GloomCookie av Serena Valentino m fl

Valentino har skrivit och fem olika konstnärer har tecknat Gloom Cookie.

Det är gothigt och New Orleansigt, med monster under sängen, vampyrer, musik och märkliga karnevaler. Men det är bara en del av historien: det bästa för mig var hur Valentino & co alldeles underbart leker och retas med de flytande gränserna mellan fiktion, verklighet, drömmar, galenskap, alternativa verkligheter och magi.

Ted Naifeh är min favorit av konstnärerna, men ombytet är del av njutningen och lägger sitt till historien. (Men Sebastian bör vara gullig/kawaii snarare än snygg.) Se mer artwork på Valentinos hemsida.

Jag lånade albumen så jag har inte första meningen tillhands, men den är garanterat ändå snyggare och bättre i sammanhang: med bilderna till.

Philip Pullman: Once upon a time in the North

with all the nonchalance proper to a prince of the air
7/10
En fin liten inbunden bok som utspelar sig i samma värld som His dark materials. Långnovellen handlar om när Lee Scoresby och Iorek Byrnison träffades för första gången, en actionfylld historia om hjältemod och lakoniska kommentarer. Dessutom innehåller boken några hintar om vad Lyra håller på med "nuförtiden", samt spelet Peril of the pole (for four to six players and their daemons), som går ut på att vara den sista ballongen i luften ovanför den farliga Nordpolen.

The Atrocity Archives / Charles Stross

Computational demonology for dummies
7/10
Bokens premiss: H.P. Lovecraft hade rätt. På andra sidan tunna gränser mellan vår dimension och deras väntar namnlösa fasor som bara längtar efter att ta sig igenom och äta våra hjärnor, förstöra våra själar och förvandla vårt universum till ännu en helvetesdimension. Detta kan förstås både skrämma och utnyttjas på olika sätt.

Den hemliga myndighet som beskyddar Storbritannien från implikationerna av detta kallas The Laundry. (De har ett träningscenter i Dunwich...) Bob Howard, nekromantiker/hacker, jobbar som datorsupport i The Laundry tills han tas i aktiv tjänst och dras in i härvor av nazister, terrorister, gorgoner och namnlösa fasor som vill äta våra hjärnor osv.

Det demoniska/ockulta/magiska förklaras plausibelt och praktiskt av Bob: att kalla på Elder Gods är helt enkelt att skicka matematisk information genom platonisk rymd. Det finns ett Turing-Lovecraft teorem och Mandelbrotmängden är involverad på något vis som jag inte begriper eftersom jag tyvärr inte är matematiker, men det är övertygande. En viss katt i en viss låda gör naturligtvis några unbilled cameos.

Datanörderi med svart magi möter "squamous and rugose" skräckparanoia möter spionthriller mittemellan Bond (vilket tydligen ska dras till sin spets i bok två) och Mannen från UNCLE med tillägg av byråkrati och kontorsintriger. Jag tror att Stross hade väldigt roligt när han skrev och det är väldigt roligt att läsa, även om jag som sagt får ta hans ord på en del av den mer kryptiska matematiken och tekniken. Rekommenderas varmt för kultister och andra nördar.

Förslag på musik: titellåtarna till Bond-filmerna; soundtracket till Call of Cthulhu samt övrig musik av HPLHS.

Min egen daemon

På Guldkompassens hemsida kan man få en egen daemon!
Jag hade sett honom som en varg
men det är ju skönt att veta att man inte är vuxen nog
för att han ska ha valt en slutgiltig form.
Han heter Pyrrheus. En sån halvseger till och jag är förlorad,
och en halv hamnstad. That'll do.