Adam Thirlwell: Politics

Get on with it…
3/10

Börjar riktigt bra, kul och meta-mysigt. Berättarrösten lägger sig i väldigt tydligt – jag tror att ni kommer att gilla mina huvudpersoner; kom ihåg att när hon säger så här så menar hon så här och hoppas att det framgår; den här situationen är ungefär som när Mikhail Bulgakov skrev ett brev till högsta Sovjet och Stalin ringde upp honom och sade såhär. Humor och essä-inlägg blandas på originella sätt.

Men så småningom och till slut blir det bara för mycket. Håll käft, förbannade författare! Ju mer du vill berättiga dina förbannat mänskliga huvudpersoner och få oss att förlåta och gilla dem desto mer irriterande och olidliga blir de. För mycket torr humor visar sig oväntat leda till ytterlig charmlöshet och för många apropå-det-kommer-jag-att-tänka-på visar sig leda till känslan ”ok, du har läst en massa böcker, men jag har inte minsta intresse av att läsa ut din. Jag ger upp med bara 45 sidor kvar.”

Charlaine Harris: Definitely dead

Sookie upprepar sig.
3/10

Harris har tappat farten, eller använt upp sina idéer, eller skrivit in sig i ett hörn, eller möjligen fäst för mycket uppmärksamhet vid läsarbrev. Sjätte Southern Vampire-boken är ganska ”Jaha”, även om tigern är väldigt trevlig. Det går på rutin och hjältinnan är egentligen förbannat irriterande…

Lynn Flewelling: Stalking darkness

Mucking about.
3/10

Bok 2 i ”The nightrunner series”. Hela trilogin hade kunnat bli bra som en 250-sidorsbok; keep your darlings, kill the ”plot”.