Tendenslitteratur

Mr. B kom plötsligt ihåg att han bokat in sig på en konferens (utan festivalanknytning) uppe i Oxford. Så vi packade snabbt ihop en övernattningsväska och kastade oss på tåget. Medan Mr. B smög in i föreläsningssalen tog jag bussen in till centrum för att träffa amerikanska Stephanie över ett glas vin. Vi pratade böcker och film, vilket alltid är kul. Stephanie hade just läst ut Bodil Malmstens första Finistèrebok och var inte så imponerad. Minst tyckte hon om Malmstens världssamvetskval. De kändes inte äkta. Eftersom bokens hela varande baseras just på det här samvetet så håller den inte, avslutade hon och det kan jag nog hålla med om. Bäst är ju faktiskt sektionerna om trädgården.

På tal om politisk litteratur så är Iain Banks "Dead Air" en bok som åldrats illa. Trots att den publicerades 2002 känns hela historien ganska passé. Den utspelas under perioden strax före och efter 11 september 2001 och gör - tror jag - något slags försök att skildra det moraliska och politiska kaos som kännetecknade perioden. Det kunde ha blivit riktigt bra. Istället låter han det minst sagt orealistiska förhållandet mellan den babblande besserwissern Ken Nott och snygga och egensinninga Ceel helt ta över. Jag misstänker att Notts haranger ska utgöra romanens politiska nav. Men Banks kan inte bestämma sig för om radioprataren är en ytlig skitstövel eller talesman för ett nyväckt världssamvete. Och hur ska han som vänstersympatisör förhålla sig till religiöst motiverad terrorism? Själv är jag dödligt less på just den här frågeställningen. Det hjälper verkligen inte att Nott till slut reduceras till ena parten i en löjlig kärlekshistoria. Men jag har inte helt gett upp Iain Banks; "The Wasp Factory" ligger och väntar på mitt nattduksbord.

Våren är här, del 2

Den anlände i söndags då vinterjackor och halsdukar officiellt förpassades till garderobens inre regioner. I "Priset på vatten i Finistère" njuter Bodil Mamlsten av att se feta krokusknoppar och lysande snödroppar i den svarta myllan. Kanske borde jag ge Elizabeth von Arnims trädgårdsbok en andra chans? Bodil påminner om henne. Kanske skriver von Arnim till och med bättre:

I love my garden. I am writing in it now in the afternoon loveliness, much interrupted by the mosquitoes and the temptation to look at all the glories of the new green leaves washed half an hour ago in a cold shower.

"Elizabeth and Her German Garden" (1898)