Kafka på kontoret

Tre romaner som utspelas i kontorslandskap präglade av paranoia, maktkamp och vacklande uppfattningar om verkligheten: i Ed Parks galet roliga Personal Days upptar landskapet flera våningsplan i en halvtom byggnad på Manhattans Lower East Side. Där tillbringar en grupp socialt dysfunktionella individer sina dagar med att undvika den programmatiskt positiva chefen, vars klichéfyllda office speech uppfattas som alltmer hotfullt. Innebär en flytt till andra våningen en befordran eller är det första steget mot att bli avskeded? Vilka blir konsekvenserna av den ryktade sammanslagningen med ett konkurrerande företag i Kalifornien? Och vilken roll spelar den nye, mystiske kollegan? Roligt, välskrivet och mycket bättre än väntat, en konspiratorisk The Office i romanform.

I Thomas Ligottis kortroman My Work Is Not Yet Done är hotfullheten mer påtaglig. Här är arbetsgivaren ett storföretag med internationella ambitioner och närmast demonisk framtoning. Huvudpersonen Frank Dominio känner sig utmanövrerad av sina kollegor, vilket bekräftas den dag han faktiskt förlorar sitt jobb. I ilska planeras hämnden; en efter en ska kollegorna elimineras. Men vad eller vem motiverar egentligen Frank? I boken ingår också två noveller i s.k. företagsskräckgenren (?). Ligotti tycks hysa speciellt agg mot internationella förtagskonglomerat, vilka han beskriver som djävulska på fler än ett sätt. Särskilt otäckt blir det dock aldrig, däremot hade jag ett sjå med att förstå vad som händer i berättelserna då personerna tvärt ändrar karaktär. Liksom i Parks roman anges aldrig företagens inriktning, ej heller huvudpersonernas specifika arbetsuppgifter.

I Christian Jungersens spänningsthriller Undantaget är arbetets karaktär däremot centralt för berättelsen. Fyra kvinnor på danskt Centrum för information om folkmord hotas anonymt via emejl. Misstankarna riktas först mot den serbiske krigsförbrytaren Mirko Zigic, men vänds snart mot kvinnorna själva, i synnerhet en av dem. Resultatet blir en utfrysning som snabbt utvecklas till en mer konsekvent arbetsplatsmobbning. Genom att växla mellan utdrag från Centrets publikationer om beteendet hos offer och förövare vid folkmord och beskrivningar av kvinnornas ageranden understryker Jungersen att arbetsplatsmobbningar också är övergrepp eftersom de följer samma psykologiska mönster. Mobbningen ger mig först magont, sedan blir jag istället alltmer intresserad av informationen i de fiktiva artiklarna. Slutet på berättelsen sabbar Jungersen fullständigt men då har jag redan slutat bry mig om hur det går för hans osympatiska kontorsråttor.

They Have New York on Their Minds

Tre debutanter väcker just nu ett visst uppseende bland amerikanska kritiker. De är unga (nåja, en är 37), de är män, de är priviligerade och de tar sig själva och sina åsikter på största allvar. De har startat tidskrifter* där de profilerat sig i kontrast till tidigare unga, priviligerade... ja, ni vet. Och nu har de skrivit böcker om unga, priviligerade och litterära män. Jag menar, vad finns här inte att tycka om? Självklart förtjänar de uppmärksamheten eftersom de utgör en sådan bortglömd, undanskuffad och motarbetad skara (ha!): Harvardutbildade, manliga intellektuella i New York. Det är nästan en kritikers plikt att puffa för de här männens verk, vilket - kudos till honom - författaren till den här intervjun gör. Den ger verkligen inte mersmak, fast det är intressant att också unga män ibland recenseras i grupp. Slå ett slag för den goda smaken, det esoteriska och det mycket självupptagna: läs Keith Gessens All the Sad Young Literary Men (bara titeln!), Nathaniel Richs The Mayor's Tongue samt Ed Parks Personal Days. Den sistnämnda är visst en komedi...
*) n+1, The Believer.