Sabotören, del 2

Min sabotör har övertaget. Hon motarbetar mig. En kamp utspelas.

Jag borde....
Jag skulle ha gjort....
Hur kunde jag...
Vad tänker andra...

Jag kämpar emot. Försöker tänka postivt. Försöker tänka på ingenting.
Men hon kommer fram hela tiden. Hon slår till när jag minst anar det.

Flera timmar passerar när allt är glasklart. Jag njuter. Solen skiner. Vilar i tankarna.

Jag förstår ju så väl.

Sluta spring Linda. Stanna. Tänk inte. Inga förväntningar. Inte på mig själv. Inte från andra. Sluta försöka.

Stänger av musiken, sätter på en film. Bättre att sjunka in i nån annans berättelse. Bättre att stänga av. Då försvinner hon igen. En stund i alla fall.

Sabotören

Det finns en sabotör i oss alla. En röst i oss som talar negativt om oss eller till oss. Många är inte medvetna om sabotören. Sabotören har många namn, man kan kalla den vad man vill. Jag väljer att kalla den just sabotör, eftersom den saboterar det man bygger upp. Det är den som säger saker som gör mig osäker. Saker som: så där kan du ju inte säga, nu tycker de inte om dig. Men hur ser du ut nu Linda? Nu gjorde du ju inte rätt. Nu är du mesig. Nu är du tillgjord. Nu skrattar du för mycket. Nu är du gnällig. Nähä det här klarar du aldrig. Guuud vad du pratar! Nu måste du säga nåt, vad tyst du är! Det är den som ger dig dåligt samvete....

Det är ett stort jobb att hålla sabotören i schack. Ge den inte övertag!
Den har en förmåga av att hålla på ofta och länge. Och den är lurig, sätter oftast igång utan att man märker det.

Det känns skönt när jag upptäcker min sabotör, för då kan jag fokusera på att jobba bort den. Slå till den. Banka på den. Tyst, tyst, tyst. För det är ju bara en röst, som saboterar.

Jag har mina trix. Men de kanske jag skriver om en annan gång =).

Medvetenhet är bra.