GloomCookie av Serena Valentino m fl

Valentino har skrivit och fem olika konstnärer har tecknat Gloom Cookie.

Det är gothigt och New Orleansigt, med monster under sängen, vampyrer, musik och märkliga karnevaler. Men det är bara en del av historien: det bästa för mig var hur Valentino & co alldeles underbart leker och retas med de flytande gränserna mellan fiktion, verklighet, drömmar, galenskap, alternativa verkligheter och magi.

Ted Naifeh är min favorit av konstnärerna, men ombytet är del av njutningen och lägger sitt till historien. (Men Sebastian bör vara gullig/kawaii snarare än snygg.) Se mer artwork på Valentinos hemsida.

Jag lånade albumen så jag har inte första meningen tillhands, men den är garanterat ändå snyggare och bättre i sammanhang: med bilderna till.

Jhereg av Steven Brust

Jag storälskade Freedom & Necessity av Emma Bull och Steven Brust, och eftersom jag redan läst allt tillgängligt av Bull var det dags att ge sig i kast med Brust.

Jhereg är den först skrivna boken om lönnmördaren och magikern Vlad Taltos - men böckerna ska gå att läsa i valfri ordning enligt författaren själv. Jhereg börjar ganska slentrianmässigt men blir bättre, och jag skulle nog helt enkelt jämföra den på många punkter med Storm Front. Och om herr Brust gör som herr Butcher och blir bättre och bättre bok efter bok så är det ju en bekantskap värd att vårda. Det är två böcker kvar i samlingen The Book of Jhereg, till att börja med.

Första mening:

There is a similarity, if I may be permitted an excursion into tenuous metaphor, between the feel of a chilly breeze and the feel of a knife's blade, as either is laid across the back of the neck.

vilket placerar den mellan Life, the Universe and Everything och Living next-door to the God of Love.

Shopping-spree!

Jag har köpt födelsedagspresenter till mig själv! (Alla ursäkter är bra ursäkter...)

Finast: The Vertigo Tarot. Med konst av Dave McKean och introduktion av Neil Gaiman. Tarot har aldrig varit och är inte heller nu min grej så sett - men Dave McKean! Jättefin leksak helt enkelt. Ska få trona i bokhyllan bredvid mitt andra Vertigo-skrytobjekt.



Och då var det ju liksom dags att börja bygga sig ett fint Vertigo-bibliotek också... så jag plockade också på mig John Constantine Hellblazer: Original Sins (Constantine är The Fool i tarotleken), The Books of Magic volym 1 (Tim Hunter är The Magician) och Lucifer volym 2 (vol 1 var slut, har bokat den; nån som vet om man bör läsa dem i ordning förresten?) (Lucifer är The Devil i tarotleken. Well, duh.)

När allt det var ihopplockat trillade det in en helt ny bok jag inte hört något om förut: Blackbringer av Laini Taylor. Faerie-fantasy med en huvudperson som heter Magpie Windwitch och har en faithful clan of crows - blurbad som "so much fun" av Holly Black och med många lockande recensionscitat. Den hade liksom mitt namn på sig (okej, mitt eller lindorms. Men... du hade väl köpstopp? Se det som en tjänst?... *hrm*) så den fick också följa med hem.

Och därtill två filmer: filmer i kategorin "det är så osannolikt att jag inte redan har sett och tyckt mycket om dem, att egentligen rättar jag bara till en statistisk anomali": Kikis expressbud och Pans labyrint. Kort sagt var jag min egen bästa kund idag...

Turn Coat av Jim Butcher

Doom, doom, and doom.
Damn.
9/10
Harry Dresden - den ende trollkarlen i Chicagos Gula sidor - är tillbaka, kicking ass and getting his ass kicked. (För en introduktion till Harry och mer om Turn Coat finns en längre text här.)

Jag var motvilligt en aning skeptisk till Jim Butchers planer för Harry efter de senaste böckerna. I Small favor reagerade jag på att det till slut var litet för många trådar och bihandlingar att hålla reda på, och var även orolig för att alltför många av de hotande åskmolnen över Harry skulle skingras. Och The Warrior var oväntat nästan from?!

Men Turn Coat styr upp den hårdkokta-men-samtidigt-nördiga noir-stämningen. Historien blir mörkare igen. Den stora Konspiration vi i tidigare böcker anat börjar framträda som den stora fienden - och antyder samband mellan de olika trådarna och bihandlingarna. Många spännande frågetecken utlovar intressant framtid (vad är det med den där ön?!).

Och mycket framtid lär det bli. Det ska bli sammanlagt 23 böcker i The Dresden Files, varav de tre sista ska vara en apokalyptisk trilogi. En apokalyptisk trilogi! Hurra!

Hyllor i Det Stora Biblioteket: Just because you’re paranoid. - Noir/noiresque. - Alt + verklighet. - Great (leading) men. - Alla famiglia!. - Outside. - Lalala-lalala-l’America. - Lawmen. - Magikologi. - Somebody’s gonna get their head kicked in tonite. - Monsterboken. Git along, li’l doggies. - Kill, pussycat, kill, kill!. - Wolves & weres. - The vampire library.

Mer dark magicks i Tombstone!

På Nerd Central-bloggen idag: författarbloggar! Och på Emma Bulls blogg hittar jag den mycket positiva nyheten att hon skriver på en uppföljare till Territory! Claim ska den heta. Hurra! Mer warlocks i Vilda Västern!

Shirley Jackson: We have always lived in the castle

9/10

Mary Katherine Blackwood bor med sin syster Constance, sin farbror Julian och sin katt Jonas i ett stort vackert hus utanför en liten småstadsby. Resten av deras familj är döda.

Constance lämnar aldrig huset så det är Mary Katherine - Merricat - som får gå till byn två gånger i veckan, "de dåliga dagarna", för att handla. Folket i byn hatar Blackwoods och hånar henne öppet eller bakom hennes rygg, och hon beskyddar sig genom att tänka sig det vackra huset på månen hon skulle bo i med sin bevingade häst - eller genom att tänka sig dem alla döda, lik i högar framför hennes fötter.

Merricat är bokens berätterska, och världen som hon ser den är hotfull men kan kontrolleras om man kan reglerna och är stark nog. Hon har själv saker hon tillåts göra och saker hon inte tillåts göra. Hon har grävt ner silvermynt i marken och spikat upp böcker på träd för att beskydda deras hus. Hon berättar sagor och magiska formler för sig själv för att hålla ordning på sin och Constances värld.

Merricat och Constance gör allt för att ta hand om varandra, men en förändring är på väg, en fara närmar sig, och inget kommer att bli som förut.

We have always lived in the castle bjuder på verkligt kuslig, krypande stämning. Det mörka som hände för sex år sedan smyger sig fram bit för bit, och det nya mörka som tornar upp sig får en att riktigt rysa. Det är skrämmande och sorgligt, men samtidigt till slut värmande och hoppingivande på ett ganska vridet sätt. Rekommenderas mycket varmt.

Hyllor i Det Stora Biblioteket: Tunna böcker med tveksamt innehåll . - Just because you’re paranoid. - Romantiker. - Alla famiglia!. - Hard times. - Magikologi . - Man måste odla sin trädgård. - Kill, pussycat, kill, kill!.

Welcome to the jungle / Jim Butcher & Ardian Syaf

Magic. It can get a guy killed.
8/10
Jag gillar Harry Dresden. Jag har undvikit tv-serien, för allt verkar bara helt fel. Men nu har Harry blivit comic! Manuset är av Jim Butcher, och tecknaren Ardian Syaf har lyckats med en Harry som är riktigt lik hur han ser ut i mitt huvud:
Storyn utspelar sig strax före Storm front (som också snart kommer som comic!) och börjar med besatta djur på Chicago Zoo. Murphy är rätt, Mister är rätt, Bob är rätt, och Harry är precis som han ska vara: tuff och bitter (inte lika bitter än som i de senare böckerna) men samtidigt wistful, oneliners överallt, avarage Joe Geek som samtidigt är en mäktig trollkarl. Kort sagt en utmärkt Harry-fix i väntan på Backup (som håller på att skeppas!! Eeek!!! Give me!) och Turn Coat.

Holly Black: Ironside - A Modern Faerie Tale

In the end, they all return to Faerie.
9/10
När det har gått ett bra tag mellan det att man läste förra boken tills uppföljaren kommer. När förra (och halvförra) boken dessutom klassats som "young adult". Det kan hända att man får känslan att, nej, det kanske inte var något vidare egentligen? Det kanske bara var godis, inte Riktigt Bra Böcker? Den känslan kan förstås stämma ibland. Men, tydligen, inte när det gäller Holly Black.

Tithe, Valiant och Ironside:
Faeries som de skulle vara: farliga, förföriska, opålitliga (utan att kunna ljuga), underbara, vilda, komplexa, åtråvärda, dödliga (you know, för oss), okända.
Sagor av det oväntade, det vackra, det kusliga, sense of wonder.
Berättande helt beroendeframkallande, nej-vadå-jobbet/maten/sömnen, berätta-vad-som-hände-sen!

Figurer från både Tithe och Valiant återkommer.
Kaye, bortbytingen, inser att hon dejtar The Lord of the Night Court, skickas på en omöjlig quest.
Corny bestämmer sig för att inte vara ett offer längre utan slå tillbaka.
Luis dras in mot sin vilja, har oförenliga skyldigheter.

By the Sun, Moon and Stars and the Golden Apples of the West. Akta er för the debatable lands. Det är så underbart vackert ändlöst där.

China Miéville: Iron Council

Long Live Iron Council!
9/10
Den var lika bra som jag hoppades! Behöver inte äta upp några lovord, allt stämmer. Och därtill:

Historien som växer fram ur det underbara berättandet rör sig runt revolution, motstånd, uppror. Det handlar om människorna mitt i det. Kan en människa (eller kaktusman, eller vodyanoi, eller wyrman) förändra historien, påverka historiens gång? Kan många? Gör det någon skillnad om motiven är kärlek eller ideal? Helgar ändamålen medlen?

Magi och monster vävs in i denna konkreta värld på ett fullt naturligt sätt. Krig förs med magiska medel, vilket inte innebär att slå ner folk med blixtar utan att förstöra verkligheten för dem. "Och vilka är egentligen monstren?" är en kliché, men eftersom det inte finns några klichéer i boken så tror jag den överlever.

Våldsamt poetiskt och poetiskt våldsamt... Slösande kreativt på ett sätt som aldrig blir ansträngt. En Bra Bok.

Förslag på musik: Power to the people, Working class hero, People have the power, Notes to the future:

And the children shall march
And bring the colors forward
Investing within them

The redeeming blood
Of their revolutionary hearts.

Kvartsfinal #4

Who would win in a fight? Det är helt uppenbart att folk inte har läst Discworld-böckerna. Vilket är sorgligt i sig. Men att tro att Ripley skulle ha en chans mot Granny Weatherwax?!?
Men ännu värre är: Darth Vader??? Han är ju pojkvaskern i sammanhanget!! OK, möjligen skulle han klå Indy (kom dock ihåg scenen med svärdssaracenen och revolvern...) - men sedan skulle Nanny Ogg sjunga igelkottasången och sätta sig på honom!! Bah, humbug. Och Buffy... Hey, she died twice, men mot Granny? A world of no.

Jim Butcher: Small favor

- have staff, will kick ass.
8/10

Harry Dresden håller stilen - genomarbetad, hard-ass, välskriven och idérik mörk urban fantasy - i princip. Några små frågetecken... Det börjar bli litet väl många sidekicks, bifigurer, grudges och fiender, så här i bok, vad är det, tio? Och what's with the pious? Och varför är det så långt kvar till oktober??

(Omslagskonstnären)

I had a hunch...

Which Dresden Files character are you?

I am Karrin Murphy. I head up one of the most thankless jobs in Law Enforcement. Half the department thinks I'm just crazy. The other's simply convinced I'm dangerous. They all think I'm due for an early retirement. And they've all been wrong longer than they'd like. It's my job to protect the people who can't protect themselves. I'm never one of them. Me and the boys in Special Investigations stand between the rest of Chicago and the darkness, armed only with our guns and our determination. If you threaten one of them, or anyone I am sworn to protect, I will end you, no matter how many limbs and fangs you have, no matter how many bullets bounce off your scaly hide. I will find a way.

Who are you? Take the quiz!

He he he

Quizen Which Fantasy/SciFi character are you envisas med att vilja ha mig till Captain Kirk. Om det nu ska vara så vill jag hellre vara Picard! Vi är trots allt The Next Generation...

Jim Butcher: White night

It isn't a perfect world. I'm doing the best I can.
9/10

Harry håller stilen. Den här gången lyckades Butcher också undvika frestelsen att blanda in varenda en av myriaderna av rollfigurer han samlat på sig i nio böcker; det var nog bara hälften ungefär som fick vara med. Hopknytandet av trådar på slutet var litet för mycket åt det snälla hållet - vi gillar mörka hemligheter, ju! - men det händer säkert nåt nytt hemskt i nästa bok. Som man måste vänta ett helt år på att den ska komma i pocket... Men innan dess kommer iofs den tecknade versionen!

Det finns en inkonsekvens jag retar mig på: Harrys magi förstör genom sin blotta närvaro snart all elektricitet och elektronik omkring honom - vilket är en av anledningarna till att han kör en VW bubbla. Ändå håller han hela tiden på och citerar både nya och gamla filmer. Men what the hey, vi gillar Harry och han gör det på ett coolt sätt. Det är okej.

Harry goes graphic

The Dresden Files, min favorit-noirpastisch-fantzy, ska bli graphic novel i vår/sommar!! Verkar avgjort bättre castad än den där märkliga tv-serien någon missriktad person fick ansvar för.

Patrick Rothfuss: The name of the wind

Jag var ett mycket märkvärdigt barn
7/10

Vad var det för fel på denhär boken då? Den var… för bra. Närmare bestämt, hjälten – som hela tegelstenen handlar om – är för bra. Han är ett underbarn på magi och får folk att gråta med sin musik och kvinnorna faller för honom och han är allmänt mångförslagen och jätteklipsk. Naturligtvis drabbas han av rätt antal och sorter av bakslag och sorger, och eftersom han i större delen av boken är i femtonårsåldern är han ganska blyg inför alla dedär kvinnorna, men den pampiga musiken fortsätter oavbruten i bakgrunden.

Vår hjälte berättar sitt livs historia själv. Därmed är också allt det storslagna öppet inbjudet enkelt att dekonstruera: det räcker att tänka Muminpappans memoarer så har man det klart. Men även när det är så uppenbart att man får lov att se igenom självförhärligandet så blir det ganska mycket av det, särskilt staplat ovanpå alla Hobbska och Rowlingska episk fantasy-ingredienser som står på kö för att vara med.

Och så ska det naturligtvis bli en trilogi. Måtte demonerna ta alla trilogier! Det finns bara tre (!) botemedel mot dem: kill your darlings och skriv kortare, skaffa många fler darlings och skriv mer, eller skriv tre böcker om du måste – men gör det bättre!!

Med allt det sagt så var The name of the wind ganska bra. Hjälten hade ju det mesta. Och alla bra episk fantasy-ingredienser var med. Dessutom har jag en känsla av att författaren hela tiden blinkar åt en och flinar tillsammans med en åt skämtet – inte bara hjälteskämtet utan hela det underbara fantasyskämtet…

David Devereux: Hunter's moon

'De påstår att vägen till mannens hjärta går genom magen, men jag har funnit att om man sticker in kniven strax under revbenen...'
6/10

Jag tycker att jag recenserar mycket genom att skriva vad böckerna liknar på sistone... Måste alltså hitta nåt originellare att läsa. Det här var ungefär som en blandning av The Dresden Files och Hellblazer, med en dash av typ (antar jag) Andy McNab eller Clive Cussler. En del kul idéer och roligt skrivet för det mesta, men inget Wow. Och författaren är professionell exorcist. Riight...

Jim Butcher: Proven guilty

It never rains but it pours.
9/10
Del 8 i Dresden Files. Om man ska läsa om en trollkarl som heter Harry – välj Harry Dresden any day.