Ett år

Idag är det ett år sedan jag gjorde min GBP. Jag är så glad att jag gjorde den. Jag mår på det stora hela väldigt bra! Jag har gått ner ca 47 kg i vikt, nu är jag hyfsat viktstabil. Skulle jag gå upp några kg så är det helt ok. 

Ett år sedan:

Det är lite skillnad mot idag!

Maj förra året vs nu:

Jag känner knappt igen mig!

Påsklov, söndag; Städar och kläder

Idag har jag tagit det rätt lugnt större delen av dagen, men på förmiddagen städade vi klart det vi påbörjade igår. Det är så härligt när det är städat och i ordning! Nu är det bara resten av huset kvar!

Igår fick jag lite kläder från en släkting till en kollega. Nu har jag ett gäng klänningar som passar! Både vinter- och sommarklänningar. Några kanske mest till hemmabruk, men sådana behövs också. 

Tre röda jackor fick jag också! Perfekt!

Vi har sett vidare på Band of Brothers ikväll, jag tror vi har kommit halvvägs nu. Jag tittar också på Bosch, jag har läst flera av böckerna men inte sett serien förut. 

Shopping, promenad och trevligt besök en solig lördag!

Om en vecka skulle vi ha åkt till Ullared, jag, Elvira, Maria och Mathilda. Vi bokade hotell för flera månader sedan och jag har längtat lite extra eftersom tanken var att jag skulle i princip köpa ny garderob, efter viktnedgången. 

Men som ni kanske förstår vill vi inte chansa på att åka dit mitt i detta Corona-utbrott. Jag är inte så rädd för att bli sjuk själv, men för att sprida smittan vidare till någon som blir dålig på allvar. Så resan är uppskjuten och vi hoppas på att Covid-19 lugnar ner sig snart så vi kan boka in ett nytt besök. 

Jag har dock lite panik över det här med kläder, allt är för stort, det känns inget vidare. Så idag åkte Håkan och jag till en närliggande ort där vi kunde shoppa lite utan att trängas i ett köpcenter. Huvudsyftet från början var att köpa kryddblandningar till thaimat, men eftersom flera klädaffärer ligger på ett stenkasts avstånd så fick resan snabbt ett syfte till. Innan vi åkte hemifrån fick den ett tredje syfte då både Oskar och jag kom på att bredvid den asiatiska affären ligger en sushirestaurang. Jag har velat testa sushi och se om magen klarar det efter operationen i ett halvår nu. 

Min lunchtallrik - och ja, det gick bra! Hurra!

Jag hittade en hel del kläder, kanske inte till Ullaredspriser men ett par plagg var på rea. Det blev mest basplagg!

En blus/skjorta och en t-shirt (och en bh) från H&M:

Två långärmade och två kortärmade toppar. (Och en bh) från Kappahl:

Och så ett par plagg från Lindex: 

Oskars klass säljer Newbody, så trosor, strumpor och träningsbyxor har jag köpt därifrån. Nu behöver jag nån sommarklänning, shorts och träningstoppar. Och kanske något mer. Hoppas vi kommer iväg till Ullared så småningom!

På eftermiddagen blev det en promenad/jogg med Elvira. Vi köpte också med oss fika hem. 

Arvid, Vera, Martina och Maria kom nämligen på besök. Vi var ute och tittade på kaninerna och krossade is först. 

Sen gick vi in och fikade. 

Barnen fick Elvira att läsa böcker för dem. 

Och Oskar!

När de åkt hem tyckte Håkan och jag att vi behövde lite mer frisk luft. Jag passade på att ta en bild av oss, det händer inte varje dag! 

Vi njöt av lite vackra vyer också!

Nu har vi ätit god mat och tittat på Stjärnornas stjärna, där jag tyckte att David Lindgren var bäst ikväll, i likhet med majoriteten av tittarna. 

Dags att säga godnatt nu, antar jag! Godnatt!

6-månaderskontroll och simning

I måndags var jag på återbesök på sjukhuset för att kolla upp att allt såg bra ut, såhär sex månader efter operationen. Jag tog en kaffe i cafeterian innan. Sedan fick jag träffa en dietist. Jag fick svara på en massa frågor och jag fick svar på lite frågor jag hade. Allt såg bra ut!

Jag hade i måndags gått ner 40 kg! Symboliseras av en bild på mina gamla och mina nya jeans!

Igår var vi och simmade efter jobbet. Oskar och Marcus tog märken, här är Oskars järnmärke och bronsmärke. Så långt tror jag också att jag tog märken, men inte längre. 

Jag simmade en km på nytt personbästa, 37 minuter!

Nej, nu är det dags att göra sig klar för jobbet!

Frågor om min GBP?

Jag fick ett par frågor efter mitt inlägg 6 månader efter min GBP-operation. Det var Annie som skrev såhär:

"Bra kämpat! Skulle vara kul att veta hur du tycker att de här sex månaderna har gått för dig, och hur det har varit att göra operationen?"

Självklart måste jag svara på dessa frågor, är det nån mer som har frågor kring detta (eller nåt annat) så får ni gärna ställa dem så ska jag försöka svara.

Jag har ju skrivit en del om varför jag opererat mig i inlägget En stor livsförändring och om själva operationen i inlägget Operationsdagen, ifall att du har missat detta och är intresserad.

Nu ska jag försöka svara på Annies frågor:

Det har gått bra, är väl det enkla svaret. Jag kan dricka vatten, jag kan äta det mesta, det fungerar att hinna äta på jobbet, jag har gått ned i vikt hela tiden, utan att hamna på platåer då viktnedgången stannat av. Jag har inte råkat ut för några större komplikationer. I början var jag lite yr, men det har gått över. Jag får dumpningar ibland, men det tycker jag är bra, det påminner mig om att äta rätt, rätt saker i rätt hastighet på rätt tider. Jag har inte en massa överflödigt skinn, kroppen har hängt med riktigt bra. Lite har jag förstås, men inte så mycket som jag väntade mig. Jag har nästan gått ned 40 kg och jag ser fram emot att åka till Ullared om 3 veckor och byta ut min garderob!

De största nackdelarna med operationen hittills har varit att jag tappar en massa hår och att jag är så sjukt frusen. Jag som alltid varit varm av mig, även tidigare, när jag var smal.
Sen är det lite bök med att se till att jag har mat med mig till alla tillfällen, jag äter 6 mål om dagen så jag måste ha med mig lunch och två mellanmål till jobbet t ex och åker jag bort måste jag tänka till kring detta.

Sen tycker jag ibland att det är svårt när folk kommenterar viktnedgången. Jag vet inte vad jag ska säga och det vet inte de som kommenterar heller. "Vad fin du är! Eller ja, du var fin förut också förstås!" har jag fått höra olika varianter av några gånger. Ja, vad säger man? Det är ju sagt i all välmening och jag vet hur de menar, men ändå är det lite svårt.

Jag är väldigt nöjd med att jag valde att operera mig. Utöver känslan att inte vara fet och ful så är det så skönt att kunna röra sig lättare, orka mer, kunna knyta skorna utan att magen kläms ihop, kunna ha på slalompjäxor utan att de stasar om vaden med mycket mer. Jag hade aldrig nått hit på egen hand, jag har jojobantat så länge jag kan minnas, gått ner, gått upp till mer än vad jag vägde som mest innan gått ner igen gått upp osv.

Nu väntar jag på att se när viktnedgången stannar upp och hur det går att stå still i vikt. Jag återkommer!

6 månader!

I onsdags var det 6 månader sedan jag gjorde min GBP-operation. 

På bilden nedan är det först en bild från i våras, sedan en som jag tog en månad efter operationen och sist en bild tagen i onsdags. Visst vet jag att det har hänt mycket, jag vet att jag har gått ner nästan 40 kg hittills, men exakt hur stor skillnad det gjort förstod jag inte förrän jag såg bilderna!

Nu väger jag ungefär lika mycket som jag gjorde innan jag blev gravid med Elvira! 

Solig fredag!

Känslan när man går hem från jobbet en fredagseftermiddag i solsken är rätt underbar, tycker ni inte det? Tyvärr passade jag inte på att gå ut och gå, utan Håkan och jag åkte och fredagshandlade istället. Men det är ändå underbart med solsken!

När vi kom hem gjorde jag semlor på några av lussebullarna som var kvar. Gott, men jag fick i mig ca en tredjedel av de små semlorna, sen var det stopp. Oskar åt glatt upp resten. Elvira försvann upp på sitt rum med en kompis, de ville inte ha fika. 

Sedan roade jag mig med att rensa ut för stora kläder ur garderoben. Det blev några högar. 

Nu ekar det rätt tomt i garderoben. Tur att jag ska till Ullared i mars!

Jag avslutade kvällen stickandes framför TVn, jag såg På spåret, Skavlan och Svenska nyheter. Jag gillar fredagkvällar på SVT!

Oskar mår bättre, förresten! Han kan röra sig lite lättare. Det gör ont när han andas, men vi har varit på vårdcentralen en gång till och kollat upp revben mm, så det ska inte vara nån fara. Skönt!

Att undvika akuten

I måndags lunch fick jag plötsligt väldigt ont i magen, på ett för mig nytt sätt. Som GBP-opererad börjar jag genast fundera på vad det är och om det har med operationen att göra. Tarmvred är väl det jag är mest rädd för. 

Jag klarade mig igenom mina sista lektioner (sittandes!) och sen gick jag hem. Det gav sig inte och det blev värre när jag åt och drack, så tillslut ringde jag  syrran och därefter vårdcentralen. Vårdcentralen frågade inte så mycket utan tyckte att jag skulle åka till akuten. Vi har några mil dit och jag var inte jättesugen på att sitta och vänta på akuten i flera timmar, så jag ringde 1177 för en second opinion. De ställde en massa frågor och sa tillslut att jag kunde avvakta, men att jag skulle åka in om det blev värre eller inte gav sig. Jag valde att lyssna på dem. 

Klockan 18 slutade det, lika tvärt som det kom. Konstigt, men skönt att det gav sig! Bjuder på en bild på mig i soffan, jag ser så munter ut. 

Igår ringde min mobil under musiklektionen, först en kollega från skolan där mina barn går (svarade inte), sen ett kommunnummer. Det var Oskars lärare, han hade ramlat av en kompisgunga från högsta läget och landat på ryggen. De tänkte först ringa ambulans, men han kunde med stor möda gå själv till personalrummet, så de ringde mig. Jag åkte dit och fick order av skolsköterskan att ta med honom till vårdcentralen. Där fick vi komma in direkt, de funderade på om de skulle skicka oss vidare på en gång men bestämde sig för att avvakta. En läkare undersökte mjälte och lever  och så fick han lämna urinprov för njurarnas skull, men hon trodde att det bara var musklerna som gjorde ont och skickade hem oss med order om att övervaka honom och komma in på en gång om det blev värre. 

Vi slapp akuten även igår!

Men han har ont och är medtagen och mörbultad, kraken...

Avslutar med en bild från i går kväll. Vilka färger!

Viktig!

Har ni hört den där historien om föräldern som är ledsen för att den är överviktig och så säger barnet Nej, du är jätteviktig! Härlig tanke, även om jag kanske inte tycker det är så bra att diskutera övervikt med barn. Jag hoppas att jag är jätteviktig för nån, men nu har jag också den glada nyheten att jag inte är överviktig utan normalviktig!!! (Enligt BMI)

Målet som appen ovan satt upp, att jag ska ner 9,8 kg till, är inte mitt mål, kanske är bäst att tillägga. 

Skön känsla att vara normalviktig igen efter 16 år!

Belöning!

Ni kanske undrar hur det går efter min GBP-operation? Jag mår bra! Jag har vant mig vid att äta lite och ofta och att ta vitaminer varje dag. Jag rasar stadigt i vikt. Igår passerade jag den magiska gränsen 30 kg! Det firade jag med att köpa en röd tröja till jul!

Jag såg den i skyltfönstret när jag gick till biblioteket med min klass igår och fastnade genast för den. Vid sjutiden på kvällen skulle jag till Ica, men såg att den här klädaffären fortfarande hade öppet, de hade glöggmingel! Jag gick in och frågade efter tröjan och fick hjälp att hitta den. Hon som jobbade där tog fram storlek 38 och 40 och frågade vilken storlek jag har. Öh, jag vet inte, fick jag fram. Ja, men prova båda då! sa hon. Så det gjorde jag! Jag kunde ha storlek 38! Fast den satt lite tight över armarna, så jag tog storlek 40, men ändå! Det var ett tag sedan jag hade storlek 38, om jag säger så...

Visst var jag väl värd en ny tröja? Och visst är den fin?!

Första arbetsveckan - det blev måndag, sen var det fredag.

Det har varit fullt upp i veckan. Och den har gått fort. Tyvärr är det svårt att hinna med bloggen då. Dessutom har ju julbloggssäsongen startat, så jag lägger lite tid på min julblogg, Julen enligt Johanna. 

Jag ska försöka berätta lite om veckan i alla fall. 

I söndags kväll packade jag kylväskan för att få med mig mat för hela dagen. Jag har varit lite orolig för hur det ska gå med att hinna äta på jobbet. Det har gått, även om det varit stressigt vissa dagar. 

 I måndags var det studiedag. Då gick ätandet bra, det är ju inte så stressigt när det inte är en massa barn där som ska tas omhand. 

Jag skulle sedan ta ett tåg in till stan för att börja sjunga i en kör. Strax innan jag skulle åka fick jag veta att tåget var inställt. Suck, jag skulle ju hinna träffa syrran en stund innan. Men jag fick boka om till nästa tåg, som kommer fram så att jag precis hinner till sångövningen, om tåget är i tid. Det var det, så jag kom iväg!

Gick genom en tunnel när jag klivit av tåget. Det blev en nostalgi-promenad, förr åkte jag tåg rätt ofta hit, nu händer det sällan. Flera gamla affärer och restauranger låg kvar, det var roligt att se. En bok- och musikaffär som jag gillade har dock blivit restaurang. 

Körövningen var rolig! Sen åkte jag med syrran hem, roligt att få en pratstund en vardagkväll!

Tisdagen var första dagen med eleverna. Tyvärr kände jag mig yr och matt under dagen, det är svårt när benen känns som gelé och jag måste gå runt och hjälpa barn. 

På kvällen skjutsade jag syrran till en bilfirma så hon kunde hämta en lånebil, hennes är på reparation. 

Onsdagen gick bra på jobbet. På kvällen åkte vi till Johan med lite chilifrön och fick en trevlig pratstund. 

Torsdagen var värsta yra och matta dagen på  jobbet. Jag pratade med en sjuksköterska på kirurgmottagningen, jag skulle dricka mer vatten, äta mer protein och mindre grönsaker. Hoppas det hjälper. 

När jag kom hem från jobbet plockade vi ner poolen. Vi och vi, jag dirigerade mest och Håkan plockade!

Fredagen var ok på jobbet. På eftermiddagen barnvaktade vi tjejerna en stund. 

Vi hade fått vindruvor av en granne, dem mumsade tjejerna glatt på! 

Mathilda kom hem! På kvällen såg vi Dobidoo och Skavlan. 

Det var arbetsveckan i korthet!

Loppis, bio, kräftor och förberedelser

Mathilda och jag åkte på loppis i eftermiddags. Loppisen hölls vid en nostalgimack, som tyvärr inte längre är öppen för allmänheten. 

Det var saker från ett dödsbo och det fanns en massa prydnadssaker. 

Jag köpte några julsaker och en fin plåtburk!

Vi åkte hem en stund innan vi åkte på bio. Filmen var populär och vi var lite sena, det är inte ofta kön är lång men idag var den det. Kul med mycket folk! 

Vi såg Downton Abbey! Jag har följt och älskat serien i många år och blev alldeles lycklig av filmen. Bara musiken och vyerna räckte för att klistra ett leende på mina läppar. Riktig feel-good! Bäst av alla är ojämförligt Maggie Smith. Hennes repliker och minspel! 

Nu skulle jag verkligen vilja att de spelade in en film till...

Mathilda och jag åkte hem och åt Håkans goda kräftsoppa. Jag glömde bort mig helt, kände plötsligt att det gjorde ont i magen och insåg att jag glömt att tugga ordentligt. Sväljer man för stora bitar kan det gå så illa att det blir stopp i tarmen och de måste operera. Men det verkar ha gått bra!

Sen förberedde jag mig för arbetsstart, packade matsäck för hela dagen! 

Slut på sjukskrivningen, dags för vardag!

Limstensgruvorna

Penny och Roxanna sov hos oss, men åkte hem på förmiddagen. Då åkte Håkan och jag och handlade. Det var första gången jag var med och veckohandlade och det gick bra, även om jag var matt efteråt. 

Till lunch åt jag pasta och köttfärssås. Det var första försöket med pasta och det gick bra! Jag åt inte upp allt på bilden dock. 

Efter lunch åkte Håkan och jag till Limstensgruvorna. 

Det var en vacker vandring på ca 1 km från där vi ställde bilen. Alldeles lagom! 

Överallt syntes spår av gruvdrift. 

Vid stigens ände fanns en informationsskylt. Limsten är ett annat namn för kalksten (jämför med engelskans Limestone), och det var huvudsakligen det som bröts här. Det var ett dagbrott, på många ställen hade de lämnat ”broar”, troligtvis som stöttor för att väggarna inte skulle rasa. 

Det var en bit upp, på sina ställen. Undrar hur tallen klarar en höststorm?

Otroligt läcker miljö!

Sen åkte vi hem och slöade! Jag tog lite fina kort på Elvira, eftersom de inte tar skolkort i år så får jag försöka fixa det själv. Jag fick tyvärr inte visa dem. 

Till kvällsmat blev det mosad potatis med rådjurs- och nötbiffar och svampsås. Jag orkade inte båda biffarna, men ville smaka bägge sorterna så jag åt lite av varje. 

Sent på kvällen kom en förkyld Mathilda hem. Hon skulle ha sprungit ett lopp igår, men var för förkyld. 

Nu får vi se vad den här dagen har att bjuda på!