Palimpsest av Catherynne M Valente

Fyra människor i vår värld upptäcker sagostaden Palimpsest. I början tror de att deras resor dit bara är drömmar, för man färdas till Palimpsest i sömnen efter att ha haft sex med någon annan som har varit där. Det är "a miracle, a mystery, a gift, and a curse", och de drabbade/utvalda märks med ett märke som en tatuering: en del av stadskartan över Palimpsest.

Och det är inte långsökt att tro att resorna är drömmar: Palimpsest är en väldigt drömsk värld. Komplex, oförutsägbar, vacker och skrämmande; omöjlig att sammanfatta. Det finns inget rent gott och rent ont, inget klart rätt och klart fel. Det som är fel kan rentav samtidigt vara rätt och tvärtom.

Staden ligger just som en palimpsest över (eller bakom) vår värld, och att det som händer de fyra resenärerna är som palimpsest över (eller bakom) deras liv, är också likt drömmar: såväl önskedrömmar som mardrömmar.

Påminner t ex om Spirited Away, Calvinos De osynliga städerna, eller för all del Underlandet (det förekommer t o m en kanin). Påminner också på flera sätt om Miévilles New Crobuzon, om än mer svårgripbart och, ja, drömskt.

Ganska snart står det dock klart för resenärerna att Palimpsest inte är en dröm utan verklighet - osannolik men ofrånkomlig verklighet. En verklighet som fullständigt och ostoppbart förändrar deras liv. Se trailern på författarens hemsida - den sammanfattar det rätt väl...

Valente har ett otroligt vackert språk - citat här och här - och boken är väldigt sensuell. Men inte, som man hade kunnat tro, i första hand på grund av sexscenerna som är ingångsportarna till Palimpsest: dessa är ibland vackra och personliga, men ofta rent praktiska och mekaniska, när de inblandade bara vill komma dit. Hittar man någon med gatumönster-tatueringen så är de en port, vilka de än är.

Men det sensuella i boken ligger framförallt i skildringen av Palimpsests sagolika värld - man riktigt känner smakerna och lukterna - och i skildringen av de fyra huvudpersonerna, hur deras känslor och minnen påverkas i grunden av deras upplevelser. De är också bundna till varandra -

you will go nowhere, eat no capon or dormouse, drink no oversweet port that they do not also taste, and they will visit no whore that you do not also feel beneath you ... you cannot breathe but that they breathe also

- och läsaren är bunden till dem på samma sätt.

När det blir obestridligt att drömstaden är verklig - har sin historia, sina stridigheter, sina avsikter med resenärerna - infinner sig också en viss narrativ linearitet i romanen som inte funnits där tidigare. Den förlorar litet på det, tyvärr; det blir mer fantasy och mindre dröm. Men å andra sidan hade den väl inte kunnat fortsätta som dröm i all evighet... Oh well...

Boken som en av huvudpersonerna läser, The Girl Who Circumnavigated Fairyland In A Ship Of Her Own Making, är nu ett pågående webpublicerat romanprojekt av Valente. Mer att läsa!
Hyllor i Det Stora Biblioteket: In Wonderland, Neverland, Fantasia, Nangijala & Faerie. - Just because you’re paranoid. - Geografiska nedslag (Kyoto, Rom, San Francisco). - New York, New York. - 6. - Romantiker. Här finns även tåg, nycklar, bin och bokbinderi, för specialintresserade.

Den allestädes närvarande Byron

Det börjar verka som att jag inte kan läsa en bok utan att Lord Byron dyker upp på ett eller annat sätt. Dels söker jag ju upp honom avsiktligt, förstås. Men sen har han också vanan att dyka upp när jag inte väntar mig honom. T ex hos Tanya Huff, och nu, ännu mer oväntat, i Palimpsest.

Palimpsest är uppdelad i ett antal böcker; i varje bok får man följa de fyra huvudpersonerna i två kapitel var, ett kapitel i vår värld och ett kapitel i drömstaden Palimpsest. Bok Ett heter Incipit Liber de Naturis Bestiarum (Here begins the book of the nature of the beasts, inledningen till ett medeltida bestiarum), Bok Två heter The Gate of Horn - och Bok Tre heter The Princess of Parallelograms, vilket är öknamnet Byron använde om sin hustru, matematikern Anne Isabella.

Jag har inte kommit så långt i Bok Tre än, inte längre än till den tågburna odlingen av levande kanji-tecken, så jag vet inte vad titeln ska komma att ha för innebörd... men det ska bli spännande att få veta.

Vackra, vackra bok

Jag är helt förälskad i Palimpsest. Den är så full av underbart språk, fantastiska detaljer och berättarglädje - ett ord här även besläktat med snickarglädje - att när jag kommer till meningen

He is a breeder of snails and lives in a house of three stories.

så tänker jag genast stjärnögt "Å, han bor i ett hus av tre berättelser!" Men det är föralldel möjligt att huset har tre våningar... också.

En dam på kapplöpningsbanan "hoists a parasol of sleeping gray lizards". På centralstationens marmorgolv,

the old wheel of Palimpsest is laid out in rosewood, the face of the circular city when it was small and unassuming, a walled place, home only to a few celery farmers and astronomers.

Och det gör inte alls boken rättvisa att plocka ut några få citat. Det är sammansättningen och följden av dem - och de labyrintiska historier de berättar - som gör att det blir så himla bra. Men jag läser den långsamt, dels för att njuta av alla orden, och dels för att den ska räcka länge...

Citat ur Palimpsest

Har börjat läsa Palimpsest av Catherynne M Valente. Den handlar om den drömska sagostaden Palimpsest - en gåtfull, märklig plats som ger underbara Spirited Away-vibbar - dit man bara kan komma genom att älska med någon som varit där. Och den är skriven på väldigt vackert språk. Helst skulle jag vilja citera alltihop, men nöjer mig med två exempel:

Oleg är låssmed; allt i hans lägenhet är "locked away, safer than treasure, safer than a heart."

Keys did not really fascinate him, though he collected them as well, matching them carefully, not to the lock that was made for them, modern to modern, brass to brass, keycard to slot, as a common locksmith might, but to the ones he felt they yearned for, deep in their pressed metal hearts. He possessed a rusted iron key with an ornate lion's grimace at its head, slung alongside a gleaming hotel's card-slot lock, its red and green lights dead. He had laid an everyday steel housekey against the rarest of locks, real gold, with lilies raised up on its surface, a complex system of bolts and tumblers concealed within. Only Oleg had heard their cries for each other. Only Oleg knew their silent grief that they could not join.

Och det här får t o m mig att längta efter kaffe ("she" är biodlaren November):

She often felt that she chased the ideal cup of coffee in her mind from table to table, the rich, thick, creamy coffee, spicy, bittersweet, that betrayed no hint of thinness or chemical flavoring, nothing less than total, fathomless devotion to the state of being itself. Every morning she pulled a delicate cup from its brass hook and filled it, hoping that it would be dark and deep and secret as a forest, and each morning it cooled too fast, had too much milk, stained the cup, made her nervous.