Blä för matvägrare

Jag ger upp.
Kapitulerar.
Matvägrare.
Hur svårt ska det vara?
Att sitta ner och äta?
Oavsett vad som serveras?

Måltiderna med krånglande barn vid matbordet är oräkneliga.
Det började för båda barnen när jag introducerade “riktig” mat mellan fyra-sex månaders ålder. Amningen gick perfekt innan dess. Men efter det började kaoset. Och det verkar aldrig sluta. Jag vänjer mig aldrig.

"Jag vill inte ha."
"Jag tycker inte om."
"Äckligt."

Och vad som gillas och ogillas förändras. Det finns inte ett enda säkert kort. Det jag ena dagen tror är bra, har nästa helt plötsligt blivit äckligt. Barnanpassat eller inte - spelar ingen roll.
Mina nära och kära har hört mig älta detta i sju års tid. Men jag har så svårt att acceptera att det är så. Säkert för att jag själv i stort sett äter allt, och har alltid gjort. Hur svårt ska det vara? När man är hungrig äter man!

Jag vill ha det trevligt med mina barn. Jag vill njuta av och med mina barn. Jag vill inte bråka.

Söndagsfrustration

Jag har skrivit om det förr, men gör det igen. Hur svårt ska det vara för barn att äta mat när maten serveras? Varför slutar var och varannan middag i kaos? Jag är uppriktigt sagt skittrött på detta. Kan man inte bara äta? Utan tjat, utan diskussioner, utan tjafs?

En halvtimme efter middagen, sitter nu båda barnen och tjatar hål i huvudet på mig " jag vill ha mat". Jo, tjena.... suck.. DET BLIR INGEN MER MAT, VI HAR REDAN ÄTIT!

Söndagkväll. I morgon är det måndag igen. Ny vardag. Nio arbetsdagar kvar till jul. Nio arbetsdagar kvar till tre veckors välbehövlig semester. Undrar om det är därför jag har så många tankar inom mig idag?

Min nya säng. Den levererades för några dagar sedan. Jag hade absolut inte tänkt köpa någon ny, men fick helt plötsligt akut behov av en skön säng. Den gamla var gammal och obekväm. Jag började drömma om en sån där härlig säng som man sover helt underbart i (med eller utan sällskap, stora eller små). Sagt och gjort, jag åkte iväg och provade säng. Hur svårt är det inte att på 5 minuter avgöra om man ska ha hård, medelhård/mjuk, eller mjuk säng?? Jag försökte gå på min magkänsla. Kändes som det enda rätta. Och nu står den fin inne i sovrummet. Alldeles för hård. Jättefrustrerande. Jag hoppas man kan byta. Och ännu mer frustrerande, för jag känner inte att jag har en massa tid över till att fixa, jag har inte ytterligare en dag till att ta emot en ny och byta. Jag vill bara ha min underbart nya sköna säng!!!

Söndagkväll. Snart jul. Snart sitter vi där och firar, har fixat en massa grejer i flera veckor. Oj vad vi ska ha det mysigt då. I år längtar jag mest till dagarna efter jul.

Vad är meningen med livet egentligen? "Sluta kämpa, börja leva" - jag skrev det själv för några månader sen. Men nu känns det som att det enda jag gör är att kämpa för att hitta lite njutning, lite lycka. Ska det vara så?

Le och världen ler mot dig. Jo.......Mm......... Men det måste ju finnas energi! Det måste ju finnas det som gör att man kan le! Jag vet att det finns där. Nånstans. Jag vet att jag kan plocka fram det själv. Just nu är det bara väldigt långt borta.

Söndagkväll.
Frustrerad.

Efter regn kommer solsken.