Vad Hawkguy gör när han inte räddar världen med Avengers. En lakonisk och lila syn på superhjältevardag. Och inte minst: inte bara Clint Barton: Kate Bishop från Young Avengers är också Hawkeye, och minst lika bra på det.
Supurbia vol 1 av Grace Randolph.
Ett gäng superhjältar (som inte alls är Justice League) har ett villakvarter som sin hemliga bas och bor där med sina familjer, med de topphemliga high tech-anläggningarna under alltihop. Det är superhjältarnas hemmafruar (och en hemmaman, och en VD) som är huvudpersonerna, och det är en dekonstruktion av superhjältemyten som är skoningslös utan att vara så gritty som t ex Watchmen.
Viktor Kasparsson: Syndaätaren av Dennis Gustafsson.
"I den svårmodiga skogen / bor en sjuk gud ..." Dikten Skogsdunkel av Edith Södergran inleder lämpligt fjärde albumet om Viktor Kasparsson, undersökare av övernaturliga och ockulta mysterier i mellankrigstidens Skåne. Historien innehåller bl a något av en origin story för Viktor: han kanske inte hade så mycket val i sin valda bana?
Det är inte fusk i NaCoReMo att smyga in en serie man ändå har pågående, särskilt inte när den är så kusligt bra som Locke & Key. En familj attackeras brutalt och pappan mördas; de traumatiserade överlevarna flyttar tillbaka till släkthuset Key House i Lovecraft, New England. Där inser de snart att fasorna bara börjat. Volym tre var lite av ett monsteroftheweek-avsnitt men L&K är ändå goood shit.
20th Century Boys vol 1 av Naoki Urasawa.
Intrikat intrigbygge i flera tidsplan om några män som var kompisar som små men vars liv tagit flera olika vägar. En av dem börjar märka att den hemliga klubben de hade som små börjar få märkliga ekon i nutiden, bundet till en serie synbarliga självmord. Det är en lång serie, men om det avancerade pusslet håller hela vägen kommer det att vara värt det.
Kul, kärleksfull pastisch på dungeon crawling-rollspel och quest-fantasy. Den städade staden Palisade är trött på banden av äventyrare som hänger på stadens värdshus i väntan på män i slokhattar som ska erbjuda dem äventyr - för medan de väntar bara slåss de. Värst är Rat Queens, gänget som består av "Hannah the Rockabilly Elven Mage, Violet the Hipster Dwarven Fighter, Dee the Atheist Human Cleric and Betty the Hippy Smidgen Thief."
Chew vol 1: Taster's Choice av John Layman och Rob Guillory.
Mörk, konstig och bra; bör ej läsas medan man äter. Polisen Tony Chu har den märkliga förmågan att han får psykiska intryck av någots historia när han äter det. Det kan komma till motbjudande användning vid t ex mordfall. Han värvas till specialpolisavdelningen inom FDA, en organisation som är särskilt mäktig och hemlig i fågelinfluensans spår. Specialavdelningen undersöker minst sagt konstiga fall.
Sex Criminals vol 1 av Matt Fraction och Chip Zdarsky.
Missförstå titeln rätt; sex skildras positivt och de begår brott för att rädda ett bibliotek. Det handlar om två personer som har förmågan/förbannelsen att när de får orgasm så stannar tiden för alla utom de själva, de kan gå runt i en icke-tid där bara de rör sig. Det är en ensam tillvaro tills de hittar varandra. Sedan kommer de på en plan för att rädda hennes nedläggningshotade bibliotek. Första kapitlet, med den kvinnliga huvudpersonen, var awesome. Den manliga huvudpersonen ... not so much. Hoppas att dynamiken mellan dem blir bättre i det följande.
Courtney och hennes föräldrar flyttar in i gammalfarbrorns spökslott till hus, där det är lätt att se monster och oknytt i skuggorna och lätt att tänka sig att farbrorns gamla böcker är magiböcker. Det är de naturligtvis, och monstren och oknytten är verkliga, och det gäller för Courtney att noga lära sig reglerna för hur hon ska interagera med den här nya världen. Vad är t ex för- och nackdelar med att använda svart magi mot mobbare?
American Vampire vol 1 av Stephen King, Scott Snyder och Rafael Albuquerque.
Historien om Skinner Sweet, den förste amerikanske vampyren (som naturligtvis är mer badass än mesiga europeiska vampyrer) berättas i två tidsplan: hur vilda Västern-banditen Sweet blev vampyr, och vad som händer när hans nemesisar (nemeses?) på 30-talet ger sig på en ung skådespelerska med Hollywood-drömmar. Snyder och King är lite för glada i "mina vampyrer är mer badass än dina, pilutta dig".
Gotham Central vol 1: In the Line of Duty av Greg Rucka och Ed Brubaker.
Följer de vanliga mänskliga poliserna i Gothams rättväsende. Hur kan vanligt polisarbete stå sig mot superskurkar? Hur kan polisen hålla moralen uppe när så många fall slutar med att Läderlappen bara sveper in och buntar ihop alltihop? Särskilt med tanke på Gothams långa historia av korruption. Realistiskt, mörkt, och inte bara bra i sig utan förstås också bra komplement till Gotham s1.
Young Avengers vol 1: Style > Substance av Kieron Gillen och Jamie McKelvie.
Följer Avengers "ungdomslag" i sin andra inkarnation. Wiccan och Hulkling har lagt superhjältandet på hyllan efter att det gick så åt pipan förra gången, men så dyker den pånyttfödde unge Loki upp för att put the band back together. Alla vet förstås att man inte ska lita på Loki, men på något vis verkar det ändå bli som han vill det. Lols, feels, en skopa awesomesauce + Loki being a lil shit (or not?).
"Please allow me to introduce myself, I'm a very stylish David Bowie..." Var nittionde år återföds tolv gudar som människor för att dyrkas i två år och sedan dö. Påstår iallafall de tolv rockstjärnor som hävdar att de är gudar, och som definitivt dyrkas på scener världen över. Men alla dyrkar dem inte: efter ett mordförsök hämnas sångerskan som påstår att hon är Lucifer på ett sätt som är väldigt act of god, och frågan blir: är de de utger sig för, och vad innebär då det?
Fatale vol 1: Death Chases Me av Ed Brubaker och Sean Phillips.
Blev en nja. För allvarligt, femme fatale-tropen? Här verkar det som att det finns någon övernaturlig förklaring som kanske framkommer i följande delar, men "hon rår verkligen inte för det, hon är maktlös mot att hon är en femme fatale" gör det nästan ännu värre.
Batgirl vol 1: The Darkest Reflection av Gail Simone och Ardian Syaf.
Var tyvärr också lite underwhelming. Kanske för att jag jämför med den enastående Williams/Haden Blackman-Batwoman, kanske för att jag inte följer hela Gotham-fältet inom New 52. Gillade verkligen Barbara, men tyckte att skurken var rätt platt, och vill informera Syaf om the Hawkeye initiative.
Nemo: Heart of Ice av Alan Moore och Kevin O'Neill.
Kapten Nemos dotter i the mountains of madness. Det vill säga: Nemos dotter Janni, som dök upp i League of Extraordinary Gentlemen (and the ship! the black raider!), tycker att det måste finnas mer i livet än sjöröveri och styr Nautilus till Sydpolen, där oväntade och minst sagt trippiga saker väntar ... 'Ware pengwings!!!
Den här förälskade jag mig helt i. Tecknarstilen är lite "trasig" men världen det utspelar sig i, och alla karaktärerna, är trasiga. Blurben på första är "Mad Max with antlers" men det är snarare The Road, med en ensam pojke med rådjurshorn mitt i. Världen har gått under, nästan alla har dött, alla barn som föds är märkliga djurhybrider. Nioårige Gus lämnar skogen för första gången när hans far dör trots att fadern alltid varnat honom: där ute finns bara fördärv och elakhet. Hans möte med världen motbevisar inte faderns dom. Men vad ligger bakom alltihop? Jag skulle sträckläst hela serien om vi haft femman och sexan inne.
East of West vol 1: The Promise av Jonathan Hickman och Nick Dragotta.
Post- och preapokalyptisk mytologisk sf-western. Apokalypsens fyra ryttare är inte helt överens om hur död, blod och elände ska gå till. Rätt förvirrande i början, och jag kommer att behöva läsa vidare för att begripa vad som händer. Men försiktigt positiv, om än osäker kring lotus-symboliken?
Fenomenal 50-talsnoir som fabel. I början undrade jag om det var att t ex katter var afroamerikaner och hundar var vita (jmf Maus) men sen kom det fram att bokstavligen vita djur av alla arter räknar sig överlägsna färgade djur, och sen kom McCarthyismen ovanpå det med allt annat, så ja, fenomenal 50-talsnoir. Min headcanon är att Blacksad är i samma universum som lika "trodde du att fabler var gulliga? sorry 'bout the broken bones" Grandville av Bryan Talbot.
The Ultimates vol 1: Super-Human av Mark Millar och Bryan Hitch.
Efter halva hade jag formulerat omdömet: Det verkar vara deprimerande som fan att vara superhjälte. Hjältedekonstruering as we like it. Men sen var Millar tvungen att rulla ut "Om hon bara hade varit snällare mot honom hade han inte behövt bli våldsam." Inte bara en utan två gånger. Urk.
The Unwritten vol 10: War Stories av Mike Carey och Peter Gross.
The Unwritten är en av mina bästa pågående serier. Metalitteratur i alla dimensioner; Berättandet/Berättelsen som det eviga, ständiga, alltid föränderliga och förändrande - tills någon försöker slänga en spann jord i maskineriet och stoppa allt. I detta det näst sista albumet är apokalypsen här, men den metalitterära apokalypsen liknar ingen annan - samtidigt som den innefattar alla andra apokalypser.
