Jag har ett dilemma. Jag har läst en bok som inte var bra. Det vill säga, den har potential att kunna bli bra, men det kändes som att den inte alls var färdigskriven. Och dilemmat ligger i att: den var mycket riktigt inte färdigskriven. Jag fick den som "Uncorrected proof; Not for sale; If any material is to be quoted, it must be checked against the bound book". Så det är möjligt att boken som kommer ut i handeln om en månad är bättre.
Men: de brister jag upplevde är antagligen alltför stora för att de skulle hinna rättas till på dessa få månader. Det var som att läsa ett första utkast, inte ett sista som borde ha varit fallet. Bristerna borde ha varit stavningsmissar och styckeindelningar.
Istället känns det som att författaren - vars tidigare böcker jag älskat - har hittat på historien medan hon skrivit, som man gör när man skriver första utkast. Handlingen har både luckor och upprepningar, som i "Ungefär så här ska jag göra, och sen kan jag gå tillbaka och rätta till kontinuiteten, lägga in ledtrådar på rätt ställe, utveckla allt det viktiga jag bara skissar nu för att känna efter hur jag ska göra." Huvudpersonerna är också mest skisser, som i "Ungefär så här ska de vara, och sen när jag vet vad de har för historia och vilka utmaningar de ska behöva möta så går jag genom alltihop igen och fyller ut dem så de blir levande. Då ska jag också låta det märkas vad de känner istället för att säga vad de känner, som jag gör nu som minnesanteckningar åt mig själv i det här första utkastet."
Helt naturlig del av skrivprocessen. Men det ska inte ges ut som en färdig bok. Vilket jag alltså inte vet om det kommer att ske!
Som sagt älskade jag författarens tidigare böcker, så jag tror inte att felet ligger hos henne (utom i ett fall: hon har kvinnlig huvudperson istället för tidigare manliga, och gör några irriterande saker pga detta...) - utan hos hennes förläggare. Förläggaren borde ha sagt, och kanske sa, jag vet ju inte, att "Gå tillbaka och jobba igenom boken två-tre gånger till så den flyter och funkar och håller ihop och blir lika skamlöst underhållande som dina tidigare; vi skjuter upp den ett par månader så att den ska bli så bra som den förtjänar att bli." Jag får liksom lite extra sympati för Martin och Rothfuss och Lynch och gänget...
Boken hämtar sig mot slutet, men jag tror att det delvis är för att man vid det laget är så investerad i
(ja jag vet att det är svengelska) huvudpersonernas öden - vilket man alltså blir trots allt. Och jag ser fortfarande utan förbehåll fram mot författarens nästa bok. Hoppas verkligen hon fick chansen att skriva klart den här.
Återkommer med omdöme när jag fått se den färdiga boken.