The Stress of Her Regard av Tim Powers

The Stress of Her Regard i fem ord: Byron, Shelley, Keats och vampyrer.

Men innan du nu tänker "mjahaa..." och går vidare så är Tim Powers vampyrer ingalunda några transsylvaniska grevar (som den som gjorde Byron till vampyr i Tom Hollands The Vampyre), och de är definitivt inte några bleka, förföriska sidenskjortade byroniska vampyrer av typen som varit så populära sedan... Byron. Och sen Rice och Hamilton och hela flodvågen efter dem.

De här vampyrerna är en helt annan livsform än människor - en annan livsform än några kolbaserade varelser - med ett annat förhållande till den fysiska världen. De kan ta mänsklig form, men det är bara en aspekt av dem. De är mytologiska varelser med mytologiska krafter; andra namn som används för dem i boken är nephelim, succubus, lamia - och muser. Vilket förklarar varför poeterna har så svårt att värja sig från dem... De är förföriska (på flera sätt), och beroendeframkallande, och de har valt ut Byron, Shelley och Keats.

Om du vid den korta sammanfattningen istället för "mjaha" tänkte "wohoo!" finns här massor av rolig intertextualitet att hämta. Keats dikt Lamia är bara toppen på isberget alpen: vampyrernas påverkan på poeternas liv bevisas helgjutet och omfattande med citat från dikter, brev och dagböcker. Det passar väldigt bra ihop, och den här sortens vampyrer passar de här poeterna mycket väl. En greve i sidenskjorta med vässade tänder hade varit för enkelt för dem - när man kan få uråldriga mytologiska företeelser!

Det är också väldigt skönt att det inte finns någon Van Helsing i boken. De som vet mest om vampyrerna är deras offer, och de gissar och spekulerar sig fram, kluvna av sitt förhållande till monstren: de kan inte leva - eller skriva - utan dem, men de, och framför allt deras familjemedlemmar, kan inte heller leva med dem.

Byron, Shelley och Keats är utmärkta romanfigurer (som jag skrev mer om här), och Powers använder dem mycket skickligt. Suspension of disbelief, he has it. Genom större delen av boken iallafall: tyvärr blir den lite långrandig mot slutet, och det krävs lite för mycket trasslande för att reda ut alla trådarna. Men det är säkert bara för att annars skulle boken ha blivit alldeles för bra, och så kan vi ju inte ha det. Bra gjort, Mr. P.

Hyllor i Det Stora Biblioteket: Lost in a good book. - Religion?. - Just because you’re paranoid. - Écrire. - O-ooh, that Byronian rag. - Romantiker. - Once upon a time (1816-1822). - Great (leading) men. - All’Italia. - Venedig. - Magikologi. - Vetenskap? . - Monsterboken. - The vampire library.

Byron, Shelley och Keats som romanfigurer

Håller på och läser den hittills alldeles underbara The Stress of Her Regard av Tim Powers, där de romantiska poeterna Byron, Shelley (t.h.) och Keats är alternerande huvudpersoner/första biroller. Ungefär samtidigt som jag började på den skrev Ingrid på Ingrids boktankar tematrion om resor och nämnde bl a En katedral av färgat glas, Gunnar Hardings bok om de tre poeterna. Ingrid frågade om jag hade fler boktips om de tre, och det blev alltså en bloggpost av det.

Lord Byron (t.h.) är den av de tre som oftast blivit romanfigur, efter vad jag har hittat. Jag har å andra sidan en viss Byron-fetisch och har aktivt sökt upp böcker han är med i... men det beror nog också på att han hade det mest dramatiska, skandalösa, mysteriefyllda livet av dem, låt vara att de alla tre förstås var omsusade av mysterier och drama som det anstår romantiska poeter.

Percy Bysshe Shelley kommer på andra plats, delvis för att han var vän med Byron, men även på egen merit som revolutionär ateist, och som make till Mary Shelley. John Keats (t.h.) - min första kärlek av de tre, den som dog yngst och kanske egentligen skrev vackrast, Adonais, he whose name was writ in water - brukar inte få så mycket romanutrymme - men han tar igen det rätt mycket i The Stress of Her Regard!

Eftersom Byron är oftast romaniserad är det honom jag har byggt listan i Det Stora Biblioteket på - länkarna i listan är till mina recensioner. Shelley är som sagt med i flera av dem. Det lustiga med de här böckerna är att det är de med övernaturliga eller alternativhistoriska inslag som är de bästa - t ex The Vampyre (Byron huvudperson), Jonathan Strange & Mr Norrell och The Anubis Gates (Byron biroll), The Difference Engine (Byron president i republiken Storbritannien), och så nu The Stress of Her Regard, som kanske är bäst av dem allihop och ger väldigt plausibla övernaturliga förklaringar till poeternas livsöden. Det säger väl lika mycket om mig som om poeterna - borgerliga vardagshistorier är inget för oss.

Fler tips om romaner med Byron, Shelley och Keats i mottages tacksamt!! Jag har Sigrid Combüchens Byron - jag hade inte tålamod nog den gången jag började på den, men ska en vacker dag ge den den tid den förtjänar.

P.S. Samuel Taylor Coleridge är förstås med i Douglas Adams Dirk Gently's Holistic Detective Agency. Det gäller en viss albatross...