Gudar, monster och poststrukturalistiska spindlar

Bar hem två böcker idag - min short list bara växer och växer. Jag behöver ett nytt adjektiv - short ain't quite right no more.

Gudarnas fall av Cornelius Jakhelln handlar om Ragnarök och gudarnas återkomst till dagens Norge - och har beskrivits som føkking kreizi...

Deathwish av Rob Thurman är fjärde boken om halvmonster-emo:t Cal och hans ninja-storebror Niko. (Ettan - tvåan - trean.)





Så nu tänker jag faktiskt, motvilligt, lägga Perdido Street Station på hyllan ett litet tag. Den är väldigt väldigt bra men lång och långsamläst. Jag betar av några snabblästare böcker, så fortsätter jag med den sen. Och det kommer jag att göra. Bara en sån här sak:

Det dyker upp en art enorma spindlar, som kallas Weavers. För dem är världen en Väv. Att leva är för dem att spinna väven - "They did not eat physical food: they seemed to subsist on the appreciation of beauty." Och vetenskapen om Weavers heter Textorology. Min inre poststrukturalist jublar! Roland Barthes som spindel! Yay!

The end of Mr Y / Scarlett Thomas

Oh, at the moment everything's a bit of a paradox. It wouldn't matter. [...] I don't think we are living in a cause-and-effect universe.
7/10
Ariel Manto brukade skriva en serie belästa, essä-artade artiklar under rubriken "Free Association" - hon började med Big Bang och associerade sig sedan vidare till bl a ljushastighet, kvantmekanik, Schrödingers katt, the luminiferous ether och artificiell intelligens och så Samuel Butler. Från honom kom hon till den obskyre viktorianen Thomas E. Lumas - sf-författare och excentrisk vetenskapsfilosof från 1890-talet.

Nu doktorerar Ariel på tankeexperiment - katten igen, Einsteins tåg mm. Men den dag då en av universitetets byggnader kollapsar hamnar Ariel av en slump i ett antikvariat, och mot alla odds hittar hon Lumas extremt - det finns ett känt ex - sällsynta roman The End of Mr Y. Det visar sig efterhand att den är sällsynt av en anledning...

Romanen fortsätter in i märkliga meta-[you now have at least five choices:]-fysiska, -foriska, -filosofiska, -litterära, -vetenskapliga äventyr. Det är riktigt spännande emellanåt. Det är riktigt tankeväckande emellanåt. Det är riktigt filosofiskt infodumpande emellanåt.

(Och intressant poäng för fantzy-läsare, eftersom säljpratet trycker på sexet: det positiva sexet är bra, men det är väldigt litet av det. Sexet med eughh-faktor får mer utrymme, men allt som allt överväger meta-joxet markant. In point of fact, allt utom sexet är väldigt detaljerat...)

Filosofisk infodump, där var vi. Men å andra sidan: allt - boken, mina tankar om boken, mitt läsande av boken, den här texten - allt är gjort av språk. Och allt är också, icke att förglömma, gjort av kvarkar och elektroner. I couldn't help but wonder: är språk gjort av kvarkar och elektroner? Kvarkar och elektroner är väl gjorda av språk [Joyce], iallafall. (Idéer kan förändra världen.

No one had decided whether or not light was waves or particles. And then people were surprised when they found that it was both at once.)

Kopplingarna mellan tanke, språk och verklighet utforskas våldsamt och entusiastiskt. Tecken. Signifier och signified. Derrida for the kill. Kvantdekonstruktion, för jösse [smeknamnsform för Jacques då i det här fallet] namn.

Jag skulle verkligen gilla att dekonstruera den här boken. Och det betyder alltså inte att jag inte gillar den - det gör det ibland, [men kom ihåg att dekonstruktion inte ens tillnärmelsevis är samma sak som destruktion] men i det här fallet skulle jag nog gilla den mer om jag fick tillbringa säg en doktorsavhandling på att dekonstruera först boken och därefter alla dess cameo-stjärnor, från Aristoteles och Platon, till Darwin d.ä.ä., Butler, Poe, Einstein, Derrida, Heidegger [could think you under the table], och... Wachowskis...

Den innehåller liksom allt jag skulle vilja kunna så väl att jag skulle kunna dekonstruera det, även om romanen i sig blir rätt pladdrig i stycken. Att dra i alla de trådarna, äta kakorna och ha dem, fläta upp flätorna och knyta knutar med dem... *academia sigh*

Men, vem har tio år över till en doktorsavhandling. Inte förrän jag lyckats med det där pesky odödlighetsexperimentet med an irrational particle accelerator, a liquid lunch, and a pair of rubber bands... Ja ja. Nu för den som orkat så här långt:
Och den här julgranen:

[...]doesn't want stars and tinsel: she wants to decorate that tree with black holes, wormholes and quarks. She wants to drape it in the fabric of space-time.

För övrigt anser jag att det var riktigt skönt att läsa en roman där det var så självklart att vara vegetarian, där det är klart att den maten man serveras är vegetarisk, och där enda gången det avviks från detta beskrivs som "Room service seems to consist mostly of dead stuff and chips." Jepp, det låter som England.

I can has LOLtheorists

Gick förbi Espresso House och tänkte att de också bara pratar LOLspeak:

Is Chai?

Men det var bara särskrivning. Istället har vi LOLTheorists.

teh lol is teh messidj:
Peter Singer apropos coughey shoppes:
I can has deconstrukshun:
På latin:
Och LOLbible var uppenbart, självklart och oundvikligt. Det här å andra sidan kommer att få mig att ligga vaken om nätterna: LOLcat Waste Land.

Sosotris Cat has smartz, (43)
can see bukkit,
dead sailorz in bukkit,
hooked on fonicians.
belladonna in ur rocks,
situating ur situations.
man has three staves,
turning wheelz,
INVISIBLE CARD.
Sosotris Cat no can has hanged man:
avoid bukkit or u drownz.

OMFG.

Sara Stridsberg: Drömfakulteten

Tillägg till sexualteorin; fucka upp är svaret.
8/10

Minst hälften av gångerna jag tänker på den här boken så tänker jag ”Stridsfakulteten,” av… nej, vänta nu, det stämmer inte. Samtidigt stämmer det märkligt väl.

Valerie Solanas skrev SCUM-manifestet (SCUM = Society for cutting up men) och sköt Andy Warhol. Varför? ”Frågan är felställd. Den bör lyda: Varför skjuter hon inte?”

En tragisk, arg och upprörande roman mycket väl berättad, ilsket, noggrant och förtvivlat berättad, det ”tvångsmässiga frammanandet av textfragment och kroppsmaterial”. Kanske ett försök till en baklänges psykoanalys av huvudpersonen, samtidigt som det är en dekonstruktion (”Allting bör ryckas ur sitt sammanhang.”) av både psykoanalys och begreppen ’förstå’ och ’varför’. Man blir förbannad.

”Döden är slutet på alla berättelser. Det finns inga lyckliga slut.”
”Kom ihåg att jag är den enda kvinnan här som inte är galen.”
”Ge upp är inte svaret, fucka upp är svaret.”
”Vad spelar det för roll om berättaren ljuger?”
”Vad betyder det när jag säger att det inte finns någon berättelse? (…) Det betyder att det finns en berättelse.”