Visar inlägg med etikett stickcafé. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stickcafé. Visa alla inlägg

måndag 12 september 2011

Gratitudes mamma i Garnhammar

Fint besök vid kvällens stickcafé. Goa Lisa (din lilla kola)
som så lämpligt planerat in lite andra ärenden i våra trakter.
Hon berättade om Gratitudes tillkomst och så blev det lite
promotande för Facebook och Online Stickcafé, underbara
fenomen.
Tror bestämt att det räknades till 50!! 50 deltagare.

Dottern fick följa med och ha lite mammatid, hon passade på att
fota omgivningen. Finns så mycket man vill titta på genom linsen.

And here is the Gratitude-sekt. En fotosession som natuligtvis
spårade ur, men jag törs inte visa dom bilderna, det får nån annan
göra...
Louise, Catarina, ofrivilligt offer, Lisa and me...

En annan form av fotokrig. Karin efterlyste ny profilbild, ja tjeeeena.


måndag 29 augusti 2011

Från grodor till douceser

Made with love by the Knitters har flyttat på sig, samma dag,
samma tid men nytt ställe. Ni hittar oss numera på Café la douce.
Bättre ljus, bättre stolar, mat och fika får vi återkomma om.



onsdag 24 augusti 2011

Höstens första på Vasa

Louise påbörjar en Gratitude, kul det är när en annan får
komma med tips, råd och hjälp (å så lite häckel...).
Aviga, räta, jämna, ojämna!

Marina stickar grönt.


Dottern stickar!
Mellvi stickar röd sjal.
Lite styv i korken har man kanske blivit efter att ha löst
diagramgåtan. Mönstret till en Gail har länge legat här hemma
och tittat på mig. Nu ska vi, det var ju väldans logiskt... Tur att
jag hade med mig något annat som jag klarar av.


onsdag 13 juli 2011

Granhammar 2011-07-11

Vi sitter i godan ro och stickar, medans det över våra huvuden...

... händer grejer. Hoppa inte Karin, det kommer bli bra.
Verkar vara semester i ladan.



onsdag 22 september 2010

Livet ska väl inte ta slut, nä för sen kom onsdag.

NEJ, vi ska inte åka, herregud kära dotter det är 26 mil, ENKEL
resa... Vilken ståndaktig mor man är, vacklade veknade...
Motivering från arbetskamrat att det var ju faktiskt möjligt att
dom skulle vinna, tänk att optimism och realism är inte riktigt
samma sak. Ville ju tro på dem, men trodde egentligen inte.
Det blev 52 mil tur och retur för att se Indianernas sista match
för säsongen. En tid av ångest, sorg och vemod kommer
nu infinna sig.

Svusch, ut ur slutspelet...


Inte lika långt att åka för att utföra nöje nr 2. Stickcafé på
Wasa, nästan lika mycket folk den här gången med.

Fick leverans från Louise, hon hade beställt boken som nästan
varje stickerska pratar om nu, Tvåändsstickat i nyutgåva.
Är en absolut novis i ämnet men tänkte att den kanske lockar
mig till att göra klart det som påbörjades på förra årets stick-
läger. Tråkigt bara att boken innehåller en del fel, hoppas att
det kommer nån form av rättelsenotering...