vår i New York, del 2

Hittade en mängd bilder från en promenad från förra veckan, då molnen hängde låga och hotade med regn efter halva dagen. Temat var blommande träd.

 

 New York är som vackrast på våren.

Vår i West Village

Mer vår i West Village

6e avenyn går i rosa

brownstonetrappor på rad

husvägg i Gramercy Park

detalj

Molnen sänker sig över Empire State Building. På Park Avenue har träden nästan blommat ut.

vårstädning på altanen

Årstiden tickar långsamt på mot våren. Temperaturen stiger sakta och nätterna är inte längre krispiga av frost. Så ska våren komma, långsamt och milt. Tillbaka i New York. Växterna på altanen kläs av och jag kan äntligen avgöra vilka plantor som klarat fyra snöstormar och några av de kallaste veckorna på östkusten på flera år.  

Kaprifolen har klarat sig över förväntan. Den har växt sig grön under frostskyddet och är redan full i knoppar. Fler än jag kan räkna.

 Den asiatiska liljan har också överlevt. Lökarna har nog mått bra av kylan och bristen på regn. Hoppas att de innehåller tillräckligt mycket näring för att blomma igen.

Så till de stora krukorna. Två av fyra hortensior spirar, de härdiga och stora varianterna. De två andra är stendöda. Nu börjar det kanske roligaste av allt, att leta nya plantor. Jasminplantor har redan beställts på nätet. Imorgon ett besök på plantmarknaden nere vid Union Square för att se vad de har där.

 Slutligen: stolar, bord och soffan är avtäckta och spolade. Efter det en kort tepaus. Resten får stå tills imorgon.

 Tekopp Mason's "Fruit Basket Green", te Mariages Frères Ruschka.

I bakgrunden mynta, salvia och jordgubbsplanta. De och buxbomen verkar klara det mesta.

Vår i New York 2018

På altanen i morse förångades andedräkten av kylan. Men på eftermiddagen hade vårsolen värmt upp så pass att jag inte längre kunde bära mössa. Och  Central Park var fyllt av vårtecken.

Feta snödroppar i ett skuggigt parti av rabatten.

 Mars är ingen turistmånad i New York så parken var lagom befolkad. Söta barn sprang omkring i vårsolen och jag satte mig på en bänk och läste lite i två böcker om New York inhandlade på Strands parkfilial. Först Luc Santes Low Life: Lures and Snares of Old New York - när Manhattan kännetecknades av nöjen, fattigdom, kriminalitet och porr. Fascinerande läsning.

Den andra boken Stephanie Danlers Sweetbitter, en roman à clef om Tess som jobbar som servitris på en av NYs bästa restauranger. "An education in champagne and cocaine" utlovar baksidetexten. 

Jag var inte ensam om att njuta av solen i parken.

Solens reflektion i höghusens fönster förpassar tillfälligt den skuggiga tillvaron i de låga Brownstonehusen.

Park Avenues träd i vårskrud med episkopalkyrkan St. Barthelemow i bakgrunden. Slutligen, på gatan utanför min port ett antal silverglittrande husvagnar. Filminspelningarna i stan har börjat igen. Det är också ett vårtecken.

vinter ute, vår inne

Vårens ankomst

Utan att jag visste om det antog jag Kulturkollos tisdagsutmaning igår när jag promenerade upp till Central Park i jakt på vårtecken. Efter februaris snöyra är det verkligen dags för sådana. Promenader och vårtecken, alltså. Det första tecknet såg jag redan på Lexington Avenue. Småbutikerna har ställt ut blommor till försäljning igen. Nu riskerar de senare inte längre att frysa ihjäl (fast det föll allt några flingor i morse). I parken var det skralare med vårkänslor. Gammal snö och skridskobanan fortfarande isad. Trist, fult och smutsigt.

Knopparna på trädens grenar är fortfarande små och hårda. De har verkligen inte bråttom med att öppna sig. I myllan händer det dock grejer, fast man måste titta efter ordentligt:

Det ser ut som att påskliljorna kommer att slå ut precis lagom till påskveckan. Då är jag tyvärr inte här. Men så, slutligen, precis innan jag lämnar parken, hittar - och hör - jag ett ljuvligt vårtecknet. Sparvar som tar ett sandbad i eftermiddagsolen. Ursäkta min lätt åksjuka kamerahållning: 





naturen inspirerar

Förra våren flyttade en grupp steglitsar in i trädkronorna utanför fönstret. Eftersom träden beskurits var gruppen ofta synlig - och som de hördes. En morgon var de helt nära; de hade upptäckt min breda timjankruka på balkongen och kunde inte få nog av doften. Ljuvligt att se! Sedan kom sommaren och de försvann i lövverket. I morse hörde jag sången av en steglits igen. De är kvar i kvarteret och jag börjar Donna Tartts senaste.

Uppdatering: Jag läser inte alls Tartt. Kan inte släpa med mig en tegelsten i resväskan nästa vecka (och inte en chans att jag läst ut henne innan dess) utan max två pocket. Väljer de i högra marginalen.

luktar lätt vår South Kensington

Sista dagen hemma, imorgon Falun igen.

Vit som Vitas

...är tanken bakom vårens balkongplantering. Den rhododendron jag planterade för tre år sedan stendog i vintras. Tror det berodde på i stort sett allt som kan ta ihjäl dem. I deras ställe står nu en vit azalea och i grannkrukan har planterats vita anemoner. Bakom den en vit lupin. Våren är kall i år men jag hoppas på resultat någon gång i juni. Aha, tidigare bilder visar faktiskt en ganska vit balkong. Ser jag först nu. Då tyckte jag den gick i lila:

"proud-pied April, dress'd in all his trim"

"Wisteria Lane"

Vår med viss tvekan

"fluttering and dancing in the breeze"

"even the blossoming tree lies the moment its bloom is seen

without the shadow of terror"

Våren är här, del 2

Den anlände i söndags då vinterjackor och halsdukar officiellt förpassades till garderobens inre regioner. I "Priset på vatten i Finistère" njuter Bodil Mamlsten av att se feta krokusknoppar och lysande snödroppar i den svarta myllan. Kanske borde jag ge Elizabeth von Arnims trädgårdsbok en andra chans? Bodil påminner om henne. Kanske skriver von Arnim till och med bättre:

I love my garden. I am writing in it now in the afternoon loveliness, much interrupted by the mosquitoes and the temptation to look at all the glories of the new green leaves washed half an hour ago in a cold shower.

"Elizabeth and Her German Garden" (1898)

Våren är här