Jättesen kongressrapport från LonCon 3, Worldcon 2014

Eller iallafall citat och intryck från paneler, föreläsningar och liknande.

The Changing Face of the Urban Fantastic

med Paul Cornell, Liz Bourke, Freda Warrington, Robin Hobb, Sophia McDougall

 

Från intervjun med Connie Willis och George RR Martin

 

Better Worldbuilding Through Poetry

med Jenny Blackford, Amal El-Mohtar, Greer Gilman, Neil Williamson, Catherynne M. Valente

 

Rewriting Gender Defaults

med Roz J Kaveney, Alex Dally MacFarlane, Julia Rios, Geoff Ryman, Mary Talbot

 

The Exceptional Girl Warrior

med Elisabeth Waters, John Dodd, Sarah J Maas, Sarah Rees Brennan, Leigh Bardugo

 

Sherlock Holmes and Science Fiction

med AJ Hall, Amy S Sturgis

 

The Classics in Speculative Fiction

referat av tre akademiska avhandlingar, med Julie Hofmann, Frances Foster, Liz Gloyn, Sibylle Machat

 

"Your 'realistic' fantasy is awashed out colourless emptiness compared to the Rabelaisian reality."Discuss.

med Kate Elliott, Nic Clarke, Edward James, Kari Sperring, Jenny Blackford

 

Seeing the Future, Knowing the Past (om profetior och historia i fantasy)

med Liz Bourke, Kari Sperring, Karen Miller, Sarah Ash, William B. Hafford

 

A Queerer War

med Duncan Lawie, S. J. Groenewegen, Tanya Huff, Ann Leckie

 

So Grim. Much Serious. Wow.

med Ellen Klages, Tanya Huff, Mur Lafferty, Darren Nash, Connie Willis, Simon R Green

 

We Have Always Fought

med Jeanne Gomoll, Rachel Coleman, Kristina Knaving, Liesel Schwarz, Rebecca Levene

 

The Art of Reviewing

med Alvaro Zinos-Amaro, Paul Kincaid, Elizabeth Hand, Liza Groen Trombi, Matt Hilliard

 

How To Read Safely in a ScienceFictional Universe: Coping With Time Travel Narratives

med Geoffrey Landis, Joe Haldeman, Gillian Polack, Suzanne Palmer, Ian Watson

 

Jättesen kongressrapport 14: How To Read Safely in a Science Fictional Universe: Coping With Time Travel Narratives

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontihps: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

How To Read Safely in a Science Fictional Universe: Coping With Time Travel Narratives

med Geoffrey Landis, Joe Haldeman, Gillian Polack, Suzanne Palmer, Ian Watson

Tidsresehistorier: Seeing who we are by seeing people who are different; changing the context of the human experience. Men det kan förstås också vara t ex pikaresk, en utflykt i spännande historia eller en studie i kausalitet.

Precis som nu i Rymdslottet påpekas att man måste resa i både rum och tid eftersom universum rör sig hela tiden. ”The math is a bit hard …” Blir till banter: ”You ignore chrono-spatial stickiness!” ”No, you see, if you had a machine, with a button … ” Komplicerar också saken: universum är olika åldrar i olika delar.

Paradox is the shiny Grail of awful things you can do to your character. (Och ändå: We are compassionate compared to mainstream authors who adopt our tropes.)

Tropen att tiden rättar till sig själv, att de stora skeendena inte går att ändra. Huruvida man minns den gamla tidslinjen om man ändrar den till något nytt. Multipla/parallella universa som följd? Att skapa ett annorlunda nu är fusk! För då har du inte rest tillbaka i din tidslinje. Föreslås att om multipla universa inte är möjligt måste tidsesor eliminera sig själva om de någonsin blir möjliga …

”History changes all the time.” ”But the past doesn't change.” ”How do you know that, objectively?”

Jättesen kongressrapport 13: The Art of Reviewing

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontihps: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

The Art of Reviewing

med Alvaro Zinos-Amaro, Paul Kincaid, Elizabeth Hand, Liza Groen Trombi, Matt Hilliard

- How do we lift reviewing to an art form?

- Get bloody good writers.

Estetik är viktigt även i recensioner. Det ska vara pleasurable reading.

Tänk på att honour the author's intent, och vid behov peka ut var verket missade att nå det målet.

The reviewer is always on the quest for the delight in the book, the book that lights up your life. Negative reviews are generally written out of sadness and disappointment.

Vem man skriver till. ”I write reviews for me: to explain to myself my reaction to the book.”

Jättesen kongressrapport 12: We Have Always Fought

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

We Have Always Fought.

med Jeanne Gomoll, Rachel Coleman, Kristina Knaving, Liesel Schwarz, Rebecca Levene

Utifrån Kameron Hurleys essä, som alla ska läsa.

Even as llamas we've internalised the story of llamas and tell them, because they're common, known and accepted.

The space to have our stories told; all our stories.

Kvinnliga historiska karaktärer som nämns: Julie d'Aubigny, Madame La Maupin (duels, seducing a nun, mezzosoprano), kvinnliga flygare (Sabiha Gökçen, dotter till Kemal Atatürk; kvinnliga flygplansbyggare som flög stridsplanen till flygfälten, över hela landet)

History's narratives ”Man vs nature; Man vs man; Man vs god" osv.

Historia och fantasy handlar ofta om överklassen och krigare som om dessa är de enda movers & shakers, som om detta är de enda planen där förändring och drama och förändring av sociala strukturer händer.

Vilken ”historia” är ”viktig”?!

Alla problemen med att ””hård SF”” kodifieras som ””manlig”” och ””mjuk SF”” kodifieras som ””kvinnlig” och inte minst vice versa.

”You have to be more sure of yourself when talking about women in history because you will be challenged.”

Ching Shih beskrivs som ”One of the most successful pirates” eller ”The most successful female pirate” när hon i själva verket är den mest framgångsrika piraten någonsin enligt vilka kriterier alls överhuvudtaget.

”She wrote it, but she had help. She wrote it, but she's an anomaly. She wrote it, but she only wrote one. She wrote it, but she wrote about women.” Etc (Joanna Russ).

Women are expected to be Ginger Rogers: to do everything Fred Astaire did but backwards and without looking.

It's not just lazy not to write non-superheroes, it also means the non-amazing are rejected. ”Equality is not when great women reach the top but when mediocre women reach as far as mediocre men.”

Jättesen kongressrapport 11: So Grim. Much Serious. Wow.

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

So Grim. Much Serious. Wow.

med Ellen Klages, Tanya Huff, Mur Lafferty, Darren Nash, Connie Willis, Simon R Green

Om humor.

”Drama can have so-so parts, comedy has to be funny all the time.” 

"Timing is harder in print.” 

”Your type-writer does not go 'huh-huh'.” 

”You find yourself wondering if 'maybe' is funnier than 'perhaps'.”

Allmänt uppror mot att komedi skulle vara mindre seriöst än ”seriös” litteratur.

Effektiv metod: the running gag – the accumulative joke.

”Monty Python has built-in context. You know something's going to happen, but not what.”

Comedy =/= jokes. Jokes more likely to bomb, stable comedy more likely to hold up. Comedy is about the human condition. The grimmer the story the more comedy we make about it. We laugh so we don't scream.

Den komiska karaktären: författaren behöver vara på hens sida. Hen är inte komisk i sina egna ögon.

”The best comedy can end up making you cry.”

(Tips som nämndes att kolla upp: Filmen Grabbers: irländsk skräckfilm med invaderande tentakelmonster, och det säkraste sättet att överleva är att vara berusad. TV-serier: Brooklyn 99, The Unusuals, The Specials. Böcker: Bellweather, Even the Queen.)

Jättesen kongressrapport 10: A Queerer War

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

A Queerer War

med Duncan Lawie, S. J. Groenewegen, Tanya Huff, Ann Leckie

TH: All my characters are bisexual unless I specifically state otherwise. Moderator: Did the military setting change anything to that approach? TH: No.

(Roligt när moderatorn frågar TH om hon skrivit något annat än militär-sf och hon börjar räkna upp. När hon hållit på ett tag säger han ”OK, get it” och hon ”I'm not done.”)

”It doesn't matter where the book is set, it's where it's written from.”

AL: The stories we read affect how we organise the world around us, and thereby how we treat each other. Authors need to be true to themselves AND think about their assumptions and angles, to SEE what they're doing. Fiction provides the models by which we see the world. (Great power, with which comes great responsibility.)

TH: When the ”war is a masculine thing” comes up, my wife always says, ”Margaret Thatcher”.

Representation!!! The you-shaped door.

Jättesen kongressrapport 9: Seeing the Future, Knowing the Past

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

Seeing the Future, Knowing the Past

med Liz Bourke, Kari Sperring, Karen Miller, Sarah Ash, William B. Hafford

Om profetior och historia i fantasy.

Fallacy med fungerande profetior, försöker lugna med idén om historia som hänger ihop och följer bestämda linjer.

KM: (Försvarar statisk historia och förutsägbara troper) You have to write to the people who are reading your books. You can't tell people they're wrong.

KS: Yes, you can. That's what I do.

KS: Tanken på att ”mäns fantasy är såhär, kvinnors fantasy är såhär” är inget annat än en självuppfyllande profetia. Nämner Walter Jon Williams som exempel på man som inte skriver 'mäns fantasy för män', att kolla upp.

LB: Profetior: i en realistisk fantasy är de inte magi. Antingen skrivs de retroaktivt för att berättiga det som redan skett, eller också är de the language of revolution.

Det är vanligt att the grand tale väljs över the jagged edges. Folk är lata på det viset.

Det är under det här seminariet det föreslås att en kan/bör ha lika begränsade genre-förväntningar på fantasy som på så formulaiska genrer som romance och deckare. Jag och många med mig: O_o Att ha likartade genreförväntningar på fantasy som på deckare eller romans är (borde vara) som att jämföra ett helt bageri med muffins el limpor.

LB eller KS: There's no such thing as history, there's only histories.

Jättesen kongressrapport 8: "Your 'realistic' fantasy is a washed out colourless emptiness compared to the Rabelaisian reality." Discuss.

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

"Your 'realistic' fantasy is a washed out colourless emptiness compared to the Rabelaisian reality." Discuss.

med Kate Elliott, Nic Clarke, Edward James, Kari Sperring, Jenny Blackford

Om en double fallacy: att fantasy som bara innehåller vita män skulle vara historiskt korrekt. 1) det är FANTASY 2) det är INTE historiskt korrekt.

KS: One of the problems of being a celticist is celtic fantasy novels. Börjar lista missuppfattningar. T ex: under samma tid som keltiska kvinnor var inget annat än egendom kunde muslimska kvinnor skilja sig och äga egendomar. Istället skildrar keltisk fantasy gärna tiden som nån sorts matriarkat. ”We expect the past to make us feel good about ourselves.”

Bechdel-testet mk II diskuteras. Förslag: ”We do not require the agency of female characters to be 'kick-ass', or 'as good as a man'.”

Ifrågasätt och gräv i ”historically correct” sexism.

Ifrågasätt och gräv i tropen att ”only what upper-class men do is historically important” i stort och smått. Historia =/= vad kungar gör.

”We were taught revisionist history as if it were realist history.”

Jättesen kongressrapport 7: The Classics in Speculative Fiction

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

 

The Classics in Speculative Fiction

referat av tre akademiska avhandlingar, med Julie Hofmann, Frances Foster, Liz Gloyn, Sibylle Machat

1) Lands of the Dead in Speculative Fiction jämförde Homeros och Vergilius med hur dödsriket skildras i Earthsea- och Percy Jackson-böckerna.

2) Ancient Philosophers as Characters in Post-Apocalyptic SF tog upp två verk som blandar samman klassiska filosofer med postapokalyptiska världar på vad som verkar vara intressanta sätt: Bernard Becketts Genesis och Robert Charles Wilsons Julian Comstock.

Tog även upp två olika varianter av postapo – med eller utan kunskap om den fallna förra civilisationen – och olika nivåer postapo kan skildras ur, vilka innebär olika saker för pålitlighet/exposition/vinklar/hur mycket karaktärerna vet om världen de agerar i:

* non-fic communication: real author to real reader

* implied fic communication: iplied author to implied reader

* fictional mediation: narrator to narratee

* action: character to character

3) Representations of the Minotaur in London

Minotauren är oväntat ofta förekommande i London-fantasy. Exemplen som tas upp är Neverwhere, Sarah Douglass Hades' Daughter och Charlie Fletchers Stoneheart.

Minotauren lika hemma i London som i sin labyrint; London som tidsdimensionell labyrint och palimpsest diskuteras för andra gången, den här gången utan att åskan försöker riva huset; gissningsvis tyckte London att hen gjort sig hörd förra gången.

Minotauren, labyrinten, och London/huvudstaden är alla saker som utmanar oss.

Jättesen kongressrapport 6: Sherlock Holmes and Science Fiction

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

 

Sherlock Holmes and Science Fiction

med AJ Hall, Amy S Sturgis

”BBC:s Sherlock är egentligen alternativhistoria: det utspelar sig i en värld där ingen läst Sherlock Holmes.”

Sherlock som ”the first sexy nerd” och Holmes-berättelsernas ”SF sensibility” som utgår från the scientific method. (Citerar Hugo Gernsback: ”The cause of science fiction is to make us love and understand science.”)

ACD:s frustrerade citat ”Marry him, murder him, I don't care” öppnade the floodgates. Där finns crossovers (SH's War of the Worlds, Dr Jekyll & Mr Holmes, SH and the Army of Dr Moreau), SH möter X (antologin The Crossover Casebook (2012)), och SH som gör sciencefictional stuff (t ex Time for Sherlock Holmes från 1983 där Holmes upptäcker odödlighetens gåta – genom sina bin! - och gör sig själv och Watson odödliga, vilket är faslig tur eftersom Moriarty stulit H G Wells tidsmaskin. Titan Books har nyligen gett ut en mängd av titlarna i en serie.

En annan intressant parallell är mellan Sherlock Holmes och H P Lovecrafts värld. Vad de har gemensamt: Utmaningen, tidspunkten, publiken, och budskapet, men på budskapet har de olika svar. Om budskapet är: The universe is knowable, så svarar Holmes-historierna: what is knowable can be deduced, medan HPL svarar: knowledge will drive you insane.

Jättesen kongressrapport 5: The Exceptional Girl Warrior

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

The Exceptional Girl Warrior

med Elisabeth Waters, John Dodd, Sarah J Maas, Sarah Rees Brennan, Leigh Bardugo

Moderatorn: "I don't think most girls wake up and think 'Hm, I want to kill somebody today.'" Panelen: "Weelll …"

Ifrågasätts att tjejkrigaren måste utsättas för lidande för att börja kämpa. Lidande och utmaning är inte samma sak. Huruvida det hör ihop med spridningen för bister fantasy att huvudpersonen måste utsättas för Det Värsta innan hon gör något. Acting / Reacting. Vad som kan vara intressant är t ex att ta bort ”the thing they think is the most important.”

”The whiny complaint.” Skrev inte ner vem som tog upp exemplet av en utbildning där klassen ombads lista ”the things you like worst about a female character?” Saker som whiny, selfish, martyr mm mm fyllde tavlan och till slut pekade föreläsaren på alltihop och sade ”Now think what a great character all this would make.”

Om ”Mary Sue”-beskyllningen: ”Why, yes, the story is centered around her. She's the protagonist.”

Och om den exceptionella: Om du bara har en kvinnlig karaktär måste hon vara ”perfekt”. Here's an idea: om du har fem eller tio kvinnliga karaktärer kan du göra så mycket mer.

Författarna har faktiskt fått invändningen ”Neeej, men kvinnor gör ju barn, så män skulle aldrig låta dem vara krigare, du behöver skapa en värld där kvinnor inte gör barn för att de ska kunna vara krigare.” O_o

Sidenote, minns ej vem som sa: ”Folk är så dumma i skräckfilmer, de går ner i källaren fast de borde förstå att den är full av monster. Vad som skulle få mig att undersöka ett ljud i källaren? 'I say, this is Tom Hiddleston down here!'”

Sammanfattning om girl warriors (SRB, tror jag): ”They should all have flaws. And knives. And possibly siblings.”

Se även Flickbilden i fantasy från Bokmässan i Göteborg!

Jättesen kongressrapport 4: Rewriting Gender Defaults

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

Rewriting Gender Defaults

med Roz J Kaveney, Alex Dally MacFarlane, Julia Rios, Geoff Ryman, Mary Talbot

ADM (som skriver om post-binary-sf påTor.com): Why do writers gender AI:s? We copy our gender roles to the future - will the future thank us?

GR citerar en kommentar hen fått på twitter: "But our whole understanding of a character is based on our knowledge of their gender." Alla enas i O_o

Tas även upp varför tusan non-gendered, genderless eller third genders skulle beskrivas som han eller hon - varför tusan? Några genusfria engelska pronomen som använts i sf: xie och per. Påpekas också att sticks in the mud kan behöva påminnas om att trans* och non-binary faktiskt inte är science fiction.

Skrev inte upp vem som sade: "As if what we've got right now is internal human nature."

Skrevs mycket intressant på 70-talet, Tiptree, Tepper, Russ, McIntyre, Joan Vinge, och allt försökte tystas ner på 80-talet genom att det gjordes till maxim att "inget hände före cyberpunk".

Lästips att kolla upp: Woman on the Edge of Time (barn föds inte som nu, binära kön därför ointressanta), The Courier's New Bicycle (genusfri förstaperson), Melissa Scott Shadowman, författarna ovan.

Jättesen kongressrapport 3: Better Worldbuilding Through Poetry

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon.

Better Worldbuilding Through Poetry

med Jenny Blackford, Amal El-Mohtar, Greer Gilman, Neil Williamson, Catherynne M. Valente

GG: All of my books are secretly in blank verse.

Skrev inte upp vem som sade:

"The difference between poetry and prose is the difference between singing and speaking."

"There are too few competing schools of poetry in fantasy worlds."

Om poesi: "The music of estrangement." "An enchanted space, if good, heightens, raises the energy, a powered space." "Density of attention."

"English is iambic, French is alexandrines."

Jättesen kongressrapport 2: Intervjun med Connie Willis och George RR Martin

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. 

Intervju med Connie Willis och George RR Martin

Efter att de diskuterat The Doomsday Book, där snart sett alla dör, frågar någon Connie hur hon skulle avsluta A Song of Ice and Fire. "Are you insane?" svarar hon, "I'd kill everyone!" Tänker efter och lägger till: "Except for Jaime. Because he's cute."

Connie pratade också om sin kärlek till St Paul-katedralen, vilken framkommer i flera av hennes verk. Hon pratade om brandvakterna som arbetade så hårt för att försvara katedralen under Blitzen, och om första gången hon besökte Wrens mästerverk. Om hur hon klättrade upp i domen och tittade ut, och efter några ögonblick insåg: allt hon såg var byggt på 1950-talet och framåt. St Paul's var det enda inom synlig radie som överlevde bombningarna, tack vare brandvakterna.

Jättesen kongressrapport 1: The Changing Face of the Urban Fantastic

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

The Changing Face of the Urban Fantastic

med Paul Cornell, Liz Bourke, Freda Warrington, Robin Hobb, Sophia McDougall

Om definitionen av "urban fantasy": Viss enighet mot snäva definitioner. RH: Rötterna inkluderar Batman och Stålmannen. PC: "Basically it's defined as 'Everyone who wants to join in'. There isn't one urban fantasy." LB och RH: Genren är en palimpsest, på samma sätt som att storstaden är en palimpsest.

RH: Fantasy is the most plundering genre of all. (Ja! Allt kan bli fantasy och allt kan rymmas inom fantasy.)

Vad jag inte minns vem som sa: Fantasy is the literature of disruption - the eruption into society of Otherness.

PC om att det är så många ass-kicking hjältinnor vs monster i urban fantasy, citerar en väninna: "But that's just realistic. Looking out for dangers in the city is what women do."

SMcD: Att omlokalisera det mystiska (mystic + mysterious) till storstaden (från den magiska landsbygden) är samtidigt cyniskt och nostalgiskt.

De pratade om bristen på läskiga monster (vilket jag tycker är att förenkla och, i förlängningen, att sparka neråt; och f ö, skriv läskiga monster då), FW pratade om monstrous och cuddly som om det är de enda två polerna.

SMcD pratade om att en tändgnista för urban fantasy är att i städer händer det så mycket "you know nothing about", både från the other och från de som ska vara auktoriteter. Hoten är både "chaos erupting from below" och "tyranny striking from above".

Tillbaka till staden som palimpsest, och särskilt då London. PC: "London has an interesting way with time and geography." Där ungefär bröt åskan loss. Huset skakade, fönstren skångrade och stormen överröstade panelen. London ville ha ett ord med i laget. Också om storstäderna: RH: "Is there anything you can imagine that you couldn't find in London or New York?" Någon (SMcD?): "Wanting to express the sense of the city as a place of fear and wonder." SMcD: "The magic of the countryside would have to become urban to survive. Like foxes."