark ändå. 

Måste dock medge att jag hade gärna fortsatt att springa i dessa omgivningar.

Har du tränat något idag?